Ayreon Universe – The Best of Ayreon Live

Två år att förbereda, sexton sångare, ett otal musiker, massor av scenarbetare, trettio kameror, världens största bildskärm och mängder med musik att arrangera. Ambitiöst är bara förnamnet. Näst intill perfektion är resultatet. När Arjen Lucassen skall presentera sitt Ayreon live på scen för första gången någonsin så sparas det inte på krutet och det märks på slutresultatet. För fans av Ayreon så är detta naturligtvis en våt dröm som går i uppfyllelse men det är också en uppvisning i symfonisk och progressiv rock/metal av högsta klass. Visuellt är det ett smörgårdsbord som aldrig tycks ta slut trots sin speltid på en bra bit över två timmar. Den massiva bildskärmen ackompanjerar musiken med snygg och passande grafik medan musiker och sångare avlöser varandra om vartannat. Konserten som är uppbyggd runt väl utvalda låtar ur Ayreons katalog samt kryddad med några spår från projektet Star One har ett bra flöde trots alla byten vid mikrofonerna. De har gjort ett fantastiskt jobb med att välja ut rätt låtar för att få en fin dynamik i setet och även om jag inte är ett inbitet fan av bandet så känner jag ändå igen stora delar av låtmaterialet.

Förutom de fantastiska låtarrangemangen och starka melodierna så är detta naturligtvis ett pärlband med fantastiska sånginsatser. Den kraftfulla duetten i River of Time mellan Hansi Kürsch (Blind Guardian) och Marko Hietala (Nightwish, Tarot) samt den vackra sången av Anneke van Giersbergen (ex-The Gathering), Floor Jansen (Nightwish, ex-After Forever) och Marcela Bovio (Elfonía, Stream of Passion) i Valley of the Queens är bra exempel på dynamiken i showen där den sistnämnda också hör till konsertens höjdpunkter. Sverige representeras på absolut bästa sätt av Kamelots Tommy Karevik som briljerar med sin teknik samt Katatonias Jonas Renkse som trots svartklädd och lågmäld profil blir den självklara mittpunkten på scenen. Den största överraskningen är Maggy Luyten (Nightmare) som trots liten till växten röt till med sin småhesa stämma och utmanade samtliga kollegor man som kvinna. Kungen över alla är dock Damian Wilson (Headspace, ex-Threshold) som med pondus, kraftfull sång och suverän närvaro tar över hela scenen. Kanske tycker jag så för att han har huvudrollen i setets tyngsta stunder från mina Arjen-favoriter Universal Migrator Part 1 och Space Metal?

Scenskräcken gör att huvudpersonen själv endast deltar i slutet på konserten men han ser överväldigande glad ut även om man snabbt tar en plats i skymundan på scenen. Glad är han också i den tillhörande dokumentären om konsertens tillkomst. Ett ypperligt komplement till konserten och ger en fin inblick i det enorma arbete som ligger bakom hela kalaset. Jag skulle vilja påstå att det är ett måste att se även denna minst en gång efter att man sett konserten för det höjde definitivt helhetsintrycket.

Vad drar då ned mitt betyg? Det kan låta som petitesser men bildkvalitén hade kunnat vara lite bättre (jag är svag för bluray skall tilläggas), mixen på körsången kan ibland dränka den övriga sången och alla byten av sångare gör att det blir lite rörigt. Och alla dessa fantastiska visuella effekter som publiken fick se på den massiva bildskärmen skulle man väl kunna ha bjudit på som isolerade klipp i extramaterialet? Men har du det minsta lilla intresse av symfonisk rock/metal med progressiva inslag men har mot all förmodan inte gett dig i kast med Ayreon tidigare så är denna DVD ett måste att införskaffa. Är du ett fan av Ayreon sedan tidigare? Ja då är detta en andlig högtidsstund av stora proportioner.

Ayreon Universe – The Best of Ayreon Live
Mascot Label Group/Music Theories Recordings

1. Prologue
2. Dreamtime
3. Abbey of Synn
4. River of Time
5. The Blackboard
6. The Theory of Everything
7. Merlin’s Will
8. Waking Dreams
9. Dawn of Million Souls
10. Valley of the Queens
11. Ride the Comet
12. Star of Sirrah
13. Comatose
14. Day Sixteen: Loser
15. And the Druids Turn to Stone
16. The Two Gates
17. Into the Black Hole
18. Actual Fantasy
19. Computer Eyes
20. Magnetism
21. Age of Shadows
22. Intergalactic Space Crusaders
23. Collision
24. Everybody Dies
25. The Castle Hall
26. Amazing Flight in Space
27. Day Eleven: Love
28. The Eye of Ra

http://www.arjenlucassen.com/content/

https://www.mascotlabelgroup.com/

 

Betyg: 8/10

Ulf Classon

Everybody Dies – livevideo från kommande Ayreon Universe DVD/BD.

