Agusa – Högtid

Agusa - Högtid
Agusa – Högtid

I östra Skåne ligger en gammal och liten pittoresk by vid namn Agusa men huruvida det svenska bandet med samma namn har någon koppling till byn vet jag inte. Det jag dock vet är att bandet spelar en jordnära och småmysig form av proggrock med starka rötter i svensk folkmusik. När de lätt och ledigt ger sig i kast med sina, i stort sett helt instrumentala, stycken av musik så känner man doften av våren och sommaren. Samtidigt som tankarna vandrar över en vackert grön och blomstrande äng så förs man tillbaka till sjuttiotalet och band som Kebnekajse och tidiga Kaipa. Orgel, gitarr, bas och trummor förenas i ett avslappnat och småjammigt samspel där vi snyggt forslas genom musiken.Det är svensk sjuttiotalsprogg med rötter i folkmusiken som sagt men ibland framförs den på ett nästan frijazzigt sätt vilket jag gillar. Man känner en frihet och lekfullhet i musiken som många misslyckas med att få fram och över alltihopa så finns det ett litet skimmer av psykedeliska färger. Allt är väldigt njutbart även om man inte upplever de riktigt svindlande höjderna på de musikaliska upplevelserna. Jag gillar verkligen det jag hör och jag njuter i fulla drag men helt såld blir jag inte. Böljande Uti Vår Hage är skivans starkaste stund ihop med den lite rakare avslutningen med Kärlek Från Agusa. Där emellan är det högklassigt musicerande men mina tankar vandrar ibland iväg på en annan stig än den som musiken skall ta med mig på. Jag klagar dock inte utan lyssnar glatt vidare och njuter i fulla drag.

Agusa – Högtid

Transubstans Records / Record Heaven

  1. Uti Vår Hage
  2. Melodi Från St. Knut
  3. Östan Om Sol, Västan Om Måne
  4. Stigen Genom Skogen
  5. Kärlek Från Agusa

www.facebook.com/agusaband

Betyg: 7 / 10

Ulf Classon

FM – Futurama EP

FM – Futurama
FM – Futurama

Jag tycker nog det är lite coolt när man släpper en ny EP att kosta på sig ett intro och sedan döpa hela skivan efter det. I övrigt är allt sig likt. FM fortsätter på sin lite småbluesiga AOR-bana där de befunnit sig ett par decennier nu.

Cold hearted känns som den tänkta hitlåten här och finns även i en extended version. Jodå den behöver inte skämmas för sig. Låter mycket Bad Company a la 1990.

Bad that´s good in you fortsätter i samma stil men refrängen känns något starkare.

Praying on my mind drar ner tempot och Bolton-vibbarna känns mer än någonsin. Helt okej låt.

Därefter följer ett antal live-inspelningar och jag är fortfarande lite småallergisk mot live-material. Dels för att jag tycker att det ska upplevas på plats och dels för att versionerna ofta är sämre än på skiva. Man lyssnar mer kritiskt hemma än när man är på en konsert själv så att säga. Men visst finns det undantag. Inte här dock.

Sammanfattningsvis känns det som att FM inte är redo att kasta in handduken ännu. Det nya materialet står sig väl med tidigare släpp och smälter nog fint in i repertoaren. Men de orsakar inget tuppskinn så betyget kan bara bli godkänt.

FM – Futurama

Mombran

  1. Futurama
  2. Cold Hearted
  3. Bad That’s Good In You
  4. Preying On My Mind
  5. Tough Love (Live)
  6. All Or Nothing (Live)
  7. Closer To Heaven (Live)
  8. Crosstown Train (Live)
  9. Story Of My Life (Live)
  10. Breathe Fire (Live)
  11. Cold Hearted (Extended Remix)

www.fmofficial.com

Betyg: 6 / 10

Peter Dahlberg

Asia ft. John Payne – Recollections ”A Tribute To British Prog”

Asia ft. John Payne – Recollections ”A Tribute To British Prog”
Asia ft. John Payne – Recollections ”A Tribute To British Prog”

Åsikterna är förmodligen många där vokalisten och övriga gått skilda vägar och båda på något sett håller kvar bandtiteln. Personligen är dock John Payne favoritvokalisten i Asia när det begav sig. Här hyllas Brittisk prog med delvis ny line-up. Resultatet måste jag ändå tillstå är av varierande kvalitet. Ljudbilden känns kanske inte som den mest genomarbetande även om måhända albumet inte är menat som en ny fullängdare utan mer en lättsammare samlings dito?

