The Flower Kings – Waiting For Miracles

Waiting for Miracles. Ja, är det värt att vänta på det? Jomenvisst! Den nya releasen från Roine Stolt och hans medmusiker visar faktiskt detta med all önskvärd tydlighet. Många av oss som följt Roine och The Flower Kings under ”stormaktstiden” under 90-talet och början av 2000-talet trodde väl lite till mans att det roliga var över under det senaste decenniet när bandet först gav ut plattor som inte kändes riktigt lika inspirerande som tidigare och där sen de olika musikerna spriddes ut i olika egna projekt. Ett litet hopp tändes 2018 när Roine samlade ihop några av de gamla polarna i bandet men även bytte ut lite medlemmar för att ge ut albumet ”Manifesto of the Alchymist” under bandnamnet Roine Stolt’s The Flower King. Albumet var bra men lyfte ändå inte till den nivå som åtminstone jag hade hoppats på. En viss bestörtning fanns också bland fansen över saknaden av Tomas Bodin på keyboards när nu Zach Kamins tagit befälet bakom tangenterna. Han gjorde inte bort sig på något sätt men det kändes ändå som en något trevande debut för Zach som fördenskull inte var någon nykomling i sammanhanget. Han och Roine hade redan tidigare spelat ihop under konstellationen Endless Sporadic.

Men nu har alltså Roine med den nya bandkonstellationen (där Mirko DeMaio ersatt Marco Minneman på trummor) tagit steget fullt ut när han nu återigen utan att tveka kallar bandet The Flower Kings. Det gläder dessutom mig mycket att Hasse Fröberg återigen har en framträdande roll vid sångmicken. Det låter verkligen mycket mer som ”gamla” Flower Kings på grund av detta.

Musiken är också tillbaka igen i den mer melodiska och symfoniska stilen med väldigt mycket referenser till 70-talet. Jag gillade inte riktigt flörten med den lite hårdare rocken som präglade mycket av de senare Flower Kings-plattorna så jag gläder mig väldigt åt att man nu ändrat kurs tillbaka mot tidigare musikkoncept. Det är också härligt att kunna konstatera att tidigare typiska humoristiska och lite halvgalna inslag (ofta då signerade av Hasse Bruniusson) är tillbaka på banan igen i vissa av låtarna. De där sakerna är riktiga humörhöjare! Ni förstår detta bättre när ni lyssnar vidare på låtarna. Bara ett litet tips: Kolla in lejonvrålen och spelkaoset i början av ”The Rebel Circus”. För att inte tala om den lilla avslutningsknorren ”Busking At Brobank” (vem sjutton är det som drar kedjor på golvet???) som totalt ”förintar” (ha ha!) den annars så perfekta avslutningen på hela albumet i låten ”We Were Always Here”.

Det är verkligen inte lätt att i en recension försöka beskriva detta mastodontverk på närmare 1 timme och 25 minuter. Istället för att göra en låt för låt beskrivning skulle jag vilja sammanfatta albumet i ett antal delar med de bästa delarna nämnda först:

Praktlåten!

I låten “Sleep With The Enemy” finns albumets finaste låt enligt standardlåtmallen vers+refräng+vers+refräng+maffig avslutning”. En tämligen mörk betraktelse över den inte helt osannolika framtidsutsikten att den du älskar idag kan vara den du hatar i morgon. Eller överhuvudtaget risken att du från dagens välmående plötsligt hamnar i en riktig kris i livet. Man får kalla kårar när man lyssnar men lika mycket rysningar över de fantastiska harmonierna. Och vilken fantastisk kontrast mellan Roines och Hasses sång! Sagolikt fint! Plus den pampiga avslutningen med orgelkomp och musiker som tar i och spelar allt de överhuvudtaget kan.

Supersvänget!

Den har delen består av de tre långa låtarna ”Miracles for America”, ”The Rebel Cirkus” och ”We Were Always Here”. Toppenskönt sväng på lite olika sätt i mer än 20 minuter totalt. Den första låten fortsätter textmässigt ett tema från förra plattan (i låten ”Lost America”) som beklagar sig över situationen i USA efter de politiska händelserna där de senaste åren. Nu behövs ett mirakel (eller flera) för att ändra situationen igen och alla måste hjälpa till. Toppenbra sång av Hasse! Nog för att texten är viktig men det är ändå främst de instrumentella kvaliteterna på låten som jag föll för mest. Här tuffar verkligen hela bandet på i en oemotståndlig fart med ett riktigt skönt sväng och med superinsatser av alla. Emellertid, drygt 4 minuter in i låten bryter man av med ett lite lugnare parti med ett superskönt långsamt tema på gitarr (kompat med orgel och dragspel!) som återkommer några gånger innan låten går tillbaka till det ursprungliga temat. Lägg också märke till det underbara Steve Howe-inspirerade solot av Roine efter drygt 5 minuter. Överhuvudtaget är det mycket Yes-influenser i den senare delen av låten. Jag nämnde också tidigare de lite humoristiska inslagen i musiken och vi har ett sådant parti i denna låt efter cirka 6 minuter där vi bland annat får höra något som låter som elefanttrumpetstötar i bakgrunden. Som helhet en fantastisk låt på plattan!

Nämnda låt nummer två är i huvudsak instrumentell. Här skall man framförallt lyssna sig fram till dryga två minuter när Roine får tillfälle att prestera några av sina allra bästa solon på plattan med Jonas Reingold följsamt kompande honom.

