Kino – släpper nytt album efter tretton år.

Kino släpper andra fullängdaren efter debuten som anlände för tretton år sedan.  John Mitchell (It Bites, Lonely Robot) & Pete Trewavas (Marillion) och Craig Blundell (Steven Wilson) har release på nya plattan Radio Voltaire den 23:e mars via InsideOutMusic.  John Beck (It Bites) gästar på albumet.
 

Kino – Radio Voltaire
01. Radio Voltaire
02. The Dead Club
03. Idlewild
04. I Don’t Know Why
05. I Won’t Break So Easily Any More
06. Temple Tudor
07. Out of Time
08. Warmth of the Sun
09. Grey Shapes on Concrete Fields
10. Keep The Faith
11. The Silent Fighter Pilot
Bonus Tracks
12. Temple Tudor (Piano Mix)
13. The Dead Club (Berlin Headquarter Mix)
14. Keep The Faith (Orchestral Mix)
15. The Kino Funfair
 
 

www.kinomusic.com
www.facebook.com/KINObandofficial/

 

Projektet Gathering Of Kings har släppt singeln Out Of My Life.

Projektet Gathering Of Kings med medlemmar från bl.a.  The Night Flight Orchestra, Therion, Pretty Maids, Saffire, W.E.T., Eclipse, Within Temptation, Masterplan, Soilwork, Spiritual Beggars, Crashdiet, Mustasch, Corroded, Streamline mm har släppt singeln Out Of My Life som nu kan streamas via youtube.

 

Banduppställning ”Out Of My Life”

Tobias Jansson – Sång
Victor Olsson – Gitarr
Nalle Påhlsson – Bas
Richard Larsson – Keyboard
Jonas Källsbäck – Trummor
Apollo Papathanasio – Bakgrundsång

www.gatheringofkings.se/

Condemned To The Gallows – ett första smakprov från Between The Buried And Me kommande dubbelsläpp.

Between The Buried And Me har lagt ut videon till spåret Condemned To The Gallows  från kommande dubbelreleasen Automata. Automata Part I når skivdiskarna den 9:e mars och Automata Part II är tänkt att släppas senare i sommar.

 

Between The Buried And Me – Automata Part I

Condemned to the Gallows
House Organ
Yellow Eyes
Millions
Gold Distance
Blot

Sterling Ball, John Ferraro & Jim Cox – The Mutual Admiration Society

Det var meningen att bli ett album skapat av ett par nära vänner men riktigt så blev det inte. Namnen Sterling Ball, John Ferraro och Jim Cox är måhända kanske inga namn som den stora massan har koll på men läser man på lite så kommer man snart till insikt. De har inte bara verkat i, utan också på andra sätt påverkat, musikbranschen de senaste fyrtio åren. Det visade sig också att de under alla dessa år lärt känna ett antal andra musiker. Ganska duktiga sådana också som även var väldigt ivriga att få delta. Resultatet blev The Mutual Admiration Society och är ett projekt fyllt till bristningsgränsen med utsökt musicerande. Det är även musikerna som får bära upp intresset hos lyssnaren då det är helt instrumentalt men de gör det mycket bra. Då flertalet av låtarna de valt att spela in är covers så finns här också mängder med melodier som man lätt nickar igenkännande till. I mitt fall är det tur för jag brukar ha svårt att hålla koncentrationen uppe ett helt album utan någon sång. Musikaliskt rör de sig ledigt och lätt mellan den äldre skolans blues, rock och pop. Emellanåt blir det småjazzigt och inte så sällan förs tankarna till surfrock. Allting känns väldigt avslappnat utan att tappa fokus. Jammigt är en annan bra beskrivning.

Första halvan av albumet tilltalar mig mest då det är den delen som hänger samman bäst trots skiftande musikaliska ansikten. Steve Morse (Deep Purple) får till ett härligt groove i The In Crowd, Steve Lukather (Toto) ger sig i kast med deltablues i klassikern Baby, Please Don’t Go och Steve Vai tar sig an coola Sugar Shack. Andra halvan spretar desto mer och är lite anonymare men är ändå underhållande. Framförallt är det alltid härligt att få ta del av Albert Lees flyhänta gitarrspel som här i Buck Owens Crying Time och Hank Williams Hey Good Looking. Här finns också spåret som sticker ut mest då Dream Theaters John Petrucci levererar lite skarpare gitarrtoner i ett medley med gamla Disneylåtar. Helt klart skivans ”shreddigaste” stund.

