Karibow – From Here To The Impossible

Tyska Karibow, med multi-instrumentalisten och kompositören Oliver Rüsing i spetsen, har under sommaren släppt ett mycket ambitiöst album som säkert kommer att tilltala många bland Artrock-fansen. Den innehåller 11 långa låtar på totalt 72 minuter och bjuder på fina insatser från Oliver själv (både som vokalist och musiker) och ett antal inlånade prominenta gästartister. Flera låtar har förutom ett solitt stöd kompmässigt även några riktigt efterhängsna och fina refränger vilket gör att man rätt snabbt kommer in i musiken efter bara ett fåtal lyssningar. Pröva exempelvis de fina låtarna ”My time of Your life”, ”Passion” och ”Inside You” och ni kommer på er själv att efteråt att ha refrängerna ringande i huvudet. De här exemplen är inte de enda på plattan så man får väl säga att Oliver är ganska skicklig på att snickra ihop låtar. Oliver står för sången på de flesta låtarna och det gör han faktiskt riktigt bra även om det hörs att han inte är en skolad sångare. I vissa tonlägen (t ex i sången ”Never Last”) får han rent av lite drag av en annan av mina favoritsångare Mariusz Duda och det är ju bara positivt. Dock är det en sak som jag stör mig ganska kraftigt på i en annars utsökt ljudbild på plattan: Trummorna! Det är ingen tvekan om att Oliver är en utomordentlig trummis men varför måste han välja ett så hårt ljud på trummorna? Det låter som om han spelar på tjocka stockar eller väggar igenom de flesta av låtarna. Alltså, ett onödigt hårt ljud för min smak. Jo, detta är förvisso en smaksak och kanske tycker ni annorlunda. Men jag stör mig på det och har även hört det användas av andra trummisar på sistone (bland annat Craig Blundell). Hoppas inte det är en trend som växer sig starkare.

Oliver har hjälp på plattan av ett antal musiker från ”down under” med kopplingar till Unitopia och Southern Empire. Exempelvis hör vi utmärkt sång från Daniel Lopresto (Southern Empire) i låten ”System of a Dream” och Daniel har även här bra hjälp av den kollegan Sean Timms på diverse keyboards. Även tredje kollegan Marek Arnold i Southern Empire gör avtryck, inte minst i låten ”Black Air” där blåsinstrumenten är mycket framträdande. Men till sist måste jag lyfta fram den mäktiga och långa slutlåten ”The Impossible” som tveklöst är bästa låten på plattan. Här växelsjunger Oliver med mannen med den fantastiska rösten – Mark Trueack från Unitopia och United Progressive Fraternity. En oerhört vackert komponerad och arrangerad låt med mycket grannlåt både instrumentellt och sångmässigt. Och som sagt, när Marks partier kommer då får jag rysningar. Lyssna exempelvis när han sjunger stroferna ”Will you become an immortal, join an endless parade…..” och ”Welcome to the world of no confusion,…., you could be anything and anyone”. Underbart! Mark har en fantastiskt känslig och fin röst som påminner väldigt mycket om Peter Gabriel.

Med en sådan avslutning på plattan kan man inte göra annat än varmt rekommendera ett inköp.

Karibow – From Here To The Impossible
Progressive Promotion Records

1 Here
2 My Time of Your Life
3 Passion
4 Never Last
5 Lost Peace
6 A Crescent Man
7 Requiem
8 Inside You
9 System of a Dream
10 Black Air
11 The Impossible

http://www.karibow.de/

 

Betyg: 8/10 

Karl-Göran Karlsson

 

Karibow – Holophinium

Karibow – Holophinium
Karibow – Holophinium

Tyska gruppen Karibow bildades 1996 av multiinstrumentalisten Oliver Rüsing. Och i mångt och mycket kan Holophinium ses som ett soloalbum av Rüsing då han i princip spelar och sjunger allt på skivan som han själv spelat in, mixat, mastrat och producerat.

Holophinium är ett 100 minuter långt verk uppdelat på två skivor som handlar om astronauters reflektioner kring olika aspekter på livet. Den musikaliska inriktningen på skiva ett The fragments är melodiös neoprog med klara influenser från främst det Steve Hogarth-frontade Marillion. Låtarna i sig själva är snyggt uppbyggda kring tydliga melodier. Man får ganska snart en känsla av att sväva med i Rüsings sång, gitarr och keyboardslingor samt de kontemplativa texterna. Titelspåret ”Holophinium” inleder storslaget och växlar mellan pampig refräng, finstämda verser med lugnt pianokomp och rafflande trumfils när låten växlar över i Sagainfluerade synkoper. ”E.G.O” bygger Rüsing upp till en smekande men laddad och episk halvballad i sann Peter Gabriel-stil. Men ”E.G.O” har även dramatiska partier som tillför låten spänst, fart och fläkt. ”Victims of light” har en närmast popsmäktande refräng och låten är mitt singelval. I de nämnda spåren fyrar Rüsing av sina finaste pjäser. Inte förrän på skiva två Letter from the white room händer något som han inte redan gjort bättre i de inledande numren. Här blir Rüsing progressiv på riktigt när han drämmer till med den 36 minuter långa sviten uppdelad i sju underrubriker. Albumets tema går från fragmentariskt till sammanhållet och musikens nyanser skiftar i regnbågens alla färger.

Min kritik mot Holophinium består egentligen bara i att Rüsing inte sovrat enligt ”kill your darlings”-principen. I materialet jag inte nämnt finns nämligen förnämliga partier och idéer som bildar mycket välspelade och trevliga men inte särskilt spännande låtar. Tyvärr hör Michael Sadlers (Saga) gästinhopp som sångare på låten ”River” till dessa.

Karibow – Holophinium

Progressive Promotion Records

CD 1: The Fragments

  1. Distant Movements
  2. Holophinium
  3. E.G.O.
  4. Victims of Light
  5. Some Will Fall
  6. Connection Refused
  7. River
  8. Angel Scent
  9. King
  10. Quantum Leap

CD 2: Letter from the White Room

  1. Moon
  2. Walk on Water
  3. Orbital Spirits
  4. Eden
  5. Lifelong
  6. Part of the Century
  7. Plutonian

Betyg: 7 / 10

www.karibow.com

www.facebook.com/Karibow-289948447705391

 

Jukka Paananen