Magnum – The Valley of Tears

valley_of_tears-magnum-web

Magnum har en stor plats i mitt musikhjärta. Första gången vi möttes var 1982 och låtar som Soldier of the line och The spirit etsade sig fast för evigt. Jag har sedan dess följt bandet och troget köpt varje skiva de släppt. Även när de hette Hard Rain i slutet av 1990-talet.

Nu släpper de sin andra skiva med nyinspelningar och remixade versioner. Dock utan en enda ny låt vilket känns lite blodfattigt. Det är väl ingen dålig samling i sig men känns lite onödig kan jag själv tycka. Dessutom är det sista alstret med den långvarige keyboardisten Mark Stanway som varit med till och från sedan 1980. Bara det lämnar i sig en bitter eftersmak. Hur ska det låta framöver? Stanways avtryck är stort i Magnums sound. Sångaren Bob Catley fyller dessutom 70 år under 2017. Är denna skiva månne Magnums svanesång?

Innan de kastar in handduken vill jag att de i så fall remastrar de fem skivor de gjorde mellan 1986-1994. Gärna med extraspår och edit-versioner samt remixar. Snälla, om någon därute har kontakt med bandet. Var snäll och framför detta! Jag har längtat efter detta ända sedan de släppte sina förra remasters 2005. De stannade då på år 1985 så fortsätt nu gärna tack!

Magnum – The Valley of Tears
Steamhammer

1. Dream About You (remastered)
2. Back In Your Arms Again (Newly Re-Recorded)
3. The Valley Of Tears (remixed,remastered)
4. Broken Wheel (Newly Re-Recorded)
5. A Face In The Crowd (remixed,remastered)
6. Your Dreams Wont Die (remastered)
7. Lonely Night (acoustic Version,Newly Re-Recorded)
8. The Last Frontier (remixed, remastered)
9. Putting Things In Place (remixed, remastered)
10. When The World Comes Down (New live version)

http://www.magnumonline.co.uk/

 

Betyg: 6 / 10

Peter Dahlberg

Running Wild – Rapid Foray

Running Wild_Rapid Foray_300

Running Wild med Rock n Rolf i spetsen har hållit på ett tag nu. Nu spottar de ur sig studioplatta nummer 15 i ordningen. Den är inte alls dålig men jag upptäcker efter några lyssningar att det är lite för mycket små pauser i låtarna där det inte händer någonting. Det är de ställen där det inte är någon sång. Det låter så mekaniskt på något sätt. Inga coola trumfills eller något annat som bryter av lite. Lovande låtar är annars titellåten Rapid foray, Blood moon rising och plattans juvel allsångsrökaren By the blood in your heart. Den låten känns bättre producerad och bearbetad än de andra och låter mindre tom. Där har de bland annat slängt in säckpipor och körer som fyller ut. Kanske även mer koskälla skulle varit på sin plats! Nä, skoja bara.

Sammantaget är jag föga imponerad av denna skiva. De fick till en bra singel men inte så mycket mer.

Running Wild – Rapid Foray
Steamhammer

01. Black skies red flag
02. Warmongers
03. Stick to your guns
04. Rapid foray
05. By the blood in your heart
06. The depth of the sea – Nautilus
07. Black Bart
08. Hellestrified
09. Blood moon rising
10. Into the west
11. Last of the mohicans

 

