The Quireboys – White Trash Blues

Många band borde aldrig ha kommit på idén att spela in ett coveralbum. Vissa band gör det ändå och lyckas helt okej. Få band gör det så bra så att man undrar om det verkligen är covers eller bandets egna låtar. The Quireboys tillhör definitivt den senare kategorin. De har tagit en paus från sin pubrock och har nu istället gett sig i kast med att spela in en radda klassiska blueslåtar. Resultatet heter White Trash Blues och är ett medryckande och vibrerande bluesrockalbum som inte på något sätt störs av att det är just covers vi lyssnar till. Bandet har verkligen lyckats sätta sitt sound och personliga prägel på låtarna. Stor del i detta har naturligtvis sångaren Jonathan Spike Gray. Det spelar nog ingen roll vad han sjunger så gör hans hesa stämma att det låter som just The Quireboys. Men det märks att också de övriga medlemmar i bandet verkligen brinner för detta projekt. Guy Griffin och Paul Guerins gitarrer glöder lika bra var för sig som tillsammans, Keith Weirs inspirerande orgelspel ger en härlig dynamik medan rytmsektionen Nick Mailing (bas) och Dave McCluskey (trummor) håller musiken samman och i rullning på rätt spår. De sätter alltihop i rejäl gungning direkt med Muddy Waters Cross Eyed Cat och vi får redan här stifta bekantskap med inlånade Lee Vernon (Pearl Handled Revolver) på munspel. Ett ypperligt tillskott till bandets sound och oumbärlig för skivan som helhet. Man skulle kunna tro att de i många fall avskalade originalen skulle blir svåra att göra något nytt med men när man hör britternas version på John Lee Hookers speciella Boom Boom så inser man att så inte är fallet. Det är kanske svårt att ta just en sådan låt till en ny nivå men de ger helt klart låten en ny musikalisk kostym utan att tappa låtens grundbultar. För det är precis det Quireboys har gjort. De har tagit låtar som ligger dem själva varmt om hjärtat och gjort dem till sina egna. Skivan White Trash Blues är ett ypperligt bevis på hur man skall göra covers och blir på köpet en härligt rockig bluesfest som det är oerhört svårt att sitta still till. Kort och gott ett måste för både Quireboys- och bluesfans att ta del av.

The Quireboys – White Trash Blues
Off Yer Rocka Recordings

1. Cross Eyed Cat
2. Boom Boom
3. I Wish You Would
4. Take Out Some Insurance
5. Going Down
6. Help Me
7. Shame Shame Shame
8. I’m Your Hoochie Coochie Man
9. Leaving Trunk
10. I’m a King Bee
11. Walking the Dog
12. Little Queenie

https://www.quireboys.com/
https://www.offyerrocka.com/

Betyg: 8/10

Ulf Classon

The Quireboys – Leaving Trunk EP

Brittiska pubrockkungarna i The Quireboys skall bli med bluesalbum. Lite senare i höst kommer nämligen nya skivan White Trash Blues men redan nu får vi ett smakprov i form av EP:n Leaving Trunk och det låter mycket lovande! Att de alltid har varit bevandrade i de blå tonerna vet vi men nu tar de ut svängarna rejält och ger sig i kast med några riktigt klassiska bluesstänkare.

Sleepy John Estes (1899-1977) Leaving Trunk (mest känd i Taj Mahals version från 1967) är en taktfast och medryckande sak i grunden men i Quireboys utförande, och med Spikes hesa stämma som extra krydda, blir den ett bluesrockigt och sensuellt musikaliskt party! Muddy Waters (1913-1983) Champagne and Reefer är så mycket klassisk blues det kan bli men samtidigt är lyriken en önskelista till ett dekadent party. Detta tar britterna fasta på när de höjer tempot en aning och återigen klär musiken i sin egna rockskrud. Denna låt samt tredje och sista spåret Rollin’ and Tumblin’ är exklusiva för denna EP samt odödligförklarade av just Muddy Waters. Det må vara Hambone Willie Newbern (1901-1965) som står som urskapare av Rollin’ and Tumblin’ men den har gjorts i så många versioner så det är svårt att hålla koll på alla. Min favoritversion är till exempel inspelad i en avskalad variant av North Mississippi Allstars. The Quireboys gör sin tempostarka version lika bra, om inte bättre, än de flesta när de adderar härlig slidegitarr och snygg orgel.

