Peter Dahlberg – Årsbästalista 2017

2017 visade sig vara ett riktigt bra musikår med bra prestationer från både etablerade artister och nya bekantskaper. Till exempel ALICE COOPER gjorde en lysande comeback med låten Paranormal. Stark låt och briljant produktion av Bob Ezrin. Han producerade ju även DEEP PURPLES skiva som hade guldkornet The Surprising i sig. BLACK COUNTRY COMMUNION lät lite avmätta förutom den briljanta The Last Song From My Resting Place. Joe Bonamassa borde sjunga mer i den konstellationen.

ROGER WATERS kritiska Picture That fastnade också med sin suggestiva stämning. Bästa ”Pink Floyd”-låten sedan 1994. Synd att David Gilmour nobbade att spela gitarr på skivan. Hade kunnat bli hur bra som helst. MIKE OLDFIELDs Return To Ommadawn har snurrat många kvällar här innan läggdags. Väldigt mycket ”Sagan om ringen”-liknande tongångar.

Det väldigt ojämna bandet ELOY återvände i år med en hyllning till Jeanne D´arc och låten The Prophecy tilltalade mig. THE TANGENTs suggestiva Basildonxit gillar jag mycket också.

Bland den melodiska hårdrocken har favoritlåtarna i år varit LIONVILLE med I´ll Wait, UNRULY CHILD med Point Of View, ART NATION med Paralyzed, PINNACLE POINT med Homeward Bound. Sångaren från Pinnacle Point hjälpte även Steve Walsh med de lite högre tonerna på dennes soloskiva. Tyvärr var låtarna inte så minnesvärda. Finska THE RASMUS gjorde däremot en stark skiva i år där favoriten är låten Empire. Genialisk mix av melodisk rock och modern pop. Andra finnar i ONE DESIRE gjorde det melodiska mästerverket Hurt tidigt i början av året och den håller fortfarande. Årets powerballad gjordes av STEELHEART med låten Lips Of Rain. Annan bra ballad var LOVERBOYs Stop The Rain.

Årets cover gjordes av THE POODLES med deras suveräna version av David Guettas låt Love Is Gone från 2007.

EUROPE fick visserligen till en stark singel med Walk The Earth men skivan i övrigt var överraskande svag. The Siege hade sina stunder men i övrigt var det en trist historia. Det visade sig även i publikens intresse när grabbarna nedgraderades till att spela i globen-annexet.

Mycket bra svensk rock har det kommit i år och jag har diggat SMASH INTO PIECES med Yolo och Turn It Down, DEGREED med Shakedown och SPARZANZA med Whatever Come May Be. Kanonlåtar allihop!!

Till och med MASTODON fick mig på fall i år med låten Toe to Toes. Ett rent mästerverk! Vill även nämna THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA och deras uberstarka låt Something Mysterious.

Årets konsert var STEEL PANTHER på Sweden Rock i somras. Gillade glädjen som smittade av sig. SCORPIONS på Globen var också bättre än väntat. KISS på Tele2 arena var okej men inte mer. Nästa år ser jag förstås fram emot JUDAS PRIEST på Sweden Rock och E.L.O. på Globen!

Förutom tidigare nämnda Alice Cooper och Deep Purple saknades de riktigt stora namnen bland skivsläppen i år men det ska snart rådas bot på det. Redan i början av nästa år släpps MAGNUMs nya skiva och första singeln Without Love har höjt mina förväntningar. Likaså SAXONs Thunderbolt visar ett band i toppform. Även den snutt jag hörde av JUDAS PRIESTs Firepower lät löjligt bra så jag väntar med spänning på att få ta del av dessa redan nu!

Tack för att ni läste och hoppas ni fick något tips! // Peter Dahlberg