Gino Vannelli – Live in LA

Vannelli Gino - Live in LA
Gino Vannelli – Live in LA

Gino Vannelli har betytt väldigt mycket för mig ända sedan den dag i slutet av sjuttiotalet då storasyrrans dåvarande pojkvän presenterade mig för plattan Brother to brother. Denne fanstastiske Kanadensiske sångare och kompositör levererade på sjuttiotalet, men också till viss del även på åttiotalet det ena superalbumet efter det andra. Nämnda platta och den efterföljande Nightwalker har ända sedan dess varit stående inslag i skivsamlingen som regelbundet plockats fram och avnjutits.

I pressreleasen till Live in LA står det att du antingen kommer att hata den här plattan eller raka motsatsen, vilket säkerligen kan vara fallet för en hel del. Att Vannelli har sålt över 10 miljoner plattor världen över vittnar väl om något om denne musikers storhet. Vannelli har som sagt en gedigen låtkatalog att hämta material ifrån och har på Live in LA lyckats få med de flesta av sina största låtar. Kan dock tycka att en dubbelutgåva hade varit extra välkommen då fler inte fullt så kända spår hade kunnat presenterats. Vannelli har en röst som spänner över ett mycket brett vokalt register och som ger hans låtar en skön känsla och dynamik. Han har dessutom en känsla, närvaro och inlevelse i sin röst som är magnifik. Vannelli sjunger vid dryga sextio år minst lika bra som han gjorde i sina unga år på 70-talet och klarar alla svåra passager och höga toner galant. Precis som på sina plattor omger han sig även på scen med supermusiker rätt över vilket gör att låtarna lyfter extra mycket live. Gino samarbetade på många av sina plattar med sina båda bröder Ross och Joe Vannelli. Brorsan Joe gästspelar här i låten Brother to brother medan broder Ross står för produktion och mixning, vilket han gjort på ett excellent sätt då plattan har ett suveränt ljud.

Det mesta av låtmaterialet på Live in LA är hämtat från hans mellanperiod som enligt min mening också är hans bästa, det vill säga sent 70-tal och första halvan av 80-talet och innefattar som tidigare nämnts de flesta av hans mest kända låtar. Visst kan en del spår som If I should lose this love och Living inside myself kännas lite väl ”smöriga”, men vad gör det när Vannelli och medmusiker mixar det med ösigare spår som: Nightwalker, Appaloosa, Black cars och den makalöst bra Brother to brother. I flera spår och inte minst i senast nämnda spår har en lekfull jazzighet infunnit sig som ger låtarna en ny musikalisk dimension jämfört med studioversionerna. Vannellis musik borde tilltala de flesta som är inne på aor / westcoast men även de som gillar t.ex Sting, Billy Joel eller Stevie Wonder. Live in LA är inspelad och filmad på anrika Saban Theatre i Los Angeles och är för övrigt Vannellis första gig i LA på femton år.

Jag har tyvärr aldrig haft förmånen att få se Vannelli live men genom nya Live in LA har jag nu fått chansen att äntligen få se denne store artist. Dvd-utgåvan ska enligt pressreleasen vara något av det bästa som har filmats vilket man naturligtvis får ta med en stor nypa salt, men ett köp av både cd och dvd-versionen känns fullständigt givet.

Gino Vannelli – Live in LA
Sono Recording Group

1.   Nightwalker
2.   I just wanna stop
3.   If I should lose this love
4.   Appaloosa
5.   A good thing
6.   Wild horses
7.   The last day of summer
8.   Black cars
9.   Living inside myself
10. Brother to brother
11. People gotta move
12. None so beautiful
13. Canto

www.ginov.com

Betyg 9 / 10

Staffan Vässmar

Kenny Wayne Shepherd Band – Goin´ home

KennyWayneShepherd_GoinHome
Kenny Wayne Shepherd Band – Goin´ home

För ganska exakt tio år sedan företog sig den Louisianafödde gitarristen och sångaren Kenny Wayne Shepherd en studieresa. I dagarna tio kuskade han upp och ner längs Mississippifloden och runt i angränsande sydstater tillsammans med sitt kompband. Under resan samtalade och jammade gruppen med bluesmusiker som var en del av musikformens framväxt. Hela projektet dokumenterades och gavs 2007 ut som kulturgärningen Ten days out: Blues from the backroads. Coveralbumet Goin´ home kan ses som en fristående fortsättning i bemärkelsen att låtarna odödliggjorts av första generationens bluesartister som Muddy Waters, Bo Diddley och Magic Sam samt bluesens tre kungar, Albert King, BB King och Freddie King.

