Steelheart – Through Worlds Of Stardust

Det roliga var att jag nyligen såg filmen Rock Star (2001) på TV. Ni vet den med Mark Wahlberg och som bygger lite löst på Tim ”Ripper” Owens intåg i Judas Priest under andra halvan på 1990-talet. Det är Steelheart som står för större delen av soundtracket där.

Steelheart består idag huvudsakligen av den briljante sångaren Miljenko Matijevic som även spelar gitarr och producerar skivan. Även om plattan öppnar med den bästa Led Zeppelin-pastischen jag hört på länge (sorry Black Country Communion) så är det framförallt balladerna som imponerar här. Lyssna bara på Lips of rain men framförallt den makalöst vackra With love we live again. Definitivt en av årets bästa låtar om ni frågar mig.

Produktionen är väldigt crispy samtidigt som den är luftig och välmixad. En otroligt snygg och stark platta som inte har något bäst-före-datum. Tidlös hård rock med andra ord!

Gillar ni Rival Sons, Black Country Communion och liknande kommer ni att älska denna skiva!!

Favoritspår: för många att nämna men balladen With love we live again berör mig lite extra.

Steelheart – Through Worlds Of Stardust
Frontiers Music Srl

1. Stream line savings
2. My dirty girl
3. Come inside
4. My world
5. You got me twisted
6. Lips of rain
7. With love we live again
8. Got me running
9. My freedom
10. I´m so in love with you

https://www.facebook.com/OfficialSteelheart/

Betyg: 8 / 10

Peter Dahlberg

World Trade – Unify

Var går egentligen gränsen mellan en Billy Sherwood-soloskiva och ett album av gruppen World Trade? Tja, ljudmässigt är gränsen synnerligen flytande. World Trade presenterar exakt det där soundet som Sherwood patenterat sedan årtionden. Smällfett och kristallklart på samma gång. Vidare kännetecknar Sherwoods typiskt suggestiva låtskrivande hela albumet, liksom även hans väldigt Chris Squire-lika basspel. Inte konstigt att Squire handplockade just Sherwood som sin ersättare i Yes.

Men såklart är detta ändå en World Trade-skiva, bandets första sedan 1995 års ”Euphoria”. Varför? Jo, på grund av medlemsuppsättningen. Gitarristen Bruce Gowdy och keyboardisten Guy Allison (båda även i melodirockande Unruly Child) sticker gång efter annan fram sina gnistrande solon, medan Mark T Williams (son till John, bror till Joseph!) bidrar med ett stadigt trumdriv. Sagda driv hörs inte minst i favoritlåten ”Pandora’s Box”, vilken med sina riff, snygga sångarrangemang och varierade stämningslägen så snyggt placerar World Trade mitt i det svårdefinierade gränsland mellan prog och pop där de alltid irrat kring.  

Eller vad då favoritlåten? Dystra halvballaden ”Gone All the Way” är minst lika imponerande, med sin massiva ljudmatta och en Sherwood med en röst nästan lik Peter Gabriels. Eller titellåten ”Unify”, så lik skivan ”The Unknown” som Sherwood och Squire släppte under namnet Conspiracy 2003. Eller den sanna livskraften i skirt poppiga ”Life Force”. Eller det virvlande, bubblande syntsolot i tunga ”Same Old Song”…

Ja, som synes finns flera orsaker till att investera i World Trade vid släppet, fjärde augusti.

World Trade – Unify
Frontiers Music Srl

1.The New Norm
2. Where We’re Going
3. Pandora’s Box
4. On Target On Time
5. Gone All The Way
6. Unify
7. For The Fallen
8. Lifeforce
9. Same Old Song
10. Again

https://www.facebook.com/thefellmusic/

7/10

Daniel Reichberg

Jorn Lande – nytt album ute i juni.

Jorn Lande släpper nya fullängdaren Life On Death Road den 2:a juni via Frontiers Music Srl

 

1. Life On Death Road
2. Hammered To The Cross (The Business)
3. Love Is The Remedy; Dreamwalker
4. Fire To The Sun
5. Insoluble Maze (Dreams In The Blindness)
6. I Walked Away
7. The Slippery Slope (Hangman’s Rope)
8. Devil You Can Drive
9. The Optimist
10. Man Of The 80’s
11. Blackbirds
Jorn Lande – Vocals
Alex Beyrodt – Guitars
Mat Sinner – Bass
Alessandro Del Vecchio – Keyboards
Francesco Iovino – Drums

House Of Lords – Saint Of The Lost Souls

James Christians House Of Lords börjar kännas som en trygg institution. De levererar skiva efter skiva så att säga. Ingen förändring på nya skivan. Här finns det ballader, lite snabbare låtar och även en och annan av halvepisk karaktär. Fina arrangemang och väl genomfört och James sjunger med samma styrka och inlevelse som vanligt.

Det jag gillar med House Of Lords är att de är lagom melodiska och variationsrika. Det blir inte tjatigt och tröttsamt att lyssna på. Man kan med stor behållning sätta på skivan och låta den gå. Det finns dock några låtar som sticker ut lite mer på den nya skivan. Hit the wall är en mycket snygg ballad som först i verserna känns lite Def Leppard men som i refrängen blommar ut till något helt eget. Najs!

