Artrock.se

Efter en tid med lite dålig tillväxt på den progressiva rockscenen (vilket dock endast är min egen personliga uppfattning och absolut ingen sanning) dök plötsligt det norska bandet Oak upp med sin debut ”False Memory Archive” på norska skivbolaget Karisma. Det här var verkligen en positiv överraskning i höstmörkret. Bandet har dock funnits ett tag men spelat en lite annorlunda repertoar (folk-rock) på tidigare plattan ”Lighthouse” från 2013 på ett annat skivbolag.

Bandet består av Simen Valldal Johannessen (sång, keyboards, text), Sigbjörn Reiakvam (bas, gitarr, keyboards, programmering) och Öystein Sootholtet (trummor). De spelar en väldigt harmonisk och ”snäll” musik som man frestas att kalla ”lättprog” eftersom musiken är mycket melodisk och tämligen lättlyssnad. Men det är ingen tvekan om att bandet inspirerats av storheter som exempelvis Opeth och Porcupine Tree så det är verkligen inga lättviktare vi har att göra med.

Nya plattan var lätt att ta till sig, kanske främst p g a den alldeles fenomenalt fina sången, ofta kryddad med diverse stämsång i bakgrunden. Simens röst är verkligen speciell. Det finns en del sångare med liknande röst (exempelvis Mikael Åkerfelt) men Simen sticker ändå ut på det sätt han sjunger. Väldigt harmoniskt och avslappnat men även lite melankoliskt.

Plattan innehåller en ovanligt stark samling låtar i väldigt tilltalande arrangemang. Några låtar sticker dock ut såsom ”Claire De Lune” (oerhört Opeth-inspirerad med snygga Mellotronstråkar i kompet), ”Lost Causes” (ackorden i introt är återigen väldigt Opeth-inspirerat) och den långa ”The Lights” med en väldigt dov och mörk stämning. Flera sånger låter dock mer som ämnade för den lite bredare publiken, till exempel titellåten samt ”These Are The Stars We’re Aiming For”. Den avslutande ”Psalm 51” är en underbar sång med fint pianokomp – en perfekt avslutning på ett imponerande album.

Skall man nämna något som kanske är lite udda och möjligen lite irriterande på plattan är den rikliga förekomsten av handklappningar och att man envisats med att lägga in någon sorts halvfalskt skrapande elektroniskt ljud i bakgrunden på vissa låtar (t ex på ”False Memory Archive” och ”Transparent Eyes”) som liknar något som man ibland hör från dataspel eller barnleksaker. Det kändes lite onödigt på en så pass harmoniskt välljudande platta. Men man kanske tyckte man behövde något som stack ut lite som kontrast. I vilket fall, det här är en väldigt bra platta, kanske årets bästa debut inom den progressiva rocken?

Oak – False Memory Archive
Karisma Records

1. We The Drowned
2. Claire De Lune
3. False Memory Archive
4. Losts Causes
5. Intermezzo
6. The Lights
7. These Are The Stars We’re Aiming For
8. Psalm 51

www.karismarecords.no/artists/oak/

https://www.facebook.com/oakinoslo/

Betyg: 8/10

Karl-Göran Karlsson