Brittisk prog har enligt undertecknad alltid varit i spetsen även om länder som Polen och kanske framförallt vårt eget land bidrar alltmer med kvalitativa band. Här får vi ändå en rad ”hyfsade” varianter som Camels Highway Of The Sun där låten känns som en typiskt Asia tolkning. It Can Happend från Yes levereras med mer blandning av nära Yes toppat med Payne inslag. UK’s Nothing to Lose är ändå den som får betecknas favoritspår på hyllningsalbumet.

Ni som kan erat Asia kommer säkert ihåg två släpp av ”demos/spår ej med på originalplattorna” med titlarna Archiva. Här kommer en radiovänlig variant, lättlyssnad och okej som bakgrundmusik.

Asia ft. John Payne – Recollections ”A Tribute To British Prog”

Water Music Records

  1. SIRIUS originally by the Alan Parsons Project
  2. EYE IN THE SKY originally by the Alan Parsons Project
  3. COURT OF THE CRIMSON KING originally by King Crimson
  4. HIGHWAYS OF THE SUN originally by Camel
  5. I KNOW YOURE OUT THERE SOMEWHERE originally by the Moody Blues
  6. IT CAN HAPPEN originally by Yes
  7. LAND OF CONFUSION originally by Genesis
  8. LOCOMOTIVE BREATH originally by Jethro Tull
  9. ROCK AND ROLL STAR originally by Barclay James Harvest
  10. NOTHING TO LOSE originally by UK
  11. LUCKY MAN originally by Emerson Lake and Palmer (ELP)

Asia ”f John Payne” facebook.

Betyg: 6/10

Conny Myrberg

The Crimson ProjeKCt – Live in Tokyo

The Crimson ProjeKCt - Live in Tokyo
The Crimson ProjeKCt – Live in Tokyo

Musiken från King Crimson (KC) lever vidare även om framförandet på scen varierar. Men här kommer nu ännu en live-upptagning (från Tokyo i mars 2013) med musik från KC och framfört av ett helt gäng kompetenta musiker varav tre av dom (Adrian Belew, Tony Levin och Pat Mastelotto) även spelat i olika KC-uppsättningar. Intressant är att även denna live-version av musiken framförs med en dubbel-trio (som först introducerades i perioden 1994-1997), d v s dubbel uppsättning av bas, gitarr och trummor. Förutom de tre nämnda musikerna ovan har vi här medverkan av Markus Reuter, Julie Slick och Tobias Ralph på de tre instrumenten. Och vid sångmicken har vi det oefterhärmliga energiknippet Adrian Belew. Tyvärr saknas alltså centralgestalten Robert Fripp som ju hållit sig borta från rampljuset i många år nu. Antar att hans frånvaro stoppade bandet från att faktiskt kunna kalla sig King Crimson på riktigt.

Repertoaren på konserten består i huvudsak av nummer från tidigt 70-tal till mitten av 90-talet. Man noterar att ett flertal av KCs toppnummer finns med  (t ex Red, Indiscipline, Larks’ Tongues In Aspic Part II, Dinosaur, Elephant Talk och Frame by Frame). Allting framförs i stort sett klanderfritt men jag har lite svårt att känna att man tillför så hemskt mycket jämfört med tidigare album- och live-versioner. Sen är kanske de inledande låtarna B’Boom och THRAK på plattan lite väl sega och intetsägande. Kanske är det också så att undertecknad har nått en viss mättnadsgrad vad gäller musiken från KC efter att ha hört den så många gånger. Därmed blir det lite svårt att ta fram de stora superlativerna för just denna platta. Jag får också en lite kluven inställning till Adrian Belews insats som ju alltid brukar vara något man kommer ihåg vid live-framträdanden. Måste dock först säga att han sjunger väldigt bra på plattan, kanske bättre än någonsin. Men gitarrmässigt tycker jag faktiskt han är ganska blek. Exempelvis har han svårt att få till de där makalösa gitarrsounden som bara han brukar klara av (t ex den ylande dinosauren i Dinosaur eller trumpettjuten i Elephant Talk). Det låter alldeles för ”tamt” på denna live-upptagning.

Bästa låten på plattan är kanske inte någon av de mera kända utan istället låten Industry från plattan Three of a perfect pair (sjukt bra titel på en platta!). Här målar man upp en härlig stämning och improvisationerna flödar på ett inspirerande sätt. Sen är jag ju också barnsligt förtjust i den helgalna ”Indiscipline” som man framför väldigt bra.