Efter att ha tagit del av detta oerhört härliga smakprov så inser jag att även om The Quierboys skall bjuda oss på blues så kommer de inte kunna släppa på sina rockgener. Det blir bluesigare men inte bara blues. Kommande White Trash Blues kan bli en bluesrockexplosion av hejdundrande mått om de fortsätter i samma stil som på denna EP. Det är medryckande, det är jordnära, det är sexigt och med Spike vid mikrofonen så blir det väldigt personligt. Jag är taggad på blues med Quireboys!

The Quireboys – Leaving Trunk EP
Off Yer Rocka Recordings

1. Leaving Trunk
2. Champagne and Reefer
3. Rollin’ and Tumblin’

https://www.quireboys.com/
https://www.offyerrocka.com/

 

Betyg: 9/10

Ulf Classon

The Quireboys – Twisted Love

Quireboys Twisted Love web

”Inga ballader denna gång” har The Quireboys starke ledare Spike påpekat mer än en gång inför bandets tionde albumsläpp. Även om jag har uppskattat det mer akustiskt drivna sound som de har lagt sig till med på senare album så är ett mer tempostarkt material något jag har efterlyst inför kommande släpp och på nya Twisted Love så infrias detta med råge. De ställer sig bredbent, vevar igång sin brittiska pubrock och levererar ett svängigt album som vi Quireboys-fans önskat oss mer än en gång de senaste åren. Egentligen är det inget märkvärdigt med bandets musik. Många band har bjudit på detta tidigare och många band kommer erbjuda det i framtiden också. Det vill säga svängig bluesrock med medryckande refränger som man snabbt kan hänga med i. Det som gör att Quireboys reser sig över mängden är att de hållit på med detta i snart trettio år. De turnérar konstant och när de nu äntligen har en hållbar laguppställning så börjar de även svetsas samman i studion vilket ger ett mer gediget intryck på skiva. Inledande trion Torn & Frayed, Ghost Train och Killing Time är ett bra bevis på hur de gemensamt gungar sig fram medan Spike levererar sin sedvanligt hesa stämma. Sen har vi en treklöver med kommande livefavoriter i form av Life’s A Bitch, Stroll On och Shotgun Way där bandet garanterat kommer leva upp scen. Bäst är ändå ”nyinspelningen” av Gracie B som på albumet St Cecilia and the Gypsy Soul (2015) är en akustiskt svängande och känslofylld låt. Med namnet Gracie B (Part II) har den nu blivit elektrifierad och svänget är ersatt av ett pumpande gung som tillsammans med Spikes hesa röst nästan blir rodnande erotisk. Där och då träffar de huvudet på spiken vad hela Quireboys handlar om för mig. Sväng, gung och känslor. Bandets musik är nog inte för alla men personligen är jag oerhört svag för dessa veteraner som bara tycks bli bättre och bättre.

The Quireboys – Twisted Love
Off Yer Rocka Recordings

1. Torn & Frayed
2. Ghost Train
3. Killing Time
4. Twisted Love
5. Breaking Rocks
6. Gracie B (Part II)
7. Life’s A Bitch
8. Stroll On
9. Shotgun Way
10. Midnight Collective

http://www.quireboys.com
http://www.offyerrocka.com

Betyg: 8/10

Ulf Classon

The Quireboys – St Cecilia and the Gypsy Soul

Quireboys, The - St Cecilia And The Gypsy Soul
The Quireboys – St Cecilia and the Gypsy Soul

