Kamelot-The Shadow Theory

Kamelot kör vidare på sitt vinnande koncept, tung melodisk metal med starka vokala insatser. Grundaren Thomas Youngblood förtäljer i infobladet om flertalet av plattans texter “We are all prisoners of our own creations” Referring to today’s technology, AI, and the future of what’s to come for the human race. Musiken kretsar dock fortfarande i typiskt Kamelot´s anda som exempelvis Phantom Divine (Shadow Empire).

Bra exempel på starkt vokala får vi i In Twilight Hours, ett vackert lågtempo alster med gästande Jennifer Haben. Static får representera Kamelot`s melodiska styrka och MindFall Remedy deras tunga metalinfluenser.  Det som ändå fastnar på de inledande lysningarna är de lite utanför Kamelot ramen, Ministrium (Shadow Key) tankarna går direkt till filmmusikens värld och inledande om än korta intro The Mission som gissningsvis även inleder på Kamelot´s kommande turnè. I spåret Kevlar Skin där Kamelot´s melodiska fingeravtryck avspeglas visas bandets styrka på den melodiösa metalscenen då med diverse progressiva inslag.

Ett skivsläpp som säkerligen inte gör fansen besvikna, live ser jag med tillförsikt på kommande Göteborgskonsert då de alltid leverera på scenen!

Kamelot-The Shadow Theory
Napalm Records

The Mission
Phantom Divine (Shadow Empire)
RavenLight
Amnesiac
Burns to Embrace
In Twilight Hours
Kevlar Skin
Static
MindFall Remedy
Stories Unheard
Vespertine (My Crimson Bride)
The Proud and the Broken
Ministrium (Shadow Key)

www.facebook.com/kamelotofficial

www.kamelot.com

 

Betyg: 8/10

Conny Myrberg

Kamelot – nytt album ute i april.

Kamelot offentliggör omslag och titel The Shadow Theory på nya plattan som når butikerna den 6.e april via Napalm Records. Efter release ger sig Kamelot ut på en stor turné världen över och når Tillburg i september då dom kommer spela in en DVD. Kort aptitretare ligger nu ute.

 

Kamelot – The Shadow Theory

CD 1:
1. The Mission
2. Phanto Divine (Shadow Empire)
3. RavenLight
4. Amnesiac
5. Burns To Embrace
6. In Twilight Hours
7. Kevlar Skin
8. Static
9. MindFall Remedy
10. Stories Unheard
11. Vespertine (My Crimson Bride)
12. The Proud and The Broken
13. Ministrium (Shadow Key)

CD 2:
1. Phantom Divine (Shadow Empire) (Instrumental version)
2. RavenLight (Instrumental version)
3. Amnesiac (Instrumental version)
4. Burns To Embrace (Instrumental version)
5. Kevlar Skin (Instrumental version)
6. The Proud and The Broken (Instrumental version)
7. The Last Day of Sunlight (bonus)

Grave Digger – Healed By Metal

696_gravedigger-web

Jag har bara hört enstaka låtar med Grave Digger tidigare i deras karriär. Första skivan kom redan 1984. Hur som helst har jag nu för första gången gjort ett djupdyk i någon av deras skivor. Det är förstås kommande alstret Healed By Metal jag talar om. En platta fylld till brädden med old school-metal. Trots att riffen känns som om någon grävt i Wolf Hoffmans papperskorg gör sångaren att låtarna känns pigga ändå. Han har en mycket speciell röst som man antingen gillar eller inte. Jag hade lite svårt för den i början. Den är väldigt grov. Som en blandning av Jocke i Sabaton och Udo i forna Accept. Refrängerna är rena fylleslaget så det ska bli kul att skåda detta band på 2017 års Sweden Rock Festival. Produktionen kanske kunde varit fetare å andra sidan kanske de ville hålla den lite råare och mer jordnära. Hur som helst en klart godkänd platta och en trevlig början på året!

