Jesus Christ – The Exorcist, nytt projekt från Neal Morse.

Neal Morse har signerat  Frontiers Music Srl för sitt kommande projekt Jesus Christ – The Exorcist en progressive rockopera med Neal Morse och en rad eminenta gästmusiker. Det blir en dubbelplatta med släpp 2019.

 

Ted Leonard – Jesus
Talon David – Mary Magdalene 
Nick D’Virgilio – Judas 
Rick Florian – The Devil
John Schlitt – Caiaphas
Matt Smith – John the Baptist, Pharisee 3
Jake Livgren – Peter, Pharisee 4
Neal Morse – Pilate, Demon 1, Disciple 1
Mark Pogue – Israelite 1, the Madman of the Gadarenes, Pharisee 2
Wil Morse – Israelite 2, Demon 3, Pharisee 1,
Gabe Klein – Demon 2, Pharisee 4
Gideon Klein – Demon 4
Julie Harrison – Servant Girl
 

Doylke Bramhall II släpper ny video från kommande plattan Shades

Den 5 oktober släpper singer-songwritern Doyle Bramhall II sin nya platta Shades. Hans första för Provogue records. Den är uppföljaren till hans kritikerrosade fjärde platta Rich Man (2016) vilken var hans första på femton år. Videon Love And Pain se du här.

 

Uriah Heep – Living The Dream

Efter snart 50 år i branschen så behöver Uriah Heep ingen presentation längre. Det finns dock idag bara en originalmedlem kvar och det är gitarristen Mick Box. 71 år ung. Som ni vet har Uriah Heeps karriär varit lite upp och ner genom åren, och precis när man trodde de var helt uträknade så kom de tillbaka starkt 2008 med en skiva i klassisk stil efter 10 års uppehåll. De har därefter turnerat och släppt ett par skivor till. Nu är det dags för ett nytt alster Living the dream. Om jag räknat rätt är det 25:e studioalbumet sedan starten 1970. Producent på nya skivan är kanadensaren Jay Ruston som tidigare jobbat med bl a Europe, Black Star Riders och Stone Sour för att nämna några. Mick Box säger själv att Jay tillfört en ny approach och att han var väldigt lätt att jobba med.

Det är med spänning jag börjar lyssna. Efter de två första låtarna på nya skivan undrar jag om inte organisten fått några olagliga substanser i sig. Det enda som ekar i mitt huvud är den överdoserade orgeln som verkligen ges utrymme. Inte på ett positivt sätt utan mer enerverande. Var det denna approach som Mick predikade om? Tredje låten Take away my soul är dock en mycket fin komposition där alla inblandade spelar ihop på föredömligt sätt. Här ges Mick Box mycket utrymme på slutet att få bända ordentligt på strängarna också! Klassisk Heep!

En annan låt värd att lyfta fram är Waters flowin´som låter som en blivande klassiker. Låter väldigt 70-tal där trummorna kommer in först efter drygt två minuter in i låten. Kanske rentav en ny Stealin´?

Vidare kan jag rekommendera ett extra öra till Falling under your spell som har lite drag av Easy livin´. Snyggt arrangemang och återigen suveränt musicerande och sång!

Summa summarum en skiva att vara stolt över så här långt in i karriären. Kanske lite för mycket (?) Deep Purple-vibbar här och var men tre mycket starka typiska Heep-låtar är inte alls illa. Med det sagt är övrigt material inget avfall direkt men dessa tre höjer sig över de andra. I min smak i alla fall!

Uriah Heep – Living The Dream
Frontiers Records

1. Grazed by heaven
2. Living the dream
3. Take away my soul
4. Knocking at my door
5. Rocks in the road
6. Waters flowin´
7. It´s all been said
8. Goodbye to innocence
9. Falling under your spell
10. Dreams of yesteryear

http://www.uriah-heep.com

https://www.facebook.com/uriahheepofficial/

Betyg: 7/10

Peter Dahlberg

 

Dancing on Broken Glass – ny singel från Poets of the Fall.

Andra singeln Dancing on Broken Glass  från Poets of the Fall kommande album Ultraviolet är släppt. Videon finns nu till beskådning och den 16:e mars 2019 kör de en spelning på Nalen i Stockholm.

