Clouds Can – Leave

Thomas Thielen har en lång bakgrund inom tysk progressive rock där han är mer känd under artistnamnet t. Han är multi-instrumentalist och dessutom en riktigt skaplig sångare, inte alltför olik Peter Hamill i både röst och sångsätt. Han har släppt ett antal soloplattor de senaste 15 åren och de blir (enligt min mening) bara bättre och bättre. Förrförra årets release ”Epistrophobia” är tveklöst hans bästa album hittills men det nådde tyvärr knappast något större uppmärksamhet i Sverige.

Nu är Thomas på gång igen med ett nytt album tillsammans med Dominik Huttermann (med artistnamnet ”Human”). Redan 1995 gjorde de båda ett album betitlat ”Moon” som följdes av ”Per Aspera” 1998 under bandnamnet Clouds Can.  Efter en nästan 20 år lång paus är det alltså nu dags för deras tredje album tillsammans. De spelar och arrangerar allt tillsammans men Thomas står för sången. Redan från början var de inne på att skapa lite lättsammare men ändå ambitiös musik som de kallade ”Progressive Pop”, d v s enklare melodiska låtar men med komp och influenser från mer klassisk progressiv rock. Det här ligger ju bra i tiden med tanke på andra inom den progressiva rocken som numera gör likadant (t ex Steven Wilson).  

Nya skivan med titeln ”Leave” är verkligen lättlyssnad och lätt att ta till sig tämligen direkt. Här finns 8 låtar på drygt 50 minuter som ändå är hyfsat variationsrika och som innehåller tillräckligt med prog-influenser för att åtminstone inte jag skall bli uttråkad (jag blir lätt det av alltför banal populärmusik). Textmässigt rör sig låtarna kring klassiska relationsproblem mellan man och kvinna och särskilt smärtsamma uppbrott (vilket förklarar titeln på plattan). Den mest tydliga låten i det avseendet är den balladliknande ”On The Day You Leave”. En fin låt men kanske på gränsen till det jag skulle kalla ”smörig”.

De mest lyckade progpop-låten är nog inledande ”This Dream of Me”. Snyggt arrangerad och med en tydlig refräng som sätter sig i skallen, härligt kompat av mellotronmattor. Men det finns ändå två låtar som är mer tydligt proggiga och som jag gillar allra bäst på plattan, nämligen låtarna ”Like Any Angel” och ”Insomnia”. Den förstnämnda bjuder på ett mycket spännande arrangemang med fina klangbilder och lite mystiska röster och ljud i bakgrunden. I den andra är det de läckra vandringarna mellan gitarrackorden som gör låten intressant liksom att den efter ett tag oväntat fläskar på med riktigt tunga gitarrer kompat av spännande mellotronkörer i bakgrunden. Plötsligt får jag också återigen vibbar av Peter Hamill när det gäller Thomas sång. Fans av Peter bör nog ta en titt på Thomas Thielen och hans alster.

Clouds Can – Leave
Progressive Promotion Records

1. This Dream Of Me
2. All We Are I Am Not
3. Life Is Strange
4. On The Day You Leave
5. Like Any Angel
6. A Change Of Heart
7. Insomnia
8. Always Forever

https://dhuettermann.wixsite.com/cloudscan

https://www.facebook.com/cloudscanband/

 