Grave Digger – Healed By Metal
Napalm Records

  1. Healed by metal
  2. When night falls
  3. Lawbreaker
  4. Free forever
  5. Call for war
  6. Ten commandments of metal
  7. The hangman´s eye
  8. Kill ritual
  9. Hallelujah
  10. Laughing with the dead

http://www.grave-digger.de/

Betyg: 6/10

Peter Dahlberg

Brant Bjork – Tao of the Devil

brant-bjork-tao-of-the-devil-1web

Den coolaste katten i den stora sandlådan som utgör södra Kalifornien är tillbaka med ett nytt tillbakalutat och gungande verk. Brant Bjork tillhör stonerrockens kungligheter och han levererar därefter också. Black Sabbath-tyngd, ökendam och groove. Inga konstigheter. På nya Tao of the Devil har han dock rätat ut musikens färdrikting en aning även om både jamkänslan och flummet ständigt är närvarande. Solodebutens aura, hans tid med bandet The Bros såväl som spår av både Santana och Jimi Hendrix finner vi bevis på här. Detta, hans åttonde album under eget namn (beroende på hur man räknar), skiljer sig dock inte markant från vad han bjudit på tidigare under karriären. Det är fuzzig, gungande och tillbakalutad ökenrock så som bara Brant Bjork leverera den. Skivan kommer dock inte upp i samma klass som på min favorit Punk Rock Guilt (2008) men jag klagar inte. Tao of the Devil är nämligen ett av årets skönaste ökenrockalbum som inte gör något fan av genren besviken.

Brant Bjork – Tao of the Devil
Napalm Records/Border Music

1. The Greeheen
2. Humble Pie
3. Stackt
4. Luvin’
5. Biker No.2
6. Dave’s War
7. Tao of the Devil
8. Evening Jam (Bonus Track)

https://www.facebook.com/BrantBjorkOfficial/
http://www.brantbjork.net/

 

Betyg: 7/10

Ulf Classon

The Answer – Solas

the-answer-solas_web

Den nya skivan är märkt av sångarens personliga tragedi med sin för tidigt födde son som kämpade för sitt liv i flera månader. Han säger själv att denna erfarenhet fick honom att se saker och ting i ett annat ljus. Livet vill säga. Ett tag var det till och med osäkert om bandet skulle spela tillsammans igen men sångaren säger att han, när det värsta var över, hade mycket att säga och musiken kom tillbaka till honom. Solas är det gaeliska ordet för ljus. Ni vet, det goda segrar till slut.

Skivan öppnar med titellåten Solas som är en melankolisk och mörk låt trots sitt namn. What the light don´t fills, the darkness kills. En stark låt som ändå kräver lite tid för att sätta sig. Ett genomgående tema skivan igenom kan man säga. De mer direkta uptempo-låtarna typ Follow me och Dead of the night eller varför inte Long live the renegades lyser med sin frånvaro här. Därmed inte sagt att kvaliteten har sjunkit. Det är en annan slags energi vi får ta del av istället. Jag kommer på mig själv att tänka på Led Zeppelin III och Free at last med Free. Det är lite den andan över denna skiva. Lite mer hippie-betonad men ändå med foten intakt i rock och bluesmyllan.

Jag gillar det. Ovanstående skivor är ständiga favoriter jag ofta återkommer till. Hoppas denna skiva växer lika fint som de.

The Answer – Solas
Napalm Records

1. Solas
2. Beautiful World
3. Battle Cry
4. Untrue Colour
5. In This Land
6. Thief Of Light
7. Being Begotten
8. Left Me Standing
9. Demon Driven Man
10. Real Life Dreamers
11. Tunnel

https://www.facebook.com/theanswerrock/

http://www.theanswer.ie/

 

Betyg: 7 / 10

Peter Dahlberg

Alter Bridge – The Last Hero

Cover1 copy

Alter Bridge tycks gå fram några steg för varje skiva de släpper. Målet är kanske att ta över tronen efter Foo Fighters eller åtminstone ge dem en match om den. Måste erkänna att jag inte gillade Alter Bridges två första album speciellt mycket. Visst hade Myles Kennedy en bra röst då också, men låtarna bara skramlade i mina öron. Likadant med Foo Fighters ska jag väl erkänna. Har aldrig riktigt förstått deras storhet. Visst har de några bra låtar men det är det många band som har. Antar att det beror mycket på Dave Grohls uber-sympatiska personlighet där.

Hur som helst gillade jag Alter Bridges förra skiva från 2013 och har därför sett fram emot denna uppföljare och visst finns det skramliga (omelodiösa) låtar fortfarande men melodierna blir fler och fler. Ni har säkert redan hört singlarna Show me a leader, My champion och nya Poison in your veins. Alla kompetenta låtar men, men sa jag,  undertecknads favorit är Crows on a wire som är mer avslappnad och mer klassisk rock än de övriga som har sitt huvudfundament i grungen. Så ska det låta om ni frågar mig. Bra ändå att de försöker fånga in oss ”gamlingar” också.

För att fatta mig kort har Alter Bridge lyckats igen. Har ni gillat de tidigare plattorna kommer ni att gilla denna också.

Setlistan ser bättre och bättre ut för varje skiva som kommer.