Den tredje låten får väl betraktas som den avslutande låten på plattan (om man undantar tidigare nämnda knorr-låt) och den har även den ett sanslöst gung med lite afrikansk touch. Men även en underbar refräng sjungen av Hasse. Jag inbillar mig (ja, det är troligen helt fel) att denna låt ursprungligen var avsedd för Jon Anderson i Roines tidigare samarbete med denne men att Roine bestämde sig för att istället spara detta guldkorn för egen användning i detta sammanhang. Dels sjunger Hasse lika bra som Jon och här finns massor med instrumental grannlåt från alla i bandet. Och vilken underbar långsamt uttågande avslutning på låten!

Österländsk mystik!

Låten ”The Bridge” är ett utmärkt exempel på att det inte bara är frågan om en återgång till gamla tiders blomsterkungar på denna platta. Denna låt liknar ingenting som man hört tidigare med The Flower Kings. Spröda österländska (japanska?) toner med Roine sjungande så högt upp i registren som han bara kan. Underbart komp från flöjt och diverse gitarrer. En mycket vacker låt som efterhand avbryts av lite mer bluesbetonad gitarr och först då hör man att det verkligen är frågan om The Flower Kings.

Modern symfoni!

Det nya albumet innehåller även ytterligare en mycket annorlunda låt i ”Ascending to the Stars”. Det här är så annorlunda att man plötsligt börjar undra ifall radions P2 plötsligt bröt sig in med spelning av klassisk musik. Men ifall jag förstår det rätt så har vi här ett fantastiskt bidrag av det musikaliska geniet Zach Kamins. Man känner igen lite av stilen från tidigare låtar ifrån Endless Sporadic där han ibland vävde in väldigt mycket klassiska instrument och partier i musiken. Detta stycke är fantastiskt spännande med både partier som är oerhört vackra och partier som är otroligt dynamiska och intensiva. Efter den i huvudsak klassiska inledningen fyller övriga musiker i bandet efterhand på med sina bidrag och avslutning blir en väldigt lyckad mix av både klassiskt och modernt. Helt suveränt gjort enligt min åsikt.

Feelgood-gung!

Låten ”Vertigo” visar fram lite mer av ett skönt improvisationsbaserat gung i lite lägre tempo än den fart och fläkt som jag nämnde tidigare. Här finns verkligt sköna partier där alla musikerna tar för sig ordentligt och kanske särskilt Jonas och Zach. Här finns några sångpartier också med underbara stämharmonier och fin sång av Hasse. Men det jag gillar mest är partiet som inleds med Jonas tema på basen vid cirka 5:28 in i låten. Ett underbart tema som upprepas och utvecklas på ett intressant sätt i resten av låten med en skön takt i bakgrunden. Mycket njutbart!

Film- och äventyrsmusik!

Hela albumet inleds med toner som om man befann sig i en äventyrsfilm bland pirater och sjörövare på havet. Den långa låten ”Black Flag” känns rent av som musik tillägnad äventyrsfilmer som exempelvis ”Pirates of the Caribbean”. Här finns också så många väldigt skickligt tillagda bakgrundsljud med måsar, åskmuller, vågskvalp, regn och vind, på slutet även lite piratkommentarer som om det vore direkt hämtat från filmens värld. Musikaliskt är låten också väldigt varierad med många olika partier. Jag gillar bäst slutpartit efter cirka 5 minuter med underbar akustisk gitarr och sköna orgeltoner som följs av en riktigt pampig avslutning.

Skåpmat och utfyllnad(?)

Så här långt har jag enbart uttryckt mig positivt över innehållet på albumet (i stort sett 80 % av alla låtar) men här finns några låtar som jag upplever som lite mindre intressanta och som kanske en del skulle kunna beteckna som onödig utfyllnad på plattan. Men även dessa innehåller partier som är klart hörvärda och därför vill jag inte säga att man borde ha strukit dessa låtar. Exempelvis låten ”Wicked Old Symphony” finns i denna lite mindre intressanta kategori men den avslutande minuten med långsamt avklingande improvisationer är underbart fin.  

Avslutningsvis vill jag bara säga ett stort TACK till Roine och de övriga i bandet för modet att backa bandet något men samtidigt krydda anrättningen med lite nya ingredienser. Det här gör att nya plattan både känns välbekant och nyskapande på samma gång. Jag måste också säga att alla ni som tvivlade på att Tomas Bodin aldrig skulle gå att ersätta faktiskt har fel. Zack Kamins insatser på detta album är faktiskt fenomenalt bra (utan att fördenskull racka ner på Tomas Bodin). Jag tror att han på punkt och pricka har anpassat sig väl till samarbetet med Roine och de övriga men det är också väldigt kul att upptäcka att han också fört in en fantasifullhet och virtuositet som jag inte riktigt trodde fanns där.

Gå nu ut och köp årets bästa platta i mittfåran av den symfoniska eller progressiva rocken!

Foto: från The Flower Kings facebooksida

Line-up:

Roine Stolt: Lead Guitar & Lead Vocals Hasse Fröberg: Lead & Backing Vocals Zach Kamins: Keyboards, Guitar
Jonas Reingold: Bass Mirko DeMaio: Drums, Percussion

The Flower Kings – Waiting For Miracles
InsideOut Music


CD 1 (63:28)

  1. House Of Cards 1:58
  2. Black Flag 7:42
  3. Miracles For America 10:03
  4. Vertigo 9:59
  5. The Bridge 5:32
  6. Ascending To The Stars 5:45
  7. Wicked Old Symphony 5:47
  8. The Rebel Circus 5:50
  9. Sleep With The Enemy 6:02
  10. The Crowning Of Greed 4:50

CD 2 (21:28)

  1. House Of Cards Reprise 1:21
  2. Spirals 5:06
  3. Steampunk 6:34
  4. We Were Always Here 7:35
  5. Busking At Brobank 0:52

https://www.roinestolt.com
http://www.facebook.com/TheFlowerKings

Betyg: 9/10

Karl-Göran Karlsson 

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.