Nordic Union – Second Coming

Som titeln antyder är detta skiva nummer två av den lyckade konstellationen bestående av Ronnie Atkins (Pretty Maids) på sång och Erik Mårtensson (Eclipse, W.E.T.) på allt annat utom trummor. Erik har även producerat skivan och gissningsvis även skrivit de flesta låtarna om inte alla.

Denna skiva befäster absolut de förväntningar som man kan ha om man gillade första skivan. Erik har blivit vassare på att både skriva och arrangera. Nu kanske jag förpassar stackars Ronnie till något hörn här. Det framgår tyvärr inte vad respektive har bidragit med så jag får gissa lite att Ronnie skrivit en hel del texter. Som vanligt sjunger han skiten ur sig och man är ständigt förvånad att stämbanden fortfarande håller. Jag har räknat ut att han dock bara var 19 år gammal när Pretty Maids släppte sin första skiva 1984 så han kanske håller ett tag till. Erik tillhör ju den lite yngre generationen som många av er redan vet.

Musikaliskt är det som sagt snygga låtar med varierade arrangemang. Kanske kan man sakna lite mer luft i produktionen då gitarren ofta är av det brötigare slaget. Med det sagt så gillar jag den kanske stökigaste låten på skivan mest av alla. The final war. Den har allt man kan önska sig, energi, fantastisk sång och skönt gitarrspel. Tycker jag hör lite Metallica emellanåt i gitarrspelet. Men jag är ingen expert på gruppen i fråga så jag kan ha fel.

Även melodiska Walk me through the fire är klart lyssningsvärd även om den känns väldigt Erik Mårtensson i refrängen. Den allsångsvänliga halvballaden Die together är också en skapelse att lyfta fram lite extra.

Kort sagt ett steg framåt för Nordic Union. Jag tycker denna skiva är starkare än den förra så det är ju positivt. En av de mer lyckade konstellationerna som Frontiers vaskat fram vågar jag nog påstå.

Nordic Union – Second Coming
Frontiers Music s.r.l.

1. My fear and my faith
2. Because of us
3. It burns
4. Walk me through the fire
5. New life begins
6. The final war
7. Breathtaking
8. Rock´s still rolling
9. Die together
10. The best thing I never had
11. Outrun you

https://www.facebook.com/NordicUnionMusic/

Betyg:7,5 / 10

Peter Dahlberg

3.2 – The Rules Have Changed

Ni som har levt ett tag vet att första skivan kom redan 1988 och var ett samarbete mellan Keith Emerson och Carl Palmer samt Robert Berry. Skivan var relativt poppig och kanske hade ASIAs tidigare framgångar påverkat skrivprocessen. Vad vet jag? Undertecknad kommer dock framförallt ihåg låtarna Talkin´about och On my way home.

Innan Keith Emerson gick bort 2016 så hade han och Robert Berry pratat om en uppföljare till 3. De diskuterade låtideér, arrangemang och även skivomslag. Ingenting var dock inspelat när Keith gick bort. Robert visste inte riktigt vad han skulle göra med det som han och Keith påbörjat. Men när den värsta sorgen lagt sig så bestämde han sig för att genomföra projektet som en hyllning till Keith Emerson.

Resultatet är mäktigt och pompöst. Jag kommer att tänka på skivan med Emerson, Lake & Powell från 1986. Ni vet den med Touch and go. Lyssna bara på Powerful man. Kanske ville Robert använda liknande synthar som Keith använde sig av på 1980-talet. Det låter så i alla fall. Somebody´s watching ger också mersmak med sina fanfarer och små soloutflykter. Dessa två låtar har även släppts som singlar.

This letter känns lite malplacerad i sammanhanget med akustisk gitarr som bas. Lite som en blandning av John Mellencamp och The Waterboys. Orkar man lyssna på texten kanske ni hittar något av värde där. Annars ganska intetsägande.

Kort sagt är denna skiva för er som gillar progressiv rock som det lät på 1980-talet och även gamla ELP-takter kan skönjas här och var. Själv känner jag att den säkert kommer att växa lite med tiden. Det finns mycket detaljer som måste sätta sig och det brukar ta ett antal lyssningar. Gillar ni ELP generellt och plattan 3 från 1988 så får ni ert lystmäte här. En helt okej uppföljare om ni frågar mig. Robert Berry har varsamt rott projektet i hamn. Även om inte Keith själv spelar på skivan så finns han med helt klart, i anden som man säger. Ni kommer förstå när ni lyssnar.

3.2 – The Rules Have Changed
Frontiers Music S.r.l

1. One on one
2. Powerful man
3. The rules have changed
4. Our bond
5. What you´re dreamin´now
6. Somebody´s watching
7. This letter
8. Your mark on the world’

Betyg: 7 / 10

Peter Dahlberg

Airrace – Untold Stories

Airrace härstammar ända från 1984 när ingen mindre än Jason Bonham bankade skinn i detta melodiska hårdrocksband. Det blev bara en skiva då de begav sig men Airrace återuppstod 2011 igen. Dock utan Jason Bonham. Oklart vilka medlemmar som varit med sen begynnelsen men gitarristen Laurie Mansworth är ett namn som envisas med att dyka upp i alla fall. Nu släpps tredje plattan och jag gnuggar öronen.

