Det börjar med ett sjok på fyra låtar från senaste Flower Kings-albumet ”Love”, i mitt tycke det Uppsalabaserade bandets bästa på tio år. Först ut är ”We claim the moon”, albumets hårdaste stund och dess mesta rock n roll. Perfekt som inledning. Berörande ”How can you leave us now” följer, med Roine Stolt på nervig sång (han är en ytterst underskattad sångare), brodern Michael på bandlös bas och Lalle Larsson på diverse virvlande klaviaturer.
Sedan kommer ”Considerations”, Michaels bidrag som kompositör samt kryddstark solosångare, Jag beklagar att inte hela numret spelas (det är mitt favoritstycke på ”Love”), men Michael och Hasse Fröberg turas om vid den inlevelsefulla mikrofonen, medan Roine och Lalle bjuder inlevelsefulla solon. Sedan är det epic time med tolv och en halv minut ”The Elder” (nej, ingen koppling till Kiss-albumet). Men ”The Elder” har föga gemensamt med forna nagelbitare. Jag kommer snarare att tänka på de ”armchair adventures” som någon kanal saluförde i kabel-tv:s barndom. Och jag klagar inte, ty vacker musik är vacker musik även i mysig skrud.
Härnäst följer ”Last minute on Earth”, skivans enda gamla goding. Jag är tveksam till låtens inkluderande. Det hade varit modigt att helt förlita sig på de nyaste albumen; nu dyker låten upp som en visserligen rifftung och lekfull katt bland hermeliner. Trumslagaren Mirko DiMaio imponerar.
Sedan kommer ”Desolate”, Lalles solospot på klassiskt piano. Passande inför skivans slutnummer, den smått U2-lika ”The Dream”.
Ett nytt livealbum blott året efter förra? Tja, det funkar när man har kvar att ge. Roine Stolt har sagt att försäljningen av denna sympatiska soarée (roinestolt.com) bekostar framtida liveäventyr, och det är väl ett skäl så gott som något.
7/10
Daniel Reichberg