Pig Irön – Sermons From the Church of Blues Restitution

Pig Irön - Sermons From The Church Of Blues Restitution - 2015

Pig Irön – Sermons From the Church of Blues Restitution

Jag minns, från en smärre evighet sedan, att jag blev galet nyfiken på bandet Pig Irön när jag läste om deras första stapplande demosteg i favoritblaskan Classic Rock Magazine. Då var det inte så lätt att rota runt på internet efter ljudklipp och den med tidningen medföljande CD-skivan hade naturligtvis tullen lagt beslag på. Att det har dröjt en minst lika lång evighet innan våra vägar korsas igen är för mig en smärre gåta. Bandet har inte bara levererat ett antal plattor utan även fått god kritik av de större drakarna inom europeisk musikpress så man kan ju tycka att en nyfiken musikletare som jag borde ha stött på dom någon gång i alla fall. Men ibland är livet en större gåta än normalt och nu får jag så då äntligen stifta bekantskap med hur Pig Irön låter musikaliskt. Det låter, ja inte som jag hade förväntat mig. Jag trodde på skitig och hård svängig rock i stil med Motörhead men får istället en rejäl dos The Black Crowes och Led Zeppelin som har lierat sig med Black Label Society. Det är som om ett gäng kaxiga amerikanska cowboys har bestämt sig för att knyta samman den hårda rockens energi med elektriskt laddad blues. Det är bara det att de är britter. En ganska lyckad kombination om ni frågar mig. Sydstatsrockskimret och de tunga riffen som placerats ovanpå den Led Zeppelin och The Black Crowes-osande musiken får bandet att skilja sig från mängden.

I inledande Wildcat Birdhead så vänslas The Black Crowes och Led Zeppelin intensivt i ett intressant stycke musik medan efterföljande One Million Mega Hurts är en härlig slidegitarrfest i ett medryckande tempo. Så långt så väl. Tredje spåret One Final Kiss tar nämligen steget mot att kännas både slätstruken och färglös trots ett varierat riffande och efterföljande The Spell tar oss tillbaka till Black Crowes/Led Zeppelin-land men lyfter aldrig över mängden. Bandet fortsätter att förvirra mig med det tempoväxlande yrvädret The Devil in the Woodpile som förmodligen gömmer en bra låt inom sig men som täcker över allt med massvis med gitarrer. Come to Me tar sedan med mig än längre in i de anonyma låtarnas land innan High as a Pine anländer som en ren befrielse. Låten är akustiskt driven med ett härlig hillbilly-sväng och ett hypnotiskt taktstampande. Nu är kasten tvära och med Tapestry ger sig grabbarna på en regelrätt powerballad med körsång och kärleksfull lyrik men alltihopa faller platt till marken. Orden ”I am a tapestry” kan även vara det dummaste någon har sjungit på ett album sedan Metallicas James Heatfield skanderade ”I am a table” på magplasket Lulu för några år sedan. Oavsett så tar grabbarna lite revansch med avslutande duon Take Yor Burden to the Lord och Restitution Blues. Den förstnämnda byggs långsamt upp och blir en ganska ödesmättad skapelse som drar in mig i ett härligt mörkt tillstånd medan den senare bjuder på stenkrossarrock och punkattityd.

Precis som sin titel så är Sermons From the Church of Blues Restitution en ganska förvirrande historia. Kanske är detta fel album att använda som inkörsport till bandets musik? Oavsett så kan jag inte värja mig. Detta är på något sätt förbannat coolt och trots sina dalar och några intetsägande spår för mycket så gillar jag det. Det är något med den allt som oftast luftiga ljudbilden och soundet på gitarrerna som hypnotiserar mig. Johnny Ogles ljusa men ändå riviga stämma och Dan Edwards varierande gitarrspel kan vara en av orsakerna till mitt gillande. En annan kan vara att jag är galet svag för The Black Crowes och Led Zeppelin. Oavsett så är jag glad att jag äntligen har lärt känna Pig Irön lite grann och jakten på backkatalogen kan härmed börja.

