InsideOut Music har signerat legendariska bandet Kansas.

Kansas släpper sitt 15:e studioalbum på bolaget InsideOut Music. Kansas består idag av Phil Ehart (trummor), Billy Greer ”bas, sång”, David Manion (keyboard), Ronnie Platt (leadsång, keyboard), David Ragsdale (violin, gitarr)och Richard Williams (gitarr).

Kansas-pic-web

Nad Sylvan offentliggör skivomslag.

Nad Sylvan vokalist i Agents of Mercy släpper sitt soloalbum Courting The Widow den 16 oktober via InsideOut Music.

NadSylvan
1.     Carry Me Home
2.     Courting The Widow
3.     Echoes Of Ekwabet
4.     To Turn The Other Side
5.     Ship’s Cat
6.     The Killing Of The Calm
7.     Where The Martyr Carved His Name
8.     Long Slow Crash Landing

www.nadsylvan.com/

Riverside – Love, Fear and the Time machine

Riverside_LoveFearAndTheTimeMachine
Riverside – Love, Fear and the Time machine

Två och ett halvt år efter förra fullängdaren “Shrine Of New Generation Slaves” är det då dags för nästa platta från polska Riverside. Det blir deras sjätte platta efter debuten ”Out Of Myself” 2003. Så här långt har bandets produktion bestått av tung, melankolisk (ofta rent av mörk) rock med ett flertal långa och ofta briljanta kompositioner. De har därmed välförtjänt klättrat upp på toppen av dagens lite tyngre progressiva rock där de under de senaste åren tronat tillsammans med storheter som Opeth och Porcupine Tree/Steven Wilson. Nya plattan visar dock delvis upp ett annat ansikte och man frågar sig lite hur det kommer att tas emot av deras hängivna fans. Exempelvis har vi inga jättelånga låtar längre utan allt klockas inom 5-6 minuter. Sångaren och låtskrivaren Mariusz Duda säger att detta är medvetet och att man denna gång koncentrerat sig på att skriva bra sånger och inte lagt så mycket krut på själva arrangemangen och de ofta långa utvikningarna från grundtemat i låtarna som vi hört förut. Dessutom, på nya plattan går man ifrån det genuina svårmodet som oftast funnits förut och presenterar rent av ett antal hoppfulla och positiva låtar (!). Vi har även en del sublima tecken på en förändring här. Exempelvis börjar plattan med låten ”Lost” och slutar med ”Found”. En antydan till ett lyckligt slut. Eller?

Efter förra plattan, som jag tyckte var helt fantastisk, så var förväntningarna höga –  ja, nästan otäckt höga.  Dock, redan vid första genomlyssningen stod det klart att inledningsspåret ”Lost (Why Should I Be Frightened By a Hat?)” är just så där bra som man hade hoppats. Låten kan vara en av de bästa de någonsin gjort. En refräng som sätter sig direkt och som sen är omöjlig att få bort från huvudet. Känner ni igen det? Dessutom fullt av fina harmonier mellan gitarr och keyboards som extra krydda. Jag gillar också skarpt Mariusz’ (jag antar att det är han) rytmiska ”bakgrundsrappande” (hittar inget bättre ord). Att det gick så fort att så att säga tända till på denna låt kan ha att göra med att de körde den live som inledningslåt på deras konsert på Night of the Prog-festivalen i somras. Den här låten kommer naturligtvis att bli en av höjdpunkterna på den kommande turnén.

Men sen får jag erkänna att jag blev lite ställd i de kommande låtarna ”Under The Pillow” , ”#Addicted” och ”Caterpillar and the Barbed Wire”. De fick inte alls samma omedelbara gillande och ännu efter flera genomlyssningar har jag lite svårt att riktigt ta till mig dessa låtar. Visst, bitvis låter det bra (särskilt ”#Addicted” börjar väldigt bra) men där finns också rätt trista partier där jag verkligen börjar fundera på om bandet så att säga redan börjat ”trampa vatten” på plattan. Är det så att de lagt allt krut på inledningslåten och att de sen redan tappat fart? Samma känsla fortsätter tyvärr i ”Saturate Me” där helt nya influenser visar sig. Efter ett inledande Cha-Cha-liknande arrangemang tycker jag plötsligt det låter som om vi lyssnar på kanadensiska Saga! Samma typ av gitarrspel och keyboardskomp som man brukar höra därifrån. Kanske inte riktigt vad jag väntat mig från Riverside (detta skriver jag utan att jag på något sätt vill misskreditera Saga). Nåväl, det ordnar upp sig lite i slutet av låten men jag har ändå återigen svårt att riktigt ta till mig låten som helhet.

