Musikens Hus Goes Progressive årgång 2017 närmar sig.

Änglagård + RanestRane + Skull Parade intar Musiken Hus den 4:e mars. En aptitretare i form av Änglagård´s liveklipp från kommande dvd`n ”Live: Made in Norway” som släpps den 10:e februari ser du här.

 

Biljetter finner du här!

Intervju med ÄNGLAGÅRD av Gunilla Härefelt.

anglagard_intervjuweb

Änglagård bildades i Stockholm sommaren 1991 av gitarristen och sångaren Tord Lindman och basisten Johan Högberg (numera Brand). De satte upp en lapp på väggen till skivaffären Mellotronen där de efterlyste musiker som var intresserade av att spela musik med rötterna i 1970-talets progressiva rock. Keyboardisten Thomas Johnson och gitarristen Jonas Engdegård hörde av sig, och snart anslöt sig även Mattias Olsson på trummor och Anna Holmgren på flöjt. Under 1992 gjorde bandet några spelningar i Sverige och gav ut det kritikerrosade albumet ”Hybris”. Året därpå följde en turné i bl.a. Sverige, Norge, USA och Mexico. Bandets andra album ”Epilog” – även det rosat av kritikerna – släpptes 1994. Änglagård gjorde ett sista framträdande på Progfest i Los Angeles 1994 och kort därefter upplöstes gruppen. Ett livealbum – ”Buried Alive”- gavs ut hösten 1994.

Sedan dröjde det ända till år 2002 innan bandet började spela ihop igen, dock utan Tord Lindman. Man gjorde några spelningar i Europa och USA 2003, därefter var det återigen tyst i flera år. Medlemmarna fortsatte dock att komponera musik.

År 2011 började bandet repa lite mer regelbundet igen, och 2012 gjorde man några framträdanden i Sverige, Portugal, Frankrike och USA. Albumet ”Viljans Öga” släpptes i juni 2012. Under 2013 spelade gruppen tre kvällar i rad tillsammans med The Crimson ProjeKCt i Japan. Albumet ”Prog på Svenska LIVE” spelades in i samband med detta och släpptes 2014. Tord Lindman var nu tillbaka på gitarr och sång.

Under 2013, 2014 och 2015 har bandet turnerat flitigt i bl.a. olika europeiska länder, samt i Japan, Mexico och USA. Medlemmarna har skiftat lite genom åren. Nuvarande medlemmar är: Anna Holmgren – flöjt, saxofon och mellotron, Johan Brand – bas, Tord Lindman – gitarr och sång, Erik Hammarström – trummor och percussion, Linus Kåse – keyboards och saxofon samt Jonas Engdegård – gitarr.

 

I samband med King Crimsons konsert i Stockholm den 31 september träffade jag Anna, Jonas, Tord och Johan och fick en pratstund med dem.

  1. Änglagård gjorde ju succé under sin världsturné 2015 och är bokade igen på bl.a. kryssningen Cruise to the Edge i februari 2017. Bandet kommer att vara headliner på ROS-fest 2017 och dessutom har det bildats en ny internationell fan-club. Hur kommenterar ni detta?

Ja, det är ju jättekul förstås! Märkligt nog har vi alltid varit större utomlands än i Sverige. En bidragande orsak är framväxten av Internet. Musiken är helt enkelt mer tillgänglig. En annan anledning till att populariteten har ökat är att vi har spelat mycket live på olika festivaler. Då når man ut till nya lyssnare.

  1. Hur går det till när ni komponerar och arrangerar musik?

Ofta går det till så att någon presenterar en musikalisk idé – kanske bara ett tema eller kanske en hel komposition – sedan jobbar vi tillsammans med materialet tills vi är nöjda. Änglagård har en stor fördel i och med att alla medlemmar komponerar. Vi försöker träffas och repa ungefär en gång i veckan.

  1. Det har ju varit tyst från Änglagård långa perioder och sedan har bandet plötsligt återuppstått vid några tillfällen. Vad har du/ni gjort under tiden bandet har legat nere? Egna soloprojekt? Spelat i andra konstellationer? Jobbat med annat?

