Kaipa – Children Of The Sounds

Ett ursnyggt naturromantiskt omslag (av Thomas Ewerhard) pryder det nya alstret från Kaipa, en platta som fått namnet ”Children Of The Sounds”. Det här är bandets åttonde album sen nystarten 2002 och räknar man alla album sen starten på 1970-talet kommer man upp i hela 13 album. Sättningen i bandet har inte ändrats sen de senaste albumen så man får säga att de uppvisar en imponerande stabilitet för att vara i den här branschen. Naturligtvis är det fortfarande Hans Lundin som står säkert vid rodret och styr skutan med van hand och med genomarbetade kompositioner. Hans keyboards ligger som en tät väv rakt igenom alla låtarna plus att han dessutom serverar en uppsjö av solon och sedvanliga sprittande trudelutter. Återigen finns det en massa sköna drag av folkmusik här och där och till detta bidrar även gästsolisten Elin Rubinsztein på violin. Som om inte detta räckte så kryddas de fem långa låtarna på plattan med alldeles lysande instrumentala insatser från Per Nilsson på gitarr och Jonas Reingold på bas och inte minst Morgan Ågren på trummor. Den sistnämnde ger låtarna ett förnämligt driv och flyt utan att han för den skull flyter ut i en massa onödiga solon och konstigheter. Och sist men definitivt inte minst måste man säga att de vokala inslagen från Patrik Lundström och Aleena Gibson är ovanligt lyckade på denna Kaipa-platta. Jag har varit lite kritisk genom åren till deras lite skarpa och skrikiga sjungande men jag tycker nog att de denna gång lagt större fokus på de gemensamma harmonierna och det gillar jag verkligen. Stämsången är tidvis alldeles fenomenal. Båda två visar också att de verkligen var och en också kan sjunga stämningsfullt och vackert (t ex i ”Like A Serpentine”).

Bästa låten på plattan är nog den långa ”Like A Serpentine” (förresten, alla 5 låtarna är långa!) som handlar om en cykeltur någonstans i närheten av Uppsala. Helt enkelt en fin hyllning till det vackra svenska landskapet som faktiskt är tillgängligt och öppet för oss alla. Det som jag speciellt gillar med denna låt är att den musikaliskt verkar ha rötter ända tillbaka till 70-talets Kaipa. Jag känner så väl igen element i musiken som tilltalade mig redan då och som jag fortfarande tycker är så fina. Just denna låt har också en väldigt vacker grundmelodi som snabbt sätter sig. Efter cirka 3 minuter kommer också ett otroligt vackert instrumentalt parti, låt vara med lite körsång i bakgrunden. Symfonisk rock (om jag vågar uttrycka mig så) när den är som bäst! Men jag måste säga att även om denna låt gjorde starkast intryck på mig så är övriga låtar näst intill lika njutbara. Det är alltså hög klass rakt igenom vilket man inte direkt är bortskämd med. Skall man nämna ytterligare någon låt så är det ”On the Edge of New Horizons” vars inledning är så härligt Yes-influerad (Patriks och Aleenas stämsång låter verkligen som Jon Anderson!) och där Patriks sång lite senare klättrar så skönt fram och tillbaka mellan dur- och molltonarter. Och till sist, de underbara folkmusiktonerna efter drygt 4 minuter in i låten! Underbart!  

Kan detta vara deras bästa platta hittills? I alla fall snudd på. Rekommenderas varmt!

Kaipa – Children Of The Sounds
InsideOutMusic

1 Children Of The Sounds
2 On The Edge Of New Horizons
3 Like A Serpentine
4 The Shadowy Sunlight
5 What’s Behind The Fields

http://www.kaipa.info/

https://www.facebook.com/Kaipa.music

 

Betyg: 9/10 

Karl-Göran Karlsson

Kaipa offentliggör omslag och albumtitel .

Kaipa med Hans Lundin i spetsen släpper nytt album med titeln Children of the Sounds den 22:e september via InsideOut Music. Omslag och låttitlar är nu offentliggjorda.