Emellertid, efter ungefär halva plattan ”rätar man dock upp skutan igen”. De lite tyngre partierna får här stå tillbaka för lugnare och mer akustiska tongångar samt man lägger ännu mer tyngdpunkt på Mariusz sång. Det här är ju också något som vi hört mycket av på de senaste Lunatic Soul-plattorna och det gillar jag skarpt. Här har vi den faktiskt rätt melankoliska ”Afloat” som sticker ut som ett särskilt välljudande stycke. Fint akustiskt gitarrkomp och framförallt oerhört snygga orgeltoner från Michal Lapaj. Ett lite mer svängigt nummer är ”Discard Your Fear” där Mariusz briljerar med fint basspel. Låten har en mycket fin refräng som kompas oerhört snyggt på gitarr av Piotr Grudziński. Underbara akustiska gitarrtoner bjuds vi på i början av ”Towards the Blue Horizon” som är en oerhört vacker sång om kärlek och saknad av flydda tider. Fantastisk sång av Mariusz under hela låten, måste jag understryka. Hans röst rankar jag faktiskt som den absolut bästa inom dagens progressiva rock, möjligen med konkurrens av Big Big Trains sångare David Longdom. Låtens slutparti är lite tyngre och den innehåller några rejäla sound-flörtar med Opeth och Porcupine Tree. Det gillar vi!

Allra sist kommer så en stilla ballad i ”Time Travellers” följd av den underbart fina ”Found (The Unexpected Flaw of Searching)”. De inledande gitarrtonerna på den sistnämnda ger mig riktiga rysningar som inte blir mindre av Mariusz fina sång. Längre fram får vi också höra ett mycket fint gitarrsolo läckert kompat med orgel och bas. Det här är min favoritlåt på plattan tillsammans med inledningslåten.

Slutomdömet blir då trots dippen i mitten på plattan väldigt bra, om än inte riktigt på samma höga nivå som den föregående plattan. Men det duger mer än väl för alla Riverside-fans, jag lovar! Naturligtvis ett måste-köp!

Riverside – Love, Fear and the Time machine
InsideOut Music

01. Lost (Why Should I Be Frightened By a Hat?)
02. Under the Pillow
03. #Addicted
04. Caterpillar and the Barbed Wire
05. Saturate Me
06. Afloat
07. Discard Your Fear
08. Towards the Blue Horizon
09. Time Travellers
10. Found (The Unexpected Flaw of Searching)

www.riversideband.pl

www.facebook.com/Riversidepl

www.instagram.com/riversideband.pl

 

Betyg: 8 av 10

Karl-Göran Karlsson

Tim Bowness – Stupid things that mean the world

tim bownsess - stupid..
Tim Bowness – Stupid things that mean the world

Tim Bowness, som vi känner från samarbetet med Steven Wilson i No-Man och som även är drivande i online skivaffären Burning Shed med Prog-inriktning, släpper här sin tredje solo-platta. Den förra plattan (”Abandoned Dancehall Dreams”) från förra året blev en riktig succé och nådde så högt som 18 plats på brittiska topplistan och redan nu är det alltså dags för en uppföljare. Man noterar genast att på denna platta finns många bidrag från både mixare (Bruce Soord från Pineapple Thief som satt sin  prägel på framförallt inledningslåten ”The Great Electric Teenage Dream”) och musiker, bl a Colin Edwin (Porcupine Tree), Peter Hammill, Phil Manzanera, Pat Mastelotto (King Crimson), Anna Phoebe och David Rhodes.

Tims musik rör sig i gränslandet singer/songwriter och Artrock men han gör det riktigt bra, tycker jag. En fascinerande röst med drag av David Bowie bidrar inte minst till detta. De flesta låtarna är synnerligen enkla till sin natur men de är omsorgsfullt utsmyckade med detaljer som ibland lyfter låtarna till att bli riktiga små delikatesser. Ett bra exempel är andra spåret ”Sing to me” som är oerhört vacker trots enkelheten (och kanske min favorit på plattan). Här är det framförallt piano-ackompanjemanget som sticker ut. Ett av de många fina tilläggen i arrangemangen är också stråkpartier av Andrew Keeling.

