The Tangent – The Slow Rust of Forgotten Machinery

Två år efter den förra starka releasen ”A spark in the aether” släppte The Tangent under sommaren ett nytt album. Plattan släpptes under devisen ”The World changed. Not the band”. Precis så är det. Mycket har hänt i världen men The Tangent kämpar på med i stort samma manskap som tidigare. Fast en stor förändring kan i alla fall noteras den här gången: Andy Tillison är inte bara mannen bakom keyboards och mikrofon utan även bakom trummorna! Och det utför han med bravur (jag märkte inte ens att det var han som spelade förrän jag fick senare fick läsa om det i promo-materialet)! En annan nyhet är också det kvinnliga nytillskottet i bandet: Marie-Eve de Gaultier (keyboards och sång). Sen måste man också notera att plattan är producerad av Luke Machin (känd från sitt parallella project Maschine där minsann även Marie-Eve ingår) och han gör även intressanta sångbidrag här i vissa låtar (t ex ”Slow Rust”)

Den här plattan är verkligen i huvudfåran vad gäller Progressive Rock enligt min mening. Endast fem låtar på plattan men bara en låt är under 10 minuter lång (inledningslåten) och tre är runt 20 minuter! Alltså, man kan snacka om ett fullspäckat album för musiknörden! Varje låt innehåller massor av teman och arrangemang (med lite jazzig touch här och där) och det är en fröjd att lyssna till. Men det är som vanligt med den här typen av plattor: Man måste ge den tid! Första lyssningen kändes som en besvikelse men sen har det bara blivit bättre och bättre hela tiden jag arbetat mig in i verket.

Jag gläder mig särskilt åt att Andy även har lagt ner mycket krut på att skapa vettiga texter till låtarna. Han vill verkligen berätta något med sin musik. Det handlar mycket om dagsaktuella ämnen som rör politik (utveckling i Afrika, flyktingproblematiken och Brexit), avarter inom journalistik och media men även om mer privata saker som hur lätt det är att förlora vänner.

Min absoluta favoritlåt är just den senast nämnda med den något kryptiska titeln ”The Sad Story Of Lead and Astatine”. Här berättar Andy känslosamt om hur en persons (ja, det låter faktiskt självupplevt) ego ibland växer sig så starkt i diskussioner med vänner att det faktiskt kan leda till totalt avklippta relationer framöver. Är det verkligen så viktigt att driva sin egen linje så hårt? Nej, ifall det går så långt är det ju ett oförlåtligt misstag som man kan få ångra resten av sitt liv. Tänkvärda ord kompade av musik som bitvis är oerhört sorglig och gripande. Och här finns fantastiskt fina partier inbäddade som exempelvis ett parti i slutet (efter cirka 12 minuter) där vi hör ordlös sång (av Luke?) tillsammans med samma tema på akustisk gitarr kompat av triangel(!).  Helt underbart! Sen måste man berömma Andys spel på piano som bitvis är fantastiskt vackert men också ibland sprittande jazzigt. En annan pelare i bandet är ju också Jonas Reingold som på den här låten både får uttryck för känslosamt spel i lugnt tempo och mer ekvilibristiskt solospel.

Till slut måste man också skriva några ord om avslutningslåten som handlar om något som man (som den engelsman Andy är) naturligtvis inte kan ignorera: Brexit. Titeln ”A Few Steps Down The Wrong Road” säger naturligtvis allt om vad Andy tycker om detta. Men han gör här en intressant analys av Englands historia som stormakt och hur problematiskt det blivit för många engelsmän att hantera inflytandet från Europa i och med medlemskapet i EU. Han pekar på hur vissa politiker har utnyttjat detta missnöje och styrt om debatten till att handla om hur immigrationen och den fria rörligheten har förstört livet för britterna. Vilket till slut har lett till Brexit. Men sen går han kanske lite väl långt i analogin tillbaka i tiden till andra världskriget och Hitler-Tyskland där man ju tog till extraordinära åtgärder för att s a s bli av med misshagliga individer i samhället. Andy drar till och med fram Heinrich Himmler som den som skall lösa problemet för britterna. Det här är ju naturligtvis absurt men det ger ändå en tankeställare. Har vi verkligen lärt något av historien? Musikaliskt är väl denna låt kanske inte så stark utan här är det verkligen historien som berättas som betyder mest.

Jag kan bara lovorda insatserna på denna platta som på ett märkligt sätt under lyssnandet åkte från omdömet Tangents sämsta till kanske en av deras allra bästa efter många genomlyssningar. Så, ge den tid och du kanske upptäcker samma sak. Många kanske stör sig på Andys sång som tyvärr sviktar lite här och där men det uppvägs faktiskt med råge av känslan och hans ekvilibristiska komp på piano och keyboards.

The Tangent – The Slow Rust of Forgotten Machinery
InsideOut Music

1 Two Rope Swings
2 Doctor Livingstone (I Presume)
3 Slow Rust
4 The Sad Story Of Lead and Astatine
5 A Few Steps Down The Wrong Road

http://www.thetangent.org

Betyg: 8.5/10 

Karl-Göran Karlsson

Premiata Forneria Marconi offentliggör omslag och låttitlar.

