Alestorm – Sunset On The Golden Age

Alestorm - Sunset On The Golden Age
Alestorm – Sunset On The Golden Age

Arrr! Göm romen, lås in kvinnorna och gräv ner skattkistan för de skotska piraterna i Alestorm är tillbaka med en ny attack! De kommer i ett piratskepp fyllt till relingen med skäggiga pirater som skrålar med i låtar om dryckesjom, livet på havet, svärdfajter och träben. Deras fjärde plundringståg följer samma mönster som tidigare men nu har de börjat få till precisionen på sina belägringar. Tidigare album med skottarna har alla varit underhållande men haft sina klara brister. De har inte lyckas underhålla på en hel skiva åt gången vilket beror på att variationen har varit i princip obefintlig. Men inte nu. På fjärde given Sunset on the Golden Age har de skärpt till sig och inte bara skrivit starkare låtar, mer medryckande melodier och mer allsångsvänliga refränger. Det känns verkligen som att de både har roligare och är mer på hugget denna gång. De har till och med försökt sig på lite prog metal! Två lite längre spår har de lyckas knåpa ihop med bravur och de visar prov på lite upptäckarlystnad då de både drar ner på tempot samt adderar lite tyngd mellan varven. Musikaliskt är det annars ingen skillnad sedan tidigare utan det är fortfarande thrash-ig höghastighets-power metal med rejäla folk metal-influenser och det är catchy så in i den. Keyboardmelodierna står som spön i backen, gitarren tuggar på fint. Lägg där till sångaren och keyboardisten Christopher Bowes skotska uttal samt hans ständigt rullande på bokstaven R så är Alestorm komplett. Den som kan sitta still när dessa skeppsgossar drar igång är förmodligen både döv och lam.

Alestorm låter som inga andra även om de buntas ihop med band som Running Wild och  Korpiklaani. Men Alestorm är kungar av True Scottish Pirate Metal och så vitt jag vet är de ganska ensamma i sin genre. För min del så behövs det inget mer band för Alestorm räcker gott för att tillfredsställa mitt behov av denna sortens metal. För Sunset on the Golden Age är en riktig godbit att lyssna till när humöret behöver en positiv boost eller när suget efter piratmetal blir för stort. Fast jag klarar inte att lyssna på hela albumet flera gånger om för då får jag en överdos av glättigheter och det orkar jag inte. Dock lyssnar jag gärna på introt till 1741 (The Battle of Cartagena) om och om igen. De har lyckas inkorporerat Nintendos 8-bitmusik och till denna typ av musik så är det helt genialiskt. Ytterligare ett element som gör att jag drar lite extra på smilbanden när jag lyssnar på denna skiva. Och det är det som Alestorm är för mig – glad musik som jag blir glad av. Ibland behövs inte så mycket mer än så. Ship Ahoy!

Alestorm – Sunset on the Golden Age

Napalm Records/Border Music

  1. Walk the Plank
  2. Drink
  3. Magnetic North
  4. 1741 (The Battle of Cartagena)
  5. Mead from Hell
  6. Surf Squid Warfare
  7. Quest for Ships
  8. Wooden Leg
  9. Hangover (Taio Cruz Cover)
  10. Sunset on the Golden Age

www.alestorm.net

Betyg: 7 / 10

Ulf Classon

TNNE – The Clock That Went Backwards

TNNE -The Clock That Went Backwards
TNNE – The Clock That Went Backwards

 

Från Luxemburg kommer neoproggarna No Name, eller som de numera heter TNNE (The No Name Experience) – ett namn de tog efter att de faktiskt lagt ner sitt ursprungliga band 2011. Det är sångaren Patrick Kiefer och keyboardisten Alex Rukavina i No Name som tyckte att det fanns mer att bygga vidare på samtidigt som man tog in ett gäng nya musiker. Kan inte låta bli att associera till plattan ”The RWPL Experience” från tyska RPWL, inte enbart för bandnamnet utan även för en väldig massa likheter i övrigt (mer om detta senare).

Nio spår rymmer plattan och en del av dem påminner inte så lite om andra kända band i neoprog-genren (förutom nyss nämnda RPWL framförallt IQ och Riverside). Låtarna känns väl genomarbetade och det är svårt att hitta något att anmärka på mer än att en del av dem har lite svaga teman som gör att det ibland känns lite tunt. Ibland klickar också sången lite (t ex i  ”About Angels And Devils” och ”Welcome to my New World”).

Jag gillar verkligen titellåten ”The Clock that Went Backwards” som är en verkligt fin instrumental sak. Men det finns en fenomenalt bra låt på plattan som verkligen sticker ut bland mängden och det är ”Circles of Life”, en låt som också återges på slutet i en förmodad radio-anpassad och nedkortad version. Sex minuter toppklass neoprog i en låt som har klara inspirationer från RPWL och Pink Floyd. Det här är riktigt, riktigt bra och det är en låt som förtjänar mer uppmärksamhet än själva plattan. Själva avslutningen (med sångfrasen ”Turn over a new leaf”) är riktigt magiskt med stämningar, främst framkallade av en härlig keyboard-slinga, som åtminstone ger mig ståpäls. Jag kommer på mig själv att tänka på Yogi Lang när jag hör sången vilket ju enbart är positivt.

