U-historien startar med en ung fotbollsälskande Mike Fox som dessutom har ett stort intresse i att spela gitarr. Startade ett band vid namn ”The Stalkers”, efter det att sångaren lämnat det lokala bandet föreslog gruppens trummis att hans kusin David Garric kunde bli ny vokalist.
Det nya samarbetet fungerade och ett nytt bandnamn ”Spice” kunde offentliggöras, David ändrade också sitt namn till det numer legendariska namnet David Byron. Spice arbetade upp sig och slutet av 1969 kom de i kontakt med manager och producenten Gerry Bron.
Med hans kontakter säkrades skivutgivningar på Phillips nya skivbolag Vertigo. Bandet ändrade nu också sitt namn till Uriah Heep, föreslaget av Bron. Namnet härstammar från en hemsk karaktär i Charles Dicken`s ”David Copperfield”. Efter ett tag i studion bestämdes att en keyboardist skulle komplettera dåvarande line-up. Mannen som tillslut fick jobbet var Ken Hensley.
Två tredjedelar in på skivinspelningen ersätts Alex Napier på trummor av Nigel (Ollie) Olsson. Första albumet ”VERY'EAVY.. VERY'UMBLE” släpps 19 juni 1970. Samarbetet mellan Box, Byron och Hensley utvecklades vilket också kom att avspeglas i andra släppet ”SALISBURY”. Olsson lämnar UH för att återgå till Elton John`s grupp och ersätts av Keith Baker.
Efter Salisbury var det Keith Baker`s tur att lämna UH. Gruppen gjorde sitt första US gig och kastades direkt in i lejongropen som förband till ”Three Dog Night and Steppenwolf” och 20 000 åskådare. Ny på trummor blir lan Clarke (rekryterad från Vertigo bandet Cressida).
Bron's kontrakt med Phillips/Vertigo var nu över och han kunde bilda sitt eget bolag ”Bronze”. Första släppet på skivbolaget var en återutgivning av UH`s två första album. Med tredje skivan "LOOK AT YOURSELF” kom den klassiska låten ”July Morning”, och UH når för första gången UK listan, de får också större framgångar i Europa och den viktiga Tyska marknaden.
Vänskapen mellan den starka trion Hensley, Box och Byron och de två övriga gruppmedlemmarna blev av olika anledningar sämre och förste man att lämna UH var Paul Newton. Lee Kerslake anslöt sig till UH november -71 och så gjorde även basisten Gary Thain från Nya Zeeland. UH var nu starkare än någonsin och producerade nästa skapelse ”DEMONS AND WIZARDS” inklusive två klassiker som ”The Wizard” och ”Easy Livin", omslaget gjordes av Roger Dean. Framgångarna fortsatte med bl.a. 11 veckor på UK`s albumlista.
November 1972 släpps nästa album ” THE MAGICIAN'S BIRTHDAY”. Att nästa production skulle bli en liveskiva kändes helt naturligt och januari 1973 på Birmingham Odeon spelades detta dubbelalbum “URIAH HEEP LIVE ” in.
URIAH HEEP LIVE is a double album, recorded at the Birmingham Odeon in January 1973. Den ena framgången avlöste den andra och nästa produktion bestämdes att spelas in i Chateau d'Heronville, Frankrike pga skattemässiga fördelar. Resultatet blev den solida plattan ” SWEET FREEDOM”, från viket ännu en klassiker uppstår nämligen låten ” Stealin”.
1975 fick UH en ny bassist vid namn John Wetton (King Crimson, Roxy music). Skivan ”RETURN TO FANTASY” släpps och blir gruppens högst placerade album till dags datum. En världsturné följer som till slut når en sammanlagd publiksiffra runt miljonen.Samma år släpps också ” THE BEST OF URIAH HEEP”.
Nästa album ” HIGH AND MIGHTY ” producerade UH själva. Problemen ökade samtidigt med Byron`s drickande med flera incidenter vid framträdanden som följd. Förr höll Byron kontroll av drickandet inför konserterna, men nu kom han allt som oftast berusad till scen. En kväll 1976 fick han sparken efter en Spanienkonsert.
John Wetton tackade också för sig, ny på bas Trevor Bolder (ex-David Bowie, Mick Ronson). Efter flera auditions bestämde UH sig för sångare vid namn John Lawton (Lucifer's Friend). Image mässigt var det kanske inte det bästa valet men med en sådan röst var valet rätt enligt Box. 1977 släpps första skivan ”FIREFLY” med nye vokalisten, fick också bra recensioner av press.
