RESolution9 – nytt band med Rik Emmett.

Rik Emmett (Triumph) och hans nya band RESolution9 har skrivit på för Mascot Label Group där albumet RES 9 släpps i november månad. Med på gästlistan återfinns bl.a. de gamla Triumph medlemmarna Gil Moore och Mike Levine.  Bland övriga gäster kan nämnas Alex Lifeson från Rush  och Dream Theatre’s James LaBrie.

Rick Emmet mini

 

The Jelly Jam – Profit

jellyjamprofit
The Jelly Jam – Profit

 

Ekonomi är inget litet, eller speciellt roligt, ämne att ta sig an. För oss flesta räcker det att försöka hålla hushållskassan på plus för att man skall känna sig nöjd. The Jelly Jam tar sig dock an ämnet på ett mycket djupare och mer underhållande sätt när de nu avtäcker fjärde given Profit. Här får vi följa Profeten på en hjältemodig men också skrämmande resa i ett försöka att rädda världen och att få folk som blundar för problemen att öppna sina ögon och agera. Detta tema ackompanjerar bandet med sitt mest genomarbetade material hittills och mitt tidigare svala intresse för bandet växer sig nu starkare för var lyssning. Det mörkare anslag som förra albumet Shall We Descend (2011) introducerade har nu utvecklats än mer och passar bandets nu något svårdefinierade musik väldig bra. Att sätta en etikett på bandets musik är omöjligt då mina tankar förs till så väl grunge och klassisk rock som mer modernare tongångar. Men att musiken har en progressiv ådra råder det dock inga tvivel om då bandets laguppställning består av John Myung (Dream Theater), Rod Morgenstein (Winger, Dixie Dregs) och Ty Tabor (King’s X). Gruppens musik är naturligtvis influerad av medlemmarnas respektive huvudband men speciellt invecklat blir det aldrig. Däremot så tar de inte en enda sur ton. Allt är prickfritt framfört och sättet de lyckas fläta samman låtarna på till ett större stycke är imponerande. Dock imponerar inte variationen i någon större utsträckning. Förutom ett par medryckande refränger och ett par brottarriff så lunkar musiken på i ett ganska makligt tempo skivan igenom. Inget fel i det men någon mer tempohöjning och någon medryckande melodislinga till att reta sinnet med hade kunnat höja slutbetyget. Det finns i och för sig fortfarande chans att en poäng till trillar in på slutkontot. Albumet växer nämligen för var lyssning även om jag måste vara på rätt humör när jag lyssnar på den. Sen tror jag det är svårt att få en helhetsbild om man inte har den slutgiltiga produkten i handen. Med det menar jag en välljudande vinylskiva och samtliga låttexter så jag väntar med spänning på paket från brevbäraren.

The Jelly Jam – Profit
Music Theories Recordings/Mascot Label Group

1. Care
2. Stain On the Sun
3. Water
4. Stop
5. Perfect Lines (Flyin’)
6. Mr. Man
7. Memphis
8. Ghost Town
9. Heaven
10. Permanent Hold
11. Fallen
12. Strong Belief

http://www.thejellyjam.com/

Facebook The Jelly Jam

 

Betyg: 7/10

Ulf Classon

 

Ayreon skriver på för Mascot Label Group.

Mascot Label Group har skrivit kontrakt med sångaren, låtskrivaren, multi-instrumentalisten och skivproducenten Arjen Lucassens projekt Ayreon. 

ayreonweb

 

Ayreons studioalbum på Mascot Label Group´s skivbolag  Music Theories Recordings:

The Final Experiment
Actual Fantasy
Into the Electric Castle
Universal Migrator Part 1: The Dream Sequencer
Universal Migrator Part 2: Flight of the Migrator
The Human Equation
01011001

Walter Trout släpper livealbum!

Walter Trout släpper sitt nya album ALIVE In Amsterdam 17 juni på Mascot Label Group. Plattan spelades in under hans comeback-turné förra året. ALIVE In Amsterdam visar bokstavligen upp en pånyttfödd man. Efter att ha svävat mellan liv och död genomgick han i maj 2014 en lyckad levertransplantation.Nu låter han vassare och mer energisk än någonsin vilket hans holländska fans i Royal Theatre Carré i Amsterdam blev varse den 28 november förra året.