Det finns ett svagt tema på plattan (om jag inte hört fel) och det rör tankar på hur det var i ungdomen då allt var så enkelt men ändå märkligt koncentrerat på saker som egentligen inte har någon betydelse. Om detta vittnar titeln på plattan men även den inledande låten ”The Great Electric Teenage Dream” och titellåten (spår 4). På den sistnämnda anar man även en stark saknad av denna tid och det är nog många som kan känna igen sig här. Inte i att ”Det var bättre förr!” men i att det var enklare att leva förr när man inte hade så många andra saker att ta hänsyn till och vara beroende av som senare i det vuxna livet. Så nog är det lite av en nostalgi-tripp som vi bjuds här.

Här finns även några låtar som man nog bör beskriva som känslosamma ballader och en sådan är definitivt spår 5 ”Know that you were loved”. En varm och tröstande låt för någon som haft det svårt genom livet och som kanske inte känt sig så älskad som hon/han egentligen har varit. En mycket fin låt, tycker jag. Detsamma gäller avslutande ”At the end of the holidays” men här är storyn betydligt mera sorglig. Den beskriver en kvinna som så vitt jag uppfattat det hastigt lämnat hemmet och familjen (mannen) och i det närmaste blivit uteliggare. Kanske ligger det ännu värre saker bakom (kvinnomisshandel) men det kan man bara spekulera om. En väldigt sorglig sång, i alla fall. Vi har också en annan mycket vacker låt i ”All these escapes” som närmast kan beskrivas som en klassisk kärlekssång.

Så här långt har jag i stort sett beskrivit russinen i kakan men här finns också ett antal låtar som inte gör ett lika övertygande intryck. Men här finns alltså ändå tillräckligt för att det bör tilltala er som gillar melodisk och avspänd rock av typ Blackfield. Kanske fortsätter framgångarna för Tim på topplistorna även med den här releasen. Vi får väl hoppas det.

Tim Bowness – Stupid things that mean the world
InsideOut Music

01. The Great Electric Teenage Dream (04:00)
02. Sing To Me (05:50)
03. Where You’ve Always Been (04:12)
04. Stupid Things That Mean The World (03:08)
05. Know That You Were Loved (06:54)
06. Press Reset (04:07)
07. All These Escapes (03:13)
08. Everything You’re Not (03:40)
09. Everything But You (01:12)
10. Soft William (01:42)
11. At The End Of The Holiday (05:01)

www.hotdesign.co.uk/timbowness

www.facebook.com/timbowness

www.twitter.com/timbowness

www.no-man.co.uk/

 

Betyg: 7 av 10

Karl-Göran Karlsson

Spock´s Beard – The Oblivion Particle

Spock´s Beard - The Oblivion Particle
Spock´s Beard – The Oblivion Particle

 

Spockskäggen är tillbaka med en rejäl dos rockprog. Jag har väl ingen nära relation till dem sedan tidigare utan gillat enstaka låtar som Cakewalk on easy street, All that´s left och A guy named Sid part III. Nya skivan som kan översättas till Glömskans partikel är deras tolfte studioplatta och än har de inte uttömt sina resurser. Inledande Tides of time kanske blickar lite väl mycket åt Genesis men vad gör det. En skön låt där alla kommer fram och får glänsa. Att idag döpa en låt till Minion är lite kul, tänker då på de små gula figurerna, låten annars känns väldigt mycket Styx/Kansas och har en slagkraftig refräng. Apropå Kansas är ingen mindre än David Ragsdale med och filar lite på avslutande Disappear som inleder stillsamt men övergår sedan till rena progmassakern.

Även om hela skivan är ganska bra, genomtänkt och väl framförd så är det en låt som skiner mer än de andra, Bennett built a time machine. Den har en vemodig ödesmättad känsla och man hör på en gång att detta är något speciellt. Stämsången är gute klasse A också. Det ska visst vara trummisen som sjunger här. Framtida klassiker!

Sammanfattningsvis så får framförandet högsta betyg. Finns inget att anmärka på här. Komponerandet är bitvis lite irriterande. Om man är en stor fan av E.L.P. så hittar man nog mycket godis att ta till sig. Även om jag gillar när Keith Emerson går loss ibland så är de en ganska enerverande grupp. Lite så känner jag här också. Jag tackar däremot för Bennett built a time machine och Minion!

Spock´s Beard – The Oblivion Particle
InsideOut Music

1. Tides of Time
2. Minion
3. Hell’s Not Enough
4. Bennett Built a Time Machine
5. Get Out While You Can
6. A Better Way to Fly
7. The Center Line
8. To Be Free Again
9. Disappear

 

www.spocksbeard.com

 

Betyg: 7 / 10

Peter Dahlberg