Hmm…det börjar inte så tokigt men sedan börjar det spreta lite väl mycket. Inledande Running out of time lovar gott med vibbar från första skivan.  Likaså följande Innocent och Eyes like ice. Men sen kommer en låt som är rippad från Led Zeppelins Black dog. Ähum, hur kom den in här?

Raset fortsätter med den svaga New skin. Balladen Lost förvånar också men mer för sångarens svaga insats. Han viskar mer än sjunger här. Förvånansvärt. Demo-varning.

Därefter lyfter det något igen. Love is love har lite Foreigner-vibbar i verserna. Men i Come with us så är ordningen tillbaka helt. Grymt bra låt som det lät i början av 1980-talet. Avslutande Here it comes är också very good.

Sammanfattningsvis går de vilse efter en stark inledning men avslutar lika starkt så godkänt får de i alla fall.

Airrace – Untold Stories
Frontiers Music S.r.l

1. Running Out Of Time
2. Innocent
3. Eyes Like Ice
4. Different But The Same
5. New Skin
6. Lost
7. Love Is Love
8. Men From The Boys
9. Summer Rain
10. Come With Us
11. Here It Comes

https://www.facebook.com/Airraceofficial/

Betyg: 6 /10

Peter Dahlberg

Primal Fear – Apocalypse

I år när förebilderna Judas Priest har levererat ett album av blivande klassikerstatus (?) så kan det inte ha varit lätt för Primal Fear. Hur ska vi göra nu har de säkert tänkt? 

Jo, pumpa på i gammal god anda och hålla tummarna förstås. Vi släpper en skiva om undergången. Det är väl heavy metal om något, tycks de ha resonerat i sina små kamrar. Lyckas de prestera och ro hem det hela då?

Det hela är väl kanske att ta i men mestadels lyckas de väldigt väl. Inledande New rise öppnar hårt och fångar intresset på en gång. Följande The ritual fortsätter i samma spår. De låter hårda och kompromisslösa men inget nytt under solen konstaterar jag. Gediget hantverk men inget mer. Men oj, vad händer efter det? Nu slänger de in hela artilleriet och levererar en låt av högsta klass, King of madness. Med sitt växlande och spännande arrangemang känns den alldeles för kort trots att den är fyra och en halv minuter lång. Hur ska de toppa detta?

Den mer episka Supernova försöker och gör en bra insats. Stark låt. Den lite tyngre Hail to the fear bidrar till dynamiken på skivan. Första singeln Hounds of justice är en bra metal-låt som kommer in fint innan de tar fram den stora trumman med Eye of the storm. Med sina åtta variationsrika minuter under bältet så konstaterar jag att de lyckats väldigt väl med nya skivan. Primal Fear har verkligen överträffat sig själva denna gång.

Känslan bara stärks efter ytterligare några lyssningar. Primal Fear kan lugnt resa sina huvuden och bära fanan vidare med stolthet. En sådan här skiva får man bara ur sig om man älskar det man gör. Starkt jobbat!

Primal Fear – Apocalypse
Frontiers Music S.r.l

1. Apocalypse
2. New Rise
3. The Ritual
4. King Of Madness
5. Blood, Sweat, & Fear
6. Supernova
7. Hail To The Fear
8. Hounds Of Justice
9. The Beast
10. Eye Of The Storm
11. Cannonbal

http://www.primalfear.de/home/

https://www.facebook.com/PrimalFearOfficial/

Betyg: 7,5 /10

Peter Dahlberg

Victorious – ljudspår från kommande Seventh Wonder albumet.

Seventh Wonder har lagt ut smakprovet Victorious från kommande fullängdaren TIARA. Skivsläpp den 12:e oktober via Frontiers Music S.r..l.

 

Seventh Wonder – Tiara
1. Arrival
2. The Everones
3. Dream Machines
4. Against The Grain
5. Victorious
6. Tiara’s Song (Farewell Pt. 1)
7. Goodnight (Farewell Pt. 2)
8. Beyond Today (Farewell Pt. 3)
9. The Truth
10. By The Light Of The Funeral Pyres
11. Damnation Below
12. Procession
13. Exhale

http://www.seventhwonder.se/

https://www.facebook.com/seventhwonderofficial/

Ammunition – Ammunition

Gamle sångaren Age Sten Nilsen i nerlagda Wig Wam slog sina påsar ihop med ingen mindre än Eric Mårtenson (Eclipse, W.E.T. ) för att skriva lite låtar för några år sedan. Det utvecklades sen till bandet Age Sten Nilsens Ammunition och de släppte första skivan tidigt 2015. Nu är de tillbaka på nytt skivbolag och har kortat ner namnet till bara Ammunition.