Ingen fulländad skiva dock utan ligger mer och skvalpar i godkänd-landet. Väntar fortfarande på de stora hittarna som kommer att göra dem till arenornas nya älsklingar. Men vad vet jag? Är fortfarande en av få som inte begriper att Metallica kan vara så stora som dom är. Så all lycka till Myles Kennedy och de övriga i Alter Bridge!

Alter Bridge – The Last Hero
Napalm Records

Show Me a Leader
The Writing on the Wall
The Other Side
My Champion
Poison In Your Veins
Cradle to the Grave
Losing Patience
This Side of Fate
You Will Be Remembered
Crows on a Wire
Twilight
Island of Fools
The Last Hero

https://www.alterbridge.com

 

Betyg: 6 / 10

Peter Dahlberg

Monkey3 – Astra Symmetry

monkey3-astra-symmetry-2016web

Detta är mitt första möte med schweizarna i Monkey3 och det är ett omtumlande sådant. Astra Symmetry är en psykedelisk resa i ett progressivt ökenlandskap som tar sikte mot kosmos outforskade territorier. Det i stort sett helt instrumentala ljudlandskap som de målar upp är inte bara färgrikt och omfångsrikt det är också smått olycksbådande och krävande. Låt för låt är skivan svår att greppa. Oftast byggs låtarna långsamt upp för att mynna ut i ett crescendo som sedan tar oss in i nästa fas på vår res ut i det okända. Det finns passager som är på gränsen till för långsamma men dessa är samtidigt viktiga för att bygga upp den atmosfär som musiken skapar. Astra Symmetry skall således avnjutas i sin helhet och utan störningsmoment för maximalt resultat och under lyssningens gång så tänker jag på akter som Pink Floyd, Hawkwind och My Sleeping Karma. Progressiv och psykedelisk stonerrock som ställer krav på lyssnaren för det är utmanande, atmosfäriskt och emellanåt medryckande riffigt. En perfekt skiva att sjunka ner i soffan med en gråtrist höstkväll för ljudbilden är varm och färggrann. Eller varför inte vid en solnedgång i öknen i södra Kalifornien? Se bara till att ha en balja extra starkt kaffe till sällskap för bästa effekt.

Monkey3 – Astra Symmetry
Napalm Records/Border Music

1. Abyss
2. Moon
3. Endless Ocean
4. The Water Bearer
5. Crossroad
6. Mirrors
7. Dead Planet’s Eyes
8. Seeds
9. Astraea
10. Arch
11. The Guardian
12. Realms of Lights

www.facebook.com/monkey3band/
www.monkey3official.com/

 

Betyg: 7/10

Ulf Classon

W.A.S.P. – Golgotha

waspgolgotha
W.A.S.P. – Golgotha

Svarten den Laglöse slår till igen och vill att vi ska bli upplysta om var Jesus led och dog. Upphängd på ett kors långsamt blödande till döds. Därefter en fest för alla asätande fåglar. Golgotha. Platsen där Guds son offrade sig för oss människor. Huruvida uppoffringen var förgäves eller inte kan man diskutera. En del människor lever gott men de flesta inte. Hur som helst är detta en hårdrocksrecension och inget annat.

Utropstecknet på denna skiva heter Last runaway och låter som om Bruce Springsteen skulle få för sig att göra hårdrock. En riktig arena-rökare om ni frågar mig!. Lyssningsvärt är också den betydligt lugnare Miss you där Blackie kvider känslosamt på sedvanligt sätt. Gillar även Slaves of the new order som är en episk sak att tugga i sig. Har lite Jim Steinman över sig. Ni vet han som skriver låtarna till Meat Loaf.

Annars är skivan aldrig sämre än bra. Blackie har själv producerat med den äran. Tydligen ska skivan och låtarna legat klara en längre tid men Blackie säger själv att han ville ha tid att smälta skivan innan han gav ut den. En eloge även till gitarristen Doug Blair som gör en imponerande insats på skivan. Många fina solon här.

Ingen blivande klassiker men den bästa W.A.S.P.-skivan sedan underskattade och lite industri-aktiga Kill.Fuck.Die från 1997. Har ni inte hört den skivan så rätta till det genast. Lyssna framförallt på Wicked love och Take the addiction. Yum yum!

W.A.S.P. – Golgotha
Napalm Records

01. Scream
02. Last Runaway
03. Shotgun
04. Miss You
05. Fallen Under
06. Slaves Of The New World Order
07. Eyes Of My Maker
08. Hero Of The World
09. Golgotha

http://www.waspnation.com

 

Betyg: 7 / 10

Peter Dahlberg