Grande Royale – Breaking News

Att grabbarna i Grande Royale har vuxit upp på en nyttig dos av The Hellacopters förstod man redan från början av deras karriär. När de nu laddade om för inspelning av tredje albumet Breaking News så tog de producenthjälp av Nicke Andersson och hans studio The Honk Palace. Resultatet blev ett album som hamnar i skarven mellan just Nickes två band The Hellacopters och Imperial State Electric. Det är rejält riffigt, gitarrsolona är stiliga och det är poppigt medryckande utan att bli mesigt. Ljudbilden är varm, jordnära och snygg. Ja nästan lite för tillrättalagt. Jag vill ha lite mer riv och skit under naglarna för att betyget skall klättra upp en pinne. Några fler låtar som klistrar sig fast i skallen hade inte skadat heller. Men med det sagt så är inte detta dåligt. Tvärtom, detta är riktigt bra, och Jönköpingsgrabbarna har överträffat sina två tidigare album ordentligt. Att de påminner så mycket om ett annat band gör egentligen inte så mycket. De står numera på egna stadiga ben, om än med lite stöttning, och kan de utforska mer av de amerikanska sydstatstonerna jag hör så kan nästa platta bli en fullträff.

Grande Royale – Breaking News
Gaphals/The Sign Records

1. Know it All
2. Brake Light
3. Devil’s Place
4. Breaking News
5. Live with Your Lie
6. Daily Illustration
7. Got to Move
8. One Second
9. R’N’R Business
10. I’m On the Loose

https://www.facebook.com/GR.sweden/

Betyg: 6/10

Ulf Classon

 

Knifven – Brinner

Den tveksamhet jag kunde uppleva på debuten Skuggfigurer är som bortblåst nu när Knifven levererar sin andra slagserie med högenergisk svensk punk. Att begränsa det till svensk punk är kanske inte helt rätt i och för sig. Visst är KSMB den tydliga måttstocken men både gamla The Clash och de amerikanska tungviktarna i Bad Religion går att jämföra med. Eller jämföra, ingen idé att jämföra heller för den delen. Knifven och albumet Brinner är okonstlad punk på svenska. Det är snabbt och energiskt men ändå medryckande med en och annan klistrig refräng. Knogmackan Pusslet och titelspåret med sin popnerv är en hejdundrande inledning där bandet direkt sätter toner på sin identitet och det är toner av högsta kvalité. Tyvärr håller inte hela skivan samma pondus och karisma som den inledande duon men är ändå tillräckligt stabilt så man inte hinner stanna upp. Ett fantastiskt trevligt album som alla fans av svensk punk borde kolla upp.

Knifven – Brinner
Gaphals

1. Pusslet
2. Brinner
3. Farsan (Tarzan)
4. Grå
5. Vår Rätt
6. På!
7. Dumma
8. Flykten
9. 77
10. Mollgan

www.facebook.com/Knifven/

 

Betyg: 8/10

Ulf Classon

Oblivious – Out of Wilderness

Oblivious - Out of Wilderness
Oblivious – Out of Wilderness

Med en förändrad laguppställning och en märkbart påfylld energitank så tar Linköpingsbandet Oblivious sats och levererar med pondus sitt tredje album Out of Wilderness. De har byggt vidare på den tungt rullande sjuttiotalshårdrocken som de bjöd på med Creating Meaning (2013) men nu är det mer fokuserat – mer pang på rödbetan. Jag kan sakna de lite mer utsvävande Led Zeppelin-grejerna som de kunde svänga till med förut men samtidigt har jag svårt att värja mig mot de biffiga riffattacker de bjuder på nu. Stänkare som For Who Do Burn, Dirty Hand och Screwed är skivans höjdpunkter och perfekta att träna nackmusklerna till. Det förekommer dock några stunder som inte alls faller mig i smaken som till exempel tama Bang samt Midnight Mass som trots sitt sköna stick blir ganska seg. Men det blir heller aldrig riktigt dåligt. Riding Down är trevlig och den vokala melodin i Shore to Shore klistrar sig fast men det stärker aldrig helheten tyvärr. Mina förväntningar efter att ha tyckt till om första singeln Shore to Shore var faktiskt höga – kanske lite för höga – för jag tycker aldrig skivan lyfter. Jag gillar det jag hör men jag saknar det där lilla extra. Oblivious nyfunna självförtroende är beundransvärt men det bästa resultatet av det tror jag vi kommer få höra först på nästa album. Jag börjar ladda redan nu!

