Nekromant – Snakes & Liars

För två år sedan släppte Värnersborgstrion Serpent sin debut Nekromant och imponerade rejält. När uppföljaren Snakes & Liars nu är här så heter bandet istället just Nekromant och de fortsätter att imponera. Namnbytet har som tur var alltså ingen större inverkan på musiken även om det hörs att grabbarna har utvecklas både som låtskrivare och musiker. Debuten vävde samman klassisk brittisk heavy metal med amerikanska fuzziga stonertoner och bildade ett svängigt och yvigt album i doomgenren. Uppföljaren tar några rejäla kliv i rikting mot de brittiska öarna och resultatet blir i stället ett doominfluerat och lite fuzzigt heavy metal-album av klassiskt brittiskt snitt. Black Sabbath-riffen ackompanjeras av tidiga Iron Maiden-melodier men jag hör också fortfarande influenser från såväl Skraeckoedlan som Asteroid om än i mindre doser denna gång. Framförallt har de spetsat till låtskrivandet. Istället för att ta de tunga riffen ett varv extra så letar sig istället musiken iväg i en snygg vändning och allt material känns helt klart mer levande. Sedan har de hittat en bra balans mellan tempostarka spår som Stoned to Death, Doomed to Die samt Snakes & Liars och de lite långsammare och mer psykedeliska låtarna som till exempel Never Saved och Funeral Worship. Extra glad blir jag av deras tolkning av Dan AnderssonSpelmannen som avslutar albumet. Det svenska språket passar finfint in i bandets varma ljudbild och mina tankar förs en aning till de svenska folkdoomveteranerna i Faith. Så namnbytet till trots så känner vi igen dessa grabbar och deras kärlek till gammal hederlig heavy metal samt viljan att sträva efter ett eget uttryck. Fortsätter deras utvecklingen på detta sätt så får de gärna byta namn inför varje nytt album i framtiden!

Nekromant – Snakes & Liars
Transubstans Records/Record Heaven

1. Stoned to Death, Doomed to Die
2. Funeral Worship
3. Black Velvet
4. Ashes & Rain
5. Inside Yourself
6. Mardröm
7. Never Saved
8. Snakes & Liars
9. Spelmannen

 

https://sv-se.facebook.com/Nekromantband/

 

Betyg: 8/10

Ulf Classon

 

Magnolia – På Djupt Vatten

Magnolia - På Djupt Vatten - 2016
Magnolia – På Djupt Vatten

 

Den kraftfulla powertrion Magnolia rullar vidare på redan utstakad väg och vässar till låtskrivandet på nya given På Djupt Vatten ytterligare ett snäpp. Sedan starten har de gungat, krängt och rullat fram med svängig organisk sjuttiotalsrock ibland inlindat i ett psykedeliskt skimmer. För var giv har de blivit rakare, starkare och mer genomarbetade. Med andra ord bättre. På denna den sjätte given så är både riff och refränger mer minnesvärda än tidigare och tankarna förs som vanligt till band som November, Abramis Brama och Cream. Magnolia har dock mejslat fram en egen identitet och står stabilt på egna ben vilket hörs i musiken som framförs med pondus och självsäkerhet. Energiknippet Astronaut inleder på ett väldigt bra sätt, den ibland smått intrikata Lev Varje Stund gör mig fokuserad och Ensamvarg får en att tänka till. I Kan Du Förlåta Mig bjuder de både på muller och psykedeliska tongångar som snyggt bryggar samman med varandra. Den efterföljande akustiska snutten Brev Till Horisonten är ett perfekt intro till rockiga Jag Ska Dra Iväg som i sin tur är en snygg kontrast till det efterföljande tunggunget i De Stora Leker Krig. Hela kalaset avslutas med de fartfyllda Molnen Skingras och Lilla Vännen innan instrumentala Lugnet Efter Stormen får agera outro. I det stora hela är Magnolia mindre flummiga och progressiva än tidigare. De rullande riffen, framåtandan och en mer träffsäker attityd har istället tagit mer plats vilket jag tackar för. Detta ger oss bandets starkaste album i karriären och förhoppningsvis får nu fler upp ögon och öron för detta härliga band.