Ayreon Universe – The Best of Ayreon Live som tidigare nämnts släpps den 30:e mars via Music Theories Recordings / Mascot Label Group, idag har den kompletta videon för Everybody Dies premiär från DVD/BD släppet .

 

Ayreon Universe – The Best of Ayreon Live har release i Mars.

Arjen Lucassen och hans projekt Ayreon släpper  DVD, 3LP, 2CD, 2Blu-ray och vinyl från deras tre livekonserter i Tilburg’s 013 förra september. Med titeln  Ayreon Universe – The Best of Ayreon Live släpps showen den 30:e mars via Music Theories Recordings / Mascot Label Group. Trailern ligger nu ute.

 

Ayreon Universe: The Best of Ayreon Live 
Prologue
Dreamtime
Abbey Of Synn
River Of Time
The Blackboard
The Theory Of Everything
Merlins Will
Waking Dreams
Dawn Of A Million Souls
Valley Of The Queens
Ride The Comet
Star Of Sirrah
Comatose
Day Sixteen Loser
And The Druids Turned To Stone
The Two Gates
Into The Black Hole
Actual Fantasy
Computer Eyes
Magnetism
Age Of Shadows
Intergalactic Space Crusaders
Collision
Everybody Dies
The Castle Hall
Amazing Flight In Space
Day Eleven Love
The Eye Of Ra

Doom Side of the Moon – Doom Side of the Moon

Nu skall jag svära i kyrkan och påstå att Pink Floyds Dark Side of the Moon är ett överskattat album. Jag påstår inte att verket är dåligt. Jag tycker det är ett album med ganska trevlig musik när det väl är musik. Jag kan tycka att helheten på något sätt känns aningen osammanhängande och ibland är ljudbilden aningen tunn vilket kan ta udden av de verkliga låtarna. Med det sagt så kan jag förstå varför albumet har den klassikerstatus som den har och visst står det en fet vinylutgåva även i min skivsamling. Varför väljer jag då att ta upp dessa åsikter här på Artrock.se av alla ställen? Jo jag har nämligen fått i uppdrag att tycka till om Doom Side of the Moon! Ett projekt av och med The Swords gitarrist Kyle Shutt för att hylla att Pink Floyd har släppt musik i femtio år. Ett projekt jag verkligen blev taggad på att kolla in när jag hörde om det första gången och nu är albumet äntligen släppt i Europa.

Tyvärr blev mina högt ställda förväntningar inte besvarade. Jag hade förväntat/önskat mig en doom-mullrande, stoner-fuzzig och tungt gungande tagning på detta mästerverk men riktigt så blev inte slutresultatet. Musiken är förvisso aningen långsammare överlag och ljudbilden lite tyngre men inte så att man golvas direkt. Trummorna är så klart tyngre och gitarrerna är skarpare men fortfarande inte alls så som jag hoppats på. Sen hade jag kanske förväntat mig att man bytt ut mycket av ”rymdljuden” mot psykedeliska ökentoner men det är heller inte gjort i den utsträckningen jag skulle vilja ha. På det sättet har de varit ganska trogna originalet och inte varit inne och pillat för mycket i låtstrukturerna. Men vad som känns lite konstigt och ger ett negativt intryck är att de plockat bort ganska profilstarka detaljer som öppningsmonologen i The Great Gig in the Sky, alarmklockan i Time och kassaapparaten i Money. Jag säger inte att de behövt använda exakt samma samplingar men något hade de gärna fått peta in för att bibehålla lyssningsupplevelsen. Ett par spår har de dock lyckats ganska bra med. Us and Them med sin atmosfäriska stämning passar fint in i denna lite fuzzigare version medan Brain Damage får ett lyft med sina tunga gitarrer.

Nej Doom Side of the Moon blev inte den ångvältsversion av Dark Side of the Moon som jag hade hoppats på. Det är bra men inte speciellt spännande. För fans av The Sword så är detta förmodligen lilla julafton. För er som blev högröda i ansiktet och började tugga fradga redan i inledningen av denna recension så är detta något ni kan hoppa över. Men det går heller inte att såga detta efter fotknölarna. Det är väldigt väl utfört, det är välspelat och gjort med stort hjärta. Kort och gott ytterligare en godkänd version att lägga på högen av en ständigt växande hög av hyllningar till ”mästerverket” Dark Side of the Moon.

Doom Side of the Moon – Doom Side of the Moon
Music Theories Recordings/Mascot Label Group

  1. Speak to Me
  2. Breathe (In the Air)
  3. On Tthe Run
  4. Time
  5. The Great Gig in the Sky
  6. Money
  7. Us and Them
  8. Any Colour You Like
  9. Brain Damage
  10. Eclipse

https://www.facebook.com/DoomSideoftheMoon

https://www.mascotlabelgroup.com/

 

Betyg: 6/10

Ulf Classon

Galactic Cowboys – Long Way Back to the Moon

Nittiotalet är “mitt” musikårtionde. Inte för att all musik som kom ut då var mästerlig utan för att min ålder gör att det var då som jag var gammal nog att aktivt börja uppsöka och masskonsumera musik. Houstongänget Galactic Cowboys var dock aldrig ett band jag intog i stora mängder. Jag gillade deras hårda stunder då thrashriffen fick tugga ihop med en nästan maskinell takthållning. Tyvärr blandade de upp detta med popmelodier och Beatles-harmonier. Det var något som den bångstyrige tonåringen i mig inte kunde tackla.