Betyg: 7.5/10 

Karl-Göran Karlsson

Karibow – From Here To The Impossible

Tyska Karibow, med multi-instrumentalisten och kompositören Oliver Rüsing i spetsen, har under sommaren släppt ett mycket ambitiöst album som säkert kommer att tilltala många bland Artrock-fansen. Den innehåller 11 långa låtar på totalt 72 minuter och bjuder på fina insatser från Oliver själv (både som vokalist och musiker) och ett antal inlånade prominenta gästartister. Flera låtar har förutom ett solitt stöd kompmässigt även några riktigt efterhängsna och fina refränger vilket gör att man rätt snabbt kommer in i musiken efter bara ett fåtal lyssningar. Pröva exempelvis de fina låtarna ”My time of Your life”, ”Passion” och ”Inside You” och ni kommer på er själv att efteråt att ha refrängerna ringande i huvudet. De här exemplen är inte de enda på plattan så man får väl säga att Oliver är ganska skicklig på att snickra ihop låtar. Oliver står för sången på de flesta låtarna och det gör han faktiskt riktigt bra även om det hörs att han inte är en skolad sångare. I vissa tonlägen (t ex i sången ”Never Last”) får han rent av lite drag av en annan av mina favoritsångare Mariusz Duda och det är ju bara positivt. Dock är det en sak som jag stör mig ganska kraftigt på i en annars utsökt ljudbild på plattan: Trummorna! Det är ingen tvekan om att Oliver är en utomordentlig trummis men varför måste han välja ett så hårt ljud på trummorna? Det låter som om han spelar på tjocka stockar eller väggar igenom de flesta av låtarna. Alltså, ett onödigt hårt ljud för min smak. Jo, detta är förvisso en smaksak och kanske tycker ni annorlunda. Men jag stör mig på det och har även hört det användas av andra trummisar på sistone (bland annat Craig Blundell). Hoppas inte det är en trend som växer sig starkare.

Oliver har hjälp på plattan av ett antal musiker från ”down under” med kopplingar till Unitopia och Southern Empire. Exempelvis hör vi utmärkt sång från Daniel Lopresto (Southern Empire) i låten ”System of a Dream” och Daniel har även här bra hjälp av den kollegan Sean Timms på diverse keyboards. Även tredje kollegan Marek Arnold i Southern Empire gör avtryck, inte minst i låten ”Black Air” där blåsinstrumenten är mycket framträdande. Men till sist måste jag lyfta fram den mäktiga och långa slutlåten ”The Impossible” som tveklöst är bästa låten på plattan. Här växelsjunger Oliver med mannen med den fantastiska rösten – Mark Trueack från Unitopia och United Progressive Fraternity. En oerhört vackert komponerad och arrangerad låt med mycket grannlåt både instrumentellt och sångmässigt. Och som sagt, när Marks partier kommer då får jag rysningar. Lyssna exempelvis när han sjunger stroferna ”Will you become an immortal, join an endless parade…..” och ”Welcome to the world of no confusion,…., you could be anything and anyone”. Underbart! Mark har en fantastiskt känslig och fin röst som påminner väldigt mycket om Peter Gabriel.

Med en sådan avslutning på plattan kan man inte göra annat än varmt rekommendera ett inköp.

Karibow – From Here To The Impossible
Progressive Promotion Records

1 Here
2 My Time of Your Life
3 Passion
4 Never Last
5 Lost Peace
6 A Crescent Man
7 Requiem
8 Inside You
9 System of a Dream
10 Black Air
11 The Impossible

http://www.karibow.de/

 

Betyg: 8/10 

Karl-Göran Karlsson

 

Sounds Like The End Of The World – Stories

Ett ungt polskt band Sounds Like The End Of The World blir inbjudna via rekommendationer till skivbolagets festival. Detta resulterade till bolagets första postrockband där nya plattan Stories nu släppts.

Musiken är instrumental med tungt baserande gitarrspel där monotona rätt långsamma stycken genomsyrar de flesta av låtarna. Ibland får man även symfoniska vibbar som exempelvis på spåren Obsession och inte minst Outflow där Pink Floyd känslan stundtals gör sig påmind. Acceptance är ett atmosfäriskt stycke likt vatten som sakta rinner nerför floden och avslutande All over Again är kanske den mest progressiva på skivan med sina taktändringar.

Javisst postrock är basen men vi får även som nämnts symfoniska vippar och spacerocken görs sig också påmind med progressiva takter som extra krydda. Ett klart godkänt albumsläpp som jag kan tänka mig gör sig minst lika bra på livescenen.

