Jason Becker – Triumphant Hearts

Det är nog få som läser denna sida som inte är bekant med gitarristen Jason Beckers öde. Efter ett par album med sin kompis Marty Friedman (ex-Megadeth) i bandet Cacophony och ett med Van Halen-sångaren David Lee Roth så spåddes han en lysande framtid. Tyvärr ville ödet något annat och redan som nittonåring diagnostiserades han med ALS (Amyotrofisk lateralskleros). Det dröjde inte länge innan han förlorade förmågan att spela gitarr, gå, tala och andas själv. De flesta som drabbas av denna hemska sjukdom tynar bort och kastar in handduken efter bara några år. Jason har nu levt med ALS i tjugonio år! Om inte det kallas för livsvilja så vet jag inte vad det heter. Med hjälp av ögonrörelser och en maskin så kan Jason idag inte bara kommunicera med omvärlden utan även skriva ord, noter och ackord och på så sätt skapa och komponera musik. Medhjälpare matar in hans musikaliska visioner i en dator och redigerar sedan efter hans önskemål innan de skriver ut dem och hans musiker sedan spelar in dem. Med den bakgrunden så kändes det väldigt spännande att få ta del av hans nya album även om denna typ av musik i vanliga fall inte intresserar mig.

Triumphant Hearts har sammanställts av en hel hop kända artister, framförallt gitarrister, och är en omvälvande historia med flera ansikten. Största delen består av instrumentala symfoniska stycken med mycket stråkar och gitarrer och skiftar mellan asiatiska, medeltida och filmiska tongångar. Det är väldigt snyggt och välskapat men inget som jag personligen hoppar högt över. Roligast för min musiksmak är den funkiga We Are One med en härlig blåssektion samt när Jason får leka Eddie Van Halen i riffiga Taking Me Back vilket är en outgiven låt från hans tid med David Lee Roth. Även bluesiga Tell Me No Lies är från Jason arkiv och är riktigt trevlig. Snyggast blir det som vanligt när forne Scorpions-gitarristen Uli Jon Roth är i farten som här i Magic Woman ihop med gitarristen Chris Broderick (ex-Megadeth). Bob Dylan-covern Blowin’ In The Wind däremot är lite för seg men ändå ytterligare ett bevis på att Dylans låtar alltid blir bättre när någon annan gör dem. Men händelserikast och mest uppskriva på förhand är nog ändå nio minuter långa gitarrinfernot Valley of Fire. För fans av förförande gitarrsolon och upphetsande shredding så är nog denna låt det närmaste man kan komma musikalisk pornografi. Under låtens gång hörs inte mindre än tretton olika gitarrister med namn som Steve Vai, Joe Bonamassa, Mattias IA Eklundh och Marty Friedman i främsta ledet.

Det är en imponerande skara musiker som medverkar på skivan. Det är galet imponerande hur Jason Becker kan skapa musik över huvud taget och med det i åtanke så är det svårt att såga en skiva som Triumphant Hearts. Detta är som sagt inget jag går igång på i vanliga fall men det är svårt att värja sig. Dels är det riktigt snyggt och dels är det emellanåt smått underhållande. Jag kommer förmodligen inte slita ut skivan men måste ändå ge en hög poäng för musiken håller hög kvalité och sättet albumet har blivit till på är smått rörande. En framgångssaga i ordets rätta bemärkelse.

Jason Becker – Triumphant Hearts
Music Theories Recordings/Mascot Label Group

1. Triumphant Heart
2. Hold On To Love
3. Fantasy Weaver
4. Once Upon a Melody
5. We Are One
6. Magic Woman
7. Blowin’ in the Wind
8. River of Longing
9. Valley of Fire
10. River of Longing
11. Taking Me Back
12. Tell Me No Lies
13. Hold On To Love (Chuck Zwicky Remix)
14. You Do It

 

https://jasonbecker.com/

https://www.facebook.com/jasonbeckerofficial/

https://www.mascotlabelgroup.com/

https://www.mascotlabelgroup.com/jason-becker/biography/

 

Betyg: 8/10

Ulf Classon

 