När amerikanerna nu gör comeback skulle man kunna tro att de precis som jag inte bara har vuxit upp utan också utvecklat sitt musikaliska sinnelag. Så är inte fallet. Visst har bandet mognat och deras låtar hänger samman på ett bättre sätt än tidigare men nya Long Way Back to the Moon fortsätter där föregångaren Let it Go lämnade av sjutton år tidigare. Deras sinnrika blandning av rock/metal/thrash som vävs samman av popmelodier från sextiotalet samt Beatles-partier låter som inget annat. De är inte rädda för de tvära svängarna eller stilbyten mitt i en låt. Att kalla dem för progressiva är att ta i men att de vägrar gå den enkla vägen är uppenbart.

Problemet med Galactic Cowboys då som nu är att de bjuder på en massa coola saker men inget som består. Ett fränt riff här och en supersnygg refrängmelodi där räcker inte för att helheten skall bli minnesvärd. Men med det sagt så är Long Way Back to the Moon absolut inte dålig. Absolut inte. Det är faktiskt ganska kul att umgås med Galactic Cowboys nittotalsmusik nu när jag, precis som bandet, har blivit äldre och mer musikaliskt bevandrad. Tyvärr är det för spretigt för att det skall lämna något bestående intryck så det blir nog endast de redan frälsta som kommer tokjubla över denna nostalgitripp.

Galactic Cowboys – Long Way Back to the Moon
Music Theories Recordings/Mascot Label Group

1. In the Clouds
2. Internal Masquerade
3. Blood in My Eyes
4. Next Joke
5. Zombies
6. Drama
7. Amisarewas
8. Hate Me
9. Losing Ourselves
10. Agenda
11. Long Way Back to the Moon

https://www.facebook.com/galactic.cowboys

http://www.galacticcowboys.com/

 

Betyg: 6/10

Ulf Classon

Von Hertzen Brothers – War is Over

Det inledande titelspåret lurar först in mig med ett försiktigt intro innan jag bli attackerad med en virvelvind av intryck. Ett yvigt och eklektiskt trumspel nästan hypnotiserar mig medan keyboarden och gitarrerna lockar mig med snygga, nästan atmosfäriska, melodier. Under de tolv minuter som låten pågår så sitter jag och förundras över hur jag kan ha haft så fel om Von Hertzen Brothers. Jag har försökt ta till mig deras musik tidigare men den berömda polletten har aldrig trillat ned. Nu spontanjublar jag nästan när den finska brödratrion bjuder upp till en smått modernt ljudande progrockdans. War is Over, som det nya album heter, bjuder dock inte på någon massiv förändring i bandets sound som jag tolkar det. Det är modern rock som blandas med progressiva element och mängder med keyboards. Det är rikt på melodier, sångharmonier samt en och annan oväntad kurvtagning. Resten av skivan är dock inte lika stark som inledningen. Smågrooviga The End of the World, harmonirika The Arsonist och den pulserande Blindsight är alla trevliga stunder men jag får heller inte samma glädjerus som vid första låten. Sen kan jag tycka att det blir för polerat. Ljudbilden känns nästan fluffig. Men det har sin charm det också. Sen har jag svårt att värja mig från den kontrast som skapas när det finska vemodet möter melodier av en gladare natur. Det blir en snygg melankolisk stämning som bara finska band kan få till. Sammanfattningsvis kan man säga att min uppfattning om Von Hertzen Brothers har fått sig en kick i rätt riktning men helt övertygad är jag ännu inte. Dock lär väl de vinna ytterligare en finsk grammis att ställa på en redan trång prishylla för detta är oerhört välskapt musik.

Von Hertzen Brothers – War is Over
Music Theories Recordings/Mascot Label Group

1. War is Over
2. To the End of the World
3. The Arsonist
4. Jerusalem
5. Frozen Butterflies
6. Who are You?
7. Blindsight
8. Long Lost Sailor
9. Wanderlust
10. Beyond the Storm

https://www.facebook.com/vonhertzenbrothersofficial

http://www.vonhertzenbrothers.com

 

Betyg: 6/10

Ulf Classon

Ikoniska alt-rockarna Galactic Cowboys tillbaks med nytt album.

Originaluppsättningen Galactic Cowboys är tillbaka med nya plattan Long Way Back To The Moon den 17:e november på Music Theories Recordings/Mascot Label Group. 

Första videon Internal Masquerade är nu släppt och kan ses här.