Har ända sedan debutskivan ”Calling the earth to witness” som kom förra året varit helsåld till dessa Boråsare. Redan vid första lyssningen blev jag bara så fast på deras ruskigt melodiska progg metal.

Hur som helst, för ett tag sen skulle dom spelat i hemstaden Göteborg och jag blev då riktigt hängig när deras gig blev inställt. Men det tog inte lång tid förrän det snart bokades in ett nytt på samma ställe, alltså Club centurion som för mig är ett obekant ställe för spelningar. Det är Gamla Kompaniet som fått en ny kostym. Stället funkar bra för dom mindre banden vilka kanske är på väg att klättra uppåt i karriärstegen, för det är inte speciellt stort men har en skön stämning med det låga taket och den ganska intima känslan man kan få med band vilka man kommer riktigt nära.

Denna kväll är det inte bara ”Darkwater” utan det var ett inledande band som heter ”Danger”, ett Sleazeband med spandex brallor, tuperade ”peruker” och hela konkarongen. Normalt sett är detta inte alls min grej, men dessa relative unga killar var hungriga och framförde sina alster till undertecknads belåtenhet. Efter dessa ”gossar” var det dags för ännu ett Sleaze band med något äldre herrar. Jag och min ständige vapendragare ”hänger alltid med mig på konserter” tittade på varandra när sångaren äntrade scenen. Han hade en likhet med ”Zed” karaktären som mest vrålar ock skriker i Polisskolan filmerna. Hur som helst han var ett riktigt yrväder och använde verkligen hela ytan på scenen, sprang fram och tillbaka från sida till sida och hoppa upp och ner. Fast att detta inte tillhör favoritgenren plus det var ganska skränigt och ljudet ordentligt högt så kändes det helt klart underhållande med sångaren som verkligen såg ut att brinna för vad han höll på med. Även dessa killar körde sitt race hela vägen med allt som tillhör genren.

Nu var det snart dags för Darkwater men innan dom började så var jag ute och tog en nypa luft, stötte där på sångaren och fick ett par ord med honom, alltid kul när gruppmedlemmar tar sig tid och ordväxlar med oss fans.

In igen och giget var snart igång, det blev minst så bra som jag hade hoppats. Boråsarna är löjligt samspelta och ser ut att ha ”förbannat” roligt. Darkwater spelade på utav bara den och ljudet hade nu också förändrats till det bättre, misstänker att dessa herrar är ganska kräsna. Jag om min polare njöt i fulla drag och hade ett det där fåniga flinet genom hela konserten, Moa sjöng också med så fint som bara kan jag ;) Att mäta sig med Henrik Båth är en utopi, han har en gudagåva i sin röst som är rejält kraftfull men ändå sammetslen på nåt sätt. Gitarrist, bassist och keyboardist skötte sig med beröm godkänt, inget att anmärka på här inte och dom såg ut att både njuta och samtidigt ha kul. En guldstjärna i kanten till Tobias Enbert som gav trumskinnen en ordentlig omgång, han är riktigt talangfull och har en fallenhet att hitta på riktigt coola och lite annorlunda breaks och fills. Darkwater är ett gäng riktigt duktiga musiker, bock och tack för att ni gjorde denna gråa trista regniga onsdagskväll till en angenäm upplevelse, detta kommer vi leva länge på.

Ett gig vilket hamnar i mitt top tio ”all time high” och ställer Darkwater till skaran liveband som  A.C.T, Andromeda, Queensryche, Kansas, Dia Psalma, Pain Of Salvation, Opeth....

Hoppas nu att dessa killar kan få lite mer uppmärksamhet för det är dom då synnerligen värda. Tack ännu en gång killar för att ni tog er tid att snacka en stund efter giget trots de flesta av er hade jobb mm. att gå till dagen efter.

Setlisten:

All eyes on me

Again

Tallest tree

The play Part II

Ni som inte hört skivan bör lyssna på då den är riktigt stark, har också blivit en av mina absoluta favoriter, att den dessutom är en debut gör inte saken sämre inför framtiden. Även om bandet är nytt så är medlemmarna inga debutanter i branschen, dom flesta i bandet är dessutom med i gruppen ”Harmony” inte fy skam det heller.

Darkwater tycker jag har lite gemensamt med Cloudscape vilka jag också favoriserar fast Darkwater är för mig några snäpp vassare då dom drar lite mer åt det tyngre och progressivare hållet.

Skivan ”Calling the earth to witness” släpptes förra året och jag föll som sagt pladask redan vi första lyssningen, då inte minst pga. det tunga sköna ljudet, de feta trummorna och den skönsjungande Henrik. Låtarna håller ruskigt hög klass och dom är ömsom både stillsamma och vackra som intensiva och tekniska. En av mina absoluta favoritalbum helt klart som rekommenderas å det grövsta. Har inga speciella favoriter då samtliga låtar håller ypperligt hög standard .Det finns ändå ett spår som jag inte favoriserar lika högt nämligen ”Shattered”, trots detta inbillar jag mig nog att det är låten med den största hit-potentialen som singel.

Calling the earth to witness

2534167
All eyes on me
Again
Habit
The play I
The play II
Shattered
Tallest tree
In my dreams

Skulle vilja ge plattan betyget 9,5 på skalan 10.

www.myspace.com/darkwaterofficial

www.darkwater.se

Niklas Johansson