Musiken är snärtig melodisk metal av hög kvalitet med slagkraftiga refränger och smittsamma hooks. De bägge herrarnas huvudband ekar i låtarna. Jag tänker då förstås främst på Wig Wam och Eclipse. Sången sköts av Age Sten Nilsen medan Erik spelar gitarr och bakgrundssjunger. Låten Wrecking crew var med i norska melodifestivalen förra året och ni som följer eurovision vet redan att de inte gick vidare. Här får vi den i en lite omarbetad version. Stark låt som börjar med lite vissling för att gå över till sleaze-rock av bästa märke.

Andra starka kort på skivan är inledande rökaren Time som direkt visar att partyt är igång. Den lite stillsammare Eye for an eye är också en mycket stark låt. En självklar singelkandidat om ni frågar mig. Den visar även lite mer bredd. Miss Summertime är en annan låt som fastnar. Också i det lugnare tempot. Hade de gjort den lite mer country kunde det ha varit en hit med Kid Rock. Till sist vill jag välja den 80-talsdoftande Virtual reality boy. Mer hair-metal än så här blir det sällan. Skulle kunnat vara tagen från valfri Steel Panther-skiva. Bortsett från texten då.

Men allt är inte guld som glimmar. Här finns lite utfyllnadssaker också vilket drar ner betyget lite. Men bara lite. Många starka kort som sagt!

Ammunition – Ammunition
Frontiers Music s.r.l.

1. Time
2. Freedom Finder
3. Virtual Reality Boy
4. Guns Ho (I Told You So)
5. Eye for an Eye
6. Tear Your City Down
7. Caveman
8. Wrecking Crew
9. Miss Summertime
10. Bad Bones
11. Klondike

https://www.facebook.com/ammunitionofficial/

http://www.ammunition.no/

Betyg: 7 / 10

Peter Dahlberg

Life – nya plattan med Jono ute.

Jono som släppte senaste albumet Life för några dagar sedan finns nu att streama via Spotify.

”Den något ”vemodiska” pompösa symfonirocken som Jono gör så bra har tagit ytterligare ett steg. Saga som de var förband till för något år sedan gjorde nyligen sitt sista gig i Europa, är Jono bandet att ta över stafettpinnen?! Visst finns där gemensamma faktorer så varför inte. De melodiösa melodierna är styrkan och med en produktion som gillas (mycket av allt) är vägen helt öppen i min värld. Skribent Conny”

www.jonotheband.se

https://www.facebook.com/jonotheband/

 

Mr. Big – Defying Gravity

Mr. Big har återknutit banden med gamle superproducenten Kevin Elson. Kevin producerade bandets tre första plattor och har även jobbat med Journey och Europe (The final Countdown) tidigare. När jag lyssnar på nya skivan så blomstrar Mr. Big som vanligt av lekfullhet. Den positiva energin går genom högtalarna ut till lyssnaren och man blir ”infected”.

Visst låter det lite jammigt emellanåt men det är också en del av Mr. Bigs charm. Jag kommer att tänka på många amerikanska 70-talsband som exempelvis Montrose, Aerosmith, The Babys och liknande. Därmed inte sagt att de plagierar på något sätt. Mr. Big har gått sin egen väg ända sedan debuten 1989 med sin speciella mix av melodisk rock, skickligt musicerande och en sångare extraordinär. Lägg därtill en drös med starka och finurliga låtar så har du ett koncept som håller bandet levande än idag. Och levande låter de verkligen som sagt. De blandar snyggt mellan mer raka låtar med mer framjammade låtar. Jag skulle nog vilja säga att denna gång finns det fler raka låtar än på de senaste albumen. Ingen lika rak som To be with you kanske, men den akustiska sommarfluffiga Damn I´m in love again är en liten pärla till exempel. Vidare gillar jag den riffiga och ruffiga titellåten Defying gravity skarpt. Likaså den lite pop-bluesiga Nothing bad (bout feeling good) sorteras in under gilla-facket.

Så mina vänner, är ni fans av Mr. Big sedan tidigare finns här inget att oroa sig över. Produktionen är ”flawless” och låtarna lika bra som vanligt. Kanske finns en något mer kommersiell ådra över denna skiva. Inget negativt tycker jag men ville bara berätta detta för er som kanske är insnöade på de lite mer svåra låtarna.

Mr. Big – Defying Gravity
Frontiers Music s.r.l.

1. Open your eyes
2. Defying gravity
3. Everybody needs a little trouble
4. Damn I´m in love again
5. Mean to me
6. Nothing bad (bout feeling good)
7. Forever and back
8. She´s all coming back to me now
9. 1992
10. Nothing at all
11. Be kind

7 / 10

Peter Dahlberg