Ayreon skriver på för Mascot Label Group.

Mascot Label Group har skrivit kontrakt med sångaren, låtskrivaren, multi-instrumentalisten och skivproducenten Arjen Lucassens projekt Ayreon. 

ayreonweb

 

Ayreons studioalbum på Mascot Label Group´s skivbolag  Music Theories Recordings:

The Final Experiment
Actual Fantasy
Into the Electric Castle
Universal Migrator Part 1: The Dream Sequencer
Universal Migrator Part 2: Flight of the Migrator
The Human Equation
01011001

Walter Trout släpper livealbum!

Walter Trout släpper sitt nya album ALIVE In Amsterdam 17 juni på Mascot Label Group. Plattan spelades in under hans comeback-turné förra året. ALIVE In Amsterdam visar bokstavligen upp en pånyttfödd man. Efter att ha svävat mellan liv och död genomgick han i maj 2014 en lyckad levertransplantation.Nu låter han vassare och mer energisk än någonsin vilket hans holländska fans i Royal Theatre Carré i Amsterdam blev varse den 28 november förra året.

John Myung, Rod Morgenstein och Ty Tabor i The Jelly Jam släpper nytt!

Den 27 maj släpper the Jelly Jam sitt nya album Profit på Music Theories Recordings/Mascot Label Group. Bandet, som består av John Myung (Dream Theater), Rod Morgenstein (Winger) och Ty Tabor (King’s X) kommer dessutom att ge sig ut på sin första världsturné 2016. Spåret Care från plattan hör du här.

Black Stone Cherry – Kentucky

black stone cherry kentucky
Black Stone Cherry – Kentucky

 

Med sin självbetitlade debut från 2006 så gick Kentucky-kvartetten Black Stone Cherry på knock direkt. Med ett kraftfullt riffande och maffiga refränger så ingöt de nytt blod i sydstatsrocken på ett ungt och piggt sätt. Med uppföljaren Folklore and Superstition (2008) så tog de sin musik till nya höjder då de tog allt det bästa från debuten och adderade känsla, smärta, djup och personlighet. Detta andra album är fortfarande bandet starkaste stund för de två efterföljande albumen har inte imponerat på samma sätt. Bandet har snarare rasat i kvalité då enbart en handfull spår från dessa två skivor når upp till ett godkänt betyg. Så här i efterhand har jag förstått att denna nedgång bland annat berodde på påtryckningar från dåvarande skivbolag som ville ha mer radiovänliga låtar. Resultatet av dessa påtryckningar gjorde att de lät mer som Nickelback än sydstatsrockens nya kronprinsar. Därför känns det nu spännande när de skrivit på för ett annat skivbolag samt återvänt hem till samma studio där de spelade in debuten. Valet att producera själva går att diskutera men känslan av att de njuter av friheten är påtaglig när senaste given, lämpligt nog döpt till Kentucky, snurrar på. Vi översköljs av en kraftfull energi när de massiva riffen rullar över oss och spelglädjen går nästan att ta på. För en riffnörd som mig själv så är detta en riktig glädjefest emellanåt men tyvärr blir helhetsintrycket aningen återhållsamt. Dynamiken de hade på Folklore and Superstition infinner sig aldrig och sydstatsrocken som de sägs skall rädda får stå tillbaka en aning för ett mer rakare och råare rocksound. Mycket av det jag hoppades på att bandet skulle återinföra och utveckla när tyglarna släppts dränks tyvärr i en massiv ljudvägg. Soundet är blytungt och mastigt vilket ibland dränker både melodier, nyanser och mig själv som lyssnare. Istället för att släppa in lite luft mellan instrumenten och få till en mer lättlyssnad och underhållande ljudbild så lägger de istället lager på lager med gitarrer. Ibland funkar det bra och ibland blir det nästan Black Label Society av det hela. Men med det sagt så är inte detta ett olyssningsbart album, tvärtom, här finns en hel del godis att smaka på. Shakin’ My Cage, Hangman och Feelin’ Fuzzy får mig alla på gott humör och den akustiska avslutningen med The Rambler visar att sångaren Chris Robertson fortfarande har både känsla och nerv kvar i rösten. Därför hoppas jag att de nu har fått ur sig all frustration de förmodligen suttit inne med och till nästa album istället anlitar en välrenommerad producent. En producent som hjälper de att få fram den enorma potential som de besitter. Men tills dess går jag en omgång till mot Kentucky och dess muskulösa sound.

Black Stone Cherry – Kentucky
Mascot Label Group

1. The Way of the Future
2. In Our Dreams
3. Shakin’ My Cage
4. Soul Machine
5. Long Ride
6. War
7. Hangman
8. Cheaper to Drink Alone
9. Rescue Me
10. Feelin’ Fuzzy
11. Darkest Secret
12. Born to Die
13. The Rambler

www.blackstonecherry.com/

www.facebook.com/blackstonecherry

 

Betyg: 7/10

Ulf Classon

Teramaze – Her Halo

HerHaloTeramaze
Teramaze – Her Halo

Teramaze från Melbourne i Australien, ett för mig helt nytt och spännande progmetalband, har i och med nya plattan Her Halo släppt sitt sjätte album. Gruppen bidades av gitarristen Dean Wells redan under hans tonårsperiod, och de släppte tidigt ett antal plattor (Doxology 1995, Tears To Dust 2001 och Anthology 2008) innan de i och med Anhedonia, som kom 2012, kände att Teramaze börjat formas att bli det band man önskar vara. 2014 släpptes senste plattan, Esoteric Symbolism, vilken jag använt som jämförelse när jag tagit till mig nya alstret Her Halo. Och i mina öron är det skillnad. Rätt stor skillnad faktiskt. Esoteric Symbolism är en helt OK rockplatta, men musiken känns uddlös och det finns inga låtar som direkt sticker ut. Inför Her Halo har gruppen gjort två saker, dels bytt sångare till Nathan Peachey och dels bytt bolag till Mascot Label Group.

