Wobbler – From Silence to Somewhere

Wobbler är ett norskt band som spelar symfonisk rock, starkt influerade av den gamla klassiska progressiva rocken. From Silence to Somewhere är bandets fjärde platta, utgiven på Karisma Records och består av fyra låtar.

Helhetskänslan är att plattan är ett måste för den som gillar symfonisk och progressive rock, jag fastnade redan vid första genomlyssningen och skivan blir bara bättre för varje lyssning. Fick även lust att sätta på Van der Graaf Generators mästerverk ”The Least We Can Do Is Wave To Each Other” från 1970, inte för att de är särskilt lika men för att Wobbler har lyckats fånga den genuina 70-talskänslan på nya skivan.

Något mer som uppskattades mycket var de grymma partierna med hammondorgel och chamberlin, ni vet klaviaturinstrumentet som betjänten Lurch i den gamla tv-serien ”Familjen Addams” från 60-talet spelar på.

Första låten, skivans titelspår är knappt 21 minuter lång. En bra längd för ett spår med många varierande partier. Det växlar mellan lugna delar och ösiga partier och tankarna går musikaliskt bland annat till Yes – sångarens ton har även viss likhet med Jon Anderssons sång – King Crimson och Genesis. I vissa delar av denna mångfasetterade låt finns renässansinfluenser och i andra delar infinner sig även en Kaipa-känsla. Det förekommer skönt flöjtspel och grymma partier med rikligt med mellotron och hammondorgel. Ett riktigt bra alster som inte låter sig beskrivas särskilt enkelt!

Andra låten ”Rendered in Shades of Green” är bara drygt två minuter lång, en lugn – lite ödesmättad – instrumental låt. Den känns dock mer som en övergång till ”Fermented Hours”, vilken klockar in på dryga tio minuter.

Fermentet Hours” är en ösig låt med fyllig ljudbild och proggiga taktväxlingar med skön basgång. Elgitarrerna känns inspirerade av 70-talsklassiker. En del av sången är på italienska, kanske för att förstärka renässanskänslan som återkommer i olika avsnitt på albumet.

Fjärde låten, ”Foxlight”, är dryga 13 minuter lång och börjar med ett drömlikt ljudlandskap med drillande flöjtspel och stämsång – tänk dig en grönskande solig sommaräng i den norska fjällen…. Sköna inslag av glockenspiel och percussion förstärker den drömlika känslan. Spåret övergår i tyngre partier efter en stund med blandat chamberlin ihop med flöjt och akustiska flamecogitarrer. På slutet går renässansinfluenserna igen och blandas med sång på kanon. Här kommer även bland annat chamberlinspelet åter, det funkar fantastiskt bra.

 

Bandet bildades i Hønefoss 1999 och består av medlemmarna:
Lars Fredrik Frøislie på keyboards
Kristian Karl Hultgren på bas, klarinett
Martin Nordrum Kneppen på trummor, percussion
Andreas Wettergreen Strømman Prestmo på sång, gitarr, glockenspiel och percussion
Geir Marius Bergom Halleland på gitarr

Wobbler – From Silence to Somewhere
Karisma Records

1. From Silence to Somewhere
2. Rendered in Shades of Green
3. Fermented Hours
4. Foxlight

www.facebook.com/wobblerofficial

Betyg: 9 av 10

Helena Kernell

.

Major Parkinson – Blackbox

Fjärde fullängdaren från norska kultbandet Major Parkinson som tog två år att färdigställa är nu redo för musikvärlden. Vi kan redan efter första lyssningen konstatera att detta är inget ordinärt skivsläpp och att försöka klassificera musiken i en genre är dömt att misslyckas. I ett tappert försök får vi ändå vibbar av Leonard Cohen´s mörka röst då i modern tappning som berättar/sjunger i denna lite galna musikaliska resa från den elektroniska proggen via Rammsteins Lindemann och vid tillfällen symfoniska Pink Floyd. Vokalisten Linn Frökedal gästar med sin ljuva stämma på fyra spår vilket ger ytterligare en dimension som exempelvis på inledande Lover, Lower Me Down. Albumet är genomgående en rätt mörk historia möjligtvis undantaget Madeleine Crumbles, som om en ledsen clown gör några glädjeskutt. Blackbox – titelspåret sammanfattar rätt bra Major Parkinson nya skivsläpp likt en musikal i industritappning med utsvävningar utöver det vanliga.