Oblivious – Out of Wilderness
Gaphals

1. For Who Do Burn
2. Dirty Hand
3. Bang
4. Shore to Shore
5. Riding Down
6. Screwed
7. Midnight Mess
8. Like Brothers

www.facebook.com/obliviousofficial

 

Betyg: 6/10

Ulf Classon

 

Nocturnalia – Above Below Within

Nocturnalia - Above Below Within - 2015
Nocturnalia – Above Below Within

Jag är helt övertygad om att jag införskaffade Nocturnals debutalbum för några år sedan men jag kan för allt i världen inte minnas var skivan är. Det jag däremot kommer ihåg är att jag var svalt imponerad av det jag hörde men på något sätt ändå kunde uppfatta att potentialen fanns. Nu har Linköpingskvintetten uppgraderat sitt namn till Nocturnalia och spelat in sitt andra album Above Below Within helt på egen hand. Detta har gett bandet ett mer kultiverat sound men samtidigt tycker jag de har gått miste om en del värme i ljudkulissen. Det kan i och för sig bero på sångarens lite nasala stämma och det eko som pryder hela skivan. Men det gör och andra sidan att deras psykedeliska sjuttiotalsrock får ett större rum att jobba i vilket inte minste de lite lugnare låtarna tjänar på. Sången, pianot, elgitarrens melodier och det akustiska plockandet i låtar som Lady of the Woods och Towards the End får större plats och blir ibland bedårande vackert. Det är när de stakar ut en lite rakare väg och låter riffen tala som jag hade föredragit ett lite fylligare sound men det hade i och för sig gjort att skivan hade åkt en ljudmässig berg- och dalbana. Men om man inte är som jag och hänger upp sig på en sådan banal sak som ljudet, som ändå passar bandets musik ypperligt, så bjuder Above Below Within på en halvtimmes spännande musik. Det är när de drar ut lite på speltiden och ger musiken och sig själva gott om tid, utrymme och utmaningar att bygga upp låtarna som de är som bäst. Det är då de hittar den lätt progressiva sidan av sin musik och får sig själva att blomma ut ordentligt. Dock händer det inte tillräckligt ofta för att ett högre betyg skall kunna delas ut men om utvecklingen håller i sig så lär de lyckas med det nästa gång. Då kanske jag till och med har lyckats hitta debutskivan i min skivsamling så den kan sorteras in jämte sitt syskon Above Below Within.

Nocturnalia – Above Below Within
Gaphals

1. Vandringen
2. Within His Lies
3. The Watchman
4. Lady of the Woods
5. Sing to Sleep My Soul
6. The Stone
7. Towards the End

www.facebook.com/nocturnaliaswe

 

Betyg: 7/10

Ulf Classon

Night – Soldiers of time

night

Night – Soldiers of time

Linköpingsbandet Night ger nu ut sin andra skiva av klassisk heavy metal. Här återfinns referenser från band som Angelwitch, A-II-Z, Witchfinder General, Iron Maiden och även Bathorys fria ande svävar lite över soundet. Det är skitig, live och true metal vi får här.

Det kan ta ett par lyssningar att vänja sig vid den enkla produktionen men sedan lyser bandets kvaliteter igenom. Låten Above the ground är en enkel men samtidigt lysande låt som verkligen visar detta bands egen identitet på ett bra sätt. Towards the sky med sin mix av akustiskt och elektriskt låter också eget och bra. Plattans diamant är dock den avslutande Stars in the sky som känns som en blivande klassiker för bandet. Den börjar akustiskt och lite vemodigt men på ett starkt sätt. Den fina inledande gitarrslingan återkommer i låten och är dess stomme rakt igenom.

Sammanfattningsvis känns det som att mitt tonårsjag hade uppskattat detta mer än vad mitt vuxna jag gör. Förutom Stars in the sky så kommer jag personligen inte att återvända till denna skiva men är du ung idag och gillar lite opolerad men ändå halvmelodisk metal stöpt i sin ursprungligaste form i början av 1980-talet, så för all del, passa på och njut. Livet är kort och det gäller att hänga med i alla dess skiftningar fullt ut.

En eloge till Mattias Frisk som gjort omslaget. Hans stil påminner lite om Hans Arnolds och det ska ses som en komplimang och inget annat.