Children of the Sounds

1. Children of the Sounds 11:31
2. On The Edge of New Horizons 17:10
3. Like A Serpentine 12:52
4. The Shadowy Sunlight 6:57
5. What’s Behind The Fields 9:31

Hans Lundin: Keyboards & vocals
Per Nilsson: Electric & acoustic guitars
Morgan Ågren: Drums
Jonas Reingold: Electric basses
Patrik Lundström: Vocals
Aleena Gibson: Vocals
Special guest:
Elin Rubinsztein: Violin

Kaipa på vinyl.

Kaipa 8/10
Inget nytt under solen 9/10
Solo 8/10

tempusfugitrecords

(Tempus Fugit)

****ENGLISH VERSION BELOW****

Det är som en tanke, att de tre första Kaipa-skivorna utges på LP exakt samtidigt som tre av originalmedlemmarna – Tomas Eriksson, Ingemar Bergman och Roine Stolt – är aktuella med sitt splitter nya Kaipa Da Capo. Sistnämnda konstellation är dessutom tänkt som en direkt fortsättning på dessa tre album, och som vi ska höra är jämförelsen inte oäven.

kaipa-1web

Den självbetitlade debuten gavs ut 1975 och är på alla sätt en typisk 1975-skiva. Från Stolts tidstypiska omslagsmålning till det mestadels Hans Lundin-skrivna musikinnehållet får vi en mäktig, naturromantisk rockmusik med filosofiska texter. Notera särskilt den så vackra folktonen i ”Skogspromenad” eller den österländska jazzrocken hos ”Förlorad i Istanbul”. Kaipa ställs ofta intill sina brittiska genrebröder i Yes eller Genesis (”Oceaner föder liv” är närmast övertydligt Genesis-influerad), men jazzådran och folktonen gör Kaipa helt unika. Det tydliga trolska elementet skänker rentav paralleller till Uriah Heep, även om nu Hans Lundin trakterar en långt renare och mjukare orgel än den som Ken Hensley spelade.

kaipa-2web

Inget nytt under solen”, så. Enligt många, Kaipas allra största klassiker. Här kan man på ett ungefär tala om en sida Lundin och en sida Stolt. Titelspårets (med vinylskivans återkomst kan vi nu åter tala om just spår) målande lyrik pekar rakt mot The Flower Kings, slutets gitarrsolo spelades faktiskt av blomkungarna under deras första period. Men Lundins magnum opus, den tjugo minuter långa ”Skenet bedrar” är troligen Kaipas allra mesta klassiker. Ända in i Kaipa Da Capos moderna tider har detta verk – komponerat av en ex-medlem – öppnat konserterna. På något sätt känns textens revolt mot överheten än mer relevant idag än i det 1976, då albumet ursprungligen gavs ut.

Här måste förresten en eloge gå till Tomas Eriksson, som under hela skivan attackerar basen som vore han Chris Squire. För övrigt Erikssons sista Kaipaskiva på mycket länge.

kaipa-3web

Till ”Solo” (1978) hade Mats Lindberg anslutit sig på bas och Mats Löfgren på sång, och nu är det Stolt som gör den mesta musiken. Albumet tycks vara något av en favorit för dagens Stolt, då flera låtar (”Total förvirring”, ”Sist på plan”…) är givna på nutida KDC-setlistor. ”Sen repris” och ”Frog funk” låter å sina sidor som Queen på svenska (piano à la Freddie Mercury och stämgitarrsolon som är Brian May upp i dagen), men min storfavorit blir i slutändan Hans Lundins vemodigt finstämda ”En igelkotts död”. Här är vi inte fjärran Pink Floyd. Vemodigt är också att denna återutgåva sammanfaller med Mats Löfgrens tragiska bortgång.

