Exit Suite – nya videon från Gazpacho.

Norska Gazpacho vilka släpper nästa fullängdare  Soyuz den 18:e maj via Kscope har lagt ut videon till spåret Exit Suite.

 

Gazpacho – Soyuz

1. Soyuz One (6:22)
2. Hypomania (3:44)
3. Exit Suite (3:40)
4. Emperor Bespoke (7:49)
5. Sky Burial (4:24)
6. Fleeting Things (4:24)
7. Soyuz Out (13:26)
8. Rappaccini (4:08)

https://www.facebook.com/Gazpacho.Official.BandPage/

The Sea Within – debutsläpp i juni.

(Foto: Will Ireland)

Nya prog/artrockbandet The Sea Within med finfina medlemmarna : Marco Minnemann (The Aristocrats, Steven Wilson, UK, Joe Satriani) – Jonas Reingold (The Flower Kings, Karmakanic, The Tangent), – Tom Brislin (Yes Symphonic, Renaissance, Camel, Spiraling, Meat Loaf) – Roine Stolt (Anderson & Stolt, Transatlantic, The Flower Kings) – Daniel Gildenlöw (Pain of Salvation) släpper självbetitlade debuten den 22:a juni via InsideOutMusic/Century Media/Sony. Fler kända inom progkretsar namn/gäster är att vänta.

Disk 1
Ashes Of Dawn
They Know My Name
The Void
An Eye For An Eye For An Eye
Goodbye
Sea Without
Broken Chord
The Hiding Of The Truth
Disk 2
The Roaring SIlence
Where Are You Going
Time
Demise

https://www.facebook.com/TheSeaWithin1/

The Musical Box ”premieres a Genesis extravaganza” till Göteborg i september.

Wiv Entertainment GmbH i samarbete med Göteborgs Artrockförening presenterar The Musical Box – premieres a Genesis extravaganza med musik från albumen Trespass, Nursery Cryme, Foxtrot, Selling England by the Pound, The Lamb Lies Down on Broadway, A Trick of the Tail and Wind & Wuthering.

Plats: Stora Teatern i Göteborg . Tid: 27 september kl. 18:00 – 23:00. Biljetter via länk

Göteborgs Artrockförening (GARF) hemsida:

Musikens Hus Goes Progressive – imorgon!

Vi påminner, Musikens Hus Goes Progressive går av stapeln den 7:e april med följande banduppställning: Arrangör Göteborgs Artrockförening.

RIKARD SJÖBLOM’S GUNGFLY
Rikard Sjöblom är ett världsnamn inom den progressiva rocken. Över åtta album med gruppen Beardfish – samt livespelningar i många länder – överrumplade han lyssnarskaran med sina finurliga låtar, ofta i märkliga arrangemang, men lika ofta vackert melodiösa. År 2015 blev Gävlemusikern headhuntad av brittiska gruppen Big Big Train (med medlemmar från XTC och Spock’s Beard), och parallellt har Sjöblom drivit sin grupp GUNGFLY som nu kommer till Göteborg med sin unika variant av progressiv rock.

LOTUS
Göteborgska trion LOTUS gjorde sig ett namn åren kring millennieskiftet tack vare sin egen grooviga, 70-talsdoftande tungrock, men även genom återkommande spelningar ihop med Brian Robertson (Thin Lizzy). Både klubbar, Slottsskogen Goes Progressive och Sweden Rock Festival presenterade bandet, och en av trions sällsynta återföreningar (dock utan Robertson!) äger rum på MUSIKENS HUS GOES PROGRESSIVE 2018.

TWIN PYRAMID COMPLEX
Helsingborgsbaserade TWIN PYRAMID COMPLEX är i sanning ett komplext band. Med influenser från såväl The Mars Volta som Radiohead och Steve Reich lämnar gruppen aldrig sin lyssnare ifred. Men lyssningen ger belöning, vilket Twin Pyramid Complex kommer att visa i Musikens Hus.

