Krister Linder i de inledande numren på konserten på Södra Teatern 24 januari (foto Gunilla Härefelt).
Efter lång bortavaro från scenen höll sångaren och kompositören Krister Linder en unik konsert i Stockholm 24 januari. Dock blev biljettförfrågningarna så många att han tvingades att lägga till en extra konsert på fredagen den 23:e januari, Den senare blev alltså lite oväntat hans premiär och den recenserades i DN med betyget 4/5 under söndagen 25 januari. Undertecknad har följt Kristers karriär ända sen tiden i duon Dive på 90-talet. Han har blivit en stor personlig favorit på grund av den innerlighet och den unika emotionella karaktären på låtarna han skrivit, arrangerat och sjungit. Jag kan lugnt säga att Krister är den artist som tillsammans med band och artister som Genesis, Änglagård och Peter Gabriel har gjort allra störst intryck på mig. Hans låtar har ofta påverkat mig djupt och rent av dominerat verkligheten under vissa perioder. Jag antar att många av er känner igen detta från egna musikaliska upplevelser av era musik-hjältar (det brukar vara så bland Artrock-fans).
Som artist har han också haft modet att gå sin egen väg och inte låtit sig lockas av lukrativa kommersiella inviter. Exempelvis lämnade han karriären med Dive när duon verkligen närmade sig ett stort kommersiellt genombrott. Jag tänker på superhiten ”Captain Nemo” – som även togs upp internationellt av Sarah Brightman (fast i en enligt mig mycket sämre version). Likheterna med Peter Gabriels uppbrott från Genesis är ganska intressant och Krister har faktiskt inför dessa senaste två konserter presenterats som ”Sveriges Peter Gabriel”. Efter Dive-tiden följde ett långt uppehåll från den offentliga musikscenen men år 2006 kom han tillbaka och släppte det fantastiska albumet ”Songs from the Silent Years”. Sen följde engagemang för filmmusik (t ex för filmen ”Metropia”) men efter några år gjorde Krister en rejäl satsning på en internationell karriär. Han sålde i princip allt han ägde i Stockholm och flyttade till New York för att få inspiration till ny musik. Under denna tid hann han också med att uppträda i FN-skrapan som förband till Beyonce där han framförde låten ”Shrine of Time” på World Humanitarian Day år 2012. Men åren gick och till slut återvände Krister till Sverige och han ägnade sig då åt att mixa och sätta ihop ett omfattande musikalbum under titeln ”Across The Never”. Det dröjde ända till 2019 innan detta mastodontverk släpptes. Undertecknad fick detta mästerverk i sin hand före den officiella releasen och en recension av albumet publicerades på Artrock.se. Betyget blev 10/10. Jag var alldeles överväldigad av detta verk. Men – albumet fick i stort sett inget genomslag i den svenska musikvärlden. Helt obegripligt för mig och säkert också för Krister själv. Han hade planer på att koppla albumsläppet till en turne men här hände en del olyckliga saker (för tråkiga att gå in på i detalj) som stoppade detta. Så Krister återinträdde i några tysta år igen, dock fortsatte han med filmmusik (t ex till den Guldbagge-belönade filmen ”Boy from heaven”).
Men, till slut fick alltså då Krister äntligen chansen att framföra albumet ”Across The Never” i sin helhet. Det var en närmast magisk och näst intill andlig upplevelse att se honom framträda på Södra Teatern. Lite av känslan fångas i det bifogade fotot men det är naturligtvis inte lätt att beskriva detta i en text. Som ett exempel kan man ändå nämna att en bra bit in i konserten spelades den helt instrumentala låten ”Isle of I”. Det är en låt där Krister på ett fenomenalt sätt låter klanger från strängarna på en nyckelharpa forma ramverket som sen kryddas med helt underbara syntetiska och samplade klanger. Inte helt olikt ett klassiskt stycke musik eller varför inte ett postludium-stycke efter en gudstjänst. Under tiden detta stycke spelades satte sig Krister framför spegeln med ljusen och tvättade ansiktet lugnt och stilla på ett närmast rituellt sätt. Andlös tystnad i salongen. För att sedan gå fram och framföra en av de starkaste och mest aktuella låtarna på albumet, ”Cowboys & Snowdens”. Detta stycke skrevs när Snowden-affären och protesterna mot Guantanamolägret var aktuella men låten kändes faktiskt lika aktuell i dag med tanke på den ruskiga utveckling som pågår i USA och i övriga världen. Till sin hjälp på scen hade Krister två medhjälpare, en som skötte det inspelade kompet och en gitarrist som mycket förtjänstfullt bidrog med små gitarrslingor. Bakom dem visades animeringar och bilder på en stor skärm som ytterligare förhöjde upplevelsen. Väldigt mycket naturbilder samt bilder från rymden (Internationella Rymdstationen med mera) och spektakulära bilder på moln (vilket naturligtvis gladde en molnforskare som undertecknad).
Låtarna från ”Across The Never” framfördes utan större avvikelser från originalversionerna men några låtar hade han utvecklat vidare. Exempelvis låten ”Lucifer’s calling” där han också inför framförandet förklarade lite djupare meningen med låten. En väldigt fin version av låten ”You Were Always” (som nog är min favorit från plattan tillsammans med låten ”Gone”) framfördes, där även de magiska tonerna från nyckelharpan finns med. Sen avslutades allt med den undersköna titellåten fylld med kosmologiska funderingar från atomer till supernovor.
Efter huvudakten fortsatte sedan konserten med tre låtar från albumet ”Songs from the Silent Years”: ”Turning Daises”, ”Mixed Blood” och den helt fantastiska låten ”Eternal Life” där Krister verkligen imponerade med sin sångröst. Den är fortfarande i superbt skick trots att åren har gott. Han har vårdat den väl. Han hinner även med en kort rejält omarbetad version av superhiten ”Ingen kan älska som vi” om vilken han även berättade att han vaktar just denna låt som en hök. Han låter inte den utnyttjas för diverse kommersiella syften med tanke på vad låten har betytt för många av hans fans (exempelvis används den fortfarande vid privata bröllop). Sen allra sist överraskar Krister oss med en helt ny låt – på svenska! Den har titeln ”Ovan molnen” och handlar om alla dem som nu lämnar oss, en efter en, på ålderns höst. Ser fram emot att få höra denna låt igen och kanske ännu mer nyskrivet av Krister framöver. Det här var en mycket speciell konsert och jag är glad att få ha upplevt den. Den värmde verkligen i en verklighet som just nu känns väldigt orolig och osäker.
Karl-Göran Karlsson