 

Poets of the Fall – Ultraviolet

1. Dancing on Broken Glass
2. My Dark Disquiet
3. False Kings
4. Fool’s Paradise
5. Standstill
6. The Sweet Escape
7. Moments Before the Storm
8. In a Perfect World
9. Angel
10. Choir of Cicadas

https://www.facebook.com/poetsofthefall/

VOLA släpper ny video från kommande albumet Applause Of A Distant Crowd

 

Den genreöverskridande, progressiva Köpenhamns-kvartetten VOLA är tillbaka med sitt nya album Applause Of A Distant Crowd vilket ges ut den 12 oktober på Mascot Records/Mascot Label Group. Videon Ghosts från albumet finns nu till beskådning.

 

Vola – Applause Of A Distant Crowd

We Are Thin Air
Ghosts
Smartfriend
Ruby Pool
Alien Shivers
Vertigo
Still
Applause Of A Distant Crowd
Whaler
Green Screen Mother

https://www.facebook.com/volaband

Paul McCartney – Egypt Station

McCartney goes progressive!

Ja, det är faktiskt känslan jag får av att lyssna på legendarens nya album. Jovisst har Paul McCartney varit nyskapande åtskilliga gånger förut. Men den här skivans två längre (nåja, båda är under sju minuter) sviter liknar inte mycket han har gjort förr. Det skulle väl i så fall vara medleyna på ”Abbey Road” och ”Red Rose Speedway”. Men ”Despite Repeated Warnings” och ”Hunt You Down/Naked/C-link” är något annat. Den förstnämnda börjar som en ny ”C’mon People”. Eller rentav ”Hey Jude”? Men den är mer orosbådande än dessa. Och så bryter vi av med helyllerock med piano, akustisk gitarr och köttiga trummor. Och därefter lite mollstämd tivolirock. Den senare öppnar med Pauls hårdaste riff sedan ”Helter Skelter”. På med blås och körer. Sedan gör vi en avstickare i Wings inför ett avslutande gitarrsolo (McCartney själv?) som hämtat från Pink Floyd. Ifall man som undertecknad är både progfreak och Beatlestok är detta manna för hjärta och själ.

I övrigt? Singellåtarna ”I Don’t Know” och ”Come on To Me” är bekanta sedan en tid. Den förra en typisk småsentimental McCartney-snyftis som hämtad från hans tidiga 80-tal; den senare en svåremotståndlig grooverocker. ”Fuh You” är också känd från sommaren. Väldigt elegant pop som borde bli hit. I söta, huvudsakligen akustiska ”Happy with You” minns Paul dåliga tider och konstaterar att han är glad idag. Väldigt levande sak, stundtals med rösten som percussion. Är det från ”The Fool on the Hill” han hämtat flöjten? ”Who Cares?” är en livfull rocklåt med spottande text och snygga stick. Dansant bas också, men lite avkapt slut. ”Confidante” bygger på genomklassiska McCartney-melodier, vacker stämsång och gripande instrumentalprylar. Han har fortfarande gåvan! ”People Want Peace” börjar som hämtad från de mer experimentella delarna av ”McCartney II”, för att strax brista ut i hockeykörer. Ja sedan har vi den härligt jazziga ”Back in Brazil” i dansanta halvelektroniska sambarytmer. Vi hör den härligt helknasiga ”Ceasar Rock”, där Paul fräser ut sin kärlek till frugan. Och så ett par mer ordinära låtar.

Slutsatser: Vill man ha gamle trygge Paul lär man bli besviken. För här händer nytt kring vartenda hörn. Själv har jag inte tråkigt en endaste stund. Tänka sig att Paul McCartney, 76, fortfarande söker sig nya vägar.

Paul McCartney – Egypt Station
Capitol/Universal

1.Opening Station
2. I Don’t Know
3.Come On to Me
4.Happy with You
5.Who Cares
6.Fuh You
7.Confidante
8.People Want Peace
9.Hand in Hand 2:35
10.Dominoes
11.Back in Brazil
12.Do It Now
13.Caesar Rock
14.Despite Repeated Warnings
15.Station II
16.Hunt You Down / Naked / C-Link

https://www.paulmccartney.com/

 

Betyg: 8/10

Daniel Reichberg