Att brittiska The Quireboys har dragit sig mer och mer åt det akustiska hållet den sista tiden har inte varit någon hemlighet. De akustiska konserterna har bytt av varandra och på förra årets album Black Eyed Sons så var det mer akustisk rock än en elektrifierad sådan. Inget fel med det, de gör inte bara sina gamla låtar utmärkt i det mer avskalade formatet, de skapar även nya låtar som håller fin klass i samma format. På nya St Cecilia and the Gypsy Soul så får den akustiska rocken fullt spelrum och även om det är bra så är jag inte helt såld. Jag föredrar helt klart den mer fartfyllda bredbenta brittiska pubrocken som de har skämt bort oss med tidigare men bandets nya kostym fungerar bra den också. Det som dock överraskar mest är den melankoliska aura som snyggt bäddar in hela skivan. Det är egentligen bara på skivans två bästa spår som den partyrock som bandet gjort sig kända för tittar fram. I St Cecilia står bandet bredbent och stadigt på pubrockscenen och får det att svänga finfint medan de i bluesiga Out of Your Mind känns skönt kaxiga och framåt. Det är så jag vill ha mitt Quireboys. Men med det sagt så går det inte att värja sig för den mörka Gracie B, den sorgsna slidegitarren i Can’t Hide it eller känslostormarna Land of my Father och The Best are Not Forgotten. Den enda stora plumpen i protokollet är avslutande balladen Why Did it Take So Long vars elektroniska inslag tar udden en aning av den annars så snygga organiska ljudbilden.

För den inbitne Quireboys-fantasten så släpps detta album i en fullmatad box innehållandes 4CD och är mycket prisvärd. Med huvudskivan i färskt minne så är faktiskt extramaterialet fullt befogat. Först får vi ta del av Halfpenny Dancer (2009) som inte har varit tillgänglig på ett tag och här får vi egenkomponerade akustiska låtar med bandet. En väldigt bra skiva som jag har lyssnat mycket på men dock aldrig när jag känt för att festa loss. Låtar som There She Goes Again och Mona Lisa Smiled kan man dock aldrig tröttna på men bästa är nog ändå deras version på UFOs Love to Love som de gör exemplariskt bra. Bra är även dubbelskivan Halfpenny Live som vi får ta del av. Konserten spelades in 2010 och har aldrig varit tillgänglig förut vilket bara det gör det här till ett måste för oss Quireboys-fans. Här får kommer bandets akustiska rock till sin fulla rätt då de har adderat fiol, mandolin, banjo och andra coola instrument till upplevelsen. Låtarna lever upp på ett helt annat sätt än på Halfpenny Dancer och bandet känns mer vibrerande och självklara i det akustiska liveformatet. Låtar som Roses & Rings, One For the Road och framförallt klassikern 7 O’clock hör till höjdpunkterna på detta livedokument som absolut tåls att kollas upp.

St Cecilia and the Gypsy Soul en klart godkänd platta som till och med höjer sig ett snäpp i jämförelse med sitt närmaste syskon. Jag är dock inte helt övertygad men gillar ändå det jag hör. Nästa gång vill jag nog dock ha ett mer elektriskt laddat Quireboys för att poängen skall klättra upp ett snäpp från den ursprungliga sjuan jag ger denna skivan. Nu kämpar sig ändå albumet upp en poäng tack vare det härliga extramaterialet som inte bara är underhållande att lyssna på utan också stämmer bra in med huvudalbumets musikaliska inriktning.

The Quireboys – St Cecilia and the Gypsy Soul
Off Yer Rocka Recordings

1. Gracie B
2. Land of my Father
3. St Cecilia
4. The Promise
5. Can’t Hide it Anymore
6. Out of Your Mind
7. The Hurting Kind
8. Adaline
9. The Best are Not Forgotten
10. Why Did it Take So Long

www.quireboys.com

 

Betyg: 8/10

Ulf Classon