Night – Soldiers of time
Gaphals

1. Waiting For The Time
2. Across The Ocean
3. We’re Not Born To Walk Away
4. Above The Ground
5. Towards The Sky
6. Secret War
7. Kings And Queens
8. Ride On
9. Wanderlust
10. Power
11. Stars In The Sky

 

Betyg: 6 / 10

Peter Dahlberg

 

Oblivious – Shore to Shore (Singel)

Oblivious_singel

Oblivious – Shore to Shore 

I samma veva som förra årets bästa album skulle sammanställas så passade svenska Oblivious på att ge oss ett smakprov på vad som komma skall under 2015. I april senare i år så når nämligen bandets tredje fullängdare Out of Wilderness butikerna och som smakprov har de redan nu gett oss fjärde spåret Shore to Shore. En låt som visar prov på en lite kaxigare attityd och ett lite klarar sound i jämförelse med föregångaren Creating Meaning (2013). Det kan bero på att bandet inte bara har gått från två till en gitarrist utan har även växlat till en ny studio. Två drag som inte bara kan ge en lite annorlunda ljudbild utan även förnyad energi och drivkraft. Något som nu alltså märks ganska så tydligt och som absolut inte är till någon nackdel. Låten i sig är en tungt gungande rocklåt med klara melodier och rötterna stadigt i den bluesiga sjuttiotalsmyllan. Men en lite krispigare ljudbild gör att musiken nu alltså känns lite ”modernare” än tidigare. Den starka refrängen ackompanjeras av distinkt manlig körsång och det sköna groovet för hela tiden lyssnaren framåt i låten. Shore to Shore är en svängig låt som definitivt ökar suget hos mig att få höra nya skivan, synd bara att det är så långt kvar.

Oblivious – Shore to Shore (Singel)
Gaphals

1. Shore to Shore

https://www.facebook.com/obliviousofficial

 

Betyg: 8/10

 

Ulf Classon

 

Oblivious släpper tredje fullängdaren Out of wilderness 2015.

Oblivious lirar hård rock med starka melodier och tungt gung i fokus. Efter att ha irrat runt i en ofruktsam ödemark av interna stridigheter, skrivkramp och bristande ambition har bandet nu revitaliserats, slutit leden och funnit glädjen igen. Denna glädje återspeglas i allra högsta grad i musiken, som under låtskrivarproccessen tagit ytterligare steg mot det omedelbara, det svängiga och det refrängstarka. Nya plattan Out of wilderness når butikerna i april månad via Gaphals. Videon Shore to Shore från albumet ser du här.

Siena Root – Pioneers

Siena Root - Pioneers - 2014

Siena Root – Pioneers

Seina Root har under snart femton år alltid varit sin småpsykedeliska sjuttiotalsrock trogen. Den bluesbaserade hårda rocken har blandats upp med allsköns olika instrument och gäster vilket har gett en frihetskänsla och upptäckarglädje i musiken. När de nu har återvänt till studion för att släppa sin första skiva på nästan sex år så är det i stort sett en sak som gäller – tungt svängande classic rock! Närmare bestämt första vändan med Deep Purple Mark 2 då britterna levererade några av sina, och tidernas, allra bästa rockalbum. Att enbart säga att det låter som Deep Purple är inte rättvist för stockholmarna har under årens lopp odlat sin egen identitet samt sätt att ta sig an musiken men det är ofrånkomligt att göra jämförelsen ändå. Inte nog med att bandet har spelat in med enbart gammal analog utrustning för att få till det där rätta soundet de har även kvalitén att skriva riktigt bra låtar. Många band idag i den så kallade retrorocken kan få till både sväng och rätt ljudbild men få har kunskapen att få till så vassa kompositioner som Siena Root. När de dessutom har den goda smaken att låta orgeln få lika stort utrymme som gitarren då har de i alla fall vunnit min uppskattning. Lyssna bara på Root Rock Pioneers där orgel och gitarr duellerar i bästa Deep Purple-stil så förstår ni vad jag menar. Den låten har snabbt blivit en favorit hos mig men på skivan finns det mycket godis att lyssna på. Väldigt mycket för att ha en speltid på enbart fyrtiotvå minuter men så är skiftningarna i musiken också väl tilltagna utan att det det blir för sönderryckt eller rörigt. Det enda som bryter av markant är avslutande In My Kitchen. En lugn och jazzig historia vilket jag verkligen uppskattar men som bryter av lite väl bryskt mot det rockkalas jag just blivit serverad. Men det är också därför jag älskar Seina Root. De går alltid sina egen väg trots att de verkar i en genre som skapades för flera årtionden sedan. Siena Root kan med Pioneers ha slagit till med karriärens vassaste album och det skulle inte förvåna mig om de ligger överst på min lista när musikåret skall summeras.

Siena Root – Pioneers
Gaphals

1. Between the Lines
2. 7 Years
3. Spiral Trip
4. Root Rock Pioneers
5. The Way You Turn
6. Keep on Climbing
7. Going Down
8. In My Kitchen

http://sienaroot.com

https://www.facebook.com/sienaroot

 

Betyg: 9/10

Ulf Classon