Vandenberg’s MoonKings – Rugged and Unplugged

Sedan starten 2013 så har gitarristen Adrian Vandenberg och hans MoonKings släppt två härliga album fyllda med klassisk melodisk hårdrock och inte sällan har det, av förklarliga anledningar, doftat Whitesnake om musiken. Vandenbergs tid med den vita ormen gav oss bland annat den utsökta, tillika akustiska, liveskivan Starkers in Tokyo där David Coverdale briljerar ihop med gitarristen. Det är inledningsvis svårt att inte jämföra MoonKings nya och akustiska Rugged and Unplugged med just Starkers in Tokyo och även om Jan Hoving är en utmärkt sångare så har han inte Coverdales mustiga stämma. Det skall jag dock inte hålla emot honom för även om jag tycker att han kunde hålla igen en del i dessa avskalade versioner så sjunger han ändå ypperligt bra.

Redan i inledande What Doesn’t Kill You så tar han i som om det vore den elektrifierade versionen från bandets andra album han sjunger på men det funkar trots allt. Sedan tar de sig an Whitesnakes Sailing Ships på ett riktigt snyggt sätt men denna version skiljer sig föga från den som avslutar MoonKings debutalbum. Samma sak kan man säga om Out of Reach som inte heller skiljer sig överdrivet mycket från versionen på bandets första album. De två andra låtarna här från debuten, One Step Behind och Breathing, har dock fått större omarbetningar med ett gott slutresultat medan Walk Away från MoonKings andra album vandrar ganska obemärkt förbi. Bäst på Rugged and Unplugged är nog ändå Burning Heart som gitarristen släppte första gången 1982 med gruppen Vandenberg. Denna powerballad har nu klätts av nästan naken men får både färg och liv tack vare Hovings sång. På den avslutande, och nykomponerade, låten Sundown blir det dock ingen sång utan gitarrplock i strax över en minut. En snygg avslutning men inget som får nackhåren att ställa sig upp direkt.

Jag är svag för akustisk rock för en bra låt kan växa enormt i ett naknare tillstånd med rätt tillsatser och det är där jag tycker Rugged and Unplugged missar målet en aning. Det är bara på Out of Reach som vi bjuds på mer än ”bara” gitarr och sång när både trummor, bas och stråkar förgyller i bakgrunden. Då kommer den där nerven fram som jag annars saknar på skivan i övrigt. Det blir en annan rondör på musiken och mina sinnen eggas mer än på de andra spåren. Trots att övriga spår inte slår an lika starkt hos mig så är ändå detta ett väldigt trevligt album som utan tvekan bör kollas in för alla fans av Vandenbergs gitarrspel.

Vandenberg’s MoonKings – Rugged and Unplugged
Mascot Records/Mascot Label Group

1. What Doesn’t Kill You
2. Sailing Ships
3. Out of Reach
4. One Step Behind
5. Burning Heart
6. Walk Away
7. Breathing
8. Sundown

http://vandenbergsmoonkings.com/

https://www.mascotlabelgroup.com/

https://www.mascotlabelgroup.com/Vandenbergs-MoonKings

 

 

Betyg: 6/10

Ulf Classon

P.O.D. – Circles

Redan från start med den Beastie Boys-osande Rockin’ with the Best så är det inget snack om vad P.O.D. (Payable on Death) sysslar med. Benhård rap metal med rötterna i tidigt 2000-tal. Men det är inte hela sanningen för jag har alltid gillat hur de också lyckas sammanföra stenkrossarriff och frustande rap med medryckande refränger och snygga melodier. Detta bevisar de redan på spår två med den soligt varma Always Southern California som får mig att sjunga med och längta efter sommaren. Faktum är att de på nya albumet Circles ständigt bevisar varför de efter tjugofem år och tio album fortfarande är aktuella och vitala. Som till exempel den vilt sluggande Panic Attack och den tungt gungande hip-hop/metal hybriden Soundboy Killa som tar mig tillbaka till en tid då denna typ av musik var som hetast. En annan sak som jag uppskattar med P.O.D. är att de textmässigt alltid försöker sträva efter att se det ljusa i allting även om det är mörka ämnen de behandlar. Det ger deras musik en avslappnad och positiv känsla vilket få band i genren lyckas med idag. Bandet har genom åren dock haft svårt att toppa genombrottsalbumet Satellite (2001). Även om varje album efter har haft någon eller några riktiga smällkarameller så har inget album varit riktigt solitt. Så inte heller denna gång. Men lägstanivån på Circles är ändå högre än på många år. Det som drar ner albumet en aning är de utsvävande och dynamiska titelspåret och Domino, lite för radiovänliga Fly Away samt den intetsägande Dreaming. Men som helhet är Circles är positiv överraskning och en rejäl nostalgikick för oss som var unga och masskonsumerade all typ av ny hård musik i början på det nya millenniet. Helt klart ett av de bästa albumen jag har hört från denna genre på länge.

