Orango – The Mules of Nana

Orango - The Mules Of Nana

Hur jag aldrig kan ha hört talas om Orango tidigare är för mig en gåta. Det visar sig nämligen att norrmännen på sitt sjätte album The Mules of Nana slår an på de flesta strängar som tilltalar mig. Jag kommer att tänka på flera olika band, som till exempel Hellsingland Underground, men det känns ändå som att Orango har hittat ett någorlunda eget sound. Det är sjuttiotalsrock som leker med blues och lite soul medan både folkrock och även lite jazz vill blanda sig i den spänstiga leken. Det svänger om rockriffen, gunget kommer från bluesen, den känsliga nerven tillskriver vi soulen och det nästan jazziga trumspelet gör att musiken känns alert. Variationen är god, inte bara från låt till låt, utan även i låtarna utan att det varken blir onödigt invecklat eller kännas speciellt progressivt. Det som lyfter skivan är att det finns en röd tråd genom musiken som gör att man enkelt flyter med oavsett om det är rockigt rivigt eller mer sansade tongångar. Man liksom bara gungar med och myser. Bandet kittlar mina sinnen hela tiden men det saknas något som griper tag och hänför mig. Jag har svårt att sätta fingret på vad som saknas men det där lilla extra fattas för att ett högre betyg skall kunna delas ut. Men jag klagar inte för detta duger fin fint åt mig och ibland räcker det gott

Orango – The Mules of Nana
Stickman Records/Border Music

1. Heartland
2. The Honeymoon Song
3. Heirs
4. Tides are Breaking
5. Give Me a Hundred
6. Head On Down
7. Train Keeps Rollin’ On
8. Hazy Chain of Mountains
9. Born to Roll
10. Ghost Riders

http://www.orangotheband.com/

https://www.facebook.com/orangotheband/

 

Betyg: 7/10

Ulf Classon

Elder – Lore

Elder - Lore - 2015
Elder – Lore

Bostontrion Elder inledde karriären 2009 med ett hafsigt och stonerdoftande doomverk som bar bandets namn som titel. Två år senare släppte de den lysande Dead Roots Stirring där de lyckats sammanfoga sin doomtyngd med stonersväng och psykedeliska tongångar. De bjöd på långa låtar som bands samman med progressiva partier och målande melodier. Nu är de på gång igen och än en gång har de låtit utvecklingen ha sin naturliga gång. På nya Lore har de kvar sina tunga doomriff, det fuzziga soundet och den psykedeliska atmosfären i fem långa utsvävande progressiva låtar. Dock har det hårdnat till lite. Redan i inledningsspåret så kommer jag att tänka både på Bombus och Mastodon istället för allt det där som fick mig på fall på föregående alstret. Inget ont i det för det visar ju bara på ett band som hela tiden strävar efter att utveckla sin musik i en annars ganska snäv genre. Dock gör det att jag har fått det svårare att ta till mig nya skivan. Jag gillar verkligen de långa låtarna där de staplar riff på varandra men samtidigt tar sig tid att knyta samman alltihopa med mängder av melodier och psykedeliska färger. De lyckas skapa varma men samtidigt lite hotfulla skapelser som tycks kapsla in dig i ett virrvarr av hårda som mjuka riff, lättsamma som mörka melodier och oväntade men smakfulla taktbyten. Elder gör mig verkligen inte besviken med Lore men den hårdare framtoningen och det kompakta soundet gör musiken ändå ganska svårforcerad. Å andra sidan, ett luftigare sound hade tagit udden av tyngden, och det vill ju inte. Hur som helst så levererar Elder än en gång och jag kan knappt bärga mig och se vart nästa steg i deras utveckling kan ta vägen.

Elder – Lore
Stickman Records/Border Music

1. Compendium
2. Legend
3. Lore
4. Deadweight
5. Spirit at Aphelion

http://beholdtheelder.bandcamp.com/album/lore

https://www.facebook.com/elderofficial

 

Betyg: 7/10

Ulf Classon