Fu Manchu – Gigantoid

Fu Manchu - Gigantoid
Fu Manchu – Gigantoid

Ett nytt släpp med veteranerna i Fu Manchu är alltid välkommet då man vet vad man får och det man får är alltid grymt bra. Så även denna gång. Fem år efter den lysande, om än inte helgjutna, Signs of Infinite Power så ser nu Gigantoid dagens ljus och allt är sig likt när grabbarna från södra Kalifornien tar ton. Som en av grundpelarna inom stonerrocken så vet de hur ett snortungt och fuzzigt gitarriff skall levereras och levererar gör de. De blytunga riffen, det smittande svänget och den ökenrökiga ljudbilden har stått som förebild för ett otal band genom åren. Guldkornen hittar vi på den första tredjedelen av den trettioåtta minuter långa speltiden men det är å andra sidan aldrig dåligt någon gång. Inledande Dimension Shifter och Invaders On My Back är klassisk Fu Manchu och de två länkas samman av ett härligt och doomigt Black Sabbath-parti. Anxiety Reducer är skivans bästa spår och är så där härligt fuzzig och boogierullande som bara stonerrock kan vara. Även punkösiga No Warning är ett spår som tydligt sticker ut. Just den där lilla punknerven förekommer vid något mer tillfälle och överlag känns det mer primitivt i jämförelse med bandets mer sentida katalog. Metal-stökiga Evolution Machine är ett bra exempel på det.

Fu Manchu förnekar sig inte utan kör på likt stonerrockens eget AC/DC. Det är ingen stor skillnad mot förra albumet och man vet hur det låter men ändå håller musiken så pass hög klass att det aldrig blir tråkigt. Hade andra halvan av skivan varit lika bra som första tredjedelen så hade Gigantoid varit en fullträff. Nu får vi nöja oss med ytterligare ett solitt album från kungarna av fuzzrock och det är inte fy skam det heller.

Fu Manchu – Gigantoid

At The Dojo Records/Border Music

  1. Dimension Shifter
  2. Invaders On My Back
  3. Anxiety Reducer
  4. Radio Source Sagittarius
  5. Mutant
  6. No Warning
  7. Evolution Machine
  8. Triplanetary
  9. The Last Question
  10. Robotic Invasion

Betyg: 7 / 10

Ulf Classon

Descend – Wither

Descend - Wither
Descend – Wither

När Micke Åkerfeldt och hans medmusikanter i Opeth i och med förra utgåvan Heritage bytte lite musikalisk inriktning var det många utav bandets gamla fans som blev rejält besvikna. En hel del har därefter haft riktigt svårt att acceptera det nya Opeth medan jag själv anser att bandet var riktigt modiga, och gjorde helt rätt som tog ett steg i en annan musikalisk riktning. Detta resulterade enligt min mening i en av de bästa plattorna som bandet har klämt ur sig. Nya plattan Pale Communion som släpps senare i sommar sägs också ha tagit ett rejält avsteg från det gamla och inarbetade sound som så många genom åren har uppskattat. Var dock inte oroliga, för Stockholmsbandet Descend har till fullo axlat rollen som nästa stora band inom den tyngre progressiva musiken, och kommer högst troligt att bli ett nytt favoritband för många Opeth anhängare! Andra utgåvan från bandetsläpptes tidigare i våras och kommer med stor säkerhet att fylla ut det tomrum som Opeth lämnat efter sig inom den progressiva dödsmetallen.

”..det är genom nya alstret Wither som Descend kommer att befästa sin plats bland de stora banden.”

Debutplattan Through the eyes of the burdened recenserades av undertecknad när den släpptes häromåret och renderade ett riktigt positivt omdöme och ett högt slutbetyg. Därefter har plattan växt till sig ytterligare en bit, men det är genom nya alstret Wither som Descend kommer att befästa sin plats bland de stora banden. Precis som de betydligt mer kända förebilderna spelar Descend en ytterst varierad och intrikat progressiv dödsmetall. Ena stunden bjuds man på ett furiöst manglande med rosslande dödsgrymtningar från sångaren Nima Farhadian Langroudi, för att i nästa stund hamna mitt i ett väldigt vackert och melankoliskt parti med snygg skönsång och akustiska gitarrer. Det musikaliska släktskapet till Opeth blir ofta mycket tydligt då man på samma sätt låter de lugna vackra och många gånger mycket melankoliska partierna brytas av med långa tekniskt mycket avancerade och brutala avsnitt. Descends musik är således ytterst varierad och innehåller en stor dos dynamik vilket gör att musiken hela tiden känns levande och intressant. Rent tekniskt är killarna i Descend överjävliga på sina instrument vilket inte minst bevisas i låtar som: Confined by evil, The rancorous paradigm, Diabolic mfl, och det känns som om man skulle kunna lira precis vad som helst. De har samtidigt en mycket bra känsla för det smakfulla och harmoniskt vackra vilket framgår bra på titelspåret: Wither.

Det känns som om Descend och Opeth i framtiden kommer att kunna komplettera varandra på ett ytterst bra sätt där Opeth numera står för det mer experimentella och retrodoftande, medan Descend för det argsinta och vilda tonspråket vidare. Visst finns det på Wither åtskilliga lugna och snygga partier men det är ändå det brutala och aggressiva som står i första rummet. Således är min gissning att mången gammal Opeth-fanatiker i och med nya Descend-alstret hittat ett nytt favoritband.

Descend – Wither

Inverse records

  1. Confined by evil
  2. The rancorous paradigm
  3. In hours of despair
  4. Severance
  5. Wither
  6. Diabolic
  7. From grace to grave
  8. Sundown

www.descend.se

www.facebook.com/descendofficial

Betyg: 8,5 / 10

Staffan Vässmar