Betyg: 4 / 10

Peter Dahlberg

Axel Rudi Pell – Game of Sins

Axel Rudi Pell Game Of Sins
Axel Rudi Pell – Game of Sins

Strängvirtuosen Axel Rudi Pell är återigen aktuell. Denna gång med ett ett nytt studioalbum vid namn Game of Sins. Det känns som tysken alltid är aktuell numera men gemensamt för alla dessa släpp är den oklanderliga kvalitén både på musiken och den fysiska produkten. Allt är perfekt när det kommer till tysken och hans musik. Det spelar ingen roll om det är svängiga heavy metal-stänkare, kraftfulla powerballader eller gungande mellantempoepos – allt är alltid perfekt. Axel Rudi Pell har nog aldrig tagit ett felaktigt ackord, sångaren Johnny Gioeli har förmodligen aldrig tagit en sur ton och vad trummisen Bobby Rondinelli kan det vet vi redan. Ingenting ligger fel, ingenting skaver, ingenting är för lite eller för mycket när Axel Rudi Pell skapar musik. Allt är perfekt och däri ligger problemet numera. Allt är alltid så perfekt så det går knappt att skilja den ena skivan från den andra. Faktum är att varje gång Gioeli ska börja sjunga på en refräng numera så börjar jag själv sjunga på någon refräng från ett tidigare album med gruppen. Detta beror på att gitarristen har en mall för den typ av låt han vill skriva och han använder den varje gång. Denna gång har han dessutom återanvänt några melodier och klichéer för mycket för att ett högre betyg skall kunna uppnås. En kamrat till mig hade ett bra argument en gång angående ett annat band som löd; ”Bearnaisesås blir ju inte godare bara för att du har en hel skål full med bearnaisesås.” Och det är ju sant. Bearnaisesås är ju supergott men äter man för mycket så blir det ju inte godare. Man blir snarare mätt på smaken och upplevelsen avtar. Exakt så upplever jag Axel Rudi Pell numera. The Masquerade Ball (2000) är enligt mig bandets mästerverk men nio album senare med exakt samma koncept, sound och typ av låtar så är jag numera mätt på Pells melodiösa hårdrock. Det är perfekt men tråkigt.

Axel Rudi Pell – Game of Sins
Steamhammer/Border Music

1 Lenta Fortuna (Intro)
2 Fire
3 Sons in the Night
4 Game of Sins
5 Falling Star
6 Lost in Love
7 The King of Fools
8 Till the World Says Goodbye
9 Breaking the Rules
10 Forever Free
11 All Along the Watchtower (Bob Dylan Cover)

www.axel-rudi-pell.de

 

Betyg: 5/10

Ulf Classon

Black Trip – Shadowline

Black Trip - Shadowline
Black Trip – Shadowline

På debuten Goin’ Under (2013) charmade svenska Black Trip oss med en nostalgitripp laddad med tidig New Wave of British Heavy Metal som kryddats med sjuttiotalets Scorpions. Nu är det dags igen men där debuten kändes entusiastiskt ihopsatt i farten så känns nya Shadowline mer genomarbetad. På debuten trängdes Iron Maiden och Saxon med Thin Lizzy och Scorpions. På uppföljaren är det alltså mer fokuserat och har du undrat hur det hade låtit om Thin Lizzy hade utmanat Iron Maiden i början på åttiotalet? Leta inte längre. Shadowline är här. Thin Lizzys svängiga hårdrock och Iron Maidens melodier levererade genom tvillinggitarrer skapar ett inte helt okänt men ändå tillräckligt säreget sound för att bli spännande. De paketerar det rockiga svänget och heavy metal-melodierna på ett övertygande sätt även om en del spår har svårt att nå upp till bandets fulla potential. Låtar som den tunga inledningen Die With Me och det urstarka titelspåret sätter en ganska hög ribba att överträffa även för bandet själva. Men med det sagt så är det inget spår som hamnar utanför ramen. Det är egentligen bara Subvisual Sleep som sticker ut en aning med sitt härliga Accept-riff och medryckande sväng vilket bara är upplyftande. Black Trip fortsätter alltså i sina barndomsidolers fotspår och hade vi fått några riktiga allsångsrefränger till så hade förmodligen betyget sett annorlunda ut.

Black Trip – Shadowline
SPV/Steamhammer/Threeman

1. Die With Me
2. Danger
3. Shadowline
4. Berlin Model 32
5. Over the Worldly Walls
6. Clockworks
7. Rooms
8. Subvisual Sleep
9. Sceneries
10. The Storm
11. Coming Home

www.blacktrip.se

 

Betyg: 7/10

Ulf Classon

 

