Lunatic Soul – Fractured

Den femte plattan från polske Mariusz Duda’s soloprojekt Lunatic Soul har nu släppts under titeln ”Fractured”. Mariusz, som annars i huvudsak ägnar sig åt bandet Riverside har med sitt sidoprojekt Lunatic skaffat sig en liten men fanatisk skara fans (där undertecknad ingår) som uppskattat den experimentella stilen och de ofta mycket emotionellt engagerande låtarna. Lunatic Soul antyder en personlig avvikelse från det normala (på svenska har vi ju det närbesläktade uttrycket ”mångalen”). Låtarnas texter handlar mycket riktigt ofta om svåra personliga kval, drömmar och hemskheter och detta speglas ofta det drömska och ibland kusliga landskapen som byggs upp i musiken.

Men, även om vi känner igen en del av detta även här så är denna platta faktiskt rätt så annorlunda. Den känns mer som en mer traditionell soloplatta av sångaren och basgitarristen Mariusz Duda än en experimentell avantgarde skapelse (som i alla fall flera av det tidigare plattorna nog kan kallas). Fast det kanske har sin förklaring i den tragedi som drabbade honom och bandet Riverside förra året då deras inflytelserika gitarrist Piotr Grudzinski hastigt dog under turnen. Jag får intrycket att Mariusz denna gång använt Lunatic Soul-konceptet för en sorts personlig terapi. Flera av låtarna har texter som helt klart handlar om hur man skall kunna hantera sorgen och gå vidare. Exempelvis den underbara låten ”A thousand shards of heaven” har textrader som ”I want to feel what it’s like when sorrow turns into strength” plus en massa andra liknande strofer.

Vi har ju sett tidigare hur personliga tragedier ibland lett till fantastisk musikalisk kreativitet och det mest närliggande här är ju den senaste plattan från Pain of Salvation. Men riktigt samma sensationella kreativa boom kan vi inte finna här även om det finns ett flertal mycket fina låtar på plattan. I mitt tycke finns inte riktigt samma upptäckarglädje och mysticism som präglat tidigare verk. Det känns lite avskalat och ibland lite naket med enbart sång, bas och någon sorts rätt enkelt elektroniskt komp.

Bästa låt är utan tvivel den nämnda ”A thousand shards of heaven” där både det melodiska och texten är oerhört fint. Här har Mariusz också lagt på komp med stråkar som ger en extra stadga åt kompositionen. Men skönt är också hans enkla och sköna spel på akustisk gitarr. Efter drygt 4 minuter ändrar låten karaktär med lite mer rytm och trummor. Efterhand får vi höra fina harmonier med falsettsång, gitarrkomp och stråkar och till och med lite blås. Jag gillar verkligen när Mariusz går upp i falsett. Det är få förunnat att kunna behärska detta så bra som han.

Lite oväntat får vi höra lite Opeth-tongångar på denna platta i låten ”Crumbling Teeth and The Owl Eyes”! Flera gånger under denna låt blir jag förvånad att det faktiskt inte är Mikael Åkerfelt som sjunger utan Mariusz. Ofta säger artister att de inte lyssnar på så mycket annan musik och att de inte har några särskilda influenser. Men det är helt omöjligt att inte få känslan av en stark Opeth-inspiration här. Ackordsgångarna är så typiska så det finns ingen tvekan. Men det spelar ingen roll – den första delen av låten här är oerhört vacker. Efterhand kommer sen ett parti med ostämda gitarrtoner och märkliga röstljud från Mariusz (det hör man på flera ställen – inte minst under allra första sekunderna av plattan i inledningslåten).

Den sista låten som jag speciellt vill lyfta fram är slutlåten ”Moving On”. En härlig gungande låt med en mystisk känsla (skapad av fina keyboards och fint basspel). Känns som en låt som skulle kunna gå hem lite mer än hos bara fantasterna. Texten låter betryggande, Mariusz börjar se framåt (hoppas jag vi kan tolka det som).

