Attica Rage – Warheads Ltd.

Medlemmarna i skotska Attica Rage inte bara ser ut som bikers, deras musik passar säkert ypperligt på en MC-klubbfest också. Jag skulle då inte ha något emot att svinga ett par kalla till låtar som Beyond the 45 och El Chupacabra de gånger jag besöker en MC-klubb.

Fortsätt läsa ”Attica Rage – Warheads Ltd.”

The Amorettes – White Hot Heat

Det tog inte lång tid för den kaxiga powertrion The Amorettes att följa upp fjolårets medryckande Game On och de gör det på ett övertygande sätt. Med nya given White Hot Heat så fortsätter de i samma spår som tidigare med bredbent hård rock väl förankrad i det som många kallar klichéer.

Fortsätt läsa ”The Amorettes – White Hot Heat”

Chase the Ace – Hell Yeah!

Chase The Ace - Hell Yeah
 Chase the Ace – Hell Yeah!

Med ett bandnamn efter en halvobskyr AC/DC-låt och en skivtitel likt en kändare låt av samma band så lockade Israel-brittiska Chase the Ace in mig i deras värld när de släppte sin debut Are You Ready? (2013). Jag blev dock ganska snart varse om att jag blivit lurad för istället för riffig AC/DC-rock så fick jag en urvattnad och tandlös version av sleaze-hårdrock. Därför var det med ett föga entusiastiskt sinneslag jag nu tog mig an uppföljaren Hell Yeah! när denna damp ner på hallmattan. Jag kan inte påstå att jag hjulade av glädje när musiken började strömma ur mina högtalare men visst har grabbarna fått till en bättre skärpa på materialet denna gång. Musikaliskt håller de sig fortfarande i samma fack som sina tidigare och kommande turnékollegor som Tracii Guns (LA Guns), Hardcore Superstar och Michael Monroe (Hanoi Rocks). Kort och gott klichéfylld och partyglad sleaze-hårdrock med effektiva refränger. Dock finns det väldigt lite som berör eller får mig på gladare humör på Hell Yeah!. Ett ganska stelbent sväng varvas med smått oengagerade refränger och även om de har en rätt bra variation på låtarna så blir det aldrig riktigt spännande. Lägg därtill en uddlös version på ZZ Tops Sharp Dressed Man som jag inte förstår poängen med. Dock lyckas de ganska bra med Creedence Clearwater Revivals Fortunate Son och både Set You On Fire och Bad Seed är pigga spår så helt illa är det inte. Problemet ligger nog snarare i ett ganska ointressant låtmaterial överlag även om grabbarna lyckas någorlunda emellanåt. Det finns dock potential och fans av tidigare nämnda band finner förmodligen större glädje i Hell Yeah! än vad jag gör.

Chase the Ace – Hell Yeah!
Off Yer Rocka/Cargo Records

1. The Stalker
2. Set You On Fire
3. Hell Yeah!
4. Fortunate Son
5. Desert Rose
6. Bad Seed
7. Full Throttle
8. Dead Man Rocking
9. Out of Reach
10. Sharp Dressed Man
11. Still Got It
12. Prisoner in Paradise
13. Running As Fast As I Can (With My Eyes Closed)

http://chasetheaceband.com

 

Betyg: 5/10

Ulf Classon

 

Luna Sol – Blood Moon

Luna_Sol_Blood_Moon
Luna Sol – Blood Moon

Luna Sols musikaliska rötter är djupt förankrade i den heta och torra ökenjorden utanför Kalifornien. Men då bandets gitarrist, sångare och starke man David Angstrom (Hermano, Supafuzz) numera har omlokaliserat sig till Denver, Colorado så gror det snarare nya rötter än att de redan befintliga tynar bort. Detta genom att han har bibehållet sitt ursprung men samtidigt blivit inspirerad av naturen vid, och myterna kring, de klippiga bergen samt lierat sig med inhemska musiker. Detta resulterar i ett blytungt stonerrockalbum som innehåller både psykedelisk ökenvärme som bergens mystik. När Angstrom dessutom blir uppbackat vokalt av gitarristen Shanda Kolberg (The Swanks) och basisten Shannon Fahnestock (The Swindlers) så ger deras sångharmonier ytterligare en dimension till det tunga svänget. Ett tung sväng som vi får ta del av direkt i det tempostarka öppningsspåret Bridges samt efterföljande Death Mountain med sitt mer sansade och rullande groove. Inget snack om vad den musikaliska inriktningen är här inte. Tredjespåret December som gästas av sångaren John Garcia (Kyuss, Hermano, Vista Chino) är nästa uppvisning i hur megatung och supersvängig stonerrock skall levereras. Sedan fortsätter bandet tillsammans med en mängd gäster som bland annat Nick Oliveri (Kyuss, Vista Chino, Queens of the Stone Age) och Dizzy Reed (Guns N Roses) att hamra ur sig fuzz som om det vore det sista de gjorde. Jag gillar den mörka mystiken, de supercatchy riffen och det faktum att det var länge sedan man hörde ett nytt album med så urstarka låtar i denna genre. Detta är ett måste för stonerrockkonnässören!

