Den svenska sidan för artrock
Opeth släpper liveplattan Garden Of The Titans: Live At Red Rocks Amphitheater (CD/DVD, CD/Blu-ray, Vinyl) den 2:a november via Moderbolaget Records/Nuclear Blast.
Opeth – Garden Of The Titans: Live At Red Rocks Amphitheater
1. Sorceress
2. Ghost Of Perdition
3. Demon Of The Fall
4. The Wilde Flowers
5. In My Time Of Need
6. The Devil’s Orchard
7. Cusp Of Eternity
8. Heir Apparent
9. Era
10. Deliverance
Från plattan Atone släpper White Moth Black Butterfly Ep`n Rising Sun med omarbetade versioner. Videon till Rising Sun (remix version) finns nu tillgänglig. Release den 5:e oktober via Kscope.
Imorgon Lördagen den 18:e augusti är det dags för Slottsskogen Goes Progressive årgång 2018. Arrangör Göteborgs Artrockförening.
Preliminära tider!
SKULL PARADE 15:30
SYNCAGE 17:00
JONO 18:30
HFMC 20:30
Plats: Slottsskogsteatern i Slottsskogen/Göteborg – Fri entrè
Hasse Fröberg är känd för att i mer än två decennier varit sångare och gitarrist i The Flower Kings, samt från det svenska hårdrockbandet Spellbound på åttiotalet. Hos HASSE FRÖBERG & MUSICAL COMPANION finns influenser från progressiv rock, klassisk rock och även stänk av pop.
JONOs musik har jämförts med storheter som exempelvis Queen, Sparks, Supertramp, Kansas och Journey, men framför allt har JONO prisats för sitt säregna sound och unika uttryck.
SYNCAGE är en experimentell fusion av rock, metal, jazz och ambient med en touch av italiensk prog. År 2017 släppte de sin debutskiva ”Unlike Here”, en banbrytande blandning av nämnda genres.
http://syncageband.com/
SKULL PARADE hör hemma här i Göteborg, och uttrycker sin genre så pass brett som ”sludge grunge thrash progressive art rock”.
https://www.facebook.com/skullparade
Stöd gärna föreningen med medlemskap på ynka 150:- per år där allt går tillbaks till musiklivet.
Mer info http://garf.eu/
In Continuum med Dave Kerzner och Matt Dorsey (Sound of Contact), Gabriel Agudo (Steve Rothery Band), Randy McStine (SOC, The Fringe) och Marco Minnemann (Steven Wilson, Aristocrats) har lagt ut en aptitretare inför debutsläppet senare i år.
Med finns även gäster som Nick D’Virgilio (Big Big Train), John Wesley (Porcupine Tree), Fernando Perdomo (Dave Kerzner Band), Jon Davison (Yes).
Miriam Aïda släpper nya albumet LOVING THE ALIEN den 14 september
och firar med releasekonserter i Sverige, Danmark och Finland.
Med influenser av afro-brasilianska rytmer, jazz, reggae och en dos svensk melankoli gör de låtar hämtade från olika eror i Bowies karriär (1969-2016): Space Oddity, Let´s Dance, Rebel Rebel, Letters to Hermione, Loving the Alien, 5:15 the Angels have gone, This is not America, Dollar Days, Ashes to Ashes, The Man Who Sold the World och Ziggy Stardust som släpps som singel i augusti 2018.