Den här plattan känns kanske inte som så oerhört välmotiverad men kan kanske ändå vara en sorts bevis på att KCs musik lever vidare och att det fortfarande idag går att lyssna till deras musik framförd live av mycket kompetenta musiker (vilket ju naturligtvis krävs).

The Crimson ProjeKCt – Live in Tokyo

InsideOut Music

  1. B’Boom
  2. THRAK
  3. Frame By Frame
  4. Dinosaur
  5. Industry
  6. Elephant Talk
  7. VROOOM VROOOM
  8. Sleepless
  9. Larks’ Tongues In Aspic Part II
  10. Indiscipline
  11. Red
  12. Thela Hun Ginjeet

www.facebook.com/thecrimsonprojekct

Betyg: 7 / 10

Karl-Göran Karlsson

Michael Bormann – Love Is Magic

Michael Bormann – Love Is Magic
Michael Bormann – Love Is Magic

Den gamle Jaded Heart-sångaren släpper härmed fram sin allra mjukaste sida i ett stort knippe powerballader. 15 stycken närmare bestämt. Mättnadskänsla? Jodå, här finns en hel del att tugga i sig. Men de flesta låtarna är känsligt och väl framförda. Kan Axel Rudi Pell släppa sina balladsamlingar kan väl Michael Bormann tycks man resonera. Kanhända skulle man gått in med redigerarsaxen några gånger i alla fall.

Balladversionen av Beatles gamla dänga Help har redan gjorts bättre av John Farnham 1980. Har ni inte hört den så kolla gärna upp den versionen istället.

Låtarna är som sagt bra men kanske inte av klassiker-mått. Men en och annan skulle säkert blivit hits då power-ballader var som störst 1989-1991. Singing for you är inte alls dum och kanske skivans starkaste låt. Avslutande Überleben (jovisst är den på tyska) är också väldigt stark. Inledande I wanna hear your voice berör också.

Så släpp garden och ta en stunds avslappning i Michaels sällskap. Sämre kan det absolut vara så detta blir klart godkänt.

Michael Bormann – Love Is Magic

RMB Records

  1. I wanna hear your voice 06:11
  2. Singing for you 03:39
  3. Can’t Stop Missing You 04:32
  4. Help 04:46
  5. Two Of A Kind 04:00
  6. Somebody Like You 04:02
  7. The Best Is Yet To Come 05:02
  8. Love Is Magic 04:27
  9. Way Back Home 05:11
  10. Was Mir Fehlt 03:15
  11. Think Twice 03:44
  12. I’d Die For You 04:04
  13. Don’t You Tell Me 04:39
  14. Go Goin’ Gone 04:06
  15. Überleben

www.facebook.com/michaelbormannmusic

Betyg: 6 / 10

Peter Dahlberg

The Chuck Norris Experiment – Right Between Your Eyes

The Chuck Norris Experiment - Right Between Your Eyes
The Chuck Norris Experiment – Right Between Your Eyes

Göteborgarna i The Chuck Norris Experiment kämpar vidare med sin punkiga skandinaviska actionrock och med sjätte given Right Between Your Eyes så har de släppt ytterligare ett stabilt album som vill mycket men som inte riktigt når ända fram. Det är kraftfullt, stora riff, tydliga refrängmelodier, aningen klyschigt men även lite mörkare än gemene band i genren. Just den där svärtan som de får fram i bland annat låtarna Earth is Shaking Tonight och Under the Knife tycker jag passar bandet bättre än i de stunder då det blir lite för glättigt. Överlag har jag aldrig fallit för bandet men här finns helt klart roliga stunder i medryckande Black Leather och punkiga Gratitude samt Right Between the Eyes men som helhet tycker jag inte att det håller.Topparna är finfina medan dalarna är aningen intetsägande. Jag sitter istället och tänker på ett punkigt Backyard Babies eller ett lite tamare Psychopunch. Oavsett så är Right Between Your Eyes en trevlig bekantskap, precis som tidigare album med bandet, men det där lilla extra som får mig på fall saknas fortfarande. Men jag hoppas bandet fortsätter att leta efter det där lilla sista för attitydstarka band som The Chuck Norris Experiment behövs.