Mer information: Samtliga LP-skivor ligger i utviksomslag med bilder och låttexter, och med följer ett pappersark med ännu mer bilder samt historien bakom varje skiva på engelska. Dessutom medföljer varje skiva även på CD, inklusive bonusmaterial. Här är ”Inget nytt under solen” intressantast, då den innehåller fyra engelskspråkiga låtar, hämtade från en tänkt utrikeslansering och talande för varför somliga liknar Kaipa vid Genesis. En sak till: första upplagan skivor ges ut på tjusig, färgad vinyl.

Varm musik i varm ljudskrud. Och framför allt ett stycke svensk musikhistoria.

*****

It’s like a thought, that the first three Kaipa albums are being reissued on LP at exactly the same time as three of the original members – Tomas Eriksson, Ingemar Bergman and Roine Stolt – launch their brand new Kaipa Da Capo band. The latter constellation is designed as a direct continuation of these three albums. As we will hear, that the comparison stands.

kaipa-1web

The self-titled debut was released in 1975 and is in every way a typical 1975 record. From Stolt’s cover painting to the mainly Hans Lundin-written musical content, we get a powerful, natural romantic rock music with philosophical lyrics. Note in particular the beautiful folk tone of ”Forest Walk” or the oriental jazz rock of ”Lost in Istanbul”. Kaipa are often placed next to their British brothers of Yes or Genesis (”Oceaner föder liv” is extremely similar to Genesis), but the jazz and folk vein make Kaipa completely unique. An element of magic even evokes parallels with Uriah Heep, although Hans Lundin presents a far cleaner and softer organ than the one Ken Hensley played.

kaipa-2web

Over to ”Inget nytt under solen”. According to many, this is Kaipa’s greatest classic. Here, we can roughly speak of one side Lundin and one side Stolt. The title tracks’ (with vinyl’s return, we can again rightly talk about tracks) colorful poetry points straight at The Flower Kings; the ending guitar solo was actually played by the flowery men during their early days. But Lundin’s magnum opus, the twenty-minute ”Skenet bedrar” is probably Kaipa’s biggest classic. Even in the modern days of Kaipa Da Capo, this piece of work – composed by an ex-member – opens each concert. Somehow, the lyrical revolt against authority is more relevant today than in 1976, when the album was originally released.
By the way, praise goes out to Tomas Eriksson, who throughout attacks the bass as if he were Chris Squire. Moreover, this is Eriksson’s last Kaipa album in a very long time.
kaipa-3web

For ”Solo” (1978), Mats Lindberg joined on bass and Mats Löfgren on vocals; now Stolt writes most of the music. The album seems to be something of a favourite for today’s Stolt, as several songs (”Total förvirring”, ”Sist på plan”…) are staples on contemporary KDC setlists. ”Sen repris” and ”Frog funk”, on the other hand, sound like Queen in Swedish (piano à la Freddie Mercury and harmony solos Brian May-style). My favourite tune is however Hans Lundin’s sad and delicate ”En igelkotts död”. Here, we are not far from Pink Floyd. Sad is also the fact that this rerelease coincides with Mats Löfgren’s tragic death.

More information: All LP’s lie in foldout covers with photos and lyrics, and contain sheets with even more pictures and the story behind each album in English. Also included is each disc on CD, containing bonus material. “Inget nytt under solen” is the most interesting one, as it contains four songs in English, taken from a supposed foreign launch and explaining why some find Kaipa and Genesis similar. First edition LP:s are on fancily colored vinyl.
This is warm music in a warm cloth of sound. And above all, a piece of Swedish music history.


Daniel Reichberg

 

Kaipa: Kaipa + Inget nytt under solen (Remaster)

Äntligen! Remastring och återutgivning av två av den svenska progressiva rockens mest betydelsefulla plattor från Kaipa – Sveriges svar på Genesis, Yes eller varför inte Camel under 1970-talet. Och det känns faktiskt inte det minsta mossigt eller gammalmodigt. Alltså – kvalitet rakt igenom! Dessutom sång på svenska. När hörde ni något liknande senast i modern tid? Nu verkar det bara vara engelska som gäller för svenska prog-band (åtminstone sedan Änglagårds plattor på 90-talet) vilket både är förståeligt och sorgligt.