En fin platta för alla som älskar Mariusz röst och basspel men kanske inte så nydanande och experimentell som föregångarna.

Lunatic Soul – Fractured
Kscope Music

1 Blood on The Tightrope
2 Anymore
3 Crumbling Teeth and the Owl Eyes
4 Red Light Escape
5 Fractured
6 A Thousands Shards of Heaven
7 Battlefield
8 Moving On

http://lunaticsoul.com/

Betyg: 7.5/10 

Karl-Göran Karlsson

Lunatic Soul – Walking on a flashlight beam

Lunatic-Soul 2014

Lunatic Soul – Walking on a flashlight beam

 

Så kom den då till slut – uppföljaren till de tidigare tre Lunatic Soul-plattorna – trots tidigare besked om att det bara skulle bli en trilogi och inget mer. Men jag antar att den stora succén med svart-vit-grå (färgen på det tidigare namnlösa skivorna) fick Mariusz Duda att tänka om. Dessutom kan jag tänka mig att det trots allt lockar med egna soloprojekt som en sorts komplement till det rätt mastiga turnélivet med polska bandet Riverside där Mariusz vanligen spelar. Omslaget till nummer 4 är också svart (om än med ”flashlights”) så man kan ju lite spekulativt hoppas på ytterligare minst två i serien (för att fylla cykel 2).

Tidigare plattor och musik från Lunatic Soul är kända för en stor experimentlusta vad gäller instrumentering och arrangemang. Många låtar är dessutom helt instrumentala med viss dominans av akustiska gitarrer, d v s sparsam användning av det annars mest dominerande instrumentet i modern rockmusik (elektrisk gitarr). Trots detta innehåller plattorna flera underbara sånger med stor känsla (exempelvis låten ”Gravestone Hill” från den vita plattan). Textmässigt är låtarna ofta mörka och introverta.

Den nya plattan fortsätter definitivt i samma stil. Namnet ”Lunatic Soul” ger associationer till grubblerier och mentala problem men även till närmast Science Fiction-artade miljöer som förstärker den lite ödsliga stämningen. Båda dessa element förs vidare på nya plattan och kanske är de till och med starkare än någonsin. Den kusliga förnimmelsen av utomjordisk miljö är stark på inledningsspåret ”Shutting out the sun” men framförallt på spår två ”Cold” (som nu även skall släppas som singel med tillhörande video).  I den förstnämnda hör man tydligt (!) vindarna och vågsvallet på Stillhetens Hav på månen och i inledningen av låt två så får man rent av ducka för hastigt nedfallande meteoriter. Allt detta kusligt framtaget på diverse elektroniska instrument vilka även dyker upp på i stort sett varenda låt i fortsättningen. Det gör verkligen musiken speciell och till en sorts blandning av elektronika och det mer typiska rocksoundet från Mariusz’ band Riverside.

Det som jag speciellt uppskattar med nya plattan är att Mariusz lyfter fram sitt skickliga basspel och att han tar för sig mer när det gäller sången. På så sätt skiljer sig plattan lite från de tidigare verken. När det gäller sången så har jag alltid gillat hans underbara mjuka och känsliga röst och, som sagt, här får man höra den på i stort set varenda låt. På ”Cold” sjunger han i en stil som påminner starkt om den svalt skönsjungande soulsångerskan Sade. På ”Gutter” tar han ut svängarna med underbar falsettsång i flera partier som faktiskt gav ståpäls redan vid första genomlyssningen. På samma låt briljerar Mariusz på basen. Det var längesen jag hörde något lika svängigt framfört med bas i förgrunden. Låtens lite orientaliska touch gör den ännu mera spännande och kanske är det här skivans som helhet bästa låt (och som i princip bara den gör skivan värd ett inköp!).

