Kristoffer Gildenlöw basist i originaluppsättningen av Pain of Salvation där han medverkade i några av mina favoritalbum som The Perfect Element Part I och Remedy Lane flyttade 2003 till Nederländerna och har där arbetat/turnerat med band som Neal Morse, Damian Wilson, Lana Lane, For All We Know med flera. Även inom progkretsar kända nederländska kulltbandet Kayak som återbildades 2017 och gjorde sin sista konsert i min hemstad Göteborg 2022 medverkande Kristoffer ”bild med Kristoffer Gildenlöw nedan”. Första solosläppet Rust 2012 efterföljdes av ytterligare fyra innan nu 6:e releasen anländer sena maj 2026.
Visserligen har jag hört diverse låtar från solokarriären innan men minns mest skivsläppet med For All We Know vilket uppskattades. Inledande Rendering ett instrumentalt tungt stycke progressive metal med en atmosfärisk känsla som byggs upp alltefter som låten fortgår och mitt intresse fångades här direkt!
Nothing Lasts Forever, här känns vibbar från POS och visst är det vokala ett släckdrag som känns igen. Ett stycke modern metal som blandas upp med finstämda partier, Kristoffer Gildenlöw tar endast hjälp vad jag förstått av Leo Margarit (Pain of Salvation, For All We Know) på trummor och som multiinstrumentalist, producent och låtskrivare kan man ju inte annat än att bli imponerad.
Landfill: Här snackar vi tung progmetal och på gitarrsolona bjuder Kristoffer in sin gamla kollega i POS Daniel Magdič. Med Leo Margarit som förövrigt kör takterna på hela albumet håller de före detta medlemmarna i Pain of Salvation nivån hög i musikskapandet.
The Almosts: Där takten får stort gehör med släpande melodi och det vokala spökligt infinner sig i olika former. Ännu en musikalisk vinkling från Kristoffer Gildenlöw och ett favoritband Arena kom osökt upp i tankarna, speciellt det vokala som en gemensam faktor från ett av Arenas albumsläpp.
Intermezzo: Ett kortare stycke med basen i centrum, ett instrument som inte så ofta tar plats men här tillsammans med finstämd gitarr får vi ytterligare exempel på Kristoffers musikalitet .
Nothing Stays the Same: Ett favoritspår med ett helt inferno av majestätiska ljudbilder och en sång helt annat från övriga låtar och man undrar om inte herr Kristoffer Gildenlöw är en kamelont både musikaliskt och sångmässigt. Får här vibbar från ett band eller projekt med namnet Sleep Token.
The Fields: Här presenteras en råare stil både sångmässigt och musikaliskt som blandas med softare partier, Kristoffer Gildenlöw blandar och ger mellan musikstilar med fingertoppskänsla och till sin hjälp på sologitarr har han här Thijmen van der Meer.
Before I Fall Asleep: Ett spår med alla beståndsdelar i genren progressive metal tillika plattans längsta.
Binary: Ännu en musikalisk vinkling om något lågmält och vissa partier skulle kunna var ett intro på en serie i någon streaming tjänst enligt mitt tycke?!
Efter att ha lyssnat igenom albumet en längre tid slår mig flera saker som Kristoffer Gildenlöws mångfald inom kompositioner, produktion och musikstilar. Låtvalet som inledande Rendering och avslutande Binary både fångar intresset och ger oss även ett musikaliskt spektra utöver det vanliga.
Kristoffer Gildenlöw – Humanised
- Rendering (3:56
- Nothing Lasts Forever (6:19)
- Landfill (5:11)
- The Almosts (6:23)
- Intermezzo (2:18)
- Nothing Stays the Same (5:27)
- The Fields (4:59)
- Before I Fall Asleep (6:42)
- Binary (4:12)
Betyg: 8,5/10
Conny Myrberg
