Orions Belte – Mint

Orions Belte är en norsk trio. Musiken är till största delen intstrumental. Orions Belte bildades 2016 och har hittills släppt två singlar på Bandcamp. Den 17 augusti kommer så första fullängdaren Mint.

Vi bjuds på nio låtar där bandet lätt rör sig från Krautrock i ”Atlantic Surfing” via rymdpsychadelia som i “John Frasier” och coctailjazz i “La Mans”, till Shadows doftande ballader som “Moving Back Again”, detta utan att nämnvärt ändra den avskalade ljudbilden.

Bandet beskriver själva att de är inspirerade av Nigeriansk 70- tals rock, vykort från Franska rivieran och boxning!

Soundet är melodilöst och tillgängligt samtidigt som det behåller en integritet. Intrycket är att musiken är cool snarare än lättsmält. Det finns ett groove som leder framåt. Låtarna är kompakta pärlor där den längsta når sju minuter och den kortaste knappt kommer över två minutersstrecket.

Gitarristen Øyvind Blomstrøm shreddar inte. Han har mer gemensamt med Hank B Marvin och Bo Winberg . Just Spotnicks referensen känns närvarande i det rymdeko som Blomstrøm är väldigt förtjust i. Ibland badar hela bandet, med Chris Holm på bas, keyboards och sång, samt trummisen Kim Åge Furuhaug i detta eko och de ger en känsla av att trion siktar just mot den stjärnbild man tagit sitt namn efter.

Orions belte – Mint
Jansen Records

New Years Eve #2
Papilon
Delmonte
Joe Frazier
Moving Back Again
La Mans
Picturephone Blues
Atlantic Surfing
Alnitak

Øyvind Blomstrøm – Gitarr, pedal steel gitarr
Chris Holm – Bas, sång, keyboards
Kim Åge Furuhaug – Trummor, programering

https://www.youtube.com/channel/UC3moQWpKLvbyrx5aY6S9juQ

https://www.facebook.com/orionsbelte/

https://orionsbelte.bandcamp.com

 

Betyg: 8/10

Pontus Norshammar

Michael Romeo – War Of TheWorlds / Pt. 1

Michael Romeo är en av många neoklassiska ”racer-gitarrister” som dök upp i kölvattnet efter Yngwie Malmsteen. Med sitt Symphony X har han på ett flertal album visat prov på både bländande gitarrteknik såväl som högklassiska låtskrivaregenskaper. När han nu släpper sitt första soloalbum så kan man undra om vi kommer få se en helt annan sida av hans musikskapande. När exempelvis Russel Allen, kollegan från Symphony X, släppte sitt soloprojekt ”Atomic Soul” så bjöd han på lite rakare klassisk hårdrock än vad vi var vana vid. På Romeos War Of TheWorlds / Pt. 1 är det dock inga större överraskningar som väntar. Det patenterade gitarrspelet som med maskinell precision i nästan överljudsfart går som en röd tråd genom skivan som bjuder på typisk progressiv metal.

 Efter den inledande ”Introduction” smattrar det igång med ”Fear of the Unknown” och ”Black”. Två riktigt starka låtar med snygga melodier och refränger som sitter. Normalt brukar ju Romeos gitarrspel åtföljas av Russel Allens, med åren allt ”stabbigare”, tordönsstämma. Att nu istället få höra nya stjärnskottet Rick Castellano, med sitt lite ljusare tonläge ger det hela lite mer spänst.

 Bortsett från fjärde spåret ”F*cking Robots” där ett irriterande pålägg av vad som ska föreställa robotröster så håller låtarna precis så hög klass som vi kan förvänta oss av en rutinerad herre som Michael Romeo. Även låten ”Djinn” behöver lyftas fram som en av plattans starkaste spår.

 För mig som tycker att Symphony X kört fast i samma hjulspår så är Romeos soloplatta ett lyft, samtidigt som den i stort sett innehåller alla ingredienser som vi är vana vid när Michael Romeo är i farten. Detta är absolut ett bra substitut för den som väntar på nästa Symphony X. Får man dessutom inte nog av detta som är Part 1, så är Part 2 i stort sett färdiginspelad och redo att släppas när tiden är mogen.

Michael Romeo – War Of TheWorlds / Pt. 1
MascotLabel Group

1. Introduction
2. Fear Of The Unknown
3. Black
4. F*cking Robots
5. Djinn
6. Believe
7. Difference
8. War Machine
9. Oblivion
10. Constellations

https://www.facebook.com/MichaelJRomeo/

www.michaelromeomusic.com

Michael Romeo / Guitar
Rick Castellano / Vocals
John DeServio / Bass
John Macaluso / Drums

Betyg 7/10

 Eric Eklund

Riverside – nytt album ute i september.

Polska Riverside med Mariusz Duda i spetsen har release på nya albumet Wasteland den 28:e september via InsideOut Music.