Som stor fan av samtliga de tidigare nämnda engelska banden på 70-talet så var det en enorm glädje för mig att upptäcka Kaipa och då först plattan ”Inget nytt under solen” (den andra skaffade jag senare). Musiken gjorde stort intryck direkt och detta blev en av alla de plattor som man genom historien lärt sig helt utantill – ton för ton och textrad för textrad. Just bara för att man spelat den så många gånger.

Så det här blev verkligen ett kärt återseende för mig och därmed är den här recensionen kanske inte riktigt så objektiv som den kunde ha varit (vilket jag hoppas ni kan ha visst överseende med). Och kolla in den charmiga bilden med originalsättningen – vilka härliga frisyrer och yviga byxben! Roine Stolt kan inte vara gammal på denna bild. Fantastiskt att han redan i så tidiga år spelade så bra och med den där tydliga Stolt-karaktären på spelet som vi lärt oss känna igen genom åren.

Kaipa-72

Originaluppsättning 1975-1976: Roine Stolt (till vänster), Ingemar Bergman (längst fram), Tomas Eriksson (längst bak), Hans Lundin (till höger).

Kaipa_Kaipa
Kaipa – Kaipa

 Jag måste säga att för mig var Kaipa verkligen ingen dålig kopia av förebilderna utan det fanns gott om egna unika kännetecken. Viktigast av allt tycker jag var det rent av överdådiga spelet på orgel (och diverse övriga keyboards) av Hans Lundin. Här fanns folkmusik-influenserna och (som han berättat för mig tidigare) den stora inspirationen från bland annat Merit Hemmingson som just visat hur folkmusiken kunde överföras till den moderna populär- och rockmusiken via Hammondorgeln. Det här tycker jag är helt underbart och sen har Hans utvecklat det här vidare med undersköna harmonier och bakgrundskomp till de vokala partierna samt inte minst de många melodiösa trudelutterna som finns både här och där. Och på tal om det vokala – även här är det ju Hans Lundin som ger bandet i dess originalsättning deras mycket speciella sound. Det går inte att underskatta betydelsen av sångaren i ett rockband, särskilt som sången används för att ge en speciell krydda till musiken. Så var det verkligen med Kaipas originalsättning. Hans mycket ljusa röst gav deras musik en alldeles särskild lyster. Lyssna exempelvis på mittenpartiet av låten ”Var morgon gry”. Knivskarp sång men ända varm och tydlig som få. Rösten har vissa likheter (fast ändå inte jätte-tydliga) med bland annat Jon Anderson i Yes. Den senare anses ju på liknande sätt av många som representerande den enda sanna versionen av Yes. Av olika anledningar valde Hans att stiga tillbaka från sångmicken i senare Kaipa-plattor vilket jag faktiskt kände viss besvikelse för. När plattan ”Solo” kom blev jag nästan bestört. Inget ont sagt om Hans Löfgren som sångare men för mig försvann lite av Kaipa-själen då Hans slutade sjunga (fast det kom jag lyckligtvis över senare).

Men det är naturligtvis inte bara Hans som präglade Kaipas musik. Samarbetet i olika teman mellan Hans och Roine är ju en annan. I flera låtar är det just det här samspelet i olika teman och olika stämmor som är så otroligt fint. Ett mycket bra exempel (av många!) är det inledande och det avslutande partiet på låten ”Var morgon gry”.  Till detta kommer även det väldigt speciella bas-spelet från Tomas Eriksson. Basen lades ofta väldigt ”långt framme” i musiken (nästan i förgrunden) och jag antar att detta var något som man inspirerats mycket av exempelvis Chris Squire i Yes. Tomas fick också äran att leverera ett antal korta men faktiskt oförglömliga (!) bas-solon i flera av låtarna. Som exempel kan nämnas solot efter i det närmaste exakt 1 minut in i den fina låten ”Ankaret” men jag vill även framhålla basspelet i den underbara ”Korståg” där de sköna bastonerna är en mycket viktigt komponent. Även det mycket speciella baskompet i ”Inget nytt under solen” efter drygt en minuts spel är väldigt speciellt. Till slut, man kan heller inte glömma trummisen Ingemar Bergmans del i det hela och då tänker jag närmast på hans insatser att få till det där sköna Camel-inspirerade kompet i bland annat slutpartierna på ”Skenet bedrar”. Här anar jag inte så lite inspiration från den härligt lite jazziga trumstilen från Andy Ward i Camel.

