Lunatic Soul släpper nytt i oktober månad.

Walking on a Flashlight Beam är titeln på kommande fullängdaren från Mariusz Duda’s  Lunatic Soul. Skivsläpp 13 oktober via Kscope/Mystic Production.

 

Lunatic-Soul-500px-300x300

1. Shutting Out The Sun (08:40)
2. Cold (06:58)
3. Gutter (08:42)
4. Stars Sellotaped (01:34)
5. The Fear Within (07:10)
6. Treehouse (05:31)
7. Pygmalion’s Ladder (12:02)
8. Sky Drawn in Crayon (04:58)
9. Walking on a Flashlight Beam (08:11)

John Garcia – John Garcia

john-garcia-solo
John Garcia – John Garcia

Så har då äntligen John Garcias efterlängtade solodebut anlänt och väntan var väl värd. Han är sällan ledig från musiken den gode Garcia. Genom åren har han inte bara varit med och lagt grunden till stonerrocken med Kyuss han har även levererat album med bland annat Slo Burn, Unida, Hermano och nu senast Vista Chino. Alla med ett härligt fuzzigt riffande, en ständig närhet till den kaliforniska öknen och Garcias lite säregna sångstämma. Då han inte bidragit i någon större utsträckning med musik i sina band så har han samlat på sig en del egna idéer genom åren som vi nu får ta del av och det gör jag med glädje. När detta album började snurra igång så spreds sig ett fånigt leende över mitt ansikte. Detta är helt suveränt. Garcia har lyckas behålla stoner-känslan från sina tidigare åtaganden intakt med tunga fuzziga riff, målande melodier, varma toner och den där torra sköna ökenkänslan. Men han har skalat bort de för genren utdragna och långsamt malande riffen samt det värsta flummet och ersatt det med ett rockigare och rakare anslag. Man skulle kunna säga att John Garcia en gång för alla har satt ordet rock på plats i namnet stonerrock. Svängiga låtar som My Mind och 5000 Miles är bra exempel på catchy spår med stark refränger, ödesmättade Confusion visar upp Garcias bluesiga sida och den svärtade balladen Her Bullets Energy är så där smärtsamt vacker som man vill ha en ballad. Han har förmodligen grävt djup i sin demolåda för att hitta den Slo Burn-minnande Saddleback och Black Mastiffs låt Rolling Stoned gör han med hjälp av ett Visa Chino-filter till sin egen. Till sin hjälp på skivan har han vänner som bland annat Robbie Kreiger (The Doors), Danko Jones och Nick Oliveri (Kyuss) men vem som spelar vad på skivan framkommer inte. Men det spelar mindre roll. Garcias gitarrspel har det aldrig varit något fel på och hans lite säregna stämma är omisskännlig och en stor del i varför jag alltid har älskat de skivor han medverkat på. Denna självbetitlade debut är helt lysande i mitt tycke och för ett fan av svängig stonerrock så är det här en så nära fullträff man kan komma. John Garcia är känd för att starta och lägga band på is på löpande band. Jag hoppas att han slutar upp med det nu och istället satsar fullt ut på en solokarriär.

John Garcia – John Garcia
Napalm Records/Border Music

1. My Mind
2. Rolling Stoned (Black Mastiff Cover)
3. Flower
4. The Blvd
5. 5000 Miles
6. Confusion
7. His Bullets Energy
8. Argleben
9. Saddleback
10. All these Walls
11. Her Bullets Energy

 

9/10

Ulf Classon

Neal Morse – Songs from November

Neal Morse 2014
Neal Morse – Songs from November

Neal Morse är supertalangen eller superproffset (om man så vill) som man egentligen aldrig vet vad han går för. Under tiden med Spock’s Beard blev han efterhand en riktig superstar i Prog-världen och chocken var monumental bland fansen när han beslutade sig för att lämna bandet efter att ha så att säga blivit frälst. Men när alla trodde han var förlorad för musik-genren lurade han alla och fortsatte att producera platta efter platta med högkvalitativ musik, ofta i samarbete med andra toppmusiker inom Prog-en (inte minst i superbandet Transatlantic). Så därför är varje skivsläpp med honom numera ett riktigt lotteri – ibland får man högvinst med geniala klassiska Prog-kompositioner (om man står ut med det oftast övertydliga kristna budskapet i låttexterna) men ibland får man tröttsamma och trista låtar som mer liknar väckelsesånger (ja, faktiskt, de är väckelsesånger!). Frågan var alltså nu vad det skulle bli denna gång?