Riverside – Wasteland

1. The Day After
2. Acid Rain
3. Vale Of Tears
4. Guardian Angel
5. Lament
6. The Struggle For Survival
7. River Down Below
8. Wasteland
9. The Night Before

https://riversideband.pl/en/

Myrkur kommer till Sverige för två konserter.

FKP Scorpio.

Senast vi såg Myrkur framförde hon stämningsfulla, nordiska folksånger inför en andaktsfull publik på ett utsålt Södra Teatern i Stockholm. Nu återvänder hon till Sverige i den skepnad som hon är bäst känd – tillsammans med sitt band kommer hon att bevisa varför hon är ett av metalvärldens just nu mest omtalade namn.

MYRKUR
Support:
Jo Quail
3 december: Stockholm, Vasateatern
5 december: Göteborg, Pustrvik
Biljettsläpp: 13 juli kl 10:00 via fkpscorpio.se

The Sea Within – The Sea Within

Roine Stolts nya supergrupp (anmärkning: han spelar bara i supergrupper numera!) med namnet The Sea Within har äntligen släppt debutplattan med samma namn. Bandmedlemmar förutom Roine (gitarr) är Marco Minneman (trummor, percussion): Jonas Reingold (bas), Tom Brislin (Keyboards, Sång), Daniel Gildenlöw (sång, gitarr) och Casey McPherson (sång).

Tanken på att starta ett nytt band fick Roine 2016 då han kände att det var dags att prova något nytt genom samarbeten med helt nya (nåja!) musiker. Roine har ju spelat mycket med Jonas och Daniel förut men nya i sammanhanget är Tom Brislin (med förflutet i Yes och Camel) och Marco Minneman (The Aristocats, Steven Wilson, The Mute Gods, med flera). Ny sångare vid sidan av Daniel är också Casey McPherson (Flying Colours). På kommande turnén (med start vid festivalen Night of the Prog i Tyskland 13–15 juli) är dock inte Daniel och Jonas med utan deras roller tas av Pete Trewavas och Casey (som alltså kommer att sjunga på de flesta av låtarna).

Inspelningarna startade i London i september förra året och pågick i ungefär sex månader. Att just London valdes berodde på att det rent logistiskt var det bästa då ju bandet består av musiker både från USA och Europa. Genomgående har låtarna komponerats och arrangerats tillsammans där alla bandmedlemmar bidragit på olika sätt. De har också tagit hand om själva slutmixningen då de fann det onödigt att lämna iväg detta till andra. Intressanta gäster har också bidragit på vissa låtar, exempelvis Jordan Rudess, Jon Anderson och Rob Townsend.

Man kan då fråga sig hur detta 77 minuters mastodontverk från detta nya band låter? Ja, det är faktiskt inte så lätt att beskriva. Plattan är väldigt varierad och spänner över hela rock-fältet måste jag säga med tydliga inslag även av jazz, klassisk musik och pop. Men naturligtvis finns här också mycket av klassisk prog med långa komplicerade partier, mycket keyboards (inklusive de obligatoriska mellotronsounden!) och inspirerande trumspel. Och så gitarrsolon, givetvis! Roines solon hörs i snart sagt varje låt med hög igenkänningsgrad.

Tidigt innan releasen släpptes smakprovet och inledningsspåret ”Ashes of Dawn” som höjt förväntningarna ytterligare genom att erbjuda ett mycket spännande och rätt så tungt sound. Men också lite överraskande avbruten i mitten av ett jazzigt saxofonsolo av Rob Townsend föredömligt kompat av Marco på trummor och Tom på keyboards. Det här är faktiskt ett av de bästa spåren på plattan.

Låt nummer två ”They Know My Name” är redan den väldigt annorlunda och mer en mycket melodisk låt med intressanta tonartsvariationer föredömligt ledda av Toms pianospel. Utmärkt sång av Daniel. På slutet får vi höra ett av de mer inspirerande och bästa gitarrsolona av Roine på plattan.

Tredje låten ”The Void” inleds med undersköna gitarrtoner från (antar jag) tolvsträngad gitarr och mycket fin sång från Daniel. Det här är en av mina favoriter på plattan för här är så mycket av det jag normalt sett gillar bäst inom den progressiva rocken. Helt enkelt så många otroligt sköna sounds i en låt med väldigt skön avslappnad takt. Möjligen får jag klaga lite på det syntsolo som Tom bjuder på en bit in i låten som för mig låter (medvetet?) falskt emellanåt.

Nästa låt bjuder återigen på en väldig kontrast. Inledningsvis en slamrig rocklåt som jag faktiskt har svårt att fastna för och överlag tycker jag att det här är ett av de svagare spåren på plattan. Inte mycket att orda om mer än att vi återigen får höra ett fint solo av Roine i mitten av låten när takten och tempot taggar ner lite och övergår i ett lite mer jazzigt parti där också Tom och Marco briljerar på piano och trummor.