Warren Haynes, Keb´ Mo´, Robert Randolph och Joe Walsh gästar visserligen albumet men den här gången är det Shepherd och hans eget band som är kungarna. Det låter hela tiden fräscht men samtidigt genuint. Gästerna är som smakfullt använda kryddor och variationen i låtmaterialet är prickfri. Mina enda anmärkningar är att den majestätiske Noah Hunt skulle ha sjungit Boogie man istället för Shepherd själv samt att ett par av covervalen känns obligatoriska. Men som uppdatering av den första vågen av Mississippiblues är Goin´ home så uppfriskande som den kan bli.

Kenny Wayne Shepherd Band – Goin´ home
Mascot/Provogue

1. Palace of the king
2. Everything’s gonna be alright
3. I love the life I live
4. The house is rockin’
5. Breaking up somebody’s home
6. You done lost your good thing
7. You can’t judge a book by its cover
8. Boogie man
9. Looking back
10. Cut you loose
11. Born under a bad sign
12. Still a fool
13. Three hundred pounds of joy
14. Can you hear me
15. Trick bag

Betyg: 8/10

http://www.kennywayneshepherd.net

Jukka Paananen

Workshop of the Wolf – Workshop of the Wolf

WotW -WotW
Workshop of the Wolf – Workshop of the Wolf

Göteborgsbandet Workshop of the Wolf består av ett gäng musiker som lirat ihop ett par år och som har ett förflutet i band som: Miosis, Chuck Norris Experiment och Whyte Ash. Bandet levererar ett klart egensinnigt och retrodoftande sound där tyngd, intensitet, experimentlusta och suggestiva riff är klara ledstjärnor.

Bandet säger sig vara inspirerade av den progressiva/experimentella musikscenen på 70-talet och det på den tiden ganska vanligt förekommande powertrioformatet. Killarna i bandet lirar alla riktigt bra och har en skön känsla för både melodi, stämning och tyngd. Trioformatet gör att bandets musik känns väldigt direkt och ärlig utan en massa onödiga pålägg och dubbningar, och det som hörs på plattan kommer bandet med råge att kunna leverera även live. Man har på ep:n Workshop of the Wolf knåpat ihop fem riktigt kul låtar som spänner över ett stort musikaliskt register som känns både omväxlande och ganska unikt. Kan faktiskt inte påminna mig att jag hört något liknande tidigare, utan de enda som de möjligtvis går att jämföra med skulle kunna vara Malmöbandet Wraptors som har ett något sånär liknande koncept.

De två inledande spåren By the hour och Nothing behind har ett groove och en mycket suggestiv intensitet som är klart tilltalande. Light down low är en skön mix av både det experimentella sound som tidigare nämnts samt lite lugnare tonspråk. Plattan lugnar ner sig något på de två avslutande spåren där sista spår From the sea är en drygt nio minuter lång, mycket skön och omväxlande låt. Den börjar lugnt och sökande och stegras gradvis i både i tyngd och intensitet för att i slutet formligen briserar i coola riff, malande bas, maniska trummor och tjutande gitarrer. Ascool avslutning!

Workshop of the Wolf är en klart kul ny bekantskap som jag tror många kommer att höra talas om i framtiden. Med sitt retrodoftande ganska skitiga och grooviga sound har åtminstone jag hittat ett nytt favoritband, vilka jag hoppas att få höra live inom en snar framtid.

 

Workshop of the Wolf – Workshop of the Wolf                                                                     

Transubstans / Record Heaven

 

1.   By the hour
2.   Nothing behind
3.   Lights down low
4.   This ocean
5.   From the sea

 

www.wotw.se
 

Betyg 7,5 / 10

Staffan Vässmar