Rent speltekniskt sett så är gitarristen (och sångaren) Sonny Landreth förmodligen en av de främsta i världen. I Louisiana-sonens fall handlar det dock inte om att stapla avancerade skalor på varandra utan istället om ett unikt sinne för melodier och rytmer som ingen annan tänkt på tidigare. Framförallt är det hans slidegitarrspel som har gjort honom berömd och i kombination med hans ofta zydecogungande musik så blir det ett väldigt eget uttryck. Han blandar blues, rhythm and blues och träskrock med cajun- och creole-musik och skapar på så sätt en egen liten komplex genre. Så gör han även på nya skivan Blacktop Run där han bjuder på både tung blues och smäktande ballader och allt där emellan. Redan i inledande titelspåret får vi huvudpersonens sydstatsosande slideblues i ett litet trevligt paket och mina förväntningar stiger rejält. Andra trevliga stunder är Groovy Goddess med en tuffare framtoning och massa slidegitarr, semiballaden Somebody Gotta Make a Move där gitarristen vänder ut och in på sitt instrument samt den zydecostudsande Don’t Ask Me. Resten av albumet är helt klart väldigt trevligt och går egentligen inte att klaga på men som så ofta med Landreths skivor så finner jag även denna lite för spretig. Det blir oftast för mycket av det goda på en och samma gång. Dessutom kan jag tycka att flera av de instrumentala låtarna känns ofärdiga. En låt som Lover Dance with Me med sina dansanta och nästan pulserande rytmer borde gå att göra så mycket mer med. Men med det sagt så går det ändå inte att ha tråkigt i Sonny Landreths sällskap och med en snygg avslutning i form av strängplockande Something Grand så landar vi ändå på ett godkänt betyg. Ibland behövs inte mer för att man skall kunna återkomma till en skiva fler gånger vilket definitivt lär hända med mig och Blacktop Run.
Sonny Landreth – Blacktop Run
Provogue Records/Mascot Label Group
- Blacktop Run
- Lover Dance with Me
- Mule
- Groovy Goddess
- Somebody Gotta Make a Move
- Beyond Borders
- Don’t Ask Me
- The Wilds of Wonder
- Many Worlds
- Something Grand
Betyg: 6/10
Ulf Classon