För er som aldrig lyssnat på tidiga Kaipa kan jag särskilt rekommendera spåren ”Musiken är Ljuset”,  ”Ankaret” och ”Var morgon gry” på plattan ”Kaipa”. Den förstnämnda låten innehåller så mycket av det absolut bästa av vad den så kallade symfoniska rocken (som det ofta hette på den tiden) kunde bjuda på. Särskilt förtjust är jag här över orgelspelet. ”Ankaret” är ett exempel på Hans typiska små trudelutter som är så där oemotståndligt vackra och som sätter sig i huvudet på en. Men hela låten är otroligt fin och så otroligt svensk (eller åtminstone skandinavisk) i stämningarna. Det följande spåret ”Skogspromenad” är faktiskt näst intill lika bra. Så mycket folkmusik-känsla och så genialt förpackad! Den tredje uppräknade (”Var morgon gry”) är också en uppvisning i gitarr- och orgelharmonier samt riktig skönsång av Hans. Sen måste man också nämna det urtjusiga orgelpartiet cirka 4-5 minuter in i den avslutande ”Oceaner föder liv”. Får mig att tänka på Tony Banks avslutning av Genesis-klassikern ”Cinema Show”. Samma underbara harmonier.

Kaipa-inget nytt under solen
Kaipa – Inget nytt under solen

Från skiva nummer två är det naturligtvis den långa ”Skenet bedrar” som måste höras. Här har vi kanske för första gången ett svenskt band som försöker sig på en sådan där typisk lång episk låt som vi så ofta hört ifrån mästarna Yes eller Genesis. Det lite lustiga här är att bandet slits mellan den symfoniska rocken och den svenska politiska proggen. Man kanske såg sig tvingad att skriva en synnerligen tydlig (d v s rödaste röd) politisk text för att få vara med och leka med de andra i svenskt musikliv. I Sverige var det ju den politiska proggen som fick mest uppmärksamhet på den tiden. Jag gillar verkligen texten som nog kan ses som en tydlig varning till att alltför mycket lita på den politiska makten och ledningen i ett land. Följande textrader från denna låt är närmast klassiska:

”Så tvivla och ifrågasätt all överhet
 och lita bara på det du säkert vet,
 ju högre dom sitter, makthavarna,
 ju mer skall vi tvivla,
 för bovarna av största format,
 tar sig alltid högst upp!”

Men visst – texten är inte oproblematisk. Särskilt inte när man betänker att kritiken riktas uteslutande mot höger. Lite senare förkunnas nämligen av den tordönslika basrösten (vem är det?) att ”Kapitalet skall besegras!”. Jaha, rejäla skygglappar på alltså. Som om inte den politiska ledningen på vänsterkanten skulle vara något problem? Historien visar ju förfärande många exempel på motsatsen. På sätt och vis är jag glad för att Kaipas politiska texter stannade här och att musiken har fått spela huvudrollen i fortsättningen.

Efter ”Skenet bedrar” så måste man framhålla den underbart vackra ”Korståg” på den andra plattan. Det här är nog bland det finaste instrumentala stycke ett svenskt band i den progressiva genren någonsin har gjort. Det här är nog också den låt av Kaipa som spelats flest gånger i svensk radio (min gissning) som annars mer eller mindre har undvikit den typen av musik. Underbart samspel mellan Hans och Roine genom hela låten. Och avslutningen är så underbart vacker i harmonierna mellan olika keyboards och gitarr. Som grädden på moset kommer så ett massivt stöd av mellotron-körer allra sist. Fullständigt magiskt!