Redan titeln på plattan (”Songs from November”) antydde väl att det denna gång inte skulle bli mycket av bombastiska och överambitiösa kompositioner inom Prog-genren. Jag kan redan nu avslöja att avsaknaden av Prog är närmast kolossal. Det finns i mitt tycke endast en enda låt på denna skiva som liknar det som vi tidigare är van vid från Neal Morse Prog-repertoar. Det gäller sången ”Tell me Annabelle” som är en lugn fin ballad men med gott om de där underbart sköna gitarr- och pianoharmonierna som vi så ofta har hört förut. Mycket fin, faktiskt.

Så, vad innehåller då plattan (med 11 sånger) i övrigt? Är det bara väckelsesånger? Nej men snudd på ändå. Ta till exempel låten ”Heaven smiles”. Som tagen direkt från väckelsemötet. Till och med gospelkören spelar över rejält på slutet med extatiska damer i kören. Fast i sanningens namn så finns där många andra låtar med mer alldagliga teman. Till exempel en hyllningslåt till braskaminen (!) – ”Flowers in a vase” – fast egentligen är det väl en sång till hans hustru. Skämt åsido, det är en vacker och finstämd låt (närmast en Country & Western-låt full med Steel-guitar) men … så långt från Prog-en som man överhuvudtaget kan komma. Överhuvudtaget får jag känslan att Neal denna gång väldigt medvetet velat producera något helt annat och mycket mer lättsmält material som skulle kunna passa bättre för den stora amerikanska medelklassen. Alltså, lite småbesviket konstaterar jag att Neal nu verkar vilja sprida ut korten ännu lite mera, kanske av rent krassa ekonomiska skäl (ingen blir ju fet på att spela Progrock!).

Istället för att bara slutligen avfärda plattan som ett genomkommersiellt jippo riktat mot en rik amerikansk kristenhet så vill jag ändå trots allt lyfta fram en av de mer utstuderade kristna låtarna på plattan – ”My time of Dying”. En sorgsen låt om vad som händer (eller snarare det som man önskar hända som kristen) när man dör. Märkligt nog blev jag rätt tagen av denna låt och dess text. Det är inte bara det gamla vanliga svamlet om himmelriket som ju naturligtvis finns med (med strofer som ”Send me up in clouds of glory”) utan det som fångade mig var när Neal Morse uttryckte något som jag tycker är bland det svåraste att bara direkt avfärda som nonsens in det kristna budskapet. Att kristendomen faktiskt ger hopp om att återigen få möta de nära och kära som man förlorat genom åren. Att den enorma saknad man känner en gång faktiskt skall kunna brytas. Man kan verkligen förstå att ett sådant budskap lockar. Hur otroligt och orealistiskt det än är. I den här sången uttrycker Neal det verkligen fint och det är inte utan att man berörs. Men det är i stort sett enda gången jag kan känna att Neals texter verkligen berör.

Slutomdömet blir oundvikligen ett krasst ”Underkänt”. Helt enkelt för att detta inte är Artrock/Prog utan något helt annat. Det betyder dock inte att skivan helt saknar kvalitéer

 

Neal Morse – Songs from November
InsideOut Music

1. Whatever Days
2. Heaven Smiled
3. Flowers In A Vase
4. Love Shot An Arrow
5. Song For The Free
6. Tell Me Annabelle
7. My Time Of Dying
8. When Things Slow Down
9. Daddy’s Daughter
10. Wear The Chains
11. The Way Of Love

www.nealmorse.com

 

Betyg: 4 av 10.

Karl-Göran Karlsson