John Myung, Rod Morgenstein och Ty Tabor i The Jelly Jam släpper nytt!

Den 27 maj släpper the Jelly Jam sitt nya album Profit på Music Theories Recordings/Mascot Label Group. Bandet, som består av John Myung (Dream Theater), Rod Morgenstein (Winger) och Ty Tabor (King’s X) kommer dessutom att ge sig ut på sin första världsturné 2016. Spåret Care från plattan hör du här.

Black Stone Cherry – Kentucky

black stone cherry kentucky
Black Stone Cherry – Kentucky

 

Med sin självbetitlade debut från 2006 så gick Kentucky-kvartetten Black Stone Cherry på knock direkt. Med ett kraftfullt riffande och maffiga refränger så ingöt de nytt blod i sydstatsrocken på ett ungt och piggt sätt. Med uppföljaren Folklore and Superstition (2008) så tog de sin musik till nya höjder då de tog allt det bästa från debuten och adderade känsla, smärta, djup och personlighet. Detta andra album är fortfarande bandet starkaste stund för de två efterföljande albumen har inte imponerat på samma sätt. Bandet har snarare rasat i kvalité då enbart en handfull spår från dessa två skivor når upp till ett godkänt betyg. Så här i efterhand har jag förstått att denna nedgång bland annat berodde på påtryckningar från dåvarande skivbolag som ville ha mer radiovänliga låtar. Resultatet av dessa påtryckningar gjorde att de lät mer som Nickelback än sydstatsrockens nya kronprinsar. Därför känns det nu spännande när de skrivit på för ett annat skivbolag samt återvänt hem till samma studio där de spelade in debuten. Valet att producera själva går att diskutera men känslan av att de njuter av friheten är påtaglig när senaste given, lämpligt nog döpt till Kentucky, snurrar på. Vi översköljs av en kraftfull energi när de massiva riffen rullar över oss och spelglädjen går nästan att ta på. För en riffnörd som mig själv så är detta en riktig glädjefest emellanåt men tyvärr blir helhetsintrycket aningen återhållsamt. Dynamiken de hade på Folklore and Superstition infinner sig aldrig och sydstatsrocken som de sägs skall rädda får stå tillbaka en aning för ett mer rakare och råare rocksound. Mycket av det jag hoppades på att bandet skulle återinföra och utveckla när tyglarna släppts dränks tyvärr i en massiv ljudvägg. Soundet är blytungt och mastigt vilket ibland dränker både melodier, nyanser och mig själv som lyssnare. Istället för att släppa in lite luft mellan instrumenten och få till en mer lättlyssnad och underhållande ljudbild så lägger de istället lager på lager med gitarrer. Ibland funkar det bra och ibland blir det nästan Black Label Society av det hela. Men med det sagt så är inte detta ett olyssningsbart album, tvärtom, här finns en hel del godis att smaka på. Shakin’ My Cage, Hangman och Feelin’ Fuzzy får mig alla på gott humör och den akustiska avslutningen med The Rambler visar att sångaren Chris Robertson fortfarande har både känsla och nerv kvar i rösten. Därför hoppas jag att de nu har fått ur sig all frustration de förmodligen suttit inne med och till nästa album istället anlitar en välrenommerad producent. En producent som hjälper de att få fram den enorma potential som de besitter. Men tills dess går jag en omgång till mot Kentucky och dess muskulösa sound.

Black Stone Cherry – Kentucky
Mascot Label Group

1. The Way of the Future
2. In Our Dreams
3. Shakin’ My Cage
4. Soul Machine
5. Long Ride
6. War
7. Hangman
8. Cheaper to Drink Alone
9. Rescue Me
10. Feelin’ Fuzzy
11. Darkest Secret
12. Born to Die
13. The Rambler

www.blackstonecherry.com/

www.facebook.com/blackstonecherry

 

Betyg: 7/10

Ulf Classon