Beth Hart – Fire on the Floor

beth-hart-fire-on-the-floor_web

Möjligen har jag för höga förväntningar på amerikanskan Beth Harts nya album. Fire on the floor lämnar mig nämligen lite kluven och vad som får mig att hålla igen med mina sedvanliga hyllningar av denna makalösa sångerska är att det den här gången endast är balladerna som verkligen imponerar. Inte för att hon inte försöker. Varitéjazzen i ”Jazz man”, den uppsluppna soulpoppen i ”Let´s get together” och latinogunget i ”Baby shot me down” är underhållande. Men samtidigt är de inte mer än en lätt bris mellan de allvarsamma och dramatiska balladerna. Den bluesiga ”Love is a lie” talar sitt tydliga språk liksom den sakrala ”Good day to cry” medan titelspåret och ”Picture in a frame” bearbetar saknaden av tidigare relationer. Det är i dessa spår Beth är oefterhärmlig. Hon våndas, vädjar och sörjer med ett passionerat uttryck som få sångerskor i sin generation. Därför gör hon rätt i att lägga tyngdpunkten på balladerna, men för balansens skull vill jag höra starkare uptempospår nästa gång.

Beth Hart – Fire on the Floor
Mascot/Provogue

1. Jazz Man
2. Love Gangster
3. Coca Cola
4. Let’s Get Together
5. Love Is A Lie
6. Fat Man
7. Fire On The Floor
8. Woman You’ve Been Dreaming Of
9. Baby Shot Me Down
10. Good Day To Cry
11. Picture In A Frame
12. No Place Like Home

http://www.bethhart.com/

 

Betyg: 7/10

Jukka Paananen

Beth Hart – Better Than Home

Beth Hart – Better Than Home
Beth Hart – Better Than Home

Amerikanskan Beth Hart har haft god draghjälp av Joe Bonamassa och deras båda gemensamma studioalbum samt den fantastiska live dvd:n Live in Amsterdam. Men med sitt sjunde soloalbum visar den själfulla bluessångerskan tillika pianisten att hon är en sensationell artist i eget namn.

Better Than Home är ett känsloladdat album där Hart bearbetar sitt livs mörkaste stunder med tro, hopp och kärlek. Och fullkomligt gudomlig sång! Hon har komponerat elva starka låtar varav en handfull är enastående. Might as well smile är gungande r´n´b-pärla jag gärna jämför med Otis Reddings klassiker (Sittin´on) the dock of the bay. Trouble ledsagas av ett snärtigt gitarriff och är det rockigaste på skivan men rider fortfarande på ett Booker T & The MG´s-minnande gung. Utöver dessa är det balladerna som dominerar. Tell ´em to hold on är så nära en gospelballad man kan komma utan att beträda kyrkan. Titelspåret och St. Theresa är utsökta countrybottnade ballader men det är We´re still living in the city och den magnifika Mechanical heart som förvandlar Hart till galadrottning. De båda sistnämnda är uppbyggda som en kombination mellan Elton Johns ståtligaste nummer och det romantiska crescendot ur en Broadwaymusikal. Med ett lätt pianokomp och stråkunderstöd i ryggen ståtar Harts sång som en sol i sitt absoluta zenit och när låtarna kulminerar med pukor och trumpeter låter det som om hon reser sig som en fågel Fenix ur sin själs brända askor. Det är dock två ballader för mycket på skivan. Tell her you belong to me och bonusspåret Mama this one´s for you är fina men någon snabbare låt i dessas ställe hade tillfört mer syre.

Beth Hart – Better Than Home
Mascot/Provogue

1. Might as well smile
2. Tell ‘em to hold on
3. Tell her you belong to me
4. Trouble
5. Better than home
6. St. Teresa
7. We’re still living in the city
8. The mood that I’m in
9. Mechanical heart
10. As long as I have a song
11. Mama this one’s for you

http://www.bethhart.com

 

Betyg: 8/10

Jukka Paananen