De viktigaste anledningen är nog att medlemmarna har varit upptagna med andra livsprojekt såsom studier, jobb och familj. Tord har bl.a. jobbat inom filmbranschen och som elektriker, Anna och Johan har båda jobbat inom fotobranschen, Anna är numera flöjtlärare och Johan har jobbat som fritidsledare inom skolan. Jonas har jobbat i databranschen. Flera av oss spelar eller har spelat i andra konstellationer. Johan håller sakta på med ett eget soloprojekt. I detta ingår även Änglagårds oroginal-keyboardist Thomas Johnson. Även Anna har planer på ett soloprojekt så småningom. Både Anna och Johan har tidigare bl.a. jobbat ihop med Thieves Kitchen.

  1. När kommer nya plattan?

Vi har en del nytt material och planerar att gå in i studion våren 2017. Eventuellt kommer en singel att släppas innan det blir ett helt album. Änglagårds första officiella live-DVD spelades in i Norge 2015 och den kommer att ges ut lagom till Cruise to the Edge 2017. Vi kommer även att spela en del ny musik på kryssningen.

  1. Blir det några konserter i Sverige framöver?

När det gäller Sverige så är vi än så länge bara bokade för en konsert i Göteborg den 4 mars (”Musikens Hus Goes Progressive”, i GARF:s regi).

När det gäller utlandet så är det klart med Cruise to the Edge (Florida – Mexico) den 7 – 11 februari, Quebec den 5 maj, ROSfest och Pennsylvania den 7 maj. Vi skulle gärna göra fler spelningar i Sverige om vi får kontakt med en bra arrangör. Även musiker behöver ha betalt för sitt jobb, och det är också viktigt att vi har tillgång till den utrustning vi behöver vid våra spelningar.

  1. Vilka är era främsta musikaliska inspirationskällor?

Tord berättar att han har sina rötter till stor del i den svenska vistraditionen och proggen med artister som Cornelis Wreeswijk, Pugh Rogefeldt, Ulf Lundell m.fl. Han nämner även grupper som Henry Cow som inspirationskälla. Johan har sina rötter i den klassiska hårdrocken men började tidigt att lyssna på progressiv rock genom sina äldre systrars trevliga vinylsamlingar. Han lyssnar framförallt på jazz och progressiv rock, och hämtar inspiration från t.ex. Magma, tidiga King Crimson, John Coltrane och Miles Davies. Anna berättar att hon på 1990-talet lyssnade mycket på bland-band med prog som Johan till stor del försåg henne med. Jonas lyssnade mycket på grupper som King Crimson, Genesis och Yes i tonåren, men har även lyssnat på mycket klassisk musik, från 1700-talet till nutida musik.

  1. Eftersom vi är på en King Crimson-konsert: Vilken betydelse har King Crimsons musik haft för dig/er?

King Crimson har varit en viktig inspirationskälla för oss alla. Konserten var helt fantastisk! Musiken låter fortfarande fräsch och vital, och de tre slagverkarna gav en helt ny dimension till musiken.

  1. Slutligen: Hur beskriver man Änglagårds musik för någon som aldrig har hört er tidigare?

Musiken är elektrisk-akustisk med rockelement och många olika influenser. Det är många tvära kast, men vi strävar efter att övergångarna ändå skall kännas naturliga.

 

Jag tackar för pratstunden och önskar Änglagård lycka till i fortsättningen!

Gunilla Härefelt

Änglagård – Prog på svenska ”Live in Japan”

Änglagård - Prog på svenska
Änglagård – Prog på svenska

Vilken överraskning! Nja, att svenska Änglagård gör en live-platta är väl kanske ingen överraskning i sig – det är ju väl känt att bandet turnerar igen, om än lite sparsamt. Men vilket live-album detta är! Jag häpnar över kvaliteten på inspelningen men framför allt över hur bra bandet spelar.

Albumet (en dubbel-CD) är inspelat i Japan på Club Città i Kawasaki under den senaste turnén där de spelade tillsammans med inga mindre än The Crimson Projekct (med Adrian Belew och Tony Levin – se även tidigare recension av deras live-inspelning från denna turné!).

För den som inte känner till Änglagård kan man kort säga att bandet var ett av de tongivande banden som kan sägas ha startat den andra vågen av Progressiv Rock under 90-talet. Plattorna Hybris (1992) och Epilog (1994) anses som banbrytande och har givit bandet något av kultstatus både i Sverige och internationellt. Tyvärr splittrades den ursprungliga sättningen rätt så snart och det var länge osäkert om det skulle bli någon fortsättning över huvudtaget. Men så kom plattan Viljans öga (2012) och visade att bandet fortfarande kunde göra samma typ av närmast hänförande musik. Sättningen var dock något annorlunda. På keyboards har nu Linus Kåse tagit över från Thomas Johnsson. Dessutom hör vi nu under turnén Erik Hammarström på trummor även om deras ursprunglige trummis Mattias Olsson fortfarande spelade på Viljans öga.

