DeathDestruction – II

DeathDestruction - II front
DeathDestruction – II

Andra plattan från det Göteborgska superbandet DeathDestruction har låtit vänta på sig ganska så länge, men ”den som väntar…osv”. En orsak till den långa väntan har säkert varit uppbrottet från förre sångaren Jimmie Strimell som verkade prioritera andra bandet Dead By April på ett sådant sätt att de andra tillslut fick nog av väntan på hans medverkan. Kanske gjorde det bara bandet gott att få vila lite på lagrarna för nu är bandet tillbaka med besked, och levererar genom nya plattan II ett alster som faktiskt på många sätt överglänser det självbetitlade debutalstret.

Vad har då hänt sedan förra utgåvan? Jo förutom tidigare nämnda separation har man rekryterat en ny sångare, och detta är ingen mindre än mästervrålaren Tony Jelencovic (Transport League, M.A.N, ex. Mnemic mfl.). Det känns som om Jelencovics intåg i bandet inte bara har tillfört bandet ny energi och skaparanda, utan han verkar också ha medverkat i låtskrivarprocessen på ett mycket aktivt sätt. Bandets sound på nya alstret tangerar faktiskt hans andra bands sound och tonspråk, och DeathDestruction låter numera som en mix mellan Transport League och M.A.N. Killarna har snickrat ihop ett gäng låtar som på de flesta sätt höjer den musikaliska ribban, och som i slutändan har resulterat i ett mycket omfångsrikt album. Jelencovics betydligt mer varierade, dynamiska och karismatiska stämma har tillfört bandet ytterligare en vokal dimension jämfört med Strimells betydligt mer enahanda gastande. På debutplattan gick de flesta av spåren oftast i ganska högt tempo och var alla tämligen aggressiva, medan man nu tar ut svängarna betydligt mer. Här bjuds lyssnaren på en ljudpalett som i Towards the light innehåller det lugnare och mer subtilt effektfulla. Via den lite meckiga coolt grooviga Pantera-tuggande A shelter from harms, och sedan levererar bandet allt däremellan till ultrabrutala låten: Insane stays sane.

Gitarristen Henrik Danhage (ex. Evergrey) lirar grymt tight och minst lika snyggt och varierat som i Evergrey eller på debutplattan. Det känns faktiskt som om han har fått en nytändning och faktiskt lirar ännu bättre än han någonsin gjort. Stenhårda riff och tuggande gitarrer blandas med coola soloräkor av betydligt bluesigare, lugnare och stillsammare snitt. Tillsammans med Fredrik Larssons (Hammerfall, ex. Evergrey) härligt tunga matande basspel bygger de båda upp en tyngd och ett groove som är mästerligt. Trummisen Jonas Ekdahl (ex. Evergrey) lirar tight och tekniskt brilliant utan att på något sätt spela över, utan gör det som varje låt kräver. En annan mycket viktig faktor i bandets sound som måste nämnas är ljudmaestron Roberto Laghi, som har förvaltat bandets musik på ett lysande sätt vilket har resulterat i ett mycket tungt, fläskigt och samtidigt nyansrikt sound.

Låtmaterialet på DeathDestruction – II är som tidigare nämnts mycket varierat både sound och stilmässigt och håller en genomgående riktigt hög kvalitet. Visst finns här några spår som inte känns fullt så roliga, medan andra genast sätter sig lite extra. Plattans absoluta höjdpunkt infinner sig i den tunga och sanslöst svängiga: Money, blood, crucifixus som definitivt kommer att hamna högt upp i toppen på min lista över 2014-års bästa låtar! DeathDestruction har genom nya plattan åstadkommit ett mycket bra och varierat album som faktiskt känns riktigt angeläget, och som definitivt kommer att snurra många, många, många varv i cd-spelaren.

DeathDestruction – II
Gain

1.   Divine justice
2.   Set the sail
3.   False flag
4.   Dead pilot
5.   Money, blood, crucifixus
6.   Give it a try
7.   I promised you nothing
8.   Epilogue
9.   I am the plague
10. Taste the mud
11. A shelter of harm
12. Insane stays sane
13. Towards the light

www.deathdestruction.com

www.facebook.com/DeathDestructionOfficial

 

Betyg 8 / 10

Staffan Vässmar

Årets upplaga av Slottsskogens Goes Progressive komplett.