P.O.D. – Circles
Mascot Records/Mascot Label Group

1. Rockin’ with the Best
2. Always Southern California
3. Circles
4. Panic Attack
5. On the Radio
6. Fly Away
7. Listening for the Silence
8. Dreaming
9. Domino
10. Soundboy Killa
11. Home

http://www.payableondeath.com/

https://www.mascotlabelgroup.com/

https://www.mascotlabelgroup.com/pod

 

Betyg: 7/10

Ulf Classon

Beth Hart ger ut liveplattan Beth Hart – Live At The Royal Albert Hall.

Den Grammy-nominerade singer/songwritern Beth Hart släpper sitt framträdande tidigare i år från Royal Albert Hall den 30:e november via Mascot Label Group med titeln  Beth Hart – Live At The Royal Albert Hall. Se trailern här.

 

Beth Hart – Live At The Royal Albert Hall

1 As Long As I Have A Song
2 For My Friends
3 Lifts You Up
4 Close To My Fire
5 Bang Bang Boom Boom
6 Good As It Gets
7 Spirit Of God
8 Baddest Blues
9 Sister Heroine
10 Baby Shot Me Down
11 Waterfalls
12 Your Heart Is As Black As Night
13 Saved
14 The Ugliest House On The Block
15 Spiders In My Bed
16 Take It Easy On Me
17 Leave The Light On
18 Mama This One’s For You
19 My California
20 Trouble
21 Love Is A Lie
22 Picture In A Frame
23 Caught Out In The Rain

www.bethhart.com

VOLA – Applause Of A Distant Crowd

Debuten Inmazes satte direkt sitt avtryck bland den progressiva rockens och närliggande genres åhörare och texterna rörde sig kring människans inre mentala. På nya fullängdaren synar Asger Mygind och band bl.a. våra relationer till sociala medier där ofta presentationen är mer positiv än i verkliga livet och strävan att få bekräftelser.  Även ämnen som skilsmässa och rädslan inför döden återfinns som på spåren We Are Thin Air och Ghost.

Om ljudbilden eller ljudmattan om man så vill hölls sig inom en ram på debuten är variationen desto större på Applause Of A Distant Crowd. Vi får en härlig kompott av musikaliska olikheter och mitt favoritbegrepp artrock som inkluderar mycket av den musik som går hem hos undertecknat avspeglas just på danskarnas andra albumsläpp som förövrigt producerats av Asger och är mastrad med Andy VanDette (Porcupine Tree, Steven Wilson, Devin Townsend mm). Det är kanske inte så underligt att vi här får vippar från nämnda namn. Mer musikalisk beskrivning med spåret  Still och visst finns här en del gemensamma nämnare med bandet ”down under” Voyager. Vola söker möjligen efter sin egen identitet?, själv är jag dock övertygad att de hittar hem och som man säger tredje släppet……….

Blandningen av tung progressive metal, mjukare poprock och majestätiska ljudbilder med utsvävningar åt syntgenrèn  gör albumet till en minst sagt angenäm bekantskap. Vola ett relativt nytt band i artrock-världen men förhoppningsvis är här för att stanna ett bra tag till!

VOLA – Applause Of A Distant Crowd
Mascot Label Group / Mascot Records

We Are Thin Air
Ghosts
Smartfriend
Ruby Pool
Alien Shivers
Vertigo
Still
Applause Of A Distant Crowd
Whaler
Green Screen Mother

https://www.volaband.com/

https://www.facebook.com/volaband/

Betyg 8,5/10

Conny Myrberg

Joe Bonamassa släpper ny video från kommande plattan Redemtion!