 

Så hur kan det då bli annat än högsta poäng för dessa båda nyutgivna plattor!? Nej, tyvärr, jag kan inte bortse från att det faktiskt finns en del anmärkningar att göra. En sådan rör de bonusspår som man lagt till. På ”Kaipa”-plattan finns dock inget att anmärka för båda bonusspåren är klart njutbara, särskilt den Camel-influerade ”Från det ena till det andra”. Problemet gäller de fyra bonusspåren på ”Inget nytt under solen”. Här har man valt att ta in omarbetade versioner av fyra av originalspåren men med engelsk text sjungen av Lars Hoflund (tre spår) och Hans Lundin (ett spår) efter en översättning av Kevin Fickling. Jag är ledsen – men det här blev inte bra. Kan inte peka på exakt vad som är fel men på något sätt försvinner magin och det typiska Kaipa-soundet. Och varför tog man bort den repetitiva keyboardsekvensen i början av ”Skenet bedrar”? Obegripligt eftersom den bidrog väsentligt till låtens karaktär. Ytterligare en anmärkning rör det lite tramsiga partiet med fubb-spanska på slutet i låten ”Oceaner föder liv” som inte blev speciellt lyckat.

Nåväl, de här två plattorna måste betecknas som obligatoriska hos varje svensk som gillar progressiv rock. De får helt enkelt inte missas! Jag måste citera de allra första raderna i första låten på ”Kaipa”-plattan. Så här sjunger Hans:

”Mitt i allt mörker av skvalmusik,
  ser vi en strimma av sann mosaik
  som fyller vår glädje och tänder ett ljus”

Hur rätt har han inte. Kaipas första plattor bidrog i högsta grad till detta ljus. Tack!

PS. Glöm inte att ni faktiskt kan njuta av ytterligare några konserter från tre av originalmedlemmarna i Kaipa Da Capo turnén i år. Härligt att man väcker liv i denna fantastiska musik igen så här 40 år senare!

 

Kaipa: Kaipa + Inget nytt under solen
Tempus Fugit

Kaipa – Kaipa (Remaster)
01. Musiken Är Ljuset (Music Is The Light) 7:04
02. Saker Har Tva Sidor (Things Have Two Sides) 4:34
03. Ankaret (Anchor) 8:40
04. Skogspromenad (Forest Walk) 3:40
05. Allting Har En Början (All Things Have A Beginning) 3:12
06. Se Var Morgon Gry (See Each Morning Dawn) 8:55
07. Förlorad I Istanbul (Lost In Istanbul) 2:24
08. Oceaner Föder Liv (Oceans Give Birth To Life) 9:28
Bonus tracks:
09. Fran Det Ena Till Det Andra (From One Thing To Another) 2:49
10. Karavan (Caravan) 2:54

Kaipa – Inget Nytt Under Solen (Remaster)
01. SKENET BEDRAR (It’s Not What It Seems) 21:41
02. ÖMSOM SKEN (How Might I Say Out Clearly) 3:17
03. KORSTÅG (Crusade) 5:19
04. STENGRODORNAS PARAD (The Parade Of The Stone Frogs) 0:53
05. DAGENS PORT (The Gate Of Day) 2:35
06. INGET NYTT UNDER SOLEN (Nothing New Under The Sun) 6:10
Bonus tracks:
07. AWAKENING/BITTERNESS 6:08
08. HOW MIGHT I SAY OUT CLEARLY 4:02
09. GATE OF DAY 2:25
10. BLOW HARD ALL TRADEWINDS 6:17

http://www.kaipa.info/

 

Betyg: 9 av 10

Karl-Göran Karlsson

 

 

 