Årets upplaga av Slottsskogens Goes Progressive tillika 15:e i ordningen är nu klar med följande line-up. Wasa Express (Swe), Anima Mundi (Cub), Mangrove (Nld), Lotus (Swe), The Windmill (Nor) och MagNiFZnt (Swe). Festivalen som arrangeras av Göteborgs Artrockförening går av stapeln den 16 augusti på Slottsskogsteatern/Slottsskogen i Göteborg och som vanligt gäller fri entré.

SGP2014_2

Mer info GARF

Manny Ribera – Manny Ribera

Manny Ribera
Manny Ribera – Manny Ribera

ManoloMannyRibera hjälpte Tony Montana i filmklassikern Scarface att med våldsamma handlingar ta över kokaintronen i Miami. Om bandet Manny Ribera har någon koppling till detta vet jag inte men det jag vet är att deras albumdebut som jag nu lyssnar på är i spretigaste laget. Att försöka trycka in sjuttiotalets rock, det melodiska åttiotalet, grunge samt mer modern radiometal i samma kastrull kan låta som en bra idé men resultatet blir ganska urvattnat. Det känns lite som om Enköpingskvartetten försökt tillfredsställa alla sina musikaliska influenser på en och samma gång i ett försök att hitta något eget. De lyckas inte. Summan blir modern radiorock/metal som möter ett tamt Mustasch och får mig då och då att tänka på grungescenen i Seattle. Det finns några låtar som lämnar ett visst, om än svagt, avtryck efter några lyssningar. Kissed the Sun levererar Mustasch-vibbar, Make Sure Not To Fall skänker en Alice in Chains-aura till musiken och Lagerboy får mig att tänka på ett väldigt tamt Egonaut. Bäst är de lite ruffigare och tyngre spåren som stänkaren If I Lose och riffiga The King of Rock men det är inte tillräckligt för att rädda helheten. Det som kanske räddar bandet lite är användandet av orgel men inte heller det är nog när jag tänker efter. Hade sångaren fokuserat mer på sin ruffiga sida av sången så hade jag nog gillat musiken lite mer mot nu då hans klara höga stämma har en förmåga att maskera övriga beståndsdelar i musiken. Nej bandet Manny Ribera lyckas inte övertyga trots ett hårdfört namn. De hade behövt fokusera lite mer på den tunga rocken, mer ruffig sång och en fläskigare ljudbild för att det skulle övertyga på mig. Men till nästa gång kanske?

Manny Ribera – Manny Ribera
Transubstans Records/Record Heaven

1. Into the Great Unknown
2. Kissed the Sun
3. Make Sure Not To Fall
4. If I Lose
5. Stop & Pray
6. Lagerboy
7. The King of Rock
8. Superficial Gun
9. Walk Alone
10. Dead Eyes
11. Straitjacket On

https://www.facebook.com/mannyriberarocks

Betyg: 5/10

Ulf Classon

Opeth offentligör omslaget till kommande albumet Pale Communion.

Opeth offentligör omslaget till kommande albumet Pale Communion vilken har skapats av Travis Smith. Skivan  når butikerna den 25 augusti via Roadrunner Records.

Opeth Pale Communion

01. Eternal Rains Will Come
02. Cusp Of Eternity
03. Moon Above, Sun Below
04. Elysian Woes
05. Goblin
06. River
07. Voice Of Treason
08. Faith In Others

Banden klara till årets Artrock i Stadsträdgår`n.

LARS Lidköpings Artrocksällskap presenterar stolt årets upplaga av Artrock i Stadsträdgår`n. Endagarsfestivalen äger rum den 18 juli på Dina Scenen i Lidköping mellan 18:00-22:00 ”Fri entré”.

Artrock i stadsträdgården 2014 web

www.mangrovemusic.nl
www.akribi.org
https://soundcloud.com/oglin
https://myspace.com/flaredmusic
www.lidkoping-artrock.se