Voyager – V

Voyager
Voyager – V

Platta nummer fem från australienska Voyager. Kanske själva titeln skvallrar om detta. De bjuder på progressiv metal med fasta låtstrukturer. Med det menar jag att de inte flippar ut nämnvärt i låtarna utan håller sig på huvudspåret, däremot tar det ett tag innan man ser ljuset. Tänk de gamla 3D-bilderna man skulle stirra på en stund innan man såg något. Lite samma sak är det med Voyager. Man får lyssna ett flertal gånger innan guldkornen tar sin form. Framförallt fastnar jag för inledande Hyperventilating och nästföljande Breaking down. Även avslutande Seasons of age är bra och likaså den pianoklingande The summer always comes again. På minuskontot hamnar det ibland lite trista gitarrljudet och att en del låtar är lite tråkiga helt enkelt.

För att gilla detta måste man tycka om de moderna stötiga gitarriffen som inte har något groove eller sväng. Sådant upplevs inte på denna skiva. Det är sångarens sångharmonier som svarar för de melodier som finns på skivan. Här vill jag ge lite beröm till sångaren som är mycket bra. En del liknar honom vid Simon Le Bon (Duran Duran). Själv tycker jag han låter mer som sångaren i It Bites från skivan 1988. Får många vibbar därifrån. Hur som helst en hyfsad platta där åtminstone fyra låtar överlever. Klart godkänt.

Videolänk

Breaking Down

 

Voyager – V
Sensory Records

1. Hyperventilating
2. Breaking Down
3. A Beautiful Mistake
4. Fortune Favours Our Blind
5. You, The Shallow
6. Embrace The Limitless
7. Orpheus
8. Domination Game
9. Peacekeeper
10. It’s A Wonder
11. The Morning Light
12. The Summer Always Comes Again
13. Seasons of Age

http://voyager-australia.com

6 / 10

Peter Dahlberg

OPETH’s kommande studioalbum Pale Communion framflyttad.

Opeth och deras elfte studioalbum Pale Communion flyttas fram till den 26 agusti via Roadrunner Records. Albumet är producerat av Åkerfeldt själv och bakom mixerbordet återfinns ingen mindre än Steven Wilson Porcupine Tree.

artrock_metaltown_opeth3

Låttitlar
01. Eternal Rains Will Come
02. Cusp Of Eternity
03. Moon Above, Sun Below
04. Elysian Woes
05. Goblin
06. River
07. Voice Of Treason
08. Faith In Others

Delusion Squared – The final delusion

Delusion Squared - The last delusion
Delusion Squared – The final delusion

Tredje utgåvan från Brittiska progbandet Delusion Squared är precis som sina föregångare en konceptplatta, och avslutar den sci-fi-baserade story som inleddes via bandets självbetitlade debutplatta. Bandet bildades för drygt fem år sedan och har som sagt hunnit släppa två ganska så ambitiösa plattor, som för övrigt recenserats på denna site av undertecknad. Var ganska ambivalent inför bandets första platta som kändes alldeles för ojämn både i tonspråk, låtarrangemang, men också i hur musiken framfördes. Bandet lät som en mix mellan Porcupine Tree, Anathema eller ett lite lugnare kvinnofrontat Opeth. Borde alltså kunna ha varit riktigt spännande och nyskapande, men tyvärr varvades helt ok spår med spår som kändes både enformiga, innehållslösa och tämligen ointressanta. Spelmässigt gjorde bandet ganska så hyfsat ifrån sig, även om sångerskan Lorraine Youngs stämma enligt min mening kändes alldeles för tam/späd i de tyngre partierna. Bättre lät det i de lugnare och finstämda låtarna där Lorraines stämma fungerade bättre, men trots detta gav det i slutändan bara ett knappt godkänt betyg. Tyvärr hade man på uppföljaren Delusion Squared – II inte utvecklat sitt sound eller tonspråk överhuvudtaget utan snarare förstärktes mina farhågor när andra alstret dök upp, och nämnda alster fick faktiskt ett ännu lägre slutbetyg.

När det nu har det blivit dags att analysera nya given inser jag direkt att bandet fortfarande ångar på i redan upptrampad terräng. Man blandar tyngre låtar som de två inledande spåren: The same river thrice och Diaspora, med betydligt lugnare, finstämda och melodiska spår som: Black waters. Precis som på de två föregångarna blandas toppar med ganska djupa musikaliska dalar. Det känns som om det måste till en hel del ny ”nerv” och engagemang för att musiken inte i fortsättningen ska kännas tråkig. När det gäller det spelmässiga hantverket lirar man fortfarande helt ok, men låtmaterialet håller som tidigare nämnts inte hela vägen. Trots att låtarna sinsemellan oftast är ganska så varierade så lyfter de liksom inte alls, utan lunkar oftast bara på i maklig takt. Produktionen på The final delusion känns också ganska mycket lågbudget, med en ljudbild som känns alldeles för platt och burkig. Visst är det kul med band som vågar att producera och ge ut plattor på egen hand, men för mig känns Delusion Squared som ett band i mängden som på inga sätt sticker ut och därför känns ganska så ointressanta.

