Introitus – Anima

Introitus  - Anima
Introitus  – Anima

Det är lätt att dra paralleller till Arjen Lucassens musik när man hör Introitus. Dels ståtar låtarna med vacker kvinnosång (Anna Jobs Bender), dels växlar man mellan hårdrock och elektroniska tongångar (hör exempelvis robotrösten à la 1980 i ”Free”) med självklar enkelhet. Det ligger också ett starkt fokus på bra melodier över hela albumet, ofta accentuerat av de David Gilmour-lika gitarrtongångarna från Per Helje. För att inte tala om de läckert symfoniska klaviaturlöpningarna signerade Mats Bender. Själva beskriver Vansbrobandet sin musik som neoprogressive, och det ligger väl en del i detta, men här finns en småmetallisk tyngd som man inte återfinner hos IQ eller 80-talets Marillion. Flöjten i nyss nämnda ”Free” för rentav tankarna till Ritual.

Albumet förlorar dock en poäng på sitt mestadels oförändrade tempo och sin genomgående likartade sinnesstämning. Smått moloket i mellantempo tycks vara Introitus maxim, och egentligen ska man väl inte klaga, då det trots allt låter så professionellt, men trots att detta ger ”Anima” en känsla av konsekvent enighet kan jag inte hjälpa att jag sitter och suktar efter mer upptempo och kanske någon gladare bit emellanåt.

Introitus  – Anima
Progress Records

1. Initiare (1:54)
2. Broken Glass (10:28)
3. Who Goes There (7:14)
4. Slipping Away (11:14)
5. You Will Always Be My Girl (6:30)
6. Free (7:50)
7. Anima (16:30)
8. Exire (1:34)
9. (untitled) (2:58)

 

Betyg: 7/10

Daniel Reichberg

www.introitus.se

IB Expo firar 10-årsjubileum.

2014 års upplaga tillika 10-års jubileum av IB Expo går av stapeln den 29 november på Kulturhuset i Halmstad.

IB-Expo

Medverkande.

Richard Barbieri (Porcupine Tree, Japan)
Mel Collins (King Crimson, Camel)
Percy Jones (Brand X, Tunnels)
Pat Mastelotto (King Crimson, Mr Mister)
Liesbeth Lambrecht (Aranis)
Lisen Rylander Löwe (Midaircondo)
Mariane Vancampenhout
Qarin Wikström (Kostcirkeln, Sekten)
IB (Isildurs Bane)

info Länk

Pymlico – Guiding Light

Pymlico-guiding light
Pymlico – Guiding Light

Pymlico är ett soloprojekt av norrmannen Arild Brøter och den nya plattan är den tredje efter föregångarna ”Inspirations” (2011) och ”Directions” (2012). Skivan är helt instrumental och innehåller sju långa spår med skiftande karaktär. Han säger att han inspireras av många stilar, bland annat arabisk musik, skandinavisk jazz, psykedelisk metal, modern filmmusik, world music och gammal hederlig progrock. Ett antal gästmusiker deltar på plattan, bland annat percussionisten Larry Salzman, gitarristen Felix Martin från Venezuela och saxofonisten Ivan Mazuze från Mozambique.

Arilds beskrivning av musiken som en blandning av flera stilar märks verkligen, alltifrån de arabiska tongångarna i ”Wanderlust”, det mystiskt psykedeliskt drömska med jazziga saxofon-toner och trummor i ”The East side” (kanske bästa spåret enligt min mening), de moderna lite elektroniska tongångarna i ”Sounds of the City” till den mer tydliga typiska progrocken i ”Bobcat” och ”Piz Gloria”. Fast den mest melodiska och njutbara låten kommer sist i ”Neptune” med stilfull sopransaxofon (tror jag), fin gitarr-refräng och mycket fint komp. Låten urartar dock lite på slutet med ett lite hysteriskt taktparti och tempo innan det ursprungliga temat lyckligtvis kommer tillbaks allra sist.

På det hela taget är det en välarrangerad och välspelad platta utan några direkta svagheter att peka på. Fast jag kom aldrig till det där läget när man så att säga kände suget att vilja spela den om och om igen. Uppenbarligen saknas det något som håller intresset kvar lite mer permanent. Men klart godkänt är det i alla fall.