Magnolia – På Djupt Vatten
Transubstans Records/Record Heaven

1. Astronaut
2. Lev Varje Stund
3. Ensamvarg
4. Kan Du Förlåta Mig
5. Brev Till Horisonten
6. Jag Ska Dra Iväg
7. De Stora Leker Krig
8. Molnen Skingras
9. Lilla Vännen
10. Lugnet Efter Stormen

http://magnoliarock.se/

https://www.facebook.com/Magnolia

 

Betyg: 8/10

Ulf Classon

Mangrove – Days of the Wicked

Mangrove - Days Of The Wicked
Mangrove – Days of the Wicked

 

Det har tagit svenska Mangrove nästan sex år att följa upp den utmärkta A Distant Dream of Tomorrow (2010) men väntan var väl värd att uthärda. Tiden har gjort att deras jordiga och tunga sjuttiotalsrock har mognat och utvecklats till något personligt. Återigen är det Black Sabbaths fyra första album som utgör grundbultarna i bandets musikaliska plattform men ett tränat öra kan finna både det ena och det andra från det gyllene sjuttiotalet. Det jag uppskattar mest förutom de fuzziga och feta riffen är det smålätta progressiva anslaget de lagt sig till med. Detta gör att låtarna får lite längre speltid men de lyckas samtidigt fylla ut med intressanta passager och snygga melodier. Musiken är snyggt upplagd på hela skivan och variationen skapar en fin dynamik men jag skulle uppskattat en eller två lite starkare refränger till. Med det sagt så är jag mycket glad över att denna tunga powertrio är tillbaka och det med besked. Skivan växer för var lyssning så bli inte förvånade om betyget har stigit någon poäng i slutet på året.

Mangrove – Days of the Wicked
Transubstans Records/Record Heaven

1. Gambler
2. Different Pages (Of Life)
3. Into the Light
4. Days of the Wicked
5. Mangronaut
6. Demonspirit
7. Drift Away
8. In the Shade

https://www.facebook.com/Mangrove

https://soundcloud.com/mangrove_swe

 

Betyg: 7/10

Ulf Classon

Gudars Skymning – Till Detta Var Jag Nödd Och Tvungen

Gudars Skymning - Till Detta Var Jag Nödd Och Tvungen
Gudars Skymning – Till Detta Var Jag Nödd Och Tvungen

Norrländska Gudars Skymning fortsätter sin vandring längs med den jordiga sjuttiotalsstig som de redan stakat ut riktningen för på sina tre föregående album. Tungt rullande sjuttiotalsrock göds med bluesgung, progressiva partier och svenska folkmusikmelodier. Tack vare de svenska texterna så kommer man osökt att tänka på band som Abramis Brama och Magnolia men Gudars Skymning står stabilt på egna ben. Att de har spelat in hela skivan live i studion under fem dagar gör också sitt till att få till den där goa känslan av att befinna sig mitt i musiken när man lyssnar. Detta är ett mastigare stycke musik att ta in än den närmaste föregångaren Höj era Glas (2013) men är samtidigt både djupare och bredare musikaliskt. De vågar ta ut svängarna mer än tidigare och som bäst är de när de låter de tunga Iommi-riffen sammanflätas med svenska folkmusikmelodier. Det är inte unikt men ger ändå bandet en liten särprägel som jag tycker de kan utforska mer till nästa gång. Till Detta Var Jag Nödd Och Tvungen är ytterligare ett starkt album från Gudars Skymning som imponerar mer och mer på mig.

Gudars Skymning – Till Detta Var Jag Nödd Och Tvungen
Transubstans Records/Record heaven

1. Olycksfågel
2. Ur Askan
3. Djupa Revor
4. Gånge-Rolf
5. Ormens Ägg
6. Arla I Urtid
7. Till Detta Var Jag Nödd Och Tvungen
8. Kaisers Testamente
9. Vedergällningen
10. Strövtåg I Mörkveden

https://www.facebook.com/gudarsskymning

 

