Dream Theater släpper cd-box.

The Studio Albums 1992-2011 är titeln på Dream Theater’s nya cd-box vilken inkluderar 11 skivsläpp från Images And Worlds till A Dramatic Turn Of Events. Boxen når butikerna 30 juni via Roadrunner Records.

DT-box 2014

Cd 1: ”Images And Words” (1992)
Cd 2: ”Awake” (1994)
Cd 3: ”Falling Into Infinity” (1997)
Cd 4: ”Metropolis Pt. 2: Scenes From A Memory”  (1999)
Cd 5 & 6: ”Six Degrees Of Inner Turbulence” (2002)
Cd 7: ”Train Of Thought” (2003)
Cd 8: ”Octavarium” (2005)
Cd 9: ”Systematic Chaos” (2007)
Cd 10: ”Black Clouds & Silver Linings” (2009)
Cd 11: ”A Dramatic Turn Of Events” (2011)

IQ – The Road of Bones

IQ - The Road Of Bones (2014)
 IQ – The Road of Bones

Engelska IQ framstår efter drygt 30 år som de starkaste förvaltarna av neoprog. ”The Road of Bones” är ännu en mörk, episk men samtidigt oerhört melodiös och vacker skapelse i linje med gruppens album under 90- och 00-talen.

——————————————————————————————————

Gruppens elfte album presenterar egentligen inga nyheter – IQ är mästare i att tålmodigt bygga upp atmosfären i musiken. Återvändande rytmsektionen basisten Tim Esau och trumslagaren Paul Cook agerar med snille och smak och fyller i luckor i musiken med läckra detaljer samtidigt som de framkallar rytmer från allt mellan en lunkande kamelkaravan till svärmar av fladdermöss. Av musikerna är det nykomlingen Neil Durant (Sphere3) som är mest tongivande. Hans klaviaturer inreder ljudrummet med luftiga mattor, dekorativa fonder och bärande melodier. Det enda anmärkningsvärda är väl egentligen att Durant i jämförelse med sina företrädare är sparsam med mellotron. Men det är fortfarande sångaren Peter Nicholls som är IQ:s tydligaste attribut. Hans gripande stämma väver in lyssnaren i ett nät av melodier som är omöjliga att slingra sig ur.

Lyriken är kuslig. Inledande From the outside in slår an vampyrromantik medan efterföljande titellåten kunde vara ett utdrag ur seriemördaren Dexters dagbok. Och givetvis ackompanjeras texterna på vederbörligt vis. Stämningen byggs upp långsamt och böljar mellan tunga och finstämda partier. Michael Holmes lägger tunga metalliska riff och kompet pulserar mäktigt medan klaviaturer och sång kompletterar med melodisk grannlåt. Whitout walls är albumets epos och med sina 22 minuter innehåller den allt mellan finstämt piano och virvlande solon. Och om den är en bugning till stilbildarna Genesis så är den fina Ocean en hommage till den gruppens lärjungar Marillion. Avslutningen med Until the end är ännu en ståtlig komposition som överraskar med ett Led Zeppelin-ekande intro på tre minuter.

Albumet är genomstarkt. Ingenting slår mig som svagt eller ens medelmåttigt. Däremot saknar jag det slutliga crescendot. Låtarna byggs upp till en hög nivå men kulminerar inte på samma vis som höjdpunkterna The province eller Harvest of souls från de närmast föregående albumen Frequency (2009) respektive Dark Matter (2004). Men icke desto mindre är The Road of Bones en imponerande helhet som bör avnjutas i lurar från början till slut.

IQ – The Road of Bones
Giant Electric Pea

1. From the outside in
2. The road of bones
3. Without walls
4. Ocean
5. Until the end

www.iq-hq.co.uk

 

Betyg: 8/10

Jukka Paananen

Tim Bowness (No-Man) nya video The Warm-Up Man Forever finns nu för beskådning

Tim Bowness släpper andra soloalbumet Abandoned Dancehall Dreams den 23 juni via InsideOut Music, bakom producentstolen återfinns Tim Bowness själv och mixningen är gjord av Steven Wilson.
Videon The Warm-Up Man Forever ser du här.

F.d. gitarristen i Whitesnake Bernie Marsden släpper nytt i augusti.

Bernie Marsdens nya platta Shine släpps den 20 augusti via Warner Music Sweden (Mascot Label Group/Provogue Records)
På gästlistan återfinns namn som Joe Bonamassa, David Coverdale, Ian Paice och Don Airey.

Bernie Marsden - Shine

http://berniemarsden.co.uk

Conqueror – Stems

Conqueror
Conqueror – Stems

Conqueror är ett italienskt band som hållit igång i närmare 20 år men den nya plattan Stems är ändå bara deras femte fullängdare. Så lång tid innebär en hel del omstruktureringar och den nuvarande sättningen är följande:  Simona Rigano: keyboards & sång, Ture Pagano: gitarr, Pepe Papa: bas och Natale Russo: trummor. Natale Russo är den ende av musikerna som varit med från starten och sångerskan Simona Rigano (som sätter rätt stor prägel på musiken) kom med så sent som 2002. Så det har hänt en del genom åren.

Som vi vant oss är italienska progmusiker oftast av hög klass och det gäller även den här plattan. Det går inte att klaga på samspelet och spelskickligheten. En skön stämning sprids av Simones vackra röst och den skönt avspända stilen de spelar med en lagom blandning av klaviaturer och gitarr. Dock är låtmaterialet inte riktigt på den nivå att man riktigt grips av musiken. Stilen är inte helt lätt att beskriva men man får lite vibbar av typiska italienska band som PFM men även lite Camel och här och där lite Pink Floyd. Dock är arrangemangen inte alls lika ambitiösa som för de sistnämnda banden.

Bäst är inledande Gina där fina harmonier tas fram i samspelet mellan sång, bas och gitarr. Lika fin och ännu mera finstämd är Sole al Buio. Här passar Simonas röst perfekt. Låten Sigurta` är också lite spännande med ett lite annorlunda sound med lite elektronisk touch. Här får också Simone visa att hon behärskar klaviaturerna väldigt bra. Slutligen får man också nämna de fina gitarrklangerna i avslutningslåten Echi de verita`.

En fin platta men den är ändå inget som sticker ut och ger nyfikenhet på att lyssna in sig mer på bandets tidigare produktion. Dock ett gediget hantverk som jag ger klart godkänt.

Conqueror – Stems
MaRaCash records

1. Gina
2. Di notte
3. False idee
4. Un ‘altra realtra’
5. Sole al Buio
6. C’est la Vie
7. Sigurta`
8. Echi de verita`

www.maracash.com

Betyg: 6 av 10

Karl-Göran Karlsson