Brother Firetribe – Sunbound

De glada gossarna från vårt grannland i öst är tillbaka med sin fjärde platta i ordningen och konceptet är detsamma som på tidigare album. Melodisk hårdrock på gränsen till pop. Allting är välgjort och låtar som Taste of a champion, Indelible heroes, Shock och Strangled befäster bara deras redan starka repertoar. Avslutande och 60-talsdoftande Phantasmagoria med sina filmiska stråkar sticker ut från mängden men ryms ändå inom ramen så att säga. Snyggt jobbat!

De gör ingen besviken. Tvärtom. Här finns massor av stark melodisk rock av det lite snällare slaget. De är inte lika ”tuffa” som H.e.a.t. och Eclipse som försöker föra in mer hårdrock i genren AOR. Tänk istället 1986 och dåtida skivor från band som King Kobra, Treat och Europe. Lite åt det poppigare hållet som sagt. Gillar ni det så är det bara att lägga även denna till samlingen!

Det enda negativa är att de gör en onödig cover på John Parrs låt Restless heart från 1992. Den överträffar inte originalet!

Brother Firetribe – Sunbound
Spinefarm

1. Sunbound (intro)
2. Help is on the way
3. Indelible heroes (en fin passning till David Bowie, Lemmy och Prince i refrängen)
4. Taste of a champion
5. Last forever
6. Give me tonight
7. Shock
8. Strangled
9. Heart of the matter
10. Big city dream
11. Phantasmagoria

Brother Firetribe facebook

Betyg: 7 / 10

Peter Dahlberg

Brother Firetribe – Diamonds In The Firepit

Brother Firetribe – Diamonds In The Firepit
Brother Firetribe – Diamonds In The Firepit

Nu när Tuomas Holopainen tar en paus från sitt Nightwish passar gitarristen från samma band, Emppu Vuorinen, på att släppa nytt med sitt sidoprojekt Brother Firetribe. Senast detta hände var 2008 så det var inte en dag för tidigt. Namnet Brother Firetribe fick de från en finsk tennisspelare som heter Veli Paloheimo. Veli betyder bror på svenska och så vidare.

Detta är den berömda tredje plattan, ni vet, vinna eller försvinna-plattan. Plattans namn kommer sig av att diamanter anses få en klarare lyster om de ligger i en firepit först. Det kan väl också ses som en vinkning till bandets låtar på skivan. Består de av diamanter och är det vi lyssnare som är firepiten? Låt oss ta reda på det.

Jag konstaterar i alla fall glatt att de känns igen med sitt keybordbaserade sound. Sångaren Pekka Heino (!) är kvar också. Faktum är att hela bandet är desamma som på förra plattan. Så långt allt väl. Ni kanske redan hört första singeln For Better or for Worse och diggat igenkännande. Edge of Forever sägs vara skivans hårdaste låt och låter väldigt Survivor-inspirerad. Detta sagt med all respekt. Inget Survivor-plagiat rakt av utan de har lyckats mixa det med Brother Firetribe-soundet. Snyggt jobbat!

Far Away From Love sätter däremot stämpeln för den största delen av skivan. Lite softare AOR med tonvikten på starka melodier istället för ös och bäng. Plattans höjdare tycker jag dock att Closer to the Bone är. Mycket stark och lite suggestiv låt. Suveränt framförd. Tydligen ska detta ha varit första låten som skrevs till detta album. Den fick äran att avsluta den.

Avslutningsvis är det oklart hur mycket ny mark Brother Firetribe kommer att bryta med denna skiva men ni som stått vid deras sida tidigare har ingen anledning att svika dem. De har inte svikit er.

Brother Firetribe – Diamonds In The Firepit

Spinefarm

  1. Intro
  2. Love’s Not Enough
  3. Far Away From Love
  4. For Better Or For Worse
  5. Desperately
  6. Edge Of Forever
  7. Hanging By A Thread
  8. Trail Of Tears
  9. Winner Takes It All
  10. Tired Of Dreaming
  11. Reality Bites
  12. Close To The Bone

www.facebook.com/brotherfiretribeofficial

Betyg: 7 / 10

Peter Dahlberg