Luna Sol – Blood Moon
Cargo Records/Border Music

1. Bridges
2. Death Mountain
3. December
4. Leadville
5. Pretty Rotten
6. Operator
7. Standley Lake
8. Your Way
9. In the Shadows

www.facebook.com/Lunasolmusic

 

Betyg: 9/10

Ulf Classon

Ten – Albion

TenAlbion

Ten – Albion

Ten är en sån där grupp som kanske skulle låta hårdare om inte Gary Hughes hade lagt sin sövande…förlåt, lugnande stämma över det hela. Produktionen, också signerad Gary Hughes, är inlindad i kilovis med bomull. Låtarna, även de signerade Gary Hughes, är av det lite halv-episka slaget och åt det melodiska hållet. Bandet har tre gitarrister utöver Gary men tack vare den mjuka produktionen är det ingen gitarr-orgie vi får oss till livs här.

Gitarrerna vävs snyggt ihop med keyborden och spåren låter ungefär som på tidigare skivor. Ett utropstecken vill jag ge för låten Gioco D´amore där Gary visar ett mer varierat sätt att sjunga på. Mycket välkommet! Många kommer säkert att säga att det låter som en italiensk schlager. Det gör det väl också kan jag säga. Men ni som gillat gruppen sedan tidigare har nog märkt att Gary ofta har lite schlager-vibbar i sina låtar. Jag gillar hur som helst denna låt! Gillar även Albion born som Blind Guardian även skulle kunna ha gjort, fast lite hårdare då förstås!

Annars inga större överraskningar på detta elfte studioalbum. Inte lika bra som Stormwarning (2011) men helt i klass med förra skivan Heresy and Creed (2012).

Skivans titel Albion är för övrigt ett urgammalt namn på Storbritannien (inklusive Skottland). Kanske Garys sätt att ta ställning i den stora frågan om Skottland skulle vara självständiga eller inte tidigare i höst.

Ten – Albion
Rocktopia/Cargo Records

1.Alone In The Dark Tonight – 4:25
2.Battlefield – 5:00
3.It’s Alive – 5:02
4.Albion Born – 5:24
5.Sometimes Love Takes The Long Way Home – 5:14
6.A Smuggler’s Tale – 5:57
7.It Ends This Day – 5:37
8.Die For Me – 7:28
9.Gioco D’Amore – 4:59
10.Wild Horses – 5:55

www.tenofficial.com

 

Betyg: 6 / 10

Peter Dahlberg

Houston – Relaunch II

Houston - Relaunch II
Houston – Relaunch II

En ny platta av det softa AOR-bandet Houston är i faggorna. Denna gång släpper de ett gäng covers och några nya spår. Bäst lyckas de i de två första låtarna som passar dem som handen i handsken. Justice for one som John Farnham sjöng i den gamla kultfilmen Savage Streets från 1984 är ett smått genialt val. Kanonlåt och bra framförd. Likaså Love is blind från 1981 visar sig passa Houston kusligt väl.

Därefter sjunker plattans underhållningsvärde ganska drastiskt. De nya låtarna lyckas inte matcha skivans starka inledning även om Downtown är en hyfsad låt. Resterande covers som är av mer nutida art är också trist arrangerade och låter mer som något från Idol. Jag kan visserligen förstå att de inte bara vill spela in gammal obskyr AOR, men ändå, vad najs det hade kunnat bli. En platta i stil med de två första låtarna hade varit kalas.

Kritikern i mig vill även kommentera bandets lite fantasilösa och försiktiga arrangemang. Det är väldigt schablonmässigt. Någon slags ny krydda kan de väl slänga in i konceptet. Trots det får den betyget godkänt tack vare Justice for one och Love is blind samt för den egna kompositionen Downtown .

Houston – Relaunch II
Live wire/Cargo Records

 

1. Justice For One (Originally by John Farnham 1984)
2. Love Is Blind (Originally by John O’Banion 1981)
3. Counting Stars (Originally by One Republic 2013)
4. Souls (Originally by Rick Springfield 1983)
5. Don’t Look Back (Brand new from Houston)
6. Cruise (Originally by Florida Georgia Line 2012)
7. Do What You Want  (Originally by Lady Gaga 2013)
8. Our Love (Brand new from Houston)
9. Downtown (Brand new from Houston)
10. Standing On The Moon (Brand new from Houston)

Betyg: 5/10

Peter Dahlberg