Frequency Drift – Last

GAOM FD Digipack_043_AN 02.indd
Frequency Drift – Last

 

Dags för den sjätte plattan från tyska Frequency Drift som numera huserar under RPWLs bolag Gentle Art of Music. Stilen från det bayerska sexmanna-bandet (med två kvinnor) känns igen väldigt väl från tidigare. Den
domineras av Melanie Maus mycket fina sång och kompet spetsas i flera låtar av harpa (e-harpa, vad det nu innebär?) spelad av Nerissa Schwarz. Alltså, bandets kvinnor står bakom väldigt mycket av bandets typiska sound. För övrig hör vi ofta ett ganska lågmält komp med en hel del inslag av klassisk mellotron (främst stråkar) och diverse gitarrer, både akustiska och elektriska.

Nya albumet sägs vara deras mest ambitiösa hittills och har drag av en berättelse som för en film. Må så vara men jag kan inte undvika att tycka att flera av låtarna på plattan är rätt så tunna och inte alls lika dramatiska och märkvärdiga som de framställs i förhandsmaterialet. Dessutom retar jag mig på ett trumsound som känns oerhört platt i många låtar. Det låter som om väldigt mycket av basregistret i trumljuden har skalats bort och diskantpartiet dominerar. Jag vet inte om man har varit rädd för att trummorna på något sätt skall dominera. Men det har tyvärr även lett till att en nödvändig tyngd saknas för vissa av låtarna.

Jag klagade ovan på lite tunna låtar som inte engagerar. Dock finns här låtar som är riktigt bra och jag tänker då närmast på inledningslåten ”Traces” samt låten ”Merry”. Den förstnämnda som är ganska komplex är ändå oerhört vacker mitt emellan ett flertal tunga sekvenser. Här är sången och melodin alldeles oemotståndligt vacker. Jag kan inte ge någon bättre jämförelse än Pernilla Nettermalm i Paatos som är en av mina absoluta favoritsångerskor. Även på ”Merry” sjunger Melanie alldeles underbart och återigen känner jag Paatos-vibbar och kanske även lite Steven Wilson.

Men som sagt, i övrigt hade jag svårt att riktigt ta till mig denna platta. Kan inte säga att bandet har utvecklats på något anmärkningsbart sätt sen förra plattan. Även där var det lite blandad kompott så jag har lite kluven inställning till bandet. Men sångerskan och spelet på harpan är i vilket fall fortfarande väldigt, väldigt bra. Med rätt låtmaterial kan nog bandet kanske så småningom få till en fullträff någon gång i framtiden. Men just nu är inte nivån tillräckligt hög för att ge dem den där riktiga skjutsen i karriären, tycker jag.

Frequency Drift – Last
Gentle art of music

1. Traces
2. Diary
3. Merry
4. Shade
5. Treasured
6. Last Photo
7. Hidden
8. Asleep

http://frequencydrift.com/

 

Betyg: 6/10

Karl-Göran Karlsson

 

Frequency Drift – Over

Frequency Drift – Over
Frequency Drift – Over

Frequency Drift känns igen framförallt på den fantastiskt fina rösten hos Isa Fallenbacher men även för det flitiga bruket av klassiska instrument som harpa (Nerissa Schwarz), stråkinstrument (Sibylle Friz, Ulrike Reichel) och diverse blåsinstrument (Jasper Jöris) som extra krydda till det mer traditionella kompet från trummor och elektriska gitarrer. Det här ger ofta mycket njutbara stämningar i låtarna med massor av harmonier. Gillar särskilt inslagen av harpa (lyssna exempelvis på inledningen på låten Release) som tillsammans med Isas röst ofta framkallar mycket sköna stämningar. Mindre lyckat tycker jag faktiskt det blir när man försöker rocka till det lite mer. Då låter de mer harmlösa och man känner att det kanske inte riktigt är rätt grej för dem.

Kanske borde man ha begränsat sig lite på plattan och tagit bort några spår på mitten som inte på något sätt är dåliga men som inte ger några riktigt bestående intryck (d v s för svaga melodier). En så pass lång platta riskerar annars att tappa lyssnare, särskilt som några av de riktiga godbitarna faktiskt finns i slutet.

I vilket fall, det finns tillräckligt med bra spår för att betyget skall bli mer än godkänt för mig. Det spår som jag tycker passar gruppen allra bäst är låten Once som är mycket vacker. Här ackompanjerar även en mycket njutbar gitarr som det i nuläget inte går att få kläm på om den kommer Andreas Hack eller gästspelande Kalle Wallner (RPWL). Jag är böjd att tro det sistnämnda. Samma sköna gitarrsound finns bitvis även på Them, en annan lugn skön låt., Sen kan man inte låta bli att njuta av samspelet mellan harpa och sång i första spåret Run. Ytterligare bra exempel på det sistnämnda ges i låtarna Sagittarius A (med starkt vanebildande refräng!) och den avslutande Disappeared.

Men är det här prog eller artrock egentligen? Tja, kanske är det i ett gränsland (Light Prog?). Men för att tysta eventuella tvivlare så har man lagt in en tio minuterslåt (Memory) där man i den instrumentala andra hälften av låten infriar de flesta av förväntningarna på en typisk Prog-låt. Mäktigt sound med ett utmärkt moogsolo och gitarrsolo (Kalle Wallner?) till fylligt ackompanjemang av de klassiska Mellotronstråkarna (naturligtvis!) och baspedal. Väldigt snyggt faktiskt.

Frequency Drift – Over

Gentle Art of Music

  1. Run (7:05)
  2. Once (6:06)
  3. Adrift (4:39)
  4. Them (7:52)
  5. Sagittarius A* (5:50)
  6. Suspended (8:28)
  7. Wave (5:42)
  8. Wander (5:33)
  9. Driven (4:54)
  10. Release (6:47)
  11. Memory (10:00)
  12. Disappeared (4:22)

www.frequencydrift.com

Betyg: 7 / 10

Karl-Göran Karlsson