Holy Moses – Redefined Mayhem

Holy Moses - Redefined Mayhem
Holy Moses – Redefined Mayhem

I snart trettio år har Sabina Classen styrt sitt Holy Moses med järnhand och trots att deras thrash fått lite mer svärta på senare år så har de aldrig vikit av från den inslagna vägen. Personligen har jag alltid tyckt att bandet har varit bättre live än på skiva och efter att ha tagit del av ytterligare ett stycke köttig tysk thrash från Aachen-gänget så är mitt intryck fortsatt intakt. På skiva är Holy Moses bra men inte tillräckligt bra för att mina öron skall slå frivolter av glädje. Det är ettrig och intensiv eurothrash för hela slanten vilket jag gillar men precis som på föregångaren Agony of Death (2008) så är det på tok för enformigt i längden. Problemet är att det inte finns några uppkäftiga krokar eller rejäla melodier som bryter av medan refrängerna är småcoola men inte tillräckligt häftiga. Det är dock rejält elakt mest hela tiden men det är ganska talande att mellantempolåten Into the Dark är skivas mest välljudande spår. Allt behöver inte gå i högsta hastighet hela tiden för att det skall vara brutalt. Men för att vara rå, okonstlad och stenhård tysk thrash så är Holy Moses helt rätt men för den som söker lite mer variation så blir Redefined Mayhem ganska enformig ganska snabbt. Dock är det alltid en fröjd att höra Sabina Classen morra, väsa, growla och gasta så att självaste Hin håle ryggar tillbaka förskräckt.

Holy Moses – Redefined Mayhem

Steamhammer / SPV

  1. Hellhound
  2. Triggered
  3. Undead Dogs
  4. Into the Dark
  5. Sacred Sorrows
  6. Process of Projection
  7. Fading Realities
  8. Liars
  9. Redemption of the Shattered
  10. Whet the Knife
  11. Delusion
  12. One Step Ahead of Death
  13. This Dirt

www.holymoses.net

Betyg: 5 / 10

Ulf Classon

Mekong Delta – In a Mirror Darkly

Mekong Delta - In a Mirror Darkly
Mekong Delta – In a Mirror Darkly

Man har aldrig tråkigt ihop med Mekong Delta. Ja bandet alltså, inte området i Vietnam, där har jag aldrig varit. Hur som helst så har jag alltid funnit dessa tyskar ganska underhållande vilket gör att jag alltid tar mig tid att lyssna när de varit aktuella med ny musik. Men efter att ha lyssnat på nya given In a Mirror Darkly och gjort ett återbesök i backkatalogen så inser jag att jag aldrig har så där exceptionellt roligt när jag lyssnar på deras skivor. Det är underhållande progressiv thrash i den mest tekniska skolan men det är aldrig så pass bra så att jag löper amok i mina vänners stereoapparater och tvingar dem att lyssna så fort jag får chansen. Med det sagt så kan jag konstatera att In a Mirror Darkly är ytterligare ett kapitel i bandet karriär de kan vara ganska stolta över för det är en oerhört solid produkt de levererar. Musicerandet är av ypperlig klass, Martin LeMars sånginsats är riktigt stark och aggressiviteten i thrashen finns kvar trots det intrikata anslaget. Antalet taktbyten och udda rytmer finns det i överflöd och det blir på det sättet aldrig riktigt tråkigt att lyssna på skivan. Men det blir som sagt aldrig riktigt roligt heller. Låtarna tenderar att bli något långrandiga, variationen mellan de olika styckena är för små och ibland kan det vara svårt och veta när skivan byter spår. Men det finns ljuspunkter. I Janus så hittar bandet ett skönt medryckande läge och ett mer dramatiskt anslag lyfter musiken över mängden. Även i den instrumentala Inside the Outside of the Inside med sitt Rush-iga intro så hittar de det där lilla extra som gör att man hajar till och koncentrerar sig lite mer. Men det är också allt. Albumet In a Mirror Darkly är som helhet trevlig men inget ut över det vanliga. Redan frälsta fans lär inte bli besvikna men så värst många nya fans tror jag knappast tyskarna fiskar upp denna gång tyvärr.

Mekong Delta – In a Mirror Darkly

Steamhammer / SPV

  1. Introduction
  2. Ouverture
  3. The Armageddon Machine
  4. The Sliver in Gods Eye
  5. Janus
  6. Inside the Outside of the Inside
  7. Hindsight Bias
  8. Mutant Messiah