Miriam Aïda – sång
Mats Andersson – 7-strängad gitarr
Finn Björnulfson – slagverk
Ola Bothzén – slagverk
Gäster: Nils Landgren – trombon & Fredrik Kronkvist – flöjt, sopransaxofon
RELEASE KONSERTER:
15 sept StadsTeater / Lund
4 okt Fasching / Stockholm
5 okt FlameJazz / Åbo (FI)
5 okt Palladium / Malmö
9 okt TBA (VästJylland / DK)
10 okt TBA (VästJylland / DK)
11 okt TBA (VästJylland / DK)
12 okt TBA (VästJylland / DK)
13 okt Olsens, Roskilde (DK)
24 okt Dukers / Helsingborg
25 okt Hässleholms Kulturhus / Hässleholm
14 dec Nefertiti / Göteborg
Den genreöverskridande, progressiva Köpenhamns-kvartetten VOLA är tillbaka med sitt nya album Applause Of A Distant Crowd vilket ges ut den 12 oktober på Mascot Records/Mascot Label Group. Ett smakprov i form av videon Smartfriend ligger nu ute.
VOLA – Applause
We Are Thin Air
Ghosts
Smartfriend
Ruby Pool
Alien Shivers
Vertigo
Still
Applause Of A Distant Crowd
Whaler
Green Screen Mother
Ni som har levt ett tag vet att första skivan kom redan 1988 och var ett samarbete mellan Keith Emerson och Carl Palmer samt Robert Berry. Skivan var relativt poppig och kanske hade ASIAs tidigare framgångar påverkat skrivprocessen. Vad vet jag? Undertecknad kommer dock framförallt ihåg låtarna Talkin´about och On my way home.
Innan Keith Emerson gick bort 2016 så hade han och Robert Berry pratat om en uppföljare till 3. De diskuterade låtideér, arrangemang och även skivomslag. Ingenting var dock inspelat när Keith gick bort. Robert visste inte riktigt vad han skulle göra med det som han och Keith påbörjat. Men när den värsta sorgen lagt sig så bestämde han sig för att genomföra projektet som en hyllning till Keith Emerson.
Resultatet är mäktigt och pompöst. Jag kommer att tänka på skivan med Emerson, Lake & Powell från 1986. Ni vet den med Touch and go. Lyssna bara på Powerful man. Kanske ville Robert använda liknande synthar som Keith använde sig av på 1980-talet. Det låter så i alla fall. Somebody´s watching ger också mersmak med sina fanfarer och små soloutflykter. Dessa två låtar har även släppts som singlar.
This letter känns lite malplacerad i sammanhanget med akustisk gitarr som bas. Lite som en blandning av John Mellencamp och The Waterboys. Orkar man lyssna på texten kanske ni hittar något av värde där. Annars ganska intetsägande.
Kort sagt är denna skiva för er som gillar progressiv rock som det lät på 1980-talet och även gamla ELP-takter kan skönjas här och var. Själv känner jag att den säkert kommer att växa lite med tiden. Det finns mycket detaljer som måste sätta sig och det brukar ta ett antal lyssningar. Gillar ni ELP generellt och plattan 3 från 1988 så får ni ert lystmäte här. En helt okej uppföljare om ni frågar mig. Robert Berry har varsamt rott projektet i hamn. Även om inte Keith själv spelar på skivan så finns han med helt klart, i anden som man säger. Ni kommer förstå när ni lyssnar.
1. One on one
2. Powerful man
3. The rules have changed
4. Our bond
5. What you´re dreamin´now
6. Somebody´s watching
7. This letter
8. Your mark on the world’
Betyg: 7 / 10
Peter Dahlberg
Airrace härstammar ända från 1984 när ingen mindre än Jason Bonham bankade skinn i detta melodiska hårdrocksband. Det blev bara en skiva då de begav sig men Airrace återuppstod 2011 igen. Dock utan Jason Bonham. Oklart vilka medlemmar som varit med sen begynnelsen men gitarristen Laurie Mansworth är ett namn som envisas med att dyka upp i alla fall. Nu släpps tredje plattan och jag gnuggar öronen.
Hmm…det börjar inte så tokigt men sedan börjar det spreta lite väl mycket. Inledande Running out of time lovar gott med vibbar från första skivan. Likaså följande Innocent och Eyes like ice. Men sen kommer en låt som är rippad från Led Zeppelins Black dog. Ähum, hur kom den in här?