Pig Irön – Sermons From the Church of Blues Restitution
Off Yer Rocka Recordings

1. Wildcat Birdhead
2. One Million Mega Hurts
3. One Final Kiss
4. The Spell
5.  The Devil in the Woodpile
6. Come to Me
7. High as a Pine
8. Tapestry
9. Take Yor Burden to the Lord
10. Restitution Blues

Betyg: 6/10

 

Ulf Classon

Bonafide – Denim Devils

Bonafide - Denim Devils

Bonafide – Denim Devils

Sveriges svängigaste band fortsätter sin riffrockiga bana och levererar ytterligare ett solitt album. Bonafides förra albumet Bombo (2013) tog ett steg ifrån den bluesigare väg som dess föregångare Ultimate Rebel (2012) styrde in på och på nya given så fortsätter bandet den utvecklingen. Denim Devils som verket heter har spelats in så gått som helt live i studion för att fånga den känsla både bandet och deras fans känner under konserterna och visst är det lite mer direkta låtar de har fått till. Men med det sagt så är nog detta alster även ett av bandets mer varierade vilket förstärker den dynamik som började infinna sig redan på närmaste föregångaren. Skivan sprakar dock igång med ärtiga Round and Round som med med sin korta spellängd aldrig sätter sig riktigt men blir ändå ett bra avstamp på skivan. Efterföljande Hold Down the Fort är tryggt AC/DC-riffande i Bonafide-skrud med en stabil refräng som tar oss tillbaka i tiden i bandets skivkatalog. Låten Killer fortsätter på den raka riffrockens väg men med ett lite högre tempo som försetts både med sväng och gung. Sedan överraskar bandet med Get a Grip som är lite mer sansad med ett Led Zeppelin-doftande sound och bjuder på något som Bonafide aldrig tidigare haft med på någon skiva. Hit kan man även räkna in elfte spåret Missing You som är en powerballad med ett klart existensberättigande men blir lite för lång i mitt tycke. Om vi fortsätter på den mer melodiösa sidan av bandet så hittar vi One Kiss som med sina Foo Fighters-vibbar blir mer medryckande än tidigare nämnda Get a Grip. Men det är ju den enkla hårda rocken som jag uppskattar mest med bandet och med låten 50/50 så händer det grejer! Med ett yxhuggsvasst riff så tar bandet oss tillbaka till början av karriären och detta är varför jag älskar Bonafide så mycket. Det sköna bluesgunget i Good Stuff får mig att må så där härligt bra i hela kroppen och med Rock N Roll Lifestyle tas vi återigen tillbaka till bandets tidiga material med ett enkelt men ack så effektivt sväng och riff. Jag måste även plita ner This One’s For You som en solklar favorit på skivan. Med ett nästan Danko Jones-uppkäftigt riffande så ger de oss en sista omgång innan skivan snurrat klart. En värdig avslutning som föder ett sug efter att snurra igång skivan en gång till. Faktum är att jag sällan behöver en anledning för att spela en Bonafide-skiva en gång till och Denim Devils är inget undantag. Skivan är bandet kanske mest varierade till dags dato och ett givet köpt för alla oss som förstått storheten med dessa svenska rockkungar.

Bonafide – Denim Devils
Off Yer Rocka Recordings

1. Round and Round
2. Hold Down the Fort
3. Killer
4. Get a Grip
5. 50/50
6. Good Stuff
7. Rock N Roll Lifestyle
8. One Kiss
9. Who am I to Judge
10. Missing You
11. The Game
12. This One’s For You

www.bonafiderocks.com

 