Utöver att jag tycker sångarbytet var till det klart bättre då Nathan har en röst med större variation och omfång och utan det så vanligt förekommande rockvibratot, har man fått ihop till ett helt knippe härliga låtar till nya skivan. Och passat på att ta ut svängarna än mer vad gäller speltid. För låtarna är över lag längre och mer innehållsrika än de var på Esoteric Symbolsm. Jag erkänner att jag är svag för långa, mer variationsrika låtar och när plattan inleds med nästan 13 minuter långa An Ordinary Dream, vilken uppfyller mycket av det jag uppskattar i en lång låt, ja då smälter man ju.

Redan vid första genomlyssningen får jag bilder av andra grupper som står hemma i cd-hyllan. Exempelvis Mind´s Eye, Poverty´s No Crime och framför allt Kamelot. Och då i synnerhet mästerverket från 2005 med det i det här sammanhanget nästan löjligt likartade namnet The Black Halo. Och sämre album att ha som inspirationskälla kan man ju ha. Om man nu haft det… Vilket är lätt att misstänka då deras nya producent Jacob Hansen bl a jobbat med senare upplagor av just Kamelot.

Genomgående bärs musiken fram av Dean Wells variationsrika och medryckande gitarriffande, understödd av ett trumkomp signerat Dean Kennedy, vilket är baserat på just trummor och betydligt mycket mindre cymbaler, samt Luis Eguren på bas.

Plattan inleds alltså med sin längsta, och mest varierade låt An Ordinary Dream. Ett i mitt tycke litet progrockigt mästerverk. Starka tempoväxlingar mellan ”full fart” och stillsamma break med enkelt piano med sång, inklippta inspelningar av berättande röst och mot slutet även härlig stämsång. Här visar verkligen gruppen upp en härlig utveckling från tidigare plattan och med detta starka alster även att det finns stor potential för framtiden!

Spår två, To Love A Tyrant, är en mer rak, berättande historia om ett tragiskt relationsöde. Bra driv, goa soloräder av Dean Wells på gitarr, nytt pianobreak och inte minst ett grymt tungt baskomp mot slutet som verkligen känns oerhört medryckande!

Tredje spåret är en powerballad, tillika titelspåret, Her Halo. En riktigt catchy låt med en refräng som sätter sig. Precis som det oftast ska med ett titelspår.

Out Of Subconscious följer därefter, ännu ett stycke progmetal med bra variation, stark melodi och instrumentala utvikningar, vinklingar och vändningar. Jag kan förstå att bolaget på förhand pekat ut låten – tillsammans med titelspåret – som en av låtarna att börja lyssna på, även om jag själv tycker andra låtar är starkare.

Femte spåret For The Innocent är egentligen den enda låt som lämnar mig tämligen oberörd, trots gott riff genom hela låten och en imponerande sånginsats av unge Nathan i de högre tonsfärerna. Den har, detta till trots, inte det där ”lilla extra” som fångar mitt intresse helt enkelt.

Låt sex på plattan heter Trapeze och är ett helt instrumentalt spår som svänger grymt gott. Det enda, om jag nu skall tycka något som skulle kunna vara lite negativt, är att så här dags på plattan börjar Dean Kennedys trumspel faktiskt stundtals kännas en liten smula enahanda och fantasilöst. Elakt egentligen, för han är grymt duktig, men han har kört på i samma stil på de rockiga partierna rakt igenom och trots gött sväng och en hiskelig massa nedslag per sekund på skinnen, så börjar jag faktiskt sakna en liten smula variation på något sätt.

Sjunde låten är en ballad. Broken. I mitt tycke bästa låt på Her Halo tillsammans med inledande An Ordinary Dream. Ingen banbrytande ballad i och för sig, men en riktigt bra melodi, stark refräng, fina körer, härligt gitarrspel, pianot är tillbaka efter ett par låtars frånvaro och låten är som lök på laxen kryddad med ett lite abrupt och annorlunda slut. Men har man nu döpt den till Broken, så…

Avslutningen Delusions Of Grandeur är plattans näst längsta låt, och jag vill påstå att de avslutar Her Halo i stor stil, med mycket variation och fantasi. En riktigt bra avslutningslåt!

Plattans totala 57 minuter passerar fort, nästan lika fort som Wells gitarrfingrar eller Kennedys dubbeltramp. Med Teramaze har jag fått en ny bekantskap, ett nytt riktigt trevligt band att spela när progmetaltarmen är hungrig på svulstiga riffslingor och bombastiska tongångar. Kanske kommer jag inte, efter att ha lyssnat på Esoteric Symbolism ett par gånger, att gå tillbaka till deras äldre material för att utforska Teramazes dåtid, men jag ser verkligen fram mot hur nästa platta kan komma att låta. Her Halo är i mitt tycke en riktigt bra och positiv skiva, jag rekommenderar den varmt, och som sagt – här finns utrymme för fortsatt spännande utveckling av bandets musik i framtiden!

Teramaze – Her Halo
Music Theories Records / Mascot Label Group

1. An Ordinary Dream (Enla Momento)
2. To Love A Tyrant
3. Her Halo
4. Out Of Subconscious
5. For The Innocent
6. Trapeze
7. Broken
8. Deloudions Of Grandeur

http://teramaze.com.au

Betyg: 8/10

Niklas Kindahl