Dan Reed Network – Fight another day

Dan Reed Network – Fight another day
Dan Reed Network – Fight another day

 

Dan Reed Network levererade tre starka album åren 1988-1991 med många hitlåtar. De blev stora här i Europa men mindre kända i hemlandet USA. Dan Reed blev snabbt en (ofrivillig?) sexsymbol med sin långa hårman. Han rakade dock av sig håret helt och hållet i samband med släppet av tredje skivan. Detta uppmärksammades stort. Om det var enbart detta tilltag som gjorde att det inte blev någon mer skiva låter jag vara osagt. Kanhända var de missnöjda med att ha hamnat i funkrock-facket också. Hur som helst är det 25 år sedan Dan Reed släppte ny musik som Dan Reed Network. Ska bli spännande att höra hur de låter idag!

Men fasa! Vad är detta? Det här är ju till och med segare än ett solo-album från Dan Reed. Han låter om möjligt ännu mer uttråkad än vanligt. I The Brave försöker de slänga in lite oeeh-eooh men det känns helt malplacerat. Ingen låt på skivan går snabbare än mid-tempo. Dan Reed sjunger med noll inlevelse. Ta den tråkigaste Dan Reed Network-låt ni kan hitta och multiplicera med 13. Där har ni denna skiva i ett nötskal.

Det finns ett enda undantag och det räddar skivan från att få betyget 0. Låten Reunite går i samma tempo som alla andra men här finns plötsligt lite själ och engagemang. Så tack vare den så får skivan två poäng av 10. Då har jag ändå varit snäll! Smörja

Dan Reed Network – Fight another day
Frontiers Music Srl

01. Divided
02. The Brave
03. Infected
04. Champion
05. Ignition
06. Give It Love
07. B There With U
08. Save The World
09. Eye Of The Storm
10. Reunite
11. Heaven
12. Sharp Turn
13. Stand Tall

 

Betyg: 2 / 10

Peter Dahlberg

Sunstorm – Edge Of Tomorrow

sunstorm-edgeoftomorrow
Sunstorm – Edge Of Tomorrow

 

Joe Lynn Turner (Rainbow, Deep Purple, Yngwie Malmsteen) vet vi alla vem det är och nu är han tillbaka med Sunstorm. Ett av många projekt som Frontiers överhuvud kokat ihop. Första plattan såg dagens ljus 2006 och nu är det fjärde alstret som vankas. Jag kan även passa på att nämna att Frontiers hov-keyboardist Allesandro Del Vecchio ligger bakom större delar av denna skiva tillsammans med ett par svenskar (!) i form av Sören Kronqvist och Daniel Palmqvist.

Första låten riktigt stinker av Journey-vibbar. Ni vet när refrängen liksom studsar fram. Snyggt, även om det känns lite återanvänt. Titellåten går i lite lugnare tempo men är helt okej också. Ska jag göra en lång historia kort så är det ett tema som går igenom hela skivan. Den känns återanvänd men ändå helt okej att lyssna på men inte mer. Den berör inte och jag hade gärna sett en lite luftigare produktion, förutom bättre låtar förstås. Ni kommer att höra ekon från Rainbow. Ni kommer att höra ekon från Deep Purple och tidigare Sunstorm-skivor förstås. Men det lyfter aldrig. Det bara småputtrar på i trevlig ton. In i ena örat och ut genom det andra.

Nä, Joe, det här blir det inte många pensions-slantar på!

Sunstorm – Edge Of Tomorrow
Frontiers Music Srl

1. Don´t walk away from a goodbye
2. Edge of tomorrow
3. Nothing left to say
4. Heart of the storm
5. The sound of goodbye
6. The darkness of this dawn
7. You hold me down
8. Angel eyes
9. Everything you´ve got
10. Tangled in blue
11. Burning fire

Betyg:  5 / 10

Peter Dahlberg

 

Vega – Who We Are

vega_whoweare
Vega – Who We Are

 

Vega är den brittiska motsvarigheten till våra egna H.e.a.t. och Eclipse skulle man kunna säga. Nu känns det som jag inte behöver skriva mer men jag kan slänga in att de kryddar sin musik med influenser från Cheap Trick, Glass Tiger och The Outfield också. Alla älskare av melodiös rock får här ett nytt band att ta till sitt hjärta. Redan debuten var lovande men denna uppföljare är skivan som kommer att sätta bandet på kartan. Rejält också.

