Faraj Risberg Rogefeldt
Bluesrock på svenska med rötterna i 60-70 talets dito får kanske inte så konstigt tankarna till ett favoritband till mig i genren nämligen Abramis Brama, ett av Sveriges bästa liveband om jag får ha talan. Här finns naturligtvis fler musikstilar att förknippa med skivan, kanske inte så konstigt när trion har bakgrunder i band som Sena Root och Three Seasons med flera. Stundtals går tankarna till när det gäller det vokala en ung variant av Joakim Thåström och gitarrspelet måste bara ha inspirerats från den store inom genren Jimi Hendrix.
Nu till spåren där Vet hur visorna går – har ett drive med sann 70-tals känsla. Blås inte förbi – och trion kör en Henrix på svenska. Rötter – här snackar vi blues på vårt modesmål med en ypperlig känsla från både sång och gitarr. En ny dag – Pugh Rogefeldt har möjligen en viss inspirerande faktor på sina ställen här om en långsökt? Det sista vi ser Nationalteatern var kanske inte i samma genre men visst finns här gemensamma nämnare.
Produktionen är förmodligen avsiktligt nära 70-talets bluesrock och därtill en äkta känsla från dåtida banden tillika hyllning, naturligtvis då med en viss nutida variant!
Faraj Risberg Rogefeldt
Blås inte förbi
Flera dagar bort
Rötter
Vet hur visorna går
Mer än tusen ord
En ny dag
Skepnad
Det sista vi ser
https://www.facebook.com/FarajRisbergRogefeldt
Betyg: 7,5/ 10
Conny Myrberg