Delusion Squared – The final delusion
Egenproducerad

Ordeal
1.   The same river thrice
2.   Diaspora
3.   Patient zero
4.   Reason of state

Awareness
5.   Devil inside
6.   Last day of sun
7.   Finally free

Deliverance
8.   Prisoner´s dilemma
9.   Black waters
10. By the lake (dying)

Surrender
11. Oblivion for my sin
12. Persistence of vision
13. Deus in machina

www.delusionsquared.com

Betyg 4 / 10

Staffan Vässmar

Peter Gabriel släpper live dvd och blue-ray Back To Front: Live In London i juni.

Peter Gabriel släpper live dvd och blue-ray med titeln Back To Front: Live In London den 23 juni via Eagle Rock. Inspelningen är från O2 Arena/ London i Oktober 2013.

PG_btf_dvdbluray

1.Daddy Long Legs
2.Come Talk To Me
3.Shock The Monkey
4.Family Snapshot
5.Digging In The Dirt
6.Secret World
7.The Family And The Fishing Net
8.No Self Control
9.Solsbury Hill
10.Show Yourself
11.Red Rain
12.Sledgehammer
13.Don’t Give Up
14.That Voice Again
15.Mercy Street
16.Big Time
17.We Do What We’re Told (Milgram’s 37)
18.This Is The Picture (Excellent Birds)
19.In Your Eyes
20.The Tower That Ate People
21.Biko

https://petergabriel.com

Neal Schon – So U

NEAL SCHON SO U cover
Neal Schon – So U

Neal Schon har länge varit en av mina favoritgitarrister i den meningen att han är grym på gitarrsolon men kanske ingen riff-gud. Lite som hans gamla läromästare Santana. Ända sedan jag läste en intervju med Gary Moore på 80-talet där Gary sa att Neal var en av världens mest underskattade gitarrister, så har jag lyssnat med mer öppna öron, och visst är Neal en strängbändare av världsklass!.

Denna skiva väckte mitt intresse i och med första videon Exotica som är ett underbart stycke psykedelisk jazzrock med en blinkning till Santana. Den kommer nog hamna bland mina års favoriter så småningom. Jag älskar denna låt! Får inte nog av den! Instrumentala låtar brukar inte få igång mig men denna är exceptionell och suggestivt hypnotisk som få.

Förutom Neal Schon så medverkar även bassisten Marco Mendoza (Black Star Raiders, Ted Nugent, Whitesnake) och trummisen Deen Castronovo (Journey, Ozzy Osbourne, Hardline, Steve Vai). De tre delar broderligt på sången och sjunger både solopartier och stämmor. Ett starkt exempel är andra videon What you want där Marco och Neal framförallt delar sången. Låten är rikligt varierad med oväntat melodiska sångharmonier. Det kan bero på att ingen mindre än Jack Blades (Night Ranger, Damn Yankee´s) har varit med och skrivit en del av låtarna. Love finds a way är en lite mer downtempo-låt och skulle lika gärna kunna vara under Journeys fana. Mycket bra! Likaså Serenity är sprängfylld med Journey-DNA och borde bli en av årets stora AOR-favoriter!

Skivan avslutas stämningsfullt med den instrumentala Big Ocean.

På det stora hela en mycket lyckad skiva även om jag inte går igång på deras bluesiga jamiga stil som återfinns i några av låtarna. Sedan märks det att det är en soloskiva som släppts mer eller mindre för nöjes skull då den spretar lite hit och dit. Med beröm godkänt i alla fall!

Videolänkar:

Exotica

What you want

 

Neal Schon – So U

Frontiers Records

1. Take A Ride
2. So U
3. Exotica
4. What You Want
5. Love Finds A Way
6. On My Way
7. Serenity
8. Shelter
9. Big Ocean

www.schonmusic.com

Betyg 6,5/10

Peter Dahlberg

Nordic Beast spelar på Societén i Varberg den 15 augusti

Rock Plektrum i samarbete med Societén presenterar:
Den 15 augusti spelar Nordic Beast med Mic Michaeli, Mikkey Dee, John Norum, Åge Sten Nilsen och Hal Patino på Societén  i Varberg.

Rock Plektrum

NORDIC BEAST bildades efter att Europe gitarristen John Norum deltog i Åge Sten Nilsen Queen- hyllning ”The Show Must Go On” i Sverige. (Åges Queen- hyllning har alla 12 sålt ut i Olavshallen, Norge ). Efter ett framträdande i Göteborg träffades Motörhead trummisen Mikkey Dee, rankad som världens bästa rocktrummis backstage, och de tre rockers bestämde snabbt att starta ett nordiskt samarbete. Bandet gjorde sin debut 31 januari i år på ett smockfullt Rockefeller i Oslo. 15 augusti kan man se Nordic Beast i Varberg med repertoarer från de fem bandmedlemmarnas karriärer, som länge har varit kända för allmänheten. Njut av det bästa av Motörhead, Europe, WigWam, Dokken, John Norum och mycket mer.

Gothenburg Sound Festival 2015 har bokat Dark Tranquillity, Dimension Zero och Intoxicate.

Dark Tranquillity, Dimension Zero och Intoxicate är de första klara akterna till Gothenburg Sound Festival 2015, festivalen går av stapeln den 2-3 januari på Trädgår’n.

goyhenburgsound2015

Robert Plant’s spelning på Trädgårn flyttas till Lisebergshallen.

Live Nation meddelar att spelningen med Robert Plant och The Sensational Space Shifters den 10 juni flyttas till Lisebergshallen.
Köpta biljetter gäller som ståplats. Dalhalla i Rättvik får besök av rocklegenden den 14 juni.

robert plant

 

Live Nation