Det skall sägas att Änglagård faktiskt redan givit ut en live-platta (en dubbel-CD från Progfest 1994) så det här är ingen debut som konsertskiva. Men ryktet säger (fast jag vet inte riktigt varifrån det kommer!) att man inte var riktigt nöjda med denna första platta. Men kanske var det därför som man denna gång verkar ha satsat så oerhört seriöst på att få till en bra live-spelning. Och man har gjort det (precis som The Crimson Projekct) i Japan inför en städad och välartad publik som verkligen har låtit musiken tala under andäktig lyssning.

Plattan innehåller sju spår varav fyra är från 90-talsskivorna och två från Viljans öga. Men vi överraskas också av att som inledande spår få höra en nyskriven låt – Introvertus fugu (Den asociala blåsfisken) part 1. Denna låt är den första som skrivits ihop av den nya sättningen på bandet (med Erik på trummorna och Linus Kåse på klaviatur). Låtens början liknar kanske mer improviserad modern jazz än tidigare alster som oftast haft mer tydlig struktur men efterhand samlar man sig runt ett tema på både gitarr och keyboards som låter väldigt mycket som vi vant oss från Änglagård. Ganska dramatiskt och svängigt. Ser verkligen fram emot ”part 2” när det beger sig!

Det som gör en särskilt varm när man lyssnar på denna live-platta är de fantastiska versionerna av tidigare klassiker. Naturligtvis spelar man låtarna från senaste plattan klanderfritt men jag kan inte undgå att imponeras av hur man tagit sig an de gamla låtarna. Tänker speciellt på låten Jordrök från Hybris-plattan som jag tycker är makalöst bra och faktiskt här spelas minst lika bra som i originalinspelningen! Några omarbetningar här och där men absolut inte till det sämre och med ett fantastiskt samspel mellan musikerna. Nästan lika bra framförs Höstsejd, Sista somrar och Kung Bore. Den sistnämnda har inte bandet spelat live på 20-år enligt Tord (som jag antar är den som pratar mellan låtarna). Desto mer imponerande att man lyckas spela den så fantastiskt bra. Det är klart att väldigt mycket hänger på mannen bakom alla keyboards – Linus Kåse. Orgel och undersköna mellotron-toner genomsyrar ju många av låtarna och här måste jag säga att Linus har förvaltat arvet efter Thomas Johnsson på allra bästa sätt. Det är naturligtvis inte identiskt men ändå lika snyggt. Sen kan jag inte undgå att nämna Anna Holmgrens fantastiskt fina flöjtspel. Det vimlar av dessa undersköna flöjtpartier – spelade i ensamhet, tillsammans med bara gitarr eller mellotron eller tillsammans med hela ensemblen. För egen del måste jag nog erkänna att det enbart är mitt favoritband Genesis som har levererat lika många musikaliska ståpälsupplevelser som Änglagård genom åren. Där finns en gemensam nämnare och det är Genesis flitiga användande av mellotronen (inte minst mellotronflöjt) men även de fina partier på de tidigare plattorna när Peter Gabriel spelade flöjt. Det som dock är så fantastiskt och unikt med Änglagård är att man lagt till jazzdimensionen och de tvära kasten mellan spröda mycket känslosamma partier och partier med fullständig kakafoni full av energi. I tillägg till detta så är det omöjligt att undgå inslaget av melankolisk svensk folkmusik som verkligen är påtagligt emellanåt. Det här motiverar verkligen valet av titel på plattan – Prog på svenska!

Man kan säga mycket mer om denna platta men jag stannar här och kan bara varmt rekommendera alla prog-vänner att skaffa denna platta. Mycket bättre än så här det knappast bli. Musiken är bitvis så bra att jag ibland undrar om det här verkligen kan vara en ren live-inspelning utan pålägg. I så fall är det rent av sensationellt bra. Ett monumentalt verk som naturligtvis förtjänar högsta betyg.

Änglagård – Prog på svenska ”Live in Japan”

Anglagard Records

CD1

1. Introvertus fugu (Den asociala blåsfisken) part 1
2. Höstsejd
3. Längtans klocka
4. Jordrök

CD2

5. Sorgmantel
6. Kung Bore
7. Sista somrar

www.anglagard.net

Betyg: 10 / 10

Karl-Göran Karlsson