Michał Badecki – bass
Wojciech Kowal – electric guitar
Michał Baszuro – electric guitar
Tomasz Hoffman – percussion
Michał Koziorowski – keyboards

Sounds Like The End Of The World – Stories
Progressive Promotion Records

1.No Trespassing 05:22
2.Walk With Me 06:13
3.Breaking The Waves 06:21
4.Obsession feat. Jan Gałach 04:31
5.Faults 05:25
6.Outflow 04:00
7.Acceptance 03:05
8.All Over Again 04:24

http://slew.art.pl/

https://www.facebook.com/SoundsLikeTheEndOfTheWorld

 

Betyg: 6/10

Conny Myrberg

Cast – Power And Outcome

Hur i hela friden har jag lyckats undgå höra detta band? Känslan när man lyssnar på nya albumet är att ta tidskapsel till 70-talet då musiken lade grund till så många genre. De symfoniska/progressiva banden tog också då en alltmer plats när man satt i pojkrummet och lyssnade in sig på allt det  där ”nya”. Cast från latinamerika med rötter i Mexico har en lång karriär bakom sig med mer än tjugo album i bagaget och 30 år som band.

Titelspåret Power and Outcome blandar en härlig känsla av nostalgi med Kansas, Saga och ELP. Details: a) Circle Spins är nästa alster som direkt sätter sig, en rätt lättsamt stycke där tankarna går till neuprog och deras rockoperor. Details: b) Start Again: Emerson, Lake & Palmer kom jag ihåg var lite kluriga att ta till sig i början men växte så sakteliga in, här får vi klara ELP vibbar och mer avancerade takter. Ja plattan har många karaktärer med det gemensamma att man kommer på sig ha ett leende på läpparna allt som oftast. The Gathering är ett spår där Dream Theaters teatraliska symfoni blandas upp med spel ala Kansas, här finns således inte bara ”old fashioned prog” utan Cast blandar även in dagens progressiva rock. Önskas en resa tillbaks till den prog/symfoniska rockens begynnelse med en del modernare takter så är detta plattan.

Cast – Power And Outcome
Progressive Promotion Records

1. Rules of the Desert (Instrumental) (11:35)
2. Power and Outcome (7:25)
3. Details: a) Circle Spins (5:47)
4. Details: b) Start Again (Instrumental) (8:43)
5. Through Stained Glass (8:46)
6. Illusions and Tribulations (9:27)
7. The Gathering (8:16)
8. Conquest (Instrumental) (3:30)
9. Full Circle (1:57)
10. Dialect for the 21st Century (5:16)

http://www.castofficial.com/

https://www.facebook.com/castrockprogresivo/

Betyg: 7,5/10

Conny Myrberg

T – Epistrophobia

t_epistrophobia-web

Multiinstrumentalisten Thomas Thielen släpper här sitt sjätte album tillika andra delen i sin musikaliska novell Epistrophobia. Ofta när det gäller album där en man eller kvinna kör alla instrument och som här inklusive sång känns det ibland inte riktigt lika kompetent eller att något fattas. Det är inte fallet med denna produktion. Thomas sång är också behagligt skön att lyssna på och kan beskrivas närbesläktad med Steve Hogarth karateristiska stämma. Finns även tillfällen då Daniel Gildenlöw sång dyker upp i tankarna. Det är också här musiken känns hämta sin inspirationen som en klone mellan Pain of Salvation och framförallt Steve Hogarth och hans Marillion. Ja Thomas Thielen har lyckats få ihop ett intressant skivsläpp, fullt med njutbara stycken och avkopplande musik. Albumet avslutas med den helt underbara dryga 14 minuters långa Epistrophe och plattan rekommenderas för fans av Marillion´s musikaliska ådra.

T – Epistrophobia
Progressive Promotion Records

CHAPTER FOUR: A POET’S DOWNFALL:
1. In Abeyance 11 daniel
2. The Dark Beyond Our Fears 11
CHAPTER FIVE: CONTINGENCIES: 11
3. What If no
4. What If Not 5. Forgiven
CHAPTER SIX: THE PLACE BEYOND THE SKIES
6. A Mask Behind A Mask Bowie
7. Epistrophe

http://www.t-homeland.de/
https://en-gb.facebook.com/ThomasThielenT/

 

Betyg: 7,5/10

Conny Myrberg

 

Cromwell – Black Chapter Red

Cromwell_-_FRONT
Cromwell – Black Chapter Red

 

Bandet bildades redan 1993 och första fullängdaren ”Burning Banners” kom ut 1997. Musiken inspirerades med grupper som IQ, Pallas och Jadis inom den neoprogressiva genren. Cromwell var aldrig tänkt som ett professionellt band utan mer på hobbynivå. Nu 19 år senare är de tillbaks med originalmedlemmarna Eric Trauzettel och Wofgang Täffner samt nytillskotten Holger Weckbach och Frank Nowack.