Skivan är producerad (med den äran) av Harry Hess från Harem Scarem. Låtarna håller imponerande hög klass och framförandet är så bra som man kan begära. Sångaren Nick Workman har den perfekta mixen av röst som rör sig fritt mellan pop och rock. Jag vill inte säga att han låter som Robin Zander (Cheap Trick) men påminner kanske lite om honom kvalitetsmässigt. Rösten är stark och varierad om ni förstår vad jag menar.

Det blir inte mycket bättre än så här. Denna skiva kommer att bli en favorit i år hos många fans av melodisk rock. Keyborden tar aldrig över utan kryddar låtarna subtilt. Kanske saknar jag därför en mer renodlad sådan låt typ Uniform of youth med Mr Mister men det är överkurs. Här finns ingen dötid överhuvudtaget. Det är bra låtar från start till mål. Jag är mycket imponerad av detta spänstiga band och det kommer ni bli också!

Vega – Who We Are
Frontiers Music Srl

1. Explode
2. We got it all
3. Every little monster
4. Nothing is forever
5. White flag
6. For our sins
7. Generation now
8. Ignite
9. Saving grace
10. If not you
11. Hurt so bad

http://www.vegaofficial.co.uk/

 

Betyg: 8,5 / 10

Peter Dahlberg

TREAT – Ghost Of Graceland

TREAT – Ghost Of Graceland
TREAT – Ghost Of Graceland

 

Först blev jag alldeles andnödig när jag såg att Treat var på gång med ny platta då den förra var ett smärre mästerverk. Som ni anar så är mina förväntningar i klass med Elvis återkomst. Nä, inte riktigt kanske men höga i alla fall. Döm om min förvåning när jag efter första genomlyssningen måste kolla att det verkligen var rätt skiva som jag just lyssnat på. Det som strömmar ur mina högtalare är mestadels trist dussinhårdrock av det gäspigare slaget.

Efter att ha genomlidit ytterligare några lyssningar har inte skivan växt det minsta. Besvikelse. Den enda låten jag kan lyssna på med behållning är den halvtunga Alien earthlings som å andra sidan är riktigt bra! Så skål för den! Halvballaderna Do your own stunts och Together alone (med Anders Wikström på sång) är okej men inte mer. Resten är som sagt en sövande historia.

Jag rekommenderar att ni lyssnar på denna skiva innan ni köper den. Väntar ni er en Coup De Grace II så får ni vänta ett tag till. Jag är ledsen över att behöva meddela detta sorgebud till alla ni andra som också sett fram emot denna utgiving! Truth hurts!

TREAT – Ghost Of Graceland
Frontiers Music Srl

1. Ghost of Graceland
2. I don´t miss the misery
3. Better the devil you know
4. Do your own stunts
5. Endangered
6. Inferno
7. Alien earthlings
8. Non-stop madness
9. Too late to die young
10. House on fire
11. Together alone
12. Everything to everyone

 

Bettyg: 4 / 10

Peter Dahlberg

Drive She Said – Pedal To The Metal

Drive She Said – Pedal To The Metal
Drive She Said – Pedal To The Metal

 

Jag hoppas ni ser förbi den lite smått töntiga albumtiteln för här är lite rolig melodiös partyrock att glädjas åt. Redan första låten har ouuooh-ande som till och med skulle göra Magnus Uggla lite generad. Spelglädjen är på topp. Man smittas och rycks med. Kommersiellt och simpelt kanske många tycker men vem bryr sig. Sitt där med era trista doomiga vax och se fram emot världens undergång istället då.

En del snedtramp förekommer förstås men i huvudsak en förvånansvärt pigg skiva fylld med melodisk rock och roliga små detaljer. Många namnkunniga gäster förekommer. Den enda baksidan är att produktionen känns väldigt ojämn. Ibland är det bra och fett ljud och ibland nästan på demonivå.

Ni som gillar lite mer 80-talsaktig och fluffig keyboardbaserad melodisk rock har här ändå mycket godis att hämta här. Men för att vara realistisk kanske överlevnadsfaktorn minskar med tiden så jag ger den bara godkänt. Sångaren Al Fritch känns inte klockren alla gånger. Låtarna kunde också vara bättre och/eller mer genomarbetade. Egentligen är det bara de två första låtarna som är lite roliga. Eller rättare sagt den Sammy Hagar-aktiga titellåten i alla fall. Nä, här finns dessvärre inte mycket att glädjas åt.

