På den lilla Karlsholme-scenen på folkparken i Mariestad bjöd ”Klubb Kaliber” på ett intressant startfält denna lördagkväll med Göteborgsbanden All Ends och Evergrey.  Tyvärr måste jag skamset erkänna att jag alltid har levt efter devisen: Tjejer kan inte lira rock `n´ roll! Detta grundar jag på att jag aldrig har hört något ”tjejband” kunna prestera något som på minsta sätt har tilltalat mitt musikaliska sinne, ända undantaget är det ypperliga bandet Drain som släppte två plattor i slutet av förra seklet. När jag för ett par månader sedan första gången hörde All Ends fick jag helt revidera mina tidigare kanske lite inskränkta åsikter. Nu är ju inte All Ends ett ”tjejband” annat än att man har två kvinnliga sångerskor, men ändå. När jag hörde bandets debutplatta så föll jag pladask för deras otroligt medryckande men ändå tunga musik. Ena sångerskan Emma Gelotte är syster till Björn Gelotte i In Flames och han och gitarristkollegan Jesper Strömblad var för övrigt inblandade i bandets tillblivelse/uppstart. Det hörs ganska tydligt att nämnda herrar har medverkat på flera sätt, inte minst på All Ends sound där man kan känna igen en hel del ifrån killarnas eget band.

Denna kväll var det dock dags för undertecknad att få bevittna bandet live för första gången och förväntningarna var ganska högt ställda, och gissa om jag blev orolig när vi kom till spelstället 20 minuter före utsatt gigstart och stället närmast är folktomt. Tack och lov dyker det upp lite fler nyfikna före start men det är ändå uppskattningsvis bara drygt 100 - 150 personer i publiken. Detta påverkar dock inte bandet det minsta, utan de kör på i full fart redan ifrån första låten, som för övrigt är starka låten ”Still believe”. Bandet är mycket tight och gitarrister Fredrik Johansson och Peter Mårdklint gör ett gediget hantverk på sina instrument. Nye bassisten, som jag för övrigt inte vet namnet på, utstrålar en otrolig spelglädje och är ett bra nytillskott till detta för övrigt mycket kompetenta band. De två vokalissorna Emma Gelotte och Tinna Karlsdotter äger scenen och växlar sinsemellan med att sjunga leadsång, och jag får här ytterligare bevis på att jag haft fel i mina tidigare åsikter. Tjejer kan visst lira/sjunga riktigt tung rock, och när det görs på detta sätt kan det knappast bli bättre. Bandet kör igenom nästan hela debutplattan och varenda låt sitter som en smäck, och lyfter ett snäpp ytterligare live. De två absoluta topparna under giget är definitivt den lugna men ändå tunga och smäktande ”Just a friend” där tjejerna verkligen ger allt. Favorit nummer två är tunga men melodiösa ”Close my eyes” som jag bara inte kan få nog av. När All Ends lirat klart kan jag bara konstatera: Detta var en fantastisk start på en förhoppningsvis fortsatt lika fantastisk kväll.

Setlist:

 
Still Believe
Walk away
Am I insane
Spend my days
Regrets
We are through
Just a friend
Close my eyes
Pretty words
Wasting life

7/10

www.myspace.com/allends 

När det så är dags för Evergrey att äntra scenen, så har ytterligare lite folk dykt upp, men det ser fortfarande ganska så ödsligt ut i lokalen.

Jag undrar lite oroligt hur det ska gå, då Tompa Englund har en tendens att surna ihop om inte publiken är med och ”röjer” tillräckligt mycket, och hur reagerar då den ”store” mannen på en knappt kvartsfull konsertlokal. Första tanken blir en känsla av katastrof, men så fort bandet går på så möts vi av en strålande glad Englund som i ett rasande tempo drar igång första låten ”Blinded”. Redan då märks det att detta kommer att bli något alldeles extra, för killarna är otroligt taggade och ger järnet redan från första ton. Ljudet är lite grötigt till en början men ljudkillarna lyckas ganska snart få ordning på ljudet så att man hör ordentligt de olika passagerna i Evergreys intrikata men komplicerade musik. För undertecknad är detta den sjätte konserten med huvudbandet som bevittnas, men för hustrun och de två tonårsbarnen är det Evergrey-debut, och hela familjen är redan från andra låten ”More than ever” närmast i extas. Kan det bli bättre än så här?? Bandet kör den ena klassikern efter den andra och hämtar material ifrån samtliga album utan den första ”The dark discovery”.

Bandet är otroligt samspelt och Henrik Danhage och Englund turas om att lira leadgitarr med stor inlevelse och finess, och det är just detta som gör att jag alltid gillat Evergrey, nämligen de tekniskt avancerade partierna med konstiga taktarter / tempoväxlingar, blandat med bländande gitarrspel. Tompa Englund är inte bara en stor man kroppsligen, utan han är dessutom i min bok, en av vårt lands största sångare och låtskrivare!

Setlist:

Blinded
More than ever
She speaks to the dead
Falling
In remembrance ??
Monday morning apocalypse
Rulers of the mind
Mark of the triangle
Nosferatu
End of your days
Recreation day
I´m sorry
A touch of blessing
Masterplan

8/10

www.myspace.com/officialevergrey

Staffan Vässmar