Black Chapter Red – ja hur har de nu lyckats med nysatsningen? ”Sound” och produktionsmässigt befinner vi oss fortfarande lite på nittiotalet, musiken är ändå en behaglig upplevelse. Här finns det mesta man kan önska sig  för oss som diggar genren neoprogressiv rock. Melodierna, kompositionerna, taktändringarna och inslag av det mera klassiska. Det saknas dock en del utstickare från grundmallen, vi befinner oss i landet lagom men som sagt det är fortfarande en behaglig resa som med fördel intages i viloläge.

Godkänd insats från ”hobbybandet”, nästa steg med lite mera tyngd och utstickare så kanske de hamnar i landet där deras inspirationsband befinner sig?!

Cromwell – Black Chapter Red
Progressive Promotion Records

1. Starlit Sands (8:20)
2. Black Confetti (6:12)
3. Roots (6:49)
4. The Lights (3:24)
5. November Sky (6:00)
6. Black Chapter Red (8:16)
7. Kissing Dynamite (4:04)
8. Deep Down (6:13)
9. End Of Life (6:41)

www.facebook.com/cromwellprogmusic

http://cromwell.de/home

 

Betyg: 6/10

Conny Myrberg

 

Karibow – Holophinium

Karibow – Holophinium
Karibow – Holophinium

Tyska gruppen Karibow bildades 1996 av multiinstrumentalisten Oliver Rüsing. Och i mångt och mycket kan Holophinium ses som ett soloalbum av Rüsing då han i princip spelar och sjunger allt på skivan som han själv spelat in, mixat, mastrat och producerat.

Holophinium är ett 100 minuter långt verk uppdelat på två skivor som handlar om astronauters reflektioner kring olika aspekter på livet. Den musikaliska inriktningen på skiva ett The fragments är melodiös neoprog med klara influenser från främst det Steve Hogarth-frontade Marillion. Låtarna i sig själva är snyggt uppbyggda kring tydliga melodier. Man får ganska snart en känsla av att sväva med i Rüsings sång, gitarr och keyboardslingor samt de kontemplativa texterna. Titelspåret ”Holophinium” inleder storslaget och växlar mellan pampig refräng, finstämda verser med lugnt pianokomp och rafflande trumfils när låten växlar över i Sagainfluerade synkoper. ”E.G.O” bygger Rüsing upp till en smekande men laddad och episk halvballad i sann Peter Gabriel-stil. Men ”E.G.O” har även dramatiska partier som tillför låten spänst, fart och fläkt. ”Victims of light” har en närmast popsmäktande refräng och låten är mitt singelval. I de nämnda spåren fyrar Rüsing av sina finaste pjäser. Inte förrän på skiva två Letter from the white room händer något som han inte redan gjort bättre i de inledande numren. Här blir Rüsing progressiv på riktigt när han drämmer till med den 36 minuter långa sviten uppdelad i sju underrubriker. Albumets tema går från fragmentariskt till sammanhållet och musikens nyanser skiftar i regnbågens alla färger.

Min kritik mot Holophinium består egentligen bara i att Rüsing inte sovrat enligt ”kill your darlings”-principen. I materialet jag inte nämnt finns nämligen förnämliga partier och idéer som bildar mycket välspelade och trevliga men inte särskilt spännande låtar. Tyvärr hör Michael Sadlers (Saga) gästinhopp som sångare på låten ”River” till dessa.

Karibow – Holophinium

Progressive Promotion Records

CD 1: The Fragments

  1. Distant Movements
  2. Holophinium
  3. E.G.O.
  4. Victims of Light
  5. Some Will Fall
  6. Connection Refused
  7. River
  8. Angel Scent
  9. King
  10. Quantum Leap

CD 2: Letter from the White Room

  1. Moon
  2. Walk on Water
  3. Orbital Spirits
  4. Eden
  5. Lifelong
  6. Part of the Century
  7. Plutonian

Betyg: 7 / 10

www.karibow.com

www.facebook.com/Karibow-289948447705391

 

Jukka Paananen