Betyg: 8/10

Ulf Classon

Vargas Blues Band – From the Dark

Vargas Blues Band - From The Dark - 2014

Vargas Blues Band – From the Dark

Gitarristen Javier Vargas har en så diger diskografi så skivbacken knapp går att lyfta men jag har då aldrig lagt märke till honom tidigare. Men vad gör det för nu har jag ju en massa ny musik att kolla upp! För även om nya albumet From the Dark med Vargas Blues Band inte kvalar in bland det vassaste jag har hört i genren så är det ändå tillräckligt bra för att det skall vara värt att forska vidare. På From the Dark presenterar spanjoren bluesbaserad tung rock där tyngdpunkten ligger på bluessidan och drivet på rocksidan vilket ger ett gott sväng utan att man blir åksjuk. Inledande Bye Bye Zombie riffar på tungt och tankarna förs mer mot classic rock medan efterföljande Let it Go vaggar in oss i ett tungt bluesgung. Sedan fortsätter skivan att skifta utseende mellan rock och blues vilket gör att det aldrig blir långtråkig men, tyvärr, heller aldrig riktigt exceptionellt. Bäst blir det i Palace of the King då han skruvar upp tempot, låter orgeln höras en aning samt sjunger duett med en för mig okänd sångerska. Det är i fall som dessa då blues och rock gifter sig på ett perfekt sätt och det är omöjligt att sitta still. Supersvängiga Steeler of Love är ett annat bra exempel. Hur som helst så är det svårt att återge musiken i ord för detta är inget nytt under solen men det är ändå bra. Jag försöker komma på något att jämföra med men hittar inget klockrent namn att dra till med. Dock finns det stunder då tankarna förs till så väl Kenny Wayne Shepherd som Joe Bonamassa och Stevie Ray Vaughan men upp på den nivån orkar han inte. I alla fall inte med detta album. Oavsett så är From the Dark ett mycket trevligt första möte med herr Vargas och det dröjer nog inte allt för länge innan jag ger mig i kast med hans tidigare alster.

Vargas Blues Band – From the Dark
Off Yer Rocka Recordings

1. Bye Bye Zombie
2. Let it Go
3. Moon Light Blues
4. Run Away
5. Palace of the King
6. Radioactivity
7. Inner Sun
8. Steeler of Love
9. Out of the Dark
10. Roy Blues
11. Esperanto

www.vargasblues.com

 

Betyg: 6/10

Ulf Classon

The Quireboys – This Is Rock’N’Roll II

Quireboys, The - This Is Rock N Roll II - 2014

The Quireboys – This Is Rock’N’Roll II

Mitt uppe i förberedelserna inför sin jubileumsturné för att fira trettio år som band så släpper nu The Quireboys sitt tredje album i ny uppfräschad kostym. Bandet som splittrades 1993 gjorde storstilad comeback 2001 med This Is Rock N Roll och nu ger de fansen chansen att återknyta till albumet. Inte nog med att de förpackar om härligheten de har också sett till att putsa lite på ljudet samt bjuder på fyra bonuslåtar. Det är inte vilka bonuslåtar som helst utan fyra av bandets största hits inspelade på nytt med dagens sättning. Ett inte helt ovanligt grepp av bandet som ofta försöker peta in sina hits på nyutgåvor för att ge eventuellt nya fans chansen att stifta bekantskap med deras musik. Skivan är sedan länge slutsåld och även om den finns att införskaffa i begagnat skick så är det inte helt lätt om man inte vet vart man skall leta. Personligen har jag ägt två exemplar genom åren men blivit av med båda på något underligt sätt så för mig är det ett kärt återseende med ett av bandets bästa alster. När skivan snurrar igång så påminns jag om hur inledande titelspåret och efterföljande Show Me What You Got ger näring åt rocknerven och hur tredje spåret Searching fortfarande har ett härligt rått men ändå vackert skimmer över sig. Sen fortsätter det med ömsom rock-ös och ömsom ballader men hela tiden med bandets patenterade ”gypsy rock’n’roll” i förarsätet. Deras brittiska pubrockarv visar sig här från sin absolut bästa sida och Spikes hesa stämma är precis så speciell som den alltid har varit. Men vem skall då köpa denna nyutgåva? Framförallt är det ett gyllene tillfälle för de fans som inte lyckats få fatt i skivan att komplettera sin samling men det är även ett perfekt tillfälle för den nyfikne att stifta bekantskap med bandet.

The Quireboys – This Is Rock’N’Roll II
Off Yer Rocka Recordings

1. This is Rock N Roll
2. Show Me What You Got
3. Searching
4. Six Degrees
5. C’mon
6. Seven Days
7. Taken for a Ride
8. Coldharbour Lane
9. Turn Away
10. To Be
11. Enough for One Timetime
12. It’s Alright
13. Never Let Me Go
14. Hey You 2014
15. Misled 2014
16. 7 O’Clock 2014
17. There She Goes Again 2014

www.quireboys.com

 

Betyg: 8/10

Ulf Classon