Låten ”Treehouse” är väl den mest lättillgängliga låten på plattan med närmast lite Beatles-känsla men faktiskt också lite av det vi brukar få höra från Marillion. Mycket behaglig och mjuk att lyssna på. Lite förvånande att inte den släpps som singel med tanke på att ”Cold” är rätt så komplicerad. Som tvär kontrast för ”Pygmalion’s Ladder” tankarna till orientalisk musik men även till Steven Wilsons soloprojekt och då särskilt skräckfilms-stämningarna på The Raven-plattan. Jag gillar greppet med ”stegen i det grova gruset” (de måste höras för att förstås!). De filosofiska funderingarna är tunga här (”Maybe I am damaged beyond repare….”) och det är verkligen en ödesmättad stämning tidvis. På slutet kommer här faktiskt ett riktigt fint solo på elektrisk gitarr som ett sorts undantag som bekräftar regeln. Vi får också en mycket svängig avslutning där bas och trummor öser på fint. Om man kan ha någon kritik mot den här plattan så är det möjligen avsaknaden av trummor i många låtar. När dessa plockas fram som på den här låten så lyfter musiken verkligen ytterligare flera nivåer.

Mitt favoritspår på plattan (med viss konkurrens från ”Gutter”) är dock nästföljande låt ”Sky drawn in Crayon”.  Underbara harmonier från akustisk gitarr varsamt kryddat med diverse keyboards och ”skumma elektroniska ljud (pneumatisk borr, spikpistol, transformator!)”. Återigen Mariusz underbara röst i både normalläge och i falsett. När det sistnämnda sker och man hör ljudet från skrattande lekande barn så ryser jag verkligen. Det kan knappast bli bättre. Det här är en låt som är ganska typiskt för hela Lunatic Soul-projektet med stämningar som man kan hitta i alla tidigare plattor.

Avslutande låt (titellåten) är en skönt svängande sak där trummorna plockas fram igen (yes!) och harmonierna mellan Mariusz röst och övriga instrument smeker öronen. I slutet av låten tillåts trummisen briljera lite mer på cymbalerna och elgitarren plockas fram igen för en sista slutforcering.

Måste erkänna att det inte var helt lätt att recensera detta verk. Då hela tidigare Lunatic Soul –serien rent av är en personlig favorit så var ju förväntningarna minst sagt skyhöga. Igenkänningsgraden var helt klart stor för många av låtarna och därmed blev så att säga den musikaliska överraskningseffekten kanske inte lika stor som för tidigare plattor. Men plattan bjöd ändå på en sällsam resa i sköna ljudlandskap på ett sätt som få andra plattor mäktar med. När sen Mariusz ytterligare understryker sina kvaliteter som skicklig basist och underskön sångare (även i falsett-registret) så kan man verkligen inte hävda att Lunatic Soul-projektet har stagnerat. Så det blir återigen ett välförtjänt mycket högt betyg och jag konstaterar helt enkelt att detta är en av de starkaste plattorna detta år.

Lunatic Soul – Walking on a flashlight beam
Kscope

1. Shutting Out The Sun (08:40)
2. Cold (06:58)
3. Gutter (08:42)
4. Stars Sellotaped (01:34)
5. The Fear Within (07:10)
6. Treehouse (05:31)
7. Pygmalion’s Ladder (12:02)
8. Sky Drawn in Crayon (04:58)
9. Walking on a Flashlight Beam (08:11)

www.kscopemusic.com/artists/lunaticsoul

http://lunaticsoul.com

 

Betyg: 10/10

Karl-Göran Karlsson

 

 

 

Lunatic Soul släpper nytt i oktober månad.

Walking on a Flashlight Beam är titeln på kommande fullängdaren från Mariusz Duda’s  Lunatic Soul. Skivsläpp 13 oktober via Kscope/Mystic Production.

 

Lunatic-Soul-500px-300x300

1. Shutting Out The Sun (08:40)
2. Cold (06:58)
3. Gutter (08:42)
4. Stars Sellotaped (01:34)
5. The Fear Within (07:10)
6. Treehouse (05:31)
7. Pygmalion’s Ladder (12:02)
8. Sky Drawn in Crayon (04:58)
9. Walking on a Flashlight Beam (08:11)