För er som vill ha upptäckarglädje!

Major Parkinson – Blackbox
Dark Essence Records / Karisma Records

01. Lover, Lower Me Down!
02. Night Hitcher
03. Before the Helmets
04. Isabel – A Report To An Academy
05. Scenes From Edison’s Black Maria
06. Madeleine Crumbles
07. Baseball
08. Strawberry Suicide
09. Blackbox

http://www.majorparkinson.com/

https://www.facebook.com/majorparkinson/

 

Betyg: 7,5/10

Conny Myrberg

 

Karisma Records signerar Himmellegeme och Wobbler!

Norska bolaget Karisma Records har signerat Himmellegeme som släpper albumet Myth of Earth den 6:e oktober och Wobbler med sin fjärde  fullängdare From Silence to Somewhere 20:e oktober.

http://www.facebook.com/himmellegemeband

http://www.facebook.com/wobblerofficial

Shaman Elephant – Crystals

shaman-elephant-crystals-web

Norska fyramannabandet Shaman Elephant släpper här debuten med sina musikaliska rötter från 60-70 talet. Inledande spåret Crystals befinner sig definitivt i det sjuttiotalistiska psykedeliska rockens tecken, flummigt men ändå inom ramen av den då traditionella rocken, en riktigt bra låt . Shaman In the Woods – här får vi ett lite mera lågmält alster och känslan av 60-tal där en gungande gitarr och basgång genomsyrar med lite experimentlusta.
I.A.B – mindre polerad rock och tidiga sjuttiotalet gör sig rejält påmind. Tusco – Något mera åt jazzens håll med behagligt akustiska inslag. Jazz – javisst som titeln säger men ändå inte, långsam tung rock vilken mynnar ut i progressiva takter och härligt groove. Slutligen Stoned Conceptions – lågtempo och bluesrock går här hand i hand med inblandning av övriga nämnda genre , ja bandet blandar många stilar men får ändå ihop det till en angenäm kompott. De musikaliska vipparna är många som exempelvis The Doors, The Who, Led Zeppelin och stiltypiska keys/hammond ala Jon Lord/Deep Purple.
Beskriva musik är kanske inte det lättaste utan lyssna in er och ni lär få en behaglig resa med massor av influenser från de nu åter så populära åren.

Shaman Elephant – Crystals
Dark Essence Records/Karisma Records

1. Crystals
2. Shaman In the Woods
3. I.A.B
4. Tusco
5. Jazz
6. Stoned Conceptions

www.facebook.com/shamanelephant

Betyg: 7,5/10

Conny Myrberg

Tiebreaker – Death Tunes

tiebreakerdeathtunes-web

Från vårt grannland Norge kommer ett gäng otyglade rockslynglar vid namn Tiebreaker som med sitt andra album bjuder på öppna spjäll. Med ett högoktanigt riffande, skit under naglarna samt en touch av blues och melankoli så ger de oss Death Tunes. Ett album som svingar vilt men sällan träffar klockrent. Deras raka, ganska okonstlade, hårda rock för tankarna till så väl Rival Sons som The Hellacopters medan sångarens Eddie Vedder-färgade stämma knyter ihop allting till något ganska eget. Faktum är att det är sångaren Thomas Espeland Karlsen som är skivans behållning med sin känsla för att balansera melodier, riv och desperation på rätt sätt till musiken. Musiken i sig är ganska varierad trots den ganska enkelspåriga inriktningen. Öppningen med Hell är supercatchy, efterföljande Pan American Grindstone visar prov på god blueskunskap medan Anywhere But Here tar stor plats och avslutande Heavy Lifting lämnar oss med en melankolisk känsla. Problemet som jag ser det sitter snarare i nivån på låtarna än sättet de utförs på. Tiebreaker har verkligen lyckats mejsla ut ett någorlunda eget uttryck i en överbefolkad genre men det som saknas är ett par riktigt starka och minnesvärda spår. Jag och Death Tunes har verkligen trevligt ihop men när sista låten har snurrat klart så lämnas jag utan några större avtryck som får mig att ivrigt lyssna på skivan en gång till. Men, ibland kan det vara gott nog det också.

