2019 – Ett mellanår för min del när det gäller konserter, festivaler och musikaliska event. På skivfronten kom som vanligt en uppsjö av bra musik, tyvärr hinner man inte ta till sig allt och lyssnandet blir alltmer via stream eller nedladdat (promofiler). Ibland kan det då vara extra njutbart att slå sig ner i soffan till tonerna av en hederlig vinyl!
Lista utan inbördes ordning:
Darkwater – Human
Borås stolthet inom progressive metal är äntligen tillbaka och det med besked!
Opeth – In Cauda Venenum
Får erkänna att min entusiast till bandet började tryna så kommer de ut med detta mästerverk, dessutom både på svenska och engelska.
Minora – Ebb and Flow
Årets återförening med ett grymt albumsläpp som borde få en jäkla massa mer spridning.
Devin Townsend – Empath
Musikaliskt geni eller en toknisse, ännu ett härligt album med mycket av allt.
RAY ALDER – What The Water Wants
Favoritvokalist som visar var skåpet skall stå även på egen hand.
Lonely Robot – Under Stars
John Mitchell som medverkar i ett otal neoprogressiva band avslutar trilogin i sitt projekt Lonely Robot på topp.
PORT NOIR – The New Routine
Den svenska trion levererar ett tungt fräscht sound med melodier som sitter.
Jolly – Family
Ett genomgående bra album tillika starka melodier som med fördel spelas på “repeat”.
Maraton – Meta
Som stort fan av progressive metal gjorde norska Maraton en debut som direkt föll i smaken.
Timecode Alpha – Place du Martyr
Verkar vara året då flertalet band återkommer efter många års tystnad, här ett lyckat sådant tillika en s.k. växare
På livescenen 2019 fanns en rad minnesvärda akter:
Myrath – På Sweden Rock med dubbla framträdanden och vad jag förmodar bandets genombrott på den Europeiska scenen, har sett bandet från Tunisien innan festivalen liksom efter hemmavid i Götet och bandets spelglädje samt uppskattningen till publiken är påtaglig.
A.C.T – Musikens Hus. Ett tag sedan de berikade oss på livescenen, återigen en musikalisk resa i glädjens tecken och jösses vilka skickliga musiker.
Hasse Fröberg & Musical Companion och Gotländska Jono på Musikens Hus, ett dubbelgig i götet som jag sent kommer att glömma.
Nostalgifaktorn fick sitt med Genesisikonen Steve Hackett som körde en Genesis del och en med eget material.
Conny Myrberg