Raset fortsätter med den svaga New skin. Balladen Lost förvånar också men mer för sångarens svaga insats. Han viskar mer än sjunger här. Förvånansvärt. Demo-varning.
Därefter lyfter det något igen. Love is love har lite Foreigner-vibbar i verserna. Men i Come with us så är ordningen tillbaka helt. Grymt bra låt som det lät i början av 1980-talet. Avslutande Here it comes är också very good.
Sammanfattningsvis går de vilse efter en stark inledning men avslutar lika starkt så godkänt får de i alla fall.
1. Running Out Of Time
2. Innocent
3. Eyes Like Ice
4. Different But The Same
5. New Skin
6. Lost
7. Love Is Love
8. Men From The Boys
9. Summer Rain
10. Come With Us
11. Here It Comes
https://www.facebook.com/Airraceofficial/
Betyg: 6 /10
Peter Dahlberg
I år när förebilderna Judas Priest har levererat ett album av blivande klassikerstatus (?) så kan det inte ha varit lätt för Primal Fear. Hur ska vi göra nu har de säkert tänkt?
Jo, pumpa på i gammal god anda och hålla tummarna förstås. Vi släpper en skiva om undergången. Det är väl heavy metal om något, tycks de ha resonerat i sina små kamrar. Lyckas de prestera och ro hem det hela då?
Det hela är väl kanske att ta i men mestadels lyckas de väldigt väl. Inledande New rise öppnar hårt och fångar intresset på en gång. Följande The ritual fortsätter i samma spår. De låter hårda och kompromisslösa men inget nytt under solen konstaterar jag. Gediget hantverk men inget mer. Men oj, vad händer efter det? Nu slänger de in hela artilleriet och levererar en låt av högsta klass, King of madness. Med sitt växlande och spännande arrangemang känns den alldeles för kort trots att den är fyra och en halv minuter lång. Hur ska de toppa detta?
Den mer episka Supernova försöker och gör en bra insats. Stark låt. Den lite tyngre Hail to the fear bidrar till dynamiken på skivan. Första singeln Hounds of justice är en bra metal-låt som kommer in fint innan de tar fram den stora trumman med Eye of the storm. Med sina åtta variationsrika minuter under bältet så konstaterar jag att de lyckats väldigt väl med nya skivan. Primal Fear har verkligen överträffat sig själva denna gång.
Känslan bara stärks efter ytterligare några lyssningar. Primal Fear kan lugnt resa sina huvuden och bära fanan vidare med stolthet. En sådan här skiva får man bara ur sig om man älskar det man gör. Starkt jobbat!
1. Apocalypse
2. New Rise
3. The Ritual
4. King Of Madness
5. Blood, Sweat, & Fear
6. Supernova
7. Hail To The Fear
8. Hounds Of Justice
9. The Beast
10. Eye Of The Storm
11. Cannonbal
http://www.primalfear.de/home/
https://www.facebook.com/PrimalFearOfficial/
Betyg: 7,5 /10
Peter Dahlberg
Stora scenen:
HASSE FRÖBERG & MUSICAL COMPANION
JONO
SYNCAGE
SKULL PARADE
Lilla scenen:
VÅGSPEL
MÖLNLYCKE ROCKKÖR
Från Garf (Göteborgs Artrockförening) meddelas:
”Först en trist nyhet. Demoner är tvungna att ställa in. Demoner är jätteledsna och ber verkligen om ursäkt. Vi i Garfs styrelse beklagar också, och hoppas kunna bereda plats för Demoner på något gig längre fram.
Vi har beslutat oss för att inte ersätta med något annat band, för med fyra ordinarie grupper plus två på lilla scenen känns det som vi har nävarna fulla! Lite luft i tidtabellen skadar ju inte heller.
Ja, och inträdet är som alltid GRATIS!
Välkomna till Slottsskogsteatern, 18/8 klockan 15!”