Italienska Premiata Forneria Marconi (aka PFM) har offentliggjort omslag och låttitlar till kommande plattan Emotional Tattoos, albumet släpps 27:e oktober via InsideOut Music.

Premiata Forneria Marconi – Emotional Tattoos

1. We’re Not An Island (7:12)
2. Morning Freedom (6:06)
3. The Lesson (5:08)
4. So Long (5:56)
5. A Day We Share (6:03)
6. There’s A Fire In Me (4:55)
7. Central District (5:27)
8. Freedom Square – instrumental (4:47)
9. I’m Just A Sound (5:57)
10. Hannah (5:16)
11. It’s My Road (5:07)

Kansas släpper liveplatta.

Nytt livealbum från legendariska bandet Kansas släpps den 3:e november via InsideOut Music. Titeln är Leftoverture Live & Beyond och innehåller 19 spår inspelad under Leftoverture 40-årsjubileumsturnén våren 2017.

Leftoverture Live & Beyond 
1.) Icarus II
2.) Icarus
3.) Point of Know Return
4.) Paradox
5.) Journey from Mariabronn
6.) Lamplight Symphony
7.) Dust in the Wind
8.) Rhythm in the Spirit
9.) The Voyage of Eight Eighteen
10.) Section 60
11.) Carry On Wayward Son
12.) The Wall
13.) What’s on My Mind
14.) Miracles out of Nowhere
15.) Opus Insert
16.) Questions of My Childhood
17.) Cheyenne Anthem
18.) Magnum Opus
19.) Portrait (He Knew)

www.kansasband.com
www.facebook.com/kansasband

Leprous – Malina

Leprous ett band jag gillat och följt sedan vi hade dom i  Göteborg och Slottsskogen Goes Progressive 2010. Sedan dess har musiken liksom scenshowen utvecklats till en av den alternativa metal-scenens mest unika akter. När sedan förra skivsläppet The Congregation Knockade de flesta undrar man nu hur ska normännen slå detta?

Kan inte sticka under stolen att en viss besvikelse uppenbarade sig vid första genomlyssningen. Infolappen förtäljer bl.a. ”This album needs to sound more alive, more organic and more dynamic. The longer into the process the more obsessed we got with this idea”. Ja livekänslan verkar vara ett moment som flertalet band tar till sig liksom en ljudbild inte fullt så digital vilket det kanske lätt blir med dagens inspelning/redigeringsmöjligheter.

Efter några genomlysningar framhävs dock Leprous lite nyare sida och låtarna faller en efter en på plats. Titelspåret Malina är ett teatraliskt stycke musik som också visar Leprous finstämda sida, ett spår i vemodets tecken som sakteliga byggs upp till ett inferno. The Last Milestone –  är ju inte direkt troende men vacker musik är alltid vacker musik och den religiösa andan är här tveklös. Mirage – ett stycke med Leprous så speciella progressiva metal vilket inte minst på scenen fungerar ypperligt. Illuminate – även här presenteras bandet varumärke. Leashes – ytterligare ett finstämt stycke musik och gåshuden får sig ett ryck. Ja det var några intryck från plattans alster och har du inte sett dom live så är det ett hett tips.

 

Ett något annorlunda Leprous men ack så bra!

Leprous – Malina
InsideOut Music

1. Bonneville 05:28
2. Stuck 06:48
3. From The Flame 03:51
4. Captive 03:43
5. Illuminate 04:21
6. Leashes 04:09
7. Mirage 06:48
8. Malina 06:15
9. Coma 03:55
10. The Weight Of Disaster 06:00
11. The Last Milestone 08:05

www.leprous.net

www.facebook.com/leprousband

 

Betyg: 8/10

Conny Myrberg

Sons Of Apollo – aptitretare från debuten Psychotic Symphony finns tillgänglig .

Sons Of Apollo avtäcker omslag och låttitlar på debuten Psychotic Symphony , ett första smakprov med albumspåret Signs Of The Time ligger nu ute. Skivsläpp 20:e oktober via InsideOut Music.

 

Sons Of Apollo – Psychotic Symphony

1. God of The Sun
2. Coming Home
3. Signs of the Time
4. Labyrinth
5. Alive
6. Lost In Oblivion
7. Figaro’s Whore
8. Divine Addiction
9. Opus Maximus

Vuur avtäcker skivomslag och låttitlar.

Anneke van Giersbergen och hennes nya band Vuur avslöjar låttitlar och omslag på debutalbumet In This Moment We Are Free – Cities. Skivsläpp 20:e oktober via InsideOut Music.

01. My Champion – Berlin
02. Time – Rotterdam
03. The Martyr And The Saint – Beirut
04. The Fire – San Francisco
05. Freedom – Rio
06. Days Go By – London
07. Sail Away – Santiago
08. Valley Of Diamonds – Mexico City
09. Your Glorious Light Will Shine – Helsinki
10. Save Me – Istanbul
11. Reunite! – Paris