The Mutual Admiration Society är precis vad titeln säger. Ett gäng vänner som beundrar varandra. Det går nästan att ta på respekten som ljuder ut ur högtalarna. Dock blir det aldrig riktigt spännande trots de utsökta musikaliska utflykterna. Det är väldigt trevligt men jag tas inte med på någon grandios resa. Aspirerande gitarrister bör dock ta och kolla in detta och är du ute efter en perfekt bakgrundsskiva? Ja då behöver du inte leta längre.

Sterling Ball, John Ferraro & Jim Cox – The Mutual Admiration Society
Favored Nations/Mascot Label Group

1. Payday Song
2. The In Crowd (Feat. Steve Morse)
3. Checkin’ Up On My Baby
4. Baby Please Don’t Go (Feat. Steve Lukather)
5. Treat Her Right
6. Sugar Shack (Feat. Steve Vai)
7. Memphis A/K/A Memphis, Tennessee
8. Cryin’ Time (Feat. Albert Lee)
9. I Want You Back
10. Disney Medley (Feat. John Petrucci)
11. Hey Good Lookin’ (Feat. Albert Lee)
12. Strip Mall Gourmet (Feat. Jay Graydon)
13. Heartbroke

http://www.mutualadmirationsocietymusic.com/

https://www.mascotlabelgroup.com/ball-ferraro-cox/

 

Betyg: 6/10

Ulf Classon

Iamthemorning pianisten Gleb Kolyadin släpper debutalbum

Ryska pianisten Gleb Kolyadin ”Iamthemorning” släpper sin självbetitlade debutplatta den 23:e februari via Kscope med en imponerande gästlista.

Gavin Harrison (King Crimson / Porcupine Tree) Nick Beggs (Steven Wilson) Theo Travis (Robert Fripp / Porcupine Tree / Steven Wilson), Steve Hogarth (Marillion), Mick Moss (Antimatter), Jordan Rudess (Dream Theater),  Daniel Cavanagh (Anathema). Videon The Best of Days (sång Steve Hogarth) ligger nu ute.

 

Gleb Kolyadin- Gleb Kolyadin

Astral Architecture (featuring Mick Moss)
White Dawn
Kaleidoscope
Eidolon
Into The Void
The Room
Confluence (featuring Steve Hogarth)
Constellation / The Bell
Echo / Sigh / Strand
Penrose Stairs
Storyteller (featuring Jordan Rudess)
The Best Of Days (featuring Steve Hogarth)

Mäbe – När rösten i radio sa hans namn

Denna gång bjuds vi på 7 nya spår av mäbe varav 6 återfinns på vinylversionen. CD-versionen följer med på köpet och där ingår en bonuslåt.

Ni som hört Mäbe förut vet att det är både skramligt och stillsamt på en och samma gång. Suggestiv kakofoni om ni så vill, och ovanpå detta subtila melodier som motsägelsefullt sätter sig som plack på hjärnan efter ett antal lyssningar.

Försök stå emot Poetens död som långsamt bryter sig fram och sen försvinner, eller den mantra-liknande Varje kväll nånstans. Den mest direkta låten Det dom kallar frid fastnar såklart också. Därefter tappar man intresset lite och resterande låtar blir mer bakgrundsbrus då det är för lika de första låtarna. De är egentligen bra också men det blir lite för mycket av samma arrangemang.

Mer dynamik hade inte skadat. Någon upptempolåt och kanske något piano, stråkar eller synth som bryter av ljudbilden lite då och då. Nu blir man mätt efter halva skivan. Jag hade hellre känt mig hungrig efter mer.

”kommer någon att komma ihåg, kommer någon att minnas han”

Mäbe – När rösten i radio sa hans namn
Twofaced pro

1. Poetens död
2. Varje kväll nånstans
3. Det dom kallar frid
4. I skuggan utav tornet
5. Mantra
6. Sista beställningen
7. Världen uppochner (bonuslåt)

https://www.facebook.com/mabeofficiell/

 

 

Betyg: 6 / 10

Peter Dahlberg