När nu Michael Kiske och Kai Hansen återförenats med Helloween (som därigenom består av sju man) tycks även bandets ex-gitarrist Roland Grapow vilja ha en del av kakan. Detta fixar hamburgsonen genom att hans nuvarande band Masterplan tacklar en rad av de låtar Grapow skrev under sina år i bandet, 1989-2001. Denna period är idag tämligen förbisedd, men själv tycker jag att den kantades av en rad utmärkta album, och att kronan på verket – skivan ”The Dark Ride” från år 2000 – är det bästa Helloween-albumet, alla kategorier. Därför är det kul att återhöra de här låtarna och göra jämförelser. Nu ska det väl ärligen sägas att den främsta skillnaden är sången, då Masterplans Rick Altzi har en skrovlighet helt olik allt som de mer vänt sjungande Kiske och Andi Deris stått för. Vissa skillnader i modernitet också, såklart, och så är Masterplans keyboardledsagade sound mer sylvasst än det ljud som Helloween bjuder.
Till höjdpunkterna hör utan tvekan tyskpompösa ”Mankind” (ursprungligen på ”Pink Bubbles Go Ape”, 1991), blytunga ”Mr. Ego” (”Master of the Rings”, 1994) och hyllningen till musiken i ”Music” (”Chameleon”, 1993). Här kan man tala om versioner som överglänser originalen. Talar vi istället om orientaliskt meditativa ”Time of the Oath” (titelspår från 1996) går väl förlaga och kopia hand i hand, medan nummer som episka ”Escalation 666” (från ”The Dark Ride”) redan från början var snudd på perfekta. Slutligen är väl kanske inte ”PumpKings” världens mest nödvändiga skiva. Alla låtar finns ju redan i tidigare versioner. Men Masterplan har gjort ett enormt bra jobb, och är det så att denna skiva får bandet att plocka upp Helloweens magnum opus ”The Dark Ride” på liverepertoaren, då är allt vunnet.
En fråga: Är Ozzy Osbourne insamplad redan i sistnämnda låts originalversion?
Masterplan – PumpKings
AFM
01. The Chance
02. Someone’s Crying
03. Mankind
04. Step Out Of Hell
05. Mr. Ego
06. Still We Go
07. Escalation 666
08. The Time Of The Oath
09. Music
10. The Dark Ride
11. Take Me Home
http://www.masterplan-theband.com/
Betyg: 7/10
Daniel Reichberg