Drive She Said – Pedal To The Metal
Frontiers Music Srl

1. Touch
2. Pedal To The Metal
3. In ‘R Blood
4. Said It All
5. Writing On The Wall
6. Rainbows And Hurricanes
7. Love Will Win In The End
8. Rain Of Fire
9. In Your Arms
10. I’m The Nyte
11. Lost In You
12. All I Wanna Do

 

Betyg: 4 / 10

Peter Dahlberg

 

Inglorious – Inglorious

Inglorious - Inglorious - 2016
Inglorious – Inglorious

Jag har haft problem att formulera mig när jag skall tycka till om denna skiva. Inte för att det är invecklat eller innehåller allt för lite att skriva om utan för att det är väldigt enkelt att beskriva brittiska Inglorious debut. Deep Purple möter Y&T och allt knyts ihop av Whitesnake. Okej, så enkelt är det kanske inte, men dessa tre influenser uppdagas i stort sett i varje låt. Inledande Until I Dies skäms inte för sig med sina tydliga Highway Star-passningar och Breakaway är kraftfull klassisk hårdrock sammansatt av byggstenar från ovanstående band. När tredje spåret High Flying Gypsy tar vid så förs tankarna till ytterligare en ikonisk orkester. Är det Led Zeppelins Kashmir-riff jag hör? Ett igenkännande riff, en pumpande bass och en stor refräng. Det finns så mycket jag känner igen från andra stora band här men samtidigt stör det mig inte för fem öre utan det känns bara genuint och medryckande. Detta toppas sedan med bluesig dubbelmacka beståendes av Whitesnake och Bad Company i Holy Water. Här efter är det sedan toppkvalité på musiken för oss som älskar klassisk hårdrock men det blir inte lika underhållande som på den inledande fyrklövern. Visst, det svänger, och ett lite modernare anslag på en del spår skapar variation men den där riktiga classic rock-festen infinner sig inte ingen. Men bandet har ett trumfkort i sångaren Nathan James som med meriter från både Trans-Siberian Orchestra och Uli Jon Roth vet hur en ton skall tas. Han må bli lite skrikig ibland men när han låter själen färga rösten så får hans stämma drag av David Coverdale. Frågan är när vi senast hörde en sådan här stor sångtalang inom den klassiska hårdrocken? Med rätt verktyg både musikaliskt och affärsmässigt så kan han nog bli hur stor helst. Och det kan Inglorious också bli. Visst, de går inte att beskylla för att vara nyskapande men kvalitén och spelglädjen på denna självbetitlade debut kommer ta bandet långt, mycket långt.

Inglorious – Inglorious
Frontiers Music Srl

1. Until I Die
2. Breakaway
3 High Flying Gypsy
4. Holy Water
5. Warning
6. Bleed For You
7. Girl Got a Gun
8. You’re Mine
9. Inglorious
10. Wake
11. Unaware

http://www.inglorious.com

https://www.facebook.com/WeAreInglorious

 

Betyg: 7/10

Ulf Classon

 

 

Rick Springfield – Rocket Science

RICK SPRINGFIELD Rocket Science
Rick Springfield – Rocket Science

Rick Springfield är för AOR vad Iggy Pop är för punken. En farfar och förebild för dagens aktörer. Under 80-talet haglade klassikerna från Ricks penna. Låtar som Living in oz, Love somebody, Jessie´s girl, Rock of life, Souls, Celebrate youth, Don´t talk to strangers och många många fler satte hans namn på AOR-himlen för evigt.

Han var inte så aktiv under 90-talet då han bara släppte två album som var okej men inte mer. Har även haft ett skakigt 2000-tal med släpp där han försökt förnya sig med moderna ljudbilder. Inte riktigt vad vi gamla fans efterfrågar. 2013 hade jag äran att se honom live på Sweden Rock Festival och hans konsert är fortfarande en av de bästa jag sett där. Så mycket spelglädje och publikfrieri ser man inte ofta. Tack så mycket för den upplevelsen!

Hur låter han 2016 då? Ja nu flirtar han hej vilt med country-genren. Inte så konstigt kanske då denna marknad är gigantisk i USA. Hade ändå hoppats på en Living in Oz II men det får vi tydligen vänta förgäves på. Han känns ändå igen trots allt och låtarna är inte så pjåkiga bara man ger dem en chans. Han fyller 67 år i år men ”still going strong” som man säger. Rösten låter lika ung som vanligt.

Rick Springfield – Rocket Science
Frontiers Music srl

1. Light This Party Up
2. Down
3. That One
4. The Best Damn Thing
5. Miss Mayhem
6. Pay It Forward
7. Found
8. Crowded Solitude
9. Let Me In
10. All Hands on Deck
11. We Connect
12. (I Wish I Had A) Concrete Heart
13. Earth to Angel

http://rickspringfield.com

 

Betyg: 7 / 10

Peter Dahlberg