Tiebreaker – Death Tunes
Karisma Records

1. Hell
2. Pan American Grindstone
3. Cannonball
4. Commando
5. Anywhere But Here
6. The Deep
7. Building Up to Die
8. Killer
9. Float Away
10. Heavy Lifting

https://tiebreaker.bandcamp.com/

https://www.facebook.com/tiebreakerofficia

 

Betyg: 6/10

Ulf Classon

Airbag – Disconnected

 Dags för fjärde plattan för norska Airbag som fortsätter att finslipa på sitt sound och sin repertoar. Nya plattan innehåller sex långa låtar varav titellåten klockar på hela 13 minuter. Bandets musik skulle man kunna karakterisera som släpande atmosfärisk rock med klara influenser av Pink Floyd. Fortsätt läsa ”Airbag – Disconnected”

Tiebreaker – We come from the mountains

Tiebreaker – We come from the mountains
 Tiebreaker – We come from the mountains

Norska bandet Tiebreaker släppte på eget bolag sin första fullängdsplatta i hemlandet redan förra året. Nu har labeln Karisma Records fastnat för bandet och släpper plattan: We come from the mountains internationellt, medan bandet redan är igång och jobbar på nästa platta. Har tidigare bara haft positiva kontakter med nämnda label, som för övrigt verkar ha ett mycket gott öra för högkvalitativ progressive, då man släppt flera riktigt bra plattor med band som: Airbag, Bjørn Riis, Magic Pie, Fatal fusion mfl). Detta gör att nämnda platta på förhand känns klart intressant och angelägen.

Killarna i bandet träffades redan under skoltiden och började då lira ihop, och man har sedan 2013 genomfört över 200 livegig vilket torde göra bandet till ett mycket tight och väl sammansvetsat gäng. Rent musikaliskt har Tiebreaker sina rötter djupt nerkörda i den sena 60-tal/tidiga 70-tals-myllan. Det svänger rejält om låtarna och soundet känns klart tidstypiskt med klara referenser till många av de stora banden från den tiden som: Led Zeppelin, The Who, Cream mfl. Här finns också tydliga kopplingar till nutida band som: Rival sons, Temperance movement, Wolfmother och Graveyard.

Tiebreaker har ett klart skönt sound, och ett tonspråk som direkt sätter sig och som ger omedelbar mersmak. Man har kanske inte något som är helt unikt i sammanhanget, men när man ändå framför sin musik på ett så här bra sätt räcker det mycket långt. Låtmaterialet på We come from the mountains är ganska så varierat med några lugnare och eftertänksamma spår som de sköna spåren: Homebound pt 1/pt 2. Men här finns framförallt spår med betydligt högre intensitet och fart där den grymma låten: The getaway påminner mycket om suveräna svenska bandet The Crystal Caravan. Låtar som: Where can love go wrong, El macho supreme och Trembling son ger däremot känslan av ett lite ösigare och hårdare Blackberry smoke. Ljudet på We come from the mountains är som tidigare nämnts mycket tidstypiskt, men med ett ganska så rått, ruffigt och lite garageaktigt sound vilket ger en genuin livekänsla. Bandet lirar mycket tight och snyggt och de båda gitarristerna Eirik Wik Haug och Olav Areklett Vikingstad varvar läckert riffande med grymt sköna solopartier, ofta kryddade med wha-wha pedaler. Sångaren Thomas Espeland Karlsen har en grym pipa, och en ibland lite säregen och släpig frasering i sitt sångsätt som ger mig samma sköna känsla som Phil Moggs (Ufo) röst gör.

Tiebreaker, och deras debutplatta är som ni förstår en mycket angenäm musikalisk upplevelse som garanterat kommer att ge ytterligare en dimension när man i framtiden förhoppningsvis får höra låtarna live. Bandet känns som en given akt på någon av de kommande progressiva festivalerna nästa år, och varför då inte i Alingsås och MX-Rockbar/Palladium i början av juni. Det röstar jag för.

Tiebreaker – We come from the mountains
Karisma Records

1.   Early morning love affair
2.  Nicotine
3.  Homebound pt 1
4.  The getaway
5.  Where can love go wrong
6.  El macho supreme
7.  Trembling son
8.  Homebound pt 2
9.  Walk away

www.facebook.com/tiebreakertheband

 

Betyg 8,5 / 10

Staffan Vässmar