Betyg: 7/10

Ulf Classon

Serpent – Nekromant

Serpent - Nekromant - 2015
Serpent – Nekromant

Värnersborgstrion Serpent stämmer i bäck och visar vart skåpet skall stå på nya plattan Nekromant. Deras grundplåt beståendes av Black Sabbath och Pentagram blandas upp med tongångar som påminner om Skraeckoedlan och Asteroid och ibland förs mina tankar åt Truckfighters-hållet. Detta ger i sista ändan ett ganska så eget uttryck även om man nickar igenkännande mellan varven. Bandet har dock lyckats höja sig en bit över mängden med ett starkt låtskrivande som aldrig står still och stampar. Ibland rockas det på utan krusiduller och ibland är det så betongtungt att golvet under högtalaren bågnar. När de sedan lyckas sammanfläta dessa två element så blir det som bäst och dynamiken ger skivan både liv och nya höjder. Lägg där till en jordnära och varm ljudbild så är vi i hamn. Att kalla Serpent för doom är fel och det går heller inte att placera dem i det så kallade retrorockfacket. Jag konstaterar bara att de vet hur ett Iommi-riff skall låta och nu är det bara att vänta på att vinylen skall anlända med brevbäraren.

Serpent – Nekromant
Transubstans Records/Records Heaven

1. Hounds of Hell
2. Doom On You
3. Feverdream
4. Demon On Our Side
5. Hey You
6. Praying For a Curse
7. Leaving the World
8. This is My Time
9. Master of Ceremony

www.facebook.com/SerpentSwe

 

Betyg: 8/10

Ulf Classon

 

Ponamero Sundown – Veddesta

Ponamero Sundown - Veddesta - 2015
Ponamero Sundown – Veddesta

Jag gillade verkligen debuten Stonerized (2009) när den anlände men eftersökte då starkare refränger. På efterföljande Rodeo Eléctrica (2011) var detta åtgärdat och mitt gillande ökade betygsmässigt. Betyget går inte upp en gång till när nu Stockholmarna i Ponamero Sundown ger oss sitt tredje alster Veddesta men någon försämring är det inte heller. Bandet levererar övertygande sin musik som hamnar någonstans i gränslandet mellan blytung rock och stonerrock. Ibland blir det skönt sjuttiotalsgroove och ibland härligt fuzzigt och ökenvarmt men det blir aldrig några större kontraster som stör mellan de olika influenserna. I de rakare mer forcerande spåren så rullar riffen fram och svänget är betongstabilt. Trummisen Peter Eklund och basisten Robert Triches får verkligen jobba på i maskinrummet för att sätta Anders Martinsgårds massiva riff i rullning men när de väl fått upp ångan så går de inte att stoppa. Över detta så färglägger Martinsgård med snygga melodier och Niclas Engwall ger ytterligare en dimension med sin kraftfulla stämma. Så har det alltid varit i Ponamero Sundown-land och därför är det kul att se att de nu även bemästrar att sträcka ut speltiden. I spåret Rhinostodon visar de nämligen upp hela sin repertoar men adderar också en touch av ett psykedeliskt skimmer samt en lite progressivare ådra. Låten skiftar mellan tunga groovepartier och lugnare stunder för att i nästa stund bli Black Sabbath-doom-ig. Jag har verkligen inget emot bandets rakare tongångar men nästa gång vill jag gärna höra mer av deras progressivare sida. Då kanske till och med betyget kliver upp ytterligare en snäpp? Vem vet?

Ponamero Sundown – Veddesta
Transubstans Records

1. Bottom of the River
2. Hangman’s Trail
3. Restart My Meart
4. The Fortune Teller
5. Rhinostodon
6. Broken Trust
7. Dead and Gone

http://ponamerosundown.bandcamp.com

http://www.facebook.com/ponamerosundown

 

Betyg: 8/10

Ulf Classon

Magnolia – Svarta Sagor

Magnolia - Svarta Sagor
Magnolia – Svarta Sagor

Powertrion Magnolia gör verkligen skäl för ”power” med sitt nya och femte album Svarta Sagor. Det fria musikaliska tänket, den organiska känslan och det psykedeliska skimret är intakt men musiken tar en mycket rakare och mer direkt väg nu känns det som. Rötterna är fortfarande fast förankrade i sjuttiotalets hårda rock där groovet står i centrum och svänget sätter marken i gungning. Inledande Tungt Faller Regnet får mig snabbt på fall, efterföljande Omväg eggar mig retsamt med sina Black Sabbath-toner och Tid Och Rum försätter mig nästan i trans. Sedan gungar det på men som sagt med ett mer fokuserat anslag än tidigare vilket höjer intrycket för min del mot föregående alster med bandet. När sedan titelspåret drar igång och bjuder på en omtumlande och proggig Black Sabbath-omgång så går jag i spinn. Efterföljande Bortom Staden Av Guld är inte lika blodtryckshöjande men är ändå med sin krautrockaura en härlig landningsbana innan tonerna av Kriget Kallar klingar ut skivan. En skiva som växer för var lyssning och som trots sitt stabila sound är både luftig och slagkraftig. Ett något anonymare mittenparti och någon instrumental låt för mycket gör att helheten mattas ner en pinne i betyg. Men vem vet? Som så många gånger förut så kan betyget ha stigit när årsbästalistan skall summeras i slutet på året.

