Trojka – I speilvendthet

Prog + pop = sant! Sålunda skaldar norska Trojka på sin Facebooksida. Och nog ligger det en hel del i vad de säger. Musiken ligger nämligen i den exakta skärningspunkten mellan det lättlyssnat tralliga och det symfoniskt komplicerade. Tankarna går omedelbart till svenska Dungen; bruket av saxofon och flöjt förstärker den nordiska folktraditionen än mer. Nästa parallell blir till mitt senaste fynd, amerikanska Once and Future Band. Dessa jänkare delar med Trojka känslan för att göra progressiv musik som är klurig men samtidigt väldigt catchy.

Favoritlåtar? Egentligen hela albumet, men jag måste peka särskilt på ”Trojka”, en dansant fest i allsköns klaviaturer och vildsint bas+trummor. Även halvakustiska ”Alltid en gåte” måste hyllas, en mycket betagande låt som lyckas likna Led Zeppelin och svenska Hidden Lands på samma gång. Avslutande ”Till neste farväl” börjar som ett mjukt Trettioåriga Kriget, för att strax jazza loss med elpianon, slagverk och hela partypaketet. Här slår det mig att Rikard Sjöblom och Beardfish också är en lämplig referens. Klart är hur som helst att Trojka står fast rotade i 70-talets melodiösa progscen (kolla bara omslagsbilden!), men samtidigt lyckas göra något som känns nytt och fräscht.

Trojka – I speilvendthet
Apollon Records

A1 Tsarens Tårer 2:56
A2 I Speilvendthet 4:28
A3 Et Spill 4:03
A4 Drømmeløs 4:32
A5 Mat For Tanke 5:32
B1 Trojka 3:49
B2 Litt Glede 3:18
B3 Alltid En Gåte 4:12
B4 Til Neste Farvel 8:43

https://www.facebook.com/TrojkaBergen/

Betyg: 8/10

Daniel Reichberg

Ayreon – The Source

The Source är det nionde Ayreonverket och projektets huvudman, holländaren Arjen Anthony Lucassen, återvänder till sci-fi-världen i denna Noaks ark-minnande berättelse som föregår utvecklingen i 01011001 (2007). Dubbelalbumet är uppdelat i fyra kapitel med två avsnitt per skiva. Den imponerande genomarbetade historien berättas av tolv olika sångare (bäst är Tommy Karevik, Kamelot/Seventh Wonder) som för händelseutvecklingen vidare med stor inlevelse. Och för att verkligen hänga med bör lyssnaren sitta med texterna i handen när resan startar (men även när jag gör det kan jag tycka att det finns alltför många stilmässigt snarlika sångare).

Musikaliskt är de två första kapitlen helt enastående. Det är svulstigt, gripande och variationsrikt. Och ohyggligt melodiöst. Det är nog det musikaliskt sett mest lättillgängliga Ayreon har gett ut och påminner mycket om Lucassens Star One-album Space Metal (2002). Ska jag kasta in några andra musikaliska referenser får det bli det Tony Martin-frontade Black Sabbath och Gary Moores keltiska period. De avslutande kapitlen på skiva två fortsätter i samma melodiska och dramatiska spår, dock är tyngden inte lika påtaglig. Vi får höra två snabbare spår som tyvärr hör till de svagare på skivan (”Into the ocean” liknar ett Rainbowimiterande Spiritual Beggars medan ”Planet Y is alive” är en blek power metal-pastisch). Men på det stora hela är det stämningsfullt och musiken accentuerar berättelsen på ett fenomenalt sätt.

Ayreon – The Source
Music Theories/Mascot

CD 1:
1. Chronicle 1: The ‘Frame
2. The Day That The World Breaks Down
3. Sea Of Machines
4. Everybody Dies
5. Chronicle 2: The Aligning Of The Ten
6. Star Of Sirrah
7. All That Was
8. Run! Apocalypse! Run!
9. Condemned To Live
CD 2:
1. Chronicle 3: The Transmigration
2. Aquatic Race
3. The Dream Dissolves
4. Deathcry Of A Race
5. Into The Ocean
6. Chronicle 4: The Rebirth
7. Bay Of Dreams
8. Planet Y Is Alive!
9. The Source Will Flow
10. Journey To Forever
11. The Human Compulsion
12. March Of The Machines

http://www.arjenlucassen.com/content/

Betyg: 8/10

Jukka Paananen

Nytt från Styx.

Legendariska bandet Styx släpper nytt studioalbum The Mission den 16:e juni via Alpha Dog 2T Inc/Universal Music Enterprises. Senast det begav sig var coverplattan Big Bang Theory år 2005. Första smakprovet i form av spåret Gone Gone Gone finns nu tillgänlig.

 

The Mission:

Overture
Gone Gone Gone
Hundred Million Miles From Home
Trouble At The Big Show
Locomotive
Radio Silence
The Greater Good
Time May Bend
Ten Thousand Ways
Red Storm
All Systems Stable
Khedive
The Outpost
Mission To Mars

Suburban Savages – Kore Wa!

Trond Gjellum är trummis i det tämligen välbekanta norska progrockbandet Panzerpappa. Vid sidan om har han nu bildat Suburban Savages, där han spelar fler instrument och även sjunger. Lineupen presenterar dels vanliga rockinstrument, men även samplingar, Theremin och såg. När albumet inleds med ”Fade into obscurity” är det ett förrädiskt skär. Detta låter ju som pop! Men redan låt nummer två, ”Pronk”, är något helt annat. Som ett Lars Hollmer med metalgitarrer och en David Bowie på sitt allra mest spöklika humör. Även ”As I’m dying” är på det dramatiskt experimentella spåret, och låten bjuder på underfundig galghumor: när jag dör undrar jag vad mitt kreditkort har för pinkod!

Sedan kommer instrumentala stycken. Först halvmajestätiska ”Guzarondan” (om, jag förstått saken rätt, ett ord på tajikiska), vilken för mina tankar till Bigelf, då den delar det bandets molltyngda jordighet. Sedan kommer ”Von two-step”, som är misstänkt lik Von Zamla till titel såväl som till stil. I skivans titelspår ”Kore Wa!” är sången tillbaka, nu på japanska. Här är det åter spöklikt och dramatiskt, bara för att halvvägs hoppa in i rena kosackdansen. Sedan avslutas allt med åtta minuter och fyrtiotre sekunder ”Docteur Mago”, en sorts bestämd, pådrivande krautrock med halvt dissonanta gitarrsolon och inslag av synttrummor som närapå ger discofeeling.

Ja, som ni ser är ”Kore Wa!” en blandad kompott. Ständigt dramatisk; väldigt övertygande, hela vägen. Det smärtar mig att skivans releaseparty på MIR i Oslo 10 juni krockar med Sweden Rock Festival. Jag hade mer än gärna varit med!

Suburban Savages – Kore Wa!
Apollon Records

Fade into obscurity
Pronk
As I am dying
Guzarondan
Von two-step
Kore wa!
Docteur Mago

https://www.facebook.com/SuburbanSavages/

Betyg: 8/10

Daniel Reichberg