Pymlico – Guiding Light
Spider House Records

 

01 – A Day Out (03.52)
02 – Sounds Of The City (06.43)
03 – The East Side (07.47)
04 – Wanderlust (05.40)
05 – Bobcat (06.28)
06 – Piz Gloria (06.24)
07 – Neptune (13.48)

http://www.pymlico.no

Betyg: 6/10

Karl-Göran Karlsson

 

220 Volt – Walking In Starlight

220V_Walking_In_Starlight
220 Volt – Walking In Starlight

 

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om denna skiva. Otaliga gånger har jag lyssnat på den och tyckt att det jag hör låter ganska okej. Sångaren är okej, musiken (hårdrock inte heavy metal) är okej, låtarna känns okej. Ändå får jag en känsla av mättnad. Det räcker nu liksom. De flesta låtar går i ett bekvämt mellantempo som efter ett tag blir otroligt tröttsamt och gör att allt smälter ihop till en enda gegga.

Jag kan jämföra med Uriah Heeps senaste som också var alldeles för mycket och för upprepande. Den hade ändå sina ögonblick. Det har tyvärr inte 220 Volt. De är för lata med arrangemangen och tror att det räcker med att få till ett schysst gung. I låt efter låt efter låt.

Sångaren sjunger bra men använder samma tonläge alldeles för mycket. Visst är det skönt att ligga i komfortzonen men som lyssnare blir man bara irriterad. Det är ju inte så att det inte finns andra att lägga sin lyssningstid på.

År 2014 är det inte längre okej att bara låta som en sämre kopia av sina idoler. Ni måste även kunna tillföra något eget som får en att haja till lite. Det finns så många band därute och så mycket talang. Då går det inte att bara damma av ett gammalt namn och sedan servera halvljummet kaffe.

220 Volt – Walking In Starlight
AOR Heaven

1. Walking In Starlight
2. System Overload
3. Broken Promises
4. Alive
5. Blind
6. Stranded
7. Get Me Out
8. The Waiting
9. Through The Wastelands
10. Burning Heart
11. Take A Good Look
12. One Good Reason
13. Guiding Light

Betyg: 5/10

Peter Dahlberg

 

Houston – Relaunch II

Houston - Relaunch II
Houston – Relaunch II

En ny platta av det softa AOR-bandet Houston är i faggorna. Denna gång släpper de ett gäng covers och några nya spår. Bäst lyckas de i de två första låtarna som passar dem som handen i handsken. Justice for one som John Farnham sjöng i den gamla kultfilmen Savage Streets från 1984 är ett smått genialt val. Kanonlåt och bra framförd. Likaså Love is blind från 1981 visar sig passa Houston kusligt väl.

Därefter sjunker plattans underhållningsvärde ganska drastiskt. De nya låtarna lyckas inte matcha skivans starka inledning även om Downtown är en hyfsad låt. Resterande covers som är av mer nutida art är också trist arrangerade och låter mer som något från Idol. Jag kan visserligen förstå att de inte bara vill spela in gammal obskyr AOR, men ändå, vad najs det hade kunnat bli. En platta i stil med de två första låtarna hade varit kalas.

Kritikern i mig vill även kommentera bandets lite fantasilösa och försiktiga arrangemang. Det är väldigt schablonmässigt. Någon slags ny krydda kan de väl slänga in i konceptet. Trots det får den betyget godkänt tack vare Justice for one och Love is blind samt för den egna kompositionen Downtown .

Houston – Relaunch II
Live wire/Cargo Records

 

1. Justice For One (Originally by John Farnham 1984)
2. Love Is Blind (Originally by John O’Banion 1981)
3. Counting Stars (Originally by One Republic 2013)
4. Souls (Originally by Rick Springfield 1983)
5. Don’t Look Back (Brand new from Houston)
6. Cruise (Originally by Florida Georgia Line 2012)
7. Do What You Want  (Originally by Lady Gaga 2013)
8. Our Love (Brand new from Houston)
9. Downtown (Brand new from Houston)
10. Standing On The Moon (Brand new from Houston)

Betyg: 5/10

Peter Dahlberg