House Of Lords – Saint Of The Lost Souls

James Christians House Of Lords börjar kännas som en trygg institution. De levererar skiva efter skiva så att säga. Ingen förändring på nya skivan. Här finns det ballader, lite snabbare låtar och även en och annan av halvepisk karaktär. Fina arrangemang och väl genomfört och James sjunger med samma styrka och inlevelse som vanligt.

Det jag gillar med House Of Lords är att de är lagom melodiska och variationsrika. Det blir inte tjatigt och tröttsamt att lyssna på. Man kan med stor behållning sätta på skivan och låta den gå. Det finns dock några låtar som sticker ut lite mer på den nya skivan. Hit the wall är en mycket snygg ballad som först i verserna känns lite Def Leppard men som i refrängen blommar ut till något helt eget. Najs!

Den lite ösigare titellåten Saint of the lost souls är inte heller helt oangenäm. Likaså den mer poppiga The other option faller mig i smaklökarna. Som sagt, House Of Lords överraskar kanske inte men de levererar! Gott nog!

Läste att deras skiva från 1992 Demon´s Down ska återutges och att de vill turnera med den. De fick aldrig chansen då det begav sig. Ni vet den gamla historien om hur den deppiga grungen mördade i stort sett all glad musik. Därför vill de backa bandet och försöka igen. Varför inte?

House Of Lords – Saint Of The Lost Souls
Frontiers Music Srl

1. Harlequin
2. Oceans divide
3. Hit the wall
4. Saint of the lost souls
5. The sun will never set again
6. New day breakin´
7. Reign of fire
8. Concussion
9. Art of letting go
10. Grains of sand
11. The other option

https://www.facebook.com/HouseOfLordsB

Betyg: 7 / 10

Peter Dahlberg

House Of Lords – Indestructible

HOUSE OF LORDS inde COVER
House Of Lords – Indestructible

OJ, redan en ny platta med House Of Lords. Det känns som att det nyss kom en. Bara det gör mig lite skeptisk. Förra albumet Precious metal var av ganska hög kvalitet med flera mycket bra låtar. Är de verkligen inne i ett sådant flow att de bara kan spotta ur sig skivor? Bra skivor menar jag. Att bara släppa en skiva med diverse överblivet material kan nog vilket band som helst göra.

Första intrycket jag får av nya skivan är att de vill rocka hårdare än någonsin tidigare. Hade det varit ett nytt band kanske man tyckt det varit lite roligt med denna hårda pudelrock. Trots att inte låtarna är så starka i sig är det ändå proffsigt utfört från början till slut. Nu är det dock House Of Lords vi pratar om och deras tionde studioalster. Att göra skiva nummer 10 borde vara en milstolpe i karriären. Nu känns det mer som ett hastverk. Låtarna har ofta bra verser och så vidare men refrängerna haltar en hel del. De borde ha slipat mer på dessa.

Inledande Go to hell är väl godkänd men inte mer. Ska man jämföra med förra årets knockout-öppning med Battle så faller den platt. Likaså balladen We will always be one skuggas rejält över av förra årets fina Precious metal. Och så vidare. Ska jag vara lite elak känns refrängerna på nya plattan mer som bryggor än refränger. Det är det som är skivans svagaste punkt. Annars låter det lika mycket House Of Lords som vanligt, bara lite sämre.

James Christian imponerar dock som sångare. Grejen när han drar ut på tonen i refrängen till Pillar of salt är coolt. För övrigt plattans klart bästa låt med sin lilla touch av Led Zeppelin. Mera sådana lyckade lekfullheter hade varit trevligt. Trots mitt bistra utlägg här ovan så får de ändå betyget godkänt. De kan sitt jobb. Önskar bara att de ansträngt sig lite mer.

House Of Lords – Indestructible 
Frontiers Records

01. Go To Hell
02. Indestructible
03. Pillar Of Salt
04. 100 Mph
05. Call My Bluff
06. We Will Always Be One
07. Die To Tell
08. Another Dawn
09. Eye Of The Storm
10. Ain’t Suicidal
11. Stand And Deliver

www.jameschristianmusic.com

 

Betyg: 5 / 10

Peter Dahlberg

House of Lords – Precious Metal

House of Lords – Precious Metal
House of Lords – Precious Metal

Oj, nu jäklar! James Christian och hans grabbar i House of Lords vägrar att åldras och bara rammar studion i ren spelglädje. Detta speglas förstås på låtarna som låter yngre och vitalare än någonsin. Lägg till en riktigt snygg produktion och du håller i en liten pärla till skiva.

Ni kanske har sett första videon Battle där en kajalögd James Christian ser yngre ut än på länge och som han sjunger sen. Makalöst, säger jag. Låtarna är inga sketna karbonkopior heller. Här satsar man på utveckling och ös. Förutom den fantastiska balladen och titellåten Precious metal. Just när man trodde att man hört ballad-refränger till leda så kommer denna och fräschar upp tillvaron. Najs!

James sneglar även lite på 80-tals Def Leppard när det gäller stämkörer och arrangemang i ett par låtar och det låter fantastiskt. Ingen skugga på Joe Elliot men James pipa är lite starkare så att säga.

Ja, som ni hör tänker inte jag sitta och trasha ner denna skiva på något sätt. Jag har fem urstarka favoritlåtar och det betyder inte att de andra är dåliga eller tråkiga men dessa råkade falla mig mest i smaken. Battle, Epic, Precious metal, Raw och You might just save my life. Kanhända att några låtar byts ut eller till och med läggs till under året, för denna skiva kommer att hålla ett bra tag framöver. Är jag rammad? Ja, jag är rammad som fan!

House of Lords – Precious Metal

Frontiers Records

  1. Battle
  2. I’m Breakin Free
  3. Epic
  4. Live Every Day (Like It’s The Last)
  5. Permission To Die
  6. Precious Metal
  7. Swimmin With Sharks
  8. Raw
  9. Enemy Mine
  10. Action
  11. Turn Back The Tide
  12. You Might Just Save My Life

Betyg: 8 / 10

Peter Dahlberg