www.mekongdelta.eu

Betyg: 6 / 10

Ulf Classon

Prong – Ruining Lives

Prong - Ruining Lives
Prong – Ruining Lives

För två år sedan släppte amerikanska Prong sitt åttonde album Carved in Stone. En av det årets bästa album och ett bevis på att Tommy Victor och hans mannar hittat tillbaka till storformen. Nu släpper de nästa album och formen håller i sig. Ruining Lives, som härligheten heter, är den skiva som gått snabbats för bandet att spela in och det är påtagligt. De dryga fyrtio minuter som skivan snurrar på så sprudlar musiken av energi och bandet stampar på i ett härligt tempo mest hela tiden. Deras tekniska men groovebaserade och industriosande metal står stadigt i sina punk- och hardcore-rötter men nu är det mer thrash än tidigare. Ja det är faktiskt rena rama thrashriff-orgien emellanåt! Victors gitarrspel är glödande och tillsammans med trummisen Art Cruz taktfasta stampande och småintrikata rytmer, bassisten Jason Christopher pulserande bas samt deras gemensamma förkärlek till udda taktbyten så har Prong en brett register att plocka ur. Lägg där till Victors melodiösa men ändå kraftfulla sång som han utnyttjar till fullo i de medryckande och melodistarka refrängerna så har du allt vad Prong handlar om.

Det finns mycket godis att hämta på Ruining Lives för oss Prong-fans. Tydliga anspelningar på de tidiga årens mästerverk som Cleansing och Rude Awakening finns det gott om men även nyare influenser så som math metal har smugit sig in. Det sistnämnda gör att deras ändå rätt så rättfram metal får ett mer tekniskt invecklat anslag och ett lite småprogressivt skimmer lägger sig över alltihopa. Låtar som Turnover, Remove, Separate Self, Absence of Light och Self Will Run Riot sätter sig i skallen ganska omgående trots de lite mer invecklade tongångarna. Ett bevis på att melodistyrkan är ovanligt stabil även denna gång och placerar Ruining Lives i toppskiktet av bandets i övrigt väldigt stabila diskografi. En av årets bästa metal-plattor!

Prong – Ruining Lives

Steamhammer / SPV

  1. Turnover
  2. The Barriers
  3. Windows Shut
  4. Remove, Separate Self
  5. Ruining Lives
  6. Absence of Light
  7. The Book of Change
  8. Self Will Run Riot
  9. Come to Realize
  10. Chamber of Thought
  11. Limitations and Validations

prongmusic.com

Betyg: 8 / 10

Ulf Classon

Magnum – Escape from the Shadow Garden

Magnum – Escape from the Shadow Garden
Magnum – Escape from the Shadow Garden

Somliga grupper och artister är så karaktäristiska och konsekventa i sin konst att deras namn blir ett begrepp. 17 album in i karriären är engelska Magnum synonymt med pampig, melodiös rockmusik och tronar i ensamt majestät på genretoppen nu när landsmännen i supergruppen Asia än en gång tappat i stringens. Låtskrivaren och gitarristen Tony Clarkin, som ju även producerar Magnums album, har efter sin hjärtattack 2002 skapat så mycket fantastisk musik att gruppens legendariska svit av 80-talsplattor nu är tangerad.

Visserligen kommer inte ens den fantastiska The Visitation (2011) att nå samma status som gruppens största kommersiella och kvalitetsmässiga framgångar On a Storyteller´s Night (1985) och Wings of Heaven (1988), men lyssningsvärdet är inte lägre. Och precis som fjolårets On the 13th Day ärEscape from the Shadow Garden som en förlängning av njutningen. Fängslande melodier och sagolika stämningar bildar tillsammans med distinkta riff och pampiga refränger de följeslagare du behöver för en stunds befrielse från den verkliga världens olyckliga tillstånd – ett ämne som Clarkin förövrigt behandlar med utsökt variation i sina texter.

En annan disposition av materialet hade dock gett ett bättre balanserat album. De fyra första spåren bildar nämligen en så monumental inledning att resten av albumet förefaller vara bagatellartat. Upprepad lyssning lyfter dock slöjorna från de skenbart tunnare låtarna och avslöjar vackert vemodiga och delikata melodier.

Magnum – Escape from the Shadow Garden

Steamhammer / SPV

  1. Live ‘til you die
  2. Unwritten sacrifice
  3. Falling for the big plan
  4. Crying in the rain
  5. Too many clowns
  6. Midnight angel
  7. The art of compromise
  8. Don’t fall asleep
  9. Wisdom’s had its day
  10. Burning river
  11. The valley of tears

www.magnumonline.co.uk

Betyg: 8/10

Jukka Paananen