Magnolia – Svarta Sagor
Transubstans Records/Record Heaven

1. Tungt Faller Regnet
2. Omväg
3. Tid Och Rum
4. Den Dagen Den Sorgen
5. Hamnar Aldrig Snett
6. Aldrig Nöjd
7. Tillfällig Frihet
8. Svarta Sagor
9. Bortom Staden Av Guld
10. Kriget Kallar

http://magnoliarock.se

 

Betyg: 7/10

Ulf Classon

 

 

Burning Saviours – Unholy Tales From the North

Burning Saviours - Unholy Tales From The North

Burning Saviours – Unholy Tales From the North

Jag har haft ganska dålig koll vad Örebrokvartetten Burning Saviours har haft för sig det sista. Inte så konstigt egentligen då de endast har släppt ett gäng singlar sedan senaste fullängdaren Nymphs & Weavers (2007) såg dagens ljus. Men när nya Unholy Tales From the North drar igång så känns det genast bekant och tryggt. Inte bara det att man känner igen bandet utan även för att man forslas rätt in i sjuttiotalets doomscen där Black Sabbath regerade och Pentagram utmanade. De flörtar i och för sig både med stoner som tung sjuttiotalsrock men det är i klassisk riffig doom de har sin bopålar. Inledande trion låtar är tungt rullande småepisk doom som inte bara bjuder in till långsamt gungande riff utan även till småmedryckande refränger. Jag gillar det jag hör men jag blir inte golvad direkt. En starkare inledning hade varit att föredra. Ljudbilden är dock härligt daterad och luftig för att lyssnaren skall kunna hitta tillrätta i tidsepoken men jag saknar något som lyfter musiken. Men nu tar dock skivan fart och växer sig starkare. Låten Ondskan med sin svenska lyrik och högre tempo tar med mig på en härlig resa där jag tänker både på November och Abramis Brama. Detta gillar jag skarpt och att sjunga på svenska passar inte bara bandet utmärkt utan även sångaren Mikael Monks kommer mer till sin rätt här känns det som. Inside My Mind fortsätter lite i sin föregångares fotspår utan att direkt överraska men är ändå medryckande och njutbar. Njutbar är bara förnamnet på efterföljande The Sons of the North med vars episka doom och upptemporefräng blir nästan en kampsång! Avslutande Lyktgubben har trots sin titel en engelsk text och är musikaliskt en riktig stänkare med en långsammare refräng vars blytunga riff kommer blidka konsertbesökare i framtiden. Burning Saviours överraskar utan att jag blir överraskad. Man känner att bandet har potential att göra storverk och de överraskar med att ta sig an en genre som inte är direkt överbefolkad av nya bra band. De har hela tiden befunnit sig i regionen men den Witchcraft-skuggan de riskerade att hamna i har de undvikit snyggt. Men det finns saker att jobba på för att jag skall våga mig på ett högre betyg helt klart. Ljudet kan bli lite fläskigare, Monks kan ha lite mer tryck i rösten och en del spår kan faktiskt vara lite längre för att skapa en mer episk doomkänsla. Men oavsett så är Unholy Tales From the North en halvtimme skönt svängande klassisk doom som inte alls skall skämmas för sig och skivan har helt klart potential att växa till sig.