The Chuck Norris Experiment – Right Between Your Eyes

Transubstans Records / Record Heaven

  1. You’re One of Us
  2. Black Leather
  3. White Devil
  4. Earth is Shaking Tonight
  5. Under the Knife
  6. Eaten Alive
  7. Gratitude
  8. If I Could I Would
  9. The World Burns
  10. Midnight Strangler
  11. Right Between the Eyes

Betyg: 6 / 10

Ulf Classon

Matt Schofield – Far As I Can See

Matt Schofield – Far As I Can See
Matt Schofield – Far As I Can See

Matt Schofield är hyllad som en av de allra skickligaste moderna bluesgitarristerna. Man behöver varken vara gitarrist eller skribent på någon aktad gitarrtidning för att förstå varför, det räcker med att lyssna på engelsmannens femte studioalbum Far As I Can See. Men se upp, musiken är beroendeframkallande.

Inbäddade mellan From far away och Red dragon ligger nio jäsande blueslåtar i varierande stilar. Schofield och hans symbiotiskt samspelande band lockar och utmanar varandra med toner så lekfullt och levande så att låtarna fulländas – i händerna på mindre briljanta musiker tror jag inte att albumet hade varit tillnärmelsevis lika betagande som det är nu. Kolla den progressiva rytmiken i Getaway, svänget i instrumentala Oakville shuffle, den totala närvaron i det nästintill stillastående sorgenumret The day you left. För att inte tala om improvisationerna. Schofield spelar som en jazzmästare med bluessjäl, ibland som Robben Ford, ibland som Warren Haynes, och tillsammans med främst Jonny Hendersons Hammondspel men även Jordan Johns trumspel lyfter han en över 100 årig musiktradition in i framtiden.

From far away och Red dragon är dock i en klass för sig själva. Öppningslåten bär på spår från både Santana och Frank Marino men sett till helheten är nog Gov´t Mule den tydligaste referensen; Schofields inlevelsefulla sång, det följsamma men intrikat spelande kompet, det mästerliga gitarrspelet klurigt kompletterat av en grillosande Hammond orgel. Det stora finalnumret Red dragon är som middagssolen i Sahara där Schofields improvisationer bildar dallrande hägringar när jag sluter ögonen. Återigen jämför jag med Gov´t Mule när de är som bäst och när den nästan tio minuter långa ejakulationen är över tänker jag: bara en gång till…

Matt Schofield – Far As I Can See

Mascot Label Group / Provogue

  1. From far away
  2. Clean break
  3. Getaway
  4. Breaking up somebodies home
  5. The day you left
  6. Oakville shuffle
  7. Hindsight
  8. Everything
  9. Yellow moon
  10. Tell me some lies
  11. Red dragon

mattschofield.com

Betyg: 8 / 10

Jukka Paananen

Gotthard – Bang!

Gotthard – Bang!
Gotthard – Bang!

Visst låter mycket musik idag som om de vore recycling-produkter. Gotthard är inget undantag. De kommer från Schweiz men önskar nog att de kom från Louisiana eller något liknande. Musiken är uber-amerikansk och tiden har stannat på 1989.

Jag har lyssnat igenom skivan några gånger och det jag hör låter helt okej men det berör ingenting. Enda låten som får mig att vakna till lite är Mr. Ticketman. Den är förstås en väldigt enkel låt men lika lätt att gilla också. Go, go go go Mr Ticketman, go go go……..

Nä, jag tror att jag är lite allergisk mot denna genre inom rocken. Det låter som Mötley Crue, Aerosmith, Whitesnake, Salty Dog och en uppsjö andra grupper anno 1989. Då när bluesrock blandades med hairmetal. Inget som snurrat speciellt mycket hemma hos mig i alla fall. Dessutom saknar Gotthard den där stora hitlåten som exempelvis Janie´s got a gun eller Dr. Feelgood. Så nu är det sagt. Detta är en mellanskiva i Gotthards katalog och kanske kommer det aldrig mer någon riktigt bra låt från dem mer. Jag har inte hört någon sedan 2007 i alla fall…

Gotthard – Bang!