Kaipa – Sattyg

Kaipa - Sattyg

Kaipa – Sattyg

Två år efter förra plattan ”Vittjar” kommer så uppföljaren ”Sattyg” ifrån den andra inkarnationen av Kaipa som (om-)startade för snart 15 år sedan av grundaren och keyboardisten Hans Lundin. Man kan säga att bandet fortsätter att finslipa sitt sound som bygger på folkmusikinspirerad rock med inslag av jazz och fusion. Faktum är att sättningen är exakt samma som på förra plattan vilket naturligtvis underlättar. Förutom Hans har vi Per Nilsson på elektrisk och akustisk gitarr, Morgan Ågren på trummor, Jonas Reingold på bas samt  Patrik Lundström och Aleena Gibson på sång. Dessutom har vi (precis som på ”Vittjar”) gästspel av Fredrik Lindqvist på (trä)flöjt och Elin Rubinsztein på fiol.

När det då gäller finslipandet så får jag säga att redan efter att ha hört det första spåret ”A Map of Your Secret World” så får jag intrycket att snart finns det inte mycket kvar att slipa på! Hela 15 minuters uppvisning i hur genialt man kan använda ett tema som vore det hämtat från en ursvensk polska och däremellan krydda det med svängiga partier med ursinnig energi. Flera gånger kommer det lugna ursprungstemat tillbaka och när det även ackompanjeras med elgitarr och flöjt så ryser jag! Sånginsatserna från Patrik och Aleena är utmärkta och allra bäst tycker jag de är när de sjunger tillsammans i stämmor (både här och på senare låtar på plattan). Det är oerhört svängigt emellanåt och framförallt måste jag lyfta fram Per Nilssons mästerliga spel på gitarren, ofta i fint samspel med Jonas på basen. Gitarrslingorna smyger sig fram som en snabb älv genom den trolska skogen och det låter så lätt och luftigt. När man sen trodde att låten skulle lugna ner sig mot slutet så lägger de in ytterligare en intensitet där Hans lägger på ytterligare rytmkomp på olika sätt med diverse keyboardriff. Helt oemotståndligt! Frågan är om inte denna låt toppar det mesta de gjort tidigare? Självklart att man då har den som första låt på plattan.

Nästa låt ”World Of The Void” är mer stillsam och här får Aleena ta täten och visa vad hon kan sångmässigt. När sen Hans fyller i med orgel kompat med lite tyngre gitarr är det dags för lite ståpäls igen. Jag får klara vibbar av Merit Hemmingsson (vilket händer på flera ställen på plattan utöver detta). På slutet får vi höra Per och Jonas synka sina gitarr- och basslingor mycket snyggt.

Tredje låten bjuder på ett helt nytt och intressant engelskt substantiv som jag aldrig hört förut: ”Screwed-upness”! Här är det mer gånglåtstakter som dominerar och texten handlar lite ödesmättat och metaforiskt om hur tillvaron ibland kan vara helt kaotisk med en frånvarande kapten på båten, en helt drucken besättning, helt slaka segel och med råttorna springande på durken. Det här är ännu en lång låt som i huvudsak är instrumental och återigen briljerar samtliga musiker på ett inspirerande sätt. Insprängt får man också höra underbart spel på flöjt av Fredrik direkt följt av lika snygga partier på elgitarr från Per. På slutet får vi en lite mer jazzig ton på låten där Morgan naturligtvis sätter mycket prägel på musiken. Har jag förresten nämnt att han är bra? Han är GRYMT bra igenom hela plattan och kanske speciellt på det här jazziga partiet. Hans får rejält utrymme med solo på sina favoritkeys som låter som en blandning mellan orgel och gitarr, ofta med tvekan om vilken oktav som gäller (ibland hör man två eller flera oktaver (?) samtidigt). Oftast riktigt fräckt men som lyssnare kan det ibland kännas lite jobbigt med allt glidandet mellan oktaverna.