Den lite ösigare titellåten Saint of the lost souls är inte heller helt oangenäm. Likaså den mer poppiga The other option faller mig i smaklökarna. Som sagt, House Of Lords överraskar kanske inte men de levererar! Gott nog!

Läste att deras skiva från 1992 Demon´s Down ska återutges och att de vill turnera med den. De fick aldrig chansen då det begav sig. Ni vet den gamla historien om hur den deppiga grungen mördade i stort sett all glad musik. Därför vill de backa bandet och försöka igen. Varför inte?

House Of Lords – Saint Of The Lost Souls
Frontiers Music Srl

1. Harlequin
2. Oceans divide
3. Hit the wall
4. Saint of the lost souls
5. The sun will never set again
6. New day breakin´
7. Reign of fire
8. Concussion
9. Art of letting go
10. Grains of sand
11. The other option

https://www.facebook.com/HouseOfLordsB

Betyg: 7 / 10

Peter Dahlberg

Night Ranger – Don´t Let Up

Jag vet inte om det är jag eller Night Ranger som förändrats. I pressreleasen nämns hur många skivor de sålt och hur bra låtarna var förut (alla från 1980-talet). Efter ett par lyssningar förstår jag varför. Här finns ingenting att hämta. Låtarna är pinsamt mediokra och uselt framförda. Det enda jag fick var huvudvärk. De försöker dölja sin idéfattigdom med en orgie av sångstämmor och gitarrslingor som återanvänds om och om igen. Suck.

Jag tycker inte om att klaga för de tycker säkert själva att de har åstadkommit något intressant och bra, men som lyssnare får man inte den känslan direkt. Så om detta är det bästa som Night Ranger kan åstadkomma idag kan de lika gärna lägga ner!

(Sorgligt, gör om och gör rätt !)

Night Ranger – Don´t Let Up
Frontiers Music Srl

1. Somehow someway
2. Running out of time
3. Truth
4. Day and night
5. Don´t let up
6. (won´t be your) Fool again
7. Say what you want
8. We can work it out
9. Comfort me
10. Jamie
11. Nothing left of yesterday

Betyg: 2 / 10 

Peter Dahlberg

One Desire – One Desire

Detta finska band bildades runt 2012 av trummisen Ossi Sivula. Andra musiker kom och gick tills han träffade på den renommerade producenten, gitarristen och låtskrivaren Jimmy Westerlund (Pitbull, Sturm Und Drang, Joel Madden m fl). Detta hände 2014. De började spela in lite demos men behövde en bättre sångare som kunde göra låtarna mer rättvisa. Jimmy föreslog André Linman från Sturm Und Drang och han nappade. Strax därefter kom även bassisten Jonas Kuhlberg (Cain´s Offering, Paul Di´anno) med i uppsättningen. Dessa fyra killar släpper nu sin debutskiva. Vi pratar melodiös hårdrock här, en mix av Eclipse, Sturm Und Drang och Brother Firetribe ungefär.

Plattan öppnar urstarkt med mördarlåten Hurt som ni säkert redan hört. Den är skriven ensam av Jimmy. Ända sedan jag hörde den har jag gått och längtat efter denna skiva. Andra singeln Apologize är också en stark sak men inte lika direkt som Hurt. Det är så det fortsätter skivan igenom. Många bra låtar och snygg produktion, små detaljer som pimpar upp låtarna på ett bra sätt.

Jag hittar egentligen inget att klaga på här. Det ska väl i så fall vara att ett par refränger är lite lika varandra men det är petitesser.  En riktigt stark debut från i och för sig erfarna killar men ändå. Framtiden ser mycket ljus ut.

Favoritspår: Hurt, Buried alive och Turn back time

One Desire – One Desire
Frontiers Music Srl

1. Hurt
2. Apologize
3. Love injection
4. Turn back time
5. Falling apart
6. Straight through the heart
7. Whenever I´m dreaming
8. Do you believe
9. Buried alive
10. This is where the heartbreak begins

http://www.onedesire.net/

https://www.facebook.com/OneDesireBand/

Betyg: 7 / 10

Peter Dahlberg

Eclipse – Monumentum

Den lika nitiske som talangfulle sångaren/producenten/låtskrivaren Erik Mårtensson vill att publiken ska ha kul och sjunga med i refrängerna med händerna uppe i luften. Det är sådan musik han vill skriva med sitt band Eclipse i alla fall.

Visst, här finns det både energi och attityd så det räcker. Inget att diskutera där. Låtarna är också helt okej men ganska strömlinjeformade kan jag tycka. Eclipse låter ungefär som Green Day möter H.e.a.t och gillar man det så har man inget att förlora. Själv blir jag lite uttröttad måste jag erkänna.

Men en låt som Born to lead kan inte ens en gubbe som jag stå emot. Då åker näven upp i luften. Black rain är oväntat tung så den diggas också. Bra så.

Eclipse – Monumentum
Frontiers Music Srl

1. Vertigo
2. Never look back
3. Killing me
4. The downfall of Eden
5. Hurt
6. Jaded
7. Born to lead
8. For better or for worse
9. No way back
10. Night comes crawling
11. Black rain

www.eclipsemania.com
www.facebook.com/EclipseSweden

 

Betyg: 6 / 10

Peter Dahlberg