Burning Saviours – Unholy Tales From the North
Transubstans Records/Record Heaven

1. They Will Rise Tonight
2. And the Wolves Cried Out
3. Your Love Hurts Like Fire
4. Ondskan
5. Inside My Mind
6. The Sons of the North
7. Lyktgubben

www.facebook.com/burningsaviours

 

Betyg: 7/10

Ulf Classon

 

 

Skånska Mord – Skånska Mord EP

Skånska Mord - Skånska Mord - 2014

Skånska Mord – Skånska Mord

Har du en gång fastnat för Örkelljungas stoltheter Skånska Mords tunga, småproggiga och lätt psykedeliska sjuttiotalsrock så kan du andas ut. Den nya självbetitlade EPn avviker nämligen inte från deras redan inslagna och framgångsrika musikaliska spår. Detta smakprov på vad som komma skall i form av en fullängdare är inget mindre än ytterligare en superstabil utgåva i bandets diskografi. Inledande Illusion är en tungt gungande och svängig sak med bärande melodier medan uppföljaren Leaving visar upp den mer jammiga och progressiva sidan av bandet. Mer sansade och psykedeliska A Room Without a View är ett lite mörkare spår och avslutande Black Salad är en riktig gitarrfest med medryckande riff och melodier i överflöd. Den senare är dessutom en cover på en låt av Janne Schaffer och den berömda gitarristen gör till och med ett gästframträdande på sin egna låt. Bandet bjuder som ni märker på godis från hela sin repertoar vilket inte bara gör denna EP till en skönt varierande historia utan även borgar för att det kommande albumet kan bli en härligt dynamisk upplevelse. En upplevelse jag verkligen ser fram emot. Har du aldrig hört Skånska Mord tidigare men uppskattar deras genrekollegor i bland annat Graveyard så bör du omgående kolla upp dessa tungt rockande grabbar.

Skånska Mord – Skånska Mord EP
Transubstans Records/Record Heaven

1. Illusion
2. Leaving
3. A Room Without a View
4. Black Salad

www.facebook.com/skanskamord

 

Betyg: 9/10

Ulf Classon

Ironbird – Black Mountain

Ironbird - Black Mountain
Ironbird – Black Mountain

 

Precis när man börjar fundera på vart svenska Mangrove tagit vägen så dyker gitarristen Magnus Jernström upp som gubben i lådan med ett nytt band vid namn Ironbird. Denna järnfågel är precis vad en riffjunkie som mig behöver just nu när höstens stora vemod börjar rulla in. De lyckas kombinera Black Sabbaths tunga sjuttiotalsriffande med nittiotalets stonerrocksgung utan att det skär sig det minsta. Däremellan petar de in ett svängigt Thin Lizzy-riff, lite yvigt Led Zeppelin-djup och inte allt för sällan kommer jag att tänka på Pepper Keenan-eran av Corrosion of Conformity. Det bästa med alltihopa är att de inte tvingar ner alla influenser i en och samma gryta utan varje låt har fått sin egen identitet. Tillsammans med bandets härliga förmåga att knyta samman låtarna med varandra gör att Black Mountain blir ett väl sammansatt och varierat album. Många band inom den så kallade retrorock-genre har en tendens att bli allt för odynamiska och bara riffa på men Ironbird undviker den fällan utan problem. En del av det är sångaren Rasmus Jansson förtjänst som har en förmåga att anpassa sig efter vad låten behöver. På det blytunga titelspåret lägger han sig till med ett högt Ozzy Osbourne-register, på de spår som andas mer ökenrock så hittar han ett lägre tonfall och på de mer sansade låtarna får han utnyttja hela sin strupe. Jag säger inte att han har det bredaste registret en sångare kan han men till denna sorts tunga rock så funkar det utmärkt och han utnyttjar de resurser han har mycket bra. Detta är en debut som smakar mumma för en sådan som mig som har fallit för den nya vågen av gammal tung rock. Med en speltid på strax under fyrtio minuter så har albumet en lagom längd för att det inte skall bli för långrandigt men ändå lämna ett sug efter att få höra mer. Låten som bär bandets namn har snabbt blivit en favorit och jag ser fram emot vad detta band kan uträtta i framtiden. Men först och främst väntar jag ivrigt på vinylutgåvan för jag tror att det retrodoftande sound bandet lyckas få till kommer blomma ut än mer när det väl spelas upp på svart vax. Precis vad denna sorts musik förtjänar.

Ironbird – Black Mountain
Transubstans Records/Record Heaven

1. Hard Times Light Shines
2. Black Mountain
3. Waterfall (The Sky is Burning When Your Soul Turns to Ashes)
4. Tomorrows Dream
5. Ironbird
6. Up On the Hill
7. In Time
8. Nothing’s Real

www.facebook.com/ironbirdsweden

https://soundcloud.com/transubstans-records/ironbird-black-mountain

 

Betyg: 8/10

Ulf Classon