Sen följer titellåten som är en ursnygg liten instrumental godbit med flöjt och keyboards som dominerar. Återigen – så snyggt folkmusikinfluenserna vävs in! Det här är genialt! Här får också Elin fint utrymme på slutet att bidra med härliga fiol-trudelutter påhejade av gitarr och orgel. Det här är musik som man blir glad av långt in i själen.

”A Sky Full of Painters” inleds med fin sång av Patrik understödd av Aleena innan starka instrumentala partier tar vid. Återigen får man säga att Per visar framfötterna med sin gitarr. Ja, faktiskt tycker jag att Per riktigt briljerar på denna platta. Inte minst i denna låt, till exempel med ett fantastiskt härligt solo på slutet. Men kanske måste jag ändå säga att jag vid det här laget på skivan börjar känna en viss mättnad vad gäller variationen på plattan. Det låter lite väl likt stilmässigt vad vi redan hört tidigare på plattan och kanske med lite mindre inspiration i vissa partier.

Men den här känslan försvinner snabbt i nästa låt ”Unique When We Fall” som kanske är min favorit jämte spår ett. Här kompletterar Patrik och Aleena varandra så otroligt fint och jag gillar speciellt deras stämsång tillsammans. Återigen ett sånt där härligt svängigt komp till sången och när sången slutar så kommer ett fantastiskt parti med ett gitarrsolo kompat med bas som rör sig långsamt uppåt i skalorna, mycket effektfullt kompat på orgel. Ståpäls igen!!! Flera gånger om för detta tema återkommer minst tre gånger.

På sista låten ”Without Time – Beyond Time” för vi återigen höra det fina stämsång-samarbetet mellan Patrik och Aleena. Här har folkviseinfluenserna ersatts av mer typiska melodiska tongångar inom den progressiva rocken. Det gäller både taktmässigt och för kompet på keyboards. Efter ett tag så får vi höra Aleena sjunga till ett inspirerande snabbt gitarr- och keyboardkomp med sköna harmonier. Låten avslutas sen mycket snyggt av långsamt utsjunkande keyboards.

Som ni nog märker tycker jag att det här är en mycket, mycket bra platta. Som recensent frestas man ibland att dra till med toppbetyg för de plattor som man gillar skarpt. Men man får kanske besinna sig lite och fundera på om allt verkligen var perfekt. Nja, jag hade trots allt lite betänkligheter över variationen och igenkännandet i låten ”A Sky Full of Painters”. Det gör nog att jag inte kan gå hela vägen ut på skalan. Men snudd på toppbetyg blir det. Man kan också lägga till att vi återigen bjuds ett mycket läckert omslag och innerhäfte med låttexter och bilder som så vitt jag kan förstå är designat av Hans Lundin själv. Mycket imponerande och värt ett extra plus! Alltså, snacka om Artrock!

Kaipa – Sattyg
InsideOut Music

1 A Map Of Your Secret World (15:01)
2 World Of The Void (07:48)
3 Screwed-upness (13:05)
4 Sattyg (03:12)
5 A Sky Full of Painters (14:41)
6 Unique When We Fall (05:16)
7 Without Time – Beyond Time (09:48)

www.kaipa.info

www.facebook.com/Kaipa.Music

 

Betyg: 9.5 av 10

Karl-Göran Karlsson

Kaipa släpper ny fullängdare.

Kaipa kommer i november ut med sitt 12:e studioalbum med titeln Sattyg via InsideOut Music.

 

KAIPA-Sattyg

 

1. A Map Of Your Secret World 15:02
2. World Of The Void 7:49
3. Screwed-upness 13:06
4. Sattyg 3:13
5. A Sky Full Of Painters 14:42
6. Unique When We Fall 5:17
7. Without Time – Beyond Time 9:49

Hans Lundin: Keyboards & vocals
Per Nilsson: Electric & acoustic guitars
Morgan Ågren: Drums
Jonas Reingold: Electric basses
Patrik Lundström: Vocals
Aleena Gibson: Vocals

Special guests:
Fredrik Lindqvist: Recorders & whistles
Elin Rubinsztein: Violin

http://www.kaipa.info