G Records / PIAS

  1. Let Me in Katie
  2. Bang!
  3. Get Up ‘n’ Move On
  4. Feel What I Feel
  5. C’Est la Vie
  6. Jump the Gun
  7. Spread Your Wings
  8. I Won’t Look Down
  9. My Belief
  10. Maybe
  11. Red on a Sleeve
  12. What You Get
  13. Mr. Ticket Man
  14. Thank You

http://gotthard.com/

Betyg: 5,5 / 10

Peter Dahlberg

Alien – Eternity

Alien – Eternity
Alien – Eternity

Alien för mig är egentligen bara hitlåten Only one woman från 1988. Nu har jag lärt mig att ingen mindre än Graham Bonnet hade en hit med den låten också redan 1968. Låten i sig är skriven av de välkända bröderna Gibb eller Bee Gees. Men det var då och nu är nu. Eternity blir Aliens första riktiga skivsläpp sedan återföreningen 2010 av bandets samtliga originalmedlemmar. De släppte förra året en remastrad version skivan från 1988 för att testa intresset antar jag. Tydligen var det tillräckligt stort för att göra denna skiva.

Det som slår mig först när jag lyssnar på skivan är den snygga produktionen. Mycket bra och luftigt ljud där alla kommer till sin rätt utan att någon tar över på något sätt. Tyvärr hittar jag ingen info vem som producerat skivan. Musiken är fortfarande AOR av den lite softare sorten och då menar jag inte att de kör ballader för hela slanten, även om det finns sådana såklart. Jag gillar framförallt What goes up som med sitt lilla synth-stick fastnar. Wildheart är en annan godbit som skulle kunnat vara något av Steve Perry. Favoriten är dock Burning heart med sina sköna basgångar i början som liksom hörs på distans. Refrängen är väl okej men framförallt musikaliskt en väldigt skön låt. Gillar även den suggestiva stämningen. Love will lead me home är väl den låt som annars har mest radiochans. Låter väldigt Last Autumn´s Dream och liknande. Inledande In love we trust är också en okej låt som sätter stämpel på skivan direkt.

Svårt att säga om denna blir en av mina favoritskivor detta år men den är välgjord som få i sin genre. Något annat går inte att säga. Genomgående bra med några toppar som sticker ut.

Favoritspår: Burning heart, Wildheart , What goes up och In love we trust.

Alien – Eternity

AOR Heaven

  1. In Love We Trust
  2. Unbroken
  3. Love Will Lead Me Home
  4. I Believe
  5. Summer Of Love
  6. What Goes Up
  7. I’m A Fighter
  8. Wildheart
  9. Liar, Liar
  10. Look At Us Now
  11. Burning Heart
  12. In Truth

Betyg: 7 / 10

Peter Dahlberg

Magnum – Escape from the Shadow Garden

Magnum – Escape from the Shadow Garden
Magnum – Escape from the Shadow Garden

Somliga grupper och artister är så karaktäristiska och konsekventa i sin konst att deras namn blir ett begrepp. 17 album in i karriären är engelska Magnum synonymt med pampig, melodiös rockmusik och tronar i ensamt majestät på genretoppen nu när landsmännen i supergruppen Asia än en gång tappat i stringens. Låtskrivaren och gitarristen Tony Clarkin, som ju även producerar Magnums album, har efter sin hjärtattack 2002 skapat så mycket fantastisk musik att gruppens legendariska svit av 80-talsplattor nu är tangerad.

Visserligen kommer inte ens den fantastiska The Visitation (2011) att nå samma status som gruppens största kommersiella och kvalitetsmässiga framgångar On a Storyteller´s Night (1985) och Wings of Heaven (1988), men lyssningsvärdet är inte lägre. Och precis som fjolårets On the 13th Day ärEscape from the Shadow Garden som en förlängning av njutningen. Fängslande melodier och sagolika stämningar bildar tillsammans med distinkta riff och pampiga refränger de följeslagare du behöver för en stunds befrielse från den verkliga världens olyckliga tillstånd – ett ämne som Clarkin förövrigt behandlar med utsökt variation i sina texter.

En annan disposition av materialet hade dock gett ett bättre balanserat album. De fyra första spåren bildar nämligen en så monumental inledning att resten av albumet förefaller vara bagatellartat. Upprepad lyssning lyfter dock slöjorna från de skenbart tunnare låtarna och avslöjar vackert vemodiga och delikata melodier.

Magnum – Escape from the Shadow Garden

Steamhammer / SPV

  1. Live ‘til you die
  2. Unwritten sacrifice
  3. Falling for the big plan
  4. Crying in the rain
  5. Too many clowns
  6. Midnight angel
  7. The art of compromise
  8. Don’t fall asleep
  9. Wisdom’s had its day
  10. Burning river
  11. The valley of tears

www.magnumonline.co.uk

Betyg: 8/10

Jukka Paananen