MOONMADNESS
Varje kännare av 70-talets symfoniska progrock vet att MOONMADNESS är titeln på ett album av brittiska Camel. Följaktligen blir det Camel för hela slanten, när Göteborgskvintetten med detta namn kliver ut på scenen. Konstellationen är tämligen ny, men samtliga musiker har årtionden av erfarenhet på nacken.

Biljetter 275 :- köper du här

Frequency Drift – Letters to Maro

Frequency Drift är ett av banden i stallet hos RPWLs skivbolag Gentle Art of Music. De har släppt flera riktigt fina album med musik som kan beskrivas som ganska lättlyssnad rock med tonvikt på harmonier och melodier och mindre fokus på det lite tyngre rock-artilleriet (särskilt på den nya plattan). Det nuvarande bandet har två typiska kännetecken:

  1. En mycket skicklig sångerska i Irini Alexa. Hon påminner om både Christina Booth och Petronella Nettermalm vilket gör att man kanske kan se bandets sound som en sorts mix mellan Magenta och Paatos.
  2. Harpa (spelas av Nerissa Schwarz) förekommer på i stort sett varje låt.

Kärnan i bandet består av multi-instrumentalisten och grundaren Andreas Hack och Nerissa Schwarz (elektrisk harpa och keyboards). Det märkliga är dock att ett av bandets tydligaste kännetecken – den kvinnliga sången – har levererats av en lång rad olika sångerskor genom åren. Irina är alltså ny sångare i bandet men detta har på något märkligt sätt inte ändrat mycket på hur bandet låter. Däremot har hon tillfört ett teatraliskt drag i sångerna med texter som hon själv har bidragit med.

Jag tyckte bra om skivan men tycker nog att kvaliteten varierar starkt på alla de elva låtarna på plattan. Det är inte frågan om någon sprudlande rock så för er som vill ha lite mer fart kan detta nog verka lite tamt. Men här är gott om fina harmonier, klassiska toner och lite stämsång. Stämningsfull musik för den lite eftertänksamme och funderande människan. Det finns verkligen behov även av det emellanåt.

Jag gillar inledningslåten (om vi undantar den korta ”Dear Maro”) med titeln ”Underground” som har en spännande konstruktion med instrumentval som inte är helt vanliga. Fast man hajar till över Irinas sång när hon sjunger ”falling” och låter rösten ramla ner i skalor på ett märkligt sätt. Men efterhand inser man att detta hör till och att det höjer låtens värde. Den klart största favoriten på plattan är nog ändå låten ”Electricity” som både har lite högre tempo och en lite skarpare melodi och refräng. Fint sound med harpa och bra sång med fina stämharmonier i refrängen, särskilt på slutet. Texten verkar dock lite märklig på en låt som den här. Verkar snarare handla om teknikproblem med datorer och telefoner än om mer klassiska och typiska känslomässiga teman för hitlåtar. Till sist bör man också nämna de väldigt fina låtarna ”Deprivation”, ”Izamani” och ”Nine”. Speciellt den sistnämnda är väldigt fin med fina orgeltoner och underbar sång av Irina. Verkar vara en hemsk historia i botten och man får nästan lite filmkänsla när Irina berättar om vad som hände den stackars tjänsteflickan. Lyssna själva på den rysliga historien.

Slutbetyget blir gott tack vare ett flertal fina kompositioner som lyfter sig lite över mängden. Men kanske verket hade mått bra av en liten bantning i låtantalet. Jag tycker även mycket om Irinas sång. Här har Andreas och Nerissa troligen hittat en talang med stor potential för bandet inför framtiden.

Frequency Drift – Letters to Maro
Gentle Art Of Music

1. Dear Maro
2. Underground
3. Electricity
4. Neon
5. Deprivation
6. Izanami
7. Nine
8. Escalator
9. Sleep Paralysis
10. Who’s master?
11. Ghosts When It Rains

www.frequencydrift.com

Betyg: 7/10 

Karl-Göran Karlsson