En bra platta som bör kollas upp av neoprog-fansen.

TNNE – The Clock That Went Backwards
Progressive Promotion Records

1. My inner clock
2. Clairvoyance
3. About Angels and Devils
4. Looking Back and Forward
5. The Clock That Went Backwards
6. Circles of Life
7. Welcome To My New World
8. The Snow
9. Circles of Life (edit)

www.noname.lu

Betyg: 7 av 10

Karl-Göran Karlsson

 

Moon Safari släpper livealbum.

Jonas Reingold (Flower Kings) mixar just nu Moon Safari’s album Live in Mexico som spelades in under festivalen  Baja Prog 2014. Skivsläpp är satt till den 4 november.

moon safari live 2014

CD1:
1.Too Young To Say Goodbye
2.Heartland
3.Barfly
4.Mega Moon
5.A Kid Called Panic

CD2:
1.Crossed the Rubicon
2.Lover’s End Pt.III: Skelleftea Serenade

Major Kong – Doom for the Black Sun

Major Kong - Doom For The Black Sun - 2014
Major Kong – Doom for the Black Sun

Tidigare i år så plockade jag upp Major Kongs andra album Doom Machine på ren vinst eller förlust. Det blev kanske ingen jackpott men väl en liten vinst för min del då jag fick en skiva fylld med tung och skön musik. Så av en händelse släpper nu Transubstans Records bandets debut från 2012 på nytt i vinylformat och jag är inte sen att ta åt mig ännu mer av polackernas riffande. Doom for the Black Sun som skivan heter är ett dryga fyrtio minuter långt doom-tungt stonerrockepos i ett småpsykedeliskt ökenlandskap. Denna trio av musiker levererar långa instrumentala stycken fyllda med blytunga fuzzriff, ylande gitarrsolon och ett drivande svängigt groove. Det är en snygg vibrerande ljudbild som vi bjuds på i ett distat fuzzinferno och uppskattar du tunga malande domedagsriff som lyfts upp av melodier som draperats i ökensand så är Major Kong något att kolla upp. Här finns inga radiohits eller dansanta låtar och för mig som gillar doomtung stonerrock/metal så är detta, kanske ingen fullpoängare, men väl ett stycke välkomponerat ökensväng. Bandet rör sig i gränslandet mellan doom metal och stonerrock och polackerna tar sig fram utan några hinder och tankarna förs till så väl Sleep som Black Sabbath samt Electric Wizard och Bongzilla. Doom for the Black Sun är som sagt kanske inte det vassaste i genren men tillräckligt för att jag skall slanta upp mina surt intjänade pengar och införskaffa mig vinylversionen. Ni andra bör lyssna innan ni spenderar era pengar.

Major Kong – Doom for the Black Sun
Transubstans Records/Record Heaven

1. Witches On My Land
2. The Swamp Altar
3. Acid Transmission
4. IDDQD
5. Primordial Gas Clouds

http://majorkong.bandcamp.com

Betyg: 6/10

Ulf Classon

 

Accept – Blind Rage

accept
Accept – Blind Rage

Accept för mig är framförallt skivan Breaker (1981) som jag som 14-15-åring spelade sönder och samman till min kära mammas förtvivlan. Älskade de gudasända gitarriffen och UDO’s överjordiska stämma och skrik. De var tillsammans med Judas Priest heavy metal personifierade. Men någonstans runt 1986 tog det slut och Accept var inte längre vad de hade varit. De kändes trötta och jag hittade andra favoriter att följa.

Nu hoppar vi raskt till 2010 då Accept i och med nytändningen Blood of the nations hittade tillbaka till sin publik med nye sångaren Mark Tornillo. Hans röst är dock tillräckligt lik UDO’s för att tillfredställa även de mest kritiska fans. En stor del av framgången får även tillskrivas producenten Andy Sneap som även producerat nya alstret Blind rage.

Gitarristen Wolf Hoffman har tydligen spelat alla gitarrer på skiva ända sedan Restless and wild (1982) och gör så även på detta album. Han säger att nya skivan är en blandning av den och Balls to the wall.

Skivan öppnas med hårda Stampede som också är första singeln. Först efter några lyssningar gillar jag den. Ett spår som jag dock omedelbart gillar och som känns som en given låt i live-setet är den tyngre och mer episka Fall of the empire. Den har dramatiken, den har körerna samt den omedelbara melodin. Likaså den liknande From ashes we rise uppskattas ögonblickligen. The curse kändes bra till en början men har en melodi man tröttnar på ganska snabbt.

Sammanfattningsvis ingen ögonbrynshöjare men innehåller den blivande klassikern Fall of the empire. Jag skulle bli mycket förvånad om den låten fick sämre status än så. Eftersom det är Accept vi pratar om så är lägstanivån ändå ganska hög. Därför blir betyget genomgående bra med några toppar.

Accept – Blind Rage
Nuclear Blast

1 Stampede
2 Dying Breed
3 Dark Side Of My Heart
4 Fall Of The Empire
5 Trail Of Tears
6 Wanna Be Free
7 200 Years
8 Bloodbath Mastermind
9 From The Ashes We Rise
10 The Curse
11 Final Journey

www.acceptworldwide.com

Betyg: 7 / 10

Peter Dahlberg