1978 kommer UH mest framgångsrika skivsläpp "INNOCENT VICTIM" med mer en miljonen sålda exemplar. Singeln ”Free Me” når också större framgångar runt om i Europa. Ytterligare ett album ”FALLEN ANGEL” skulle göras med Lawton vid micken. Fler motsättningar skulle följa, en var att övriga medlemmar tyckte att Hensley`s låtar fick ta för mycket plats. En annan var de ökande motsättningarna mellan Hensley och John Lawton, plus en ständig närvaro av Lawtons fru under turnéerna gjorde att sångaren till slut fick sparken.
Nästa man vid mikrofonen blev John Sloman, en allround herre som behärskade förutom sången både gitarr och keyboard. Lee Kerslake aviserar nu också sin avgång efter att ha deklarerat Bron`s favoriserande av Hensley framför övriga.
Ny på trummor Chris Slade (ex of Manfred Mann's Earthband) som också låg i samma stall ” Bronze”. En svår tid fortskrev men ändå producerades ytterligare ett album ”CONQUEST” 1980, för många kanske inte en så UH-aktig skiva dock. UH försökte lösa sina problem utan att lyckas, gruppen kallades upp till Gerry Bron`s kontor där också Ken Hensley deklarerade sitt avhopp från Uriah Heep.
Mannen som skulle försöka överta Hensley`s mantel var Gregg Dechert. Den nästkommande turnen med låtar från ”CONQUEST” var allt annat än anpassad för livespelningar enligt sångare Sloman, kände också att hans musikaliska inriktning gick åt ett helt annat håll och lämnade UH.
Vid den här tidpunkten gjorde Mick Box och Trevor Bolder ett besök hos David Byron för att få honom att återförenas med UH, det blev nobben. Trevorn tackade nu ja till ett erbjudande att gå med Wishbone Ash, enligt honom själv ville han egentligen inte lämna UH men kände ändå att det var dags att prova på något nytt. Kvar var nu endast Mike Box.
I och med nästa album ”HEAD FIRST” fick UH tillbaks sin gamla basist Trevor Bolder. Samma år gick Bronze Records i konkurs vilket även påverkade UH en hel del ekonomiskt. Man började nu turnera till nya platser som Indien Nya Zeeland och Malaysia, även dåvarande östblocket fick besök. Det dröjde till 1984 innan UH åter gick in i studion för nästa produktion.
UH skrev på ett nytt kontrakt med CBS och som producent fick de Tony Platt. Tony`s speciella stil passade dock inte så väl UH, även om det var en god produktion. CBS gjorde också tyvärr ett uselt jobb med att marknadsföra ”EQUATOR”. Det ständiga turnerandet satte sina spår på Goalby`s röst. För mycket spelande och så lite komponerande gjorde att Goalby tillslut sa adjö. Detta år 1985 dör David Byron 38 år gammal i hjärtinfarkt.
Även John Sinclair lämnade bandet för att spela med Ozzy Osbourne. Ny på keyboard blev Phil Lanzon (Grand Prix, Sad Cafe). Lanzon smälte snabbt in i bandet vilket inte nya vokalisten Stef Fontaine gjorde, han hade en bra röst men var så oprofessionell enligt Mick att han fick efter endast en US turne tacka för sig.
1986 var året Uriah Heep fick en beständig line-up. I och med att Bernie Shaw tog över sången får UH den stadga man så länge sökt. UH gör flertalet fullsatta stadium spelningar bakom järnridån inklusive inspelningen av liveskivan ” LIVE IN MOSCOW”. Första studioalbumet med Shaw blir ” RAGING SILENCE” som släpps 1989.
Tyvärr växer inte skivkontrakten på träd för grupper som UH och mellan 1986-1995 släpps bara två ytterligare album, "DIFFERENT WORLD" och ”SEA OF LIGHT”. Ändå håller gruppen ihop och turnerar flitigt världen över. Senaste studioplattan släppt 1998 ”SONIC ORIGAMI”.
VERY 'EAVY ... VERY 'UMBLE
1970
SALISBURY 1971
LOOK AT YOURSELF 1971
DEMONS AND WIZARDS 1972
THE MAGICIAN'S BIRTHDAY 1972
SWEET FREEDOM 1973
WONDERWORLD 1974
RETURN TO FANTASY 1975
HIGH AND MIGHTY 1976
FIREFLY 1977
INNOCENT VICTIM 1977
FALLEN ANGEL 1978
CONQUEST 1980
ABOMINOG 1982
HEAD FIRST 1983
EQUATOR 1985
RAGING SILENCE 1989
DIFFERENT WORLD 1991
SEA OF LIGHT 1995
SONIC ORIGAMI 1998
Wake the sleeper 2008
Ken Hensley på Storan i Göteborg