Sverigeaktuella Joe Bonamassa som släpper nya studioalbum Redemtion den 21:e september på Provogue records/Mascot Label Group har lagt ut videon I’ve Got Some Mind Over What Matters.

 

Turnédatum september 2018

22 sep Jäähalli, Helsingfors, Finland
24 sep Hovet, Stockholm, Sverige
26 sep Lisebergshallen, Göteborg, Sverige
28 sep Spektrum, Oslo, Norge
29 sep Operahuset, Köpenhamn, Danmark

Monster Truck – True Rockers

Monster Truck - True Rockers
Monster Truck – True Rockers

Med förra albumet Sittin’ Heavy (2016) så fastnade jag för kanadickerna i Monster Truck. Visst hade jag ett visst förbehåll för den massiva ljudbilden men med deras flirtande med sydstatsrocken så vann de över mig. Jag beskrev dem till och med som ett Black Stone CherryClutch-steroider! Mina förhoppningar inför uppföljaren True Rockers var därför att de nu skulle ta upp kampen med sina bolagskompisar i just Black Stone Cherry. Tyvärr blev inte så fallet och känslan är att deras turné med Nickelback snarare skadade dem än hjälpte dem. Den där härligt svängiga sydstatskänslan som infann sig på föregångaren förekommer bara bitvis och har istället fått ge plats för enkelspårig radiorock/metal som försvinner i mängden. Spår som Evolution bär spår av Muse och borde inte ens ha fått plats på skivan och Young City Hearts är så tillrättalagd och utstuderad så man undrar om skivbolaget varit med och bestämt hur det skall låta. Eller som Denim Danger och Hurricane  som i och för sig har ett smittande sväng och refränger som lär gå hem live men de går in i ena örat och ut genom det andra utan att fastna. Men här finns ändå godis som lyfter skivan till en godkänd nivå trots allt. Öppningsspåret True Rocker samt Being Cool Is Over är ösiga käftsmällar med självaste Dee Snider på gästsång på den förstnämnda medan Devil Don’t Care och The Howlin’ bjuder in till det sydstatssväng som gjorde att jag började uppskatta bandet. Framförallt har de lyckas få de tunga gitarrerna att leka fint med en härlig orgel albumet igenom vilket lyfter upplevelsen. Dock är ljudbilden fortfarande alldeles för kompakt. Det är en massiv ljudmatta som endast luckras upp av orgeln och ett munspel emellanåt. Men med ett luftigare sound, mer svängig sydstatsrock och mindre blickande åt kommersiella radiorockkanaler till nästa gång så skall grabbarna i Monster Truck nog hitta upp på rätt väg igen.

Monster Truck – True Rockers

Mascot Records/Mascot Label Group

  1. True Rocker
  2. Thundertruck
  3. Evolution
  4. Devil Don’t Care
  5. Being Cool Is Over
  6. Young City Hearts
  7. Undone
  8. In My Own World
  9. Denim Danger
  10. Hurricane
  11. The Howlin’

Betyg: 6/10

Ulf Classon

ilovemonstertruck.com

mascotlabelgroup.com

Doylke Bramhall II släpper ny video från kommande plattan Shades

Den 5 oktober släpper singer-songwritern Doyle Bramhall II sin nya platta Shades. Hans första för Provogue records. Den är uppföljaren till hans kritikerrosade fjärde platta Rich Man (2016) vilken var hans första på femton år. Videon Love And Pain se du här.

 

VOLA släpper ny video från kommande albumet Applause Of A Distant Crowd

 

Den genreöverskridande, progressiva Köpenhamns-kvartetten VOLA är tillbaka med sitt nya album Applause Of A Distant Crowd vilket ges ut den 12 oktober på Mascot Records/Mascot Label Group. Videon Ghosts från albumet finns nu till beskådning.

 

Vola – Applause Of A Distant Crowd

We Are Thin Air
Ghosts
Smartfriend
Ruby Pool
Alien Shivers
Vertigo
Still
Applause Of A Distant Crowd
Whaler
Green Screen Mother

https://www.facebook.com/volaband