GÖTEBORGS ARTROCKFÖRENING

 
 

Konsertrecensioner

 

Johan Randén & Synkopaterna 
Slottsskogen Goes Progressive / Göteborg 16/8-2008 


 

Redan långt i förväg kände vi i Garfs festivalgrupp att den 9:e upplagan av Slottskogen Goes Progressive skulle kunna bli något alldeles extra, för en så jämn och stark lineup hade vi aldrig haft vid någon av de tidigare årgångarna. Visst hade vi haft riktiga toppartister som Quidam, Flower Kings, Trettioåriga Kriget, Ritual, Isildurs Bane, A.C.T. mfl, men jämnheten hade det ibland varit lite si och så med. Årets upplaga hade således en otroligt jämn och hög standard och hade dessutom en väldig bredd vad gäller musikalisk inriktning med en spännvidd från intrikat och välspelad gitarrbaserad fusion/jazz (Johan Randén & Synkopaterna), via mer symfoniskt och med tekniskt skickliga vokala tongångar (Moon Safari), tung progmetal (Darkwater), vemod och energi (Anekdoten) och som avslutning en orgie i spacerock och flum (Öresund Space Collective).

Inledande Johan Randén & Synkopaterna satte redan vid första låten ”Texas Panic” en hög standard på kvällen. Johan har, allt sedan han som 11-åring medverkade på Sweden Rock Festival, som gästartist till Freak Kitchen, övertygat mer och mer och framstår alltmer som en gitarrist i absolut världsklass. För att matcha en sådan talang har hans kompmusiker fått handplockas och ett flertal mycket välmeriterade musiker har ingått i hans band. Framförallt har det varit trumpositionen som har varit vakant vid ett flertal tillfällen, men verkar nu vara permanent löst med den skicklige och namnkunnige Bengan Andersson. Även bassistrollen har varit lite instabil sedan Johans ordinarie basist, Simon Andersson fick överta baspositionen i Pain of Salvation. Gästspelen har varit ganska många och bland annat gjorde Jonas Reingold (Flower Kings), ett bejublat inhopp vid ett gig häromåret. Denna afton har rollen som bassist övertagits av Sven Lindvall, bror till lika välmeriterade Pelle Lindvall. Bröderna Lindvall har varit närmast en institution inom svenskt musikliv de senaste decennierna och de band och artister som bröderna kompat/backat upp, är närmast oräkneliga.

Denna soliga lördagseftermiddag sparkar bandet igång med tidigare nämnda ”Texas Panic” ifrån Johans andra platta, ”Version 2.0” och följs snabbt upp med en fusionklassiker av stora mått, nämligen ”The chicken”, signerad Jaco Pastorius. Bandet är otroligt tight och samspelt trots att antalet rep hela bandet (i denna upplaga) gjort tillsammans kan räknas på ena handens tumme (kanske möjligen även ett pekfinger), men det är trots allt inte så konstigt när hela bandet består av så skickliga musiker. Johan äger scenen till 100 %, och utstrålar en säkerhet i sitt agerande som bara en mycket rutinerad musiker med stor scenvana brukar ha.

I tät flöjd varvas låtar ifrån Johans tidigare plattor med ett par nya spår ifrån den kommande plattan som i dagsläget ligger på förproduktionsstadiet.

En av festivalens roligaste kommentarer kom ifrån någon i publiken, när Johan i låten ”Mustigt” avslutat ett flera minuter långt gitarrsolo, där han låtit gitarren ösa ur sig mängder av tekniskt svåra passager och räkor: Blir det inget solo snart! Skönt att det finns folk med humor!

De nyare av Johans låtar är mer softa och inte fullt så gitarrdominerade och man märker att han har utvecklats inte bara som gitarrist, utan även som låtskrivare och arrangör. Ljudbilden blir mer slick och lite Aor/västkustdoftande. Låten ”ANI” är ett utmärkt exempel på denna utveckling av Johans stil och sound.

Mot slutet av giget kommer för mig, ett av festivalens största ögonblick, när bandet river av Brecker Brothers otroligt svåra men välljudande ”Some Skunk Funk”. Enligt välinformerade källor lär den inte helt okände gitarristen Jojje Wadenius ha sagt, när han hörde bandet spelade låten i Stockholm ifjol: Detta är en låt som väldigt många musiker skulle vilja framföra, men som ingen vågar ge sig på live!! Säger en hel del om bandets kvaliteter.

Spelningen avslutas med ett nästan 10 minuter långt jam där samtliga musiker tillåts glänsa och visa sina färdigheter. Totalt sett en ruggigt tight och välspelad inledning ifrån Johan Randén & Synkopaterna, där den förvånansvärt, redan så tidigt på dagen, stora publiken fullständigt är med på noterna.

 

Setlist: 

1.Texas Panic 
2.The Chicken 
3.ANI 
4.Don´t push it 
5.Cheese and ris
6.Cigg och nudlar
7.Mustigt
8.Some skunk funk
9.Jam

Synkopaterna:

Johan Randén: Guitars
Janne Linderberg: Keyboards
Bengan Andersson: Drums
Sven Lindvall: Bass 

9/10

 

Staffan Vässmar

 

 

 

 

 
 

©