Följande låt ”Goodbye” är första låten där vi får höra Casey sjunga. Inleds med typiska toner från Roine (påminner om gamla låtar från Kaipa och The Flower Kings). Jag måste erkänna att jag har lite svårt för sången från Casey som jag tycker är lite väl smörig och udda, ibland med ett påklistrat vibrato som stör mig lite. Den här låten är mer en poplåt om än med lite mellotrontoner pålagda.

Följande korta låt ”Sea Without” är en fin instrumental snutt där Jonas driver på fint med basspelet och där hela bandet levererar riktigt bra, tycker jag. En riktig liten pärla!

Därefter följer i mitt tycke den bästa låten på plattan i ”Broken Cord”. Fjorton minuter underbar musik med mycket influenser från Beatles, John Lennon och andra i den tidiga rock- och popvågen samt kryddat med mycket av det karakteristiska som vi hört från The Flower Kings under de tidiga åren. Efter tre minuter får vi överraskande höra Tom spela en snutt på piano som jag kan ta gift på att jag hört förut från Karmakanic och Lalle Larsson (strax för Daniel sjunger ”You can feel it, something is broken”). Kan dock inte sätta fingret på exakt vilken låt det är hämtat från. Nåja, det är snyggt och kanske inte så konstigt att man hämtar material från olika håll, kanske omedvetet, under inspelningarna. Strax efter 4 minuter kommer så en rätt så underbar passage när Daniel sjunger ”You’re looking for a reason” vilket följs av ett otroligt skönt gitarrtema med distinkt takt som upprepas några gånger. Toppklass prog! Som om inte detta vore nog så toppar Roine detta med ett mycket fint solo efteråt också. Men, cirka halvvägs in i låten kommer sedan något av det skönaste jag hört på länge och som ger rysningar. Trummor och gitarrer tystnar och bara diverse atmosfäriska keyboards får råda. Plötsligt kommer en kör in och sjunger något i stil med ”holahey” samtigt som några otroligt vältajmade bastoner från Jonas ljuder. Fantastiskt vackert! Sången byts och Casey börjar sjunga. Riktigt bra dessutom (all kritik ovan tillbakataget!). Här passar verkligen hans känslosamma röst. Slutet på låten är även den oerhört skön med körsång, atmosfäriska keyboards och Roines gitarr. Den här låten är ett riktigt praktverk och den kommer säkert att älskas av alla fans av tidiga Flower Kings. Underbart att man fortfarande kan få höra den här typen av musik i nyproducerade verk!

Sista låten på plattan, som faktiskt har en väldigt skön övergång från föregående låt, är något så ovanligt som en proglåt med politisk text! Titeln ”The Hiding of the Truth” syftar naturligtvis på något av det värsta som kommit fram politiskt på sistone, nämligen det här med ”Fake News”. Ett sätt för politiker och opinionsbildare att slå sig fram i karriären genom användandet av rena lögner. Inget nytt kanske men det har aldrig blivit så tydligt som nu. I den sköna inledningen tycker jag mig höra Jon Anderson (i så fall står det fel i promo-materialet som hävdar att han sjunger på föregående låt). Vi hör också fina pianopassager från Jordan Rudess i kompet. En angelägen och bra låt sjungen av Casey om hur lögner tagit plats i världen. Vad sägs om textraden ”You were looking for a King. They gave us this old joker”? Går ju inte att misstolka vem det syftar på, eller hur?

Jaha, så var väl då plattan slut? Absolut inte! Bonusplattans fyra spår är faktiskt minst lika bra som de övriga så missa inte dem. Men jag skall försöka att vara fåordig här och bara säga att här finns massor av guldkorn här också. Sen får jag intrycket att de sista tre låtarna ”Where are you going?”, ”Time” och ”Denise” kan vara skrivna av och för Daniel (fast det är ren spekulation). Väldigt fina är de i alla fall och de passar Daniels sångstil perfekt. Bäst gillar jag ”Time” som inleder med Porcupine Tree känsla men som snabbt övergår till något som liknar ett requiem. Fantastiskt sorgligt och vackert. Tanken att det finns en koppling till temat på senaste plattan med Pain of Salvation är stark. Underbara trummor, bas och mellotronstråkar hörs när man närmar sig slutet på låten!

Sammanfattningsvis är det ett mycket imponerande verk som Roine och hans nya band har presterat. En del har redan uttryckt att verket är lite för långt men jag håller inte med här. Det är verkligen toppklass på de flesta av låtarna och bonus-CDn är verkligen ett extra plus för er som gillar Daniel Gildenlöv och Pain of Salvation. Det som kan störa helhetsbilden lite är helt enkelt hur man skall karakterisera bandet The Sea Within. Hur hör man att det är The Sea Within som spelar? Roines gitarr är ju i alla fall väldigt karakteristisk och det är uppenbart att Roine haft mycket stor del i komponerandet. Men i övrigt vet jag uppriktigt sagt inte vad som är typiskt för bandet eftersom alla låtar på denna platta spänner över ett så brett fält av genrer. Men man får väl släppa den tanken och istället vara glad att det finns band som klarar att vara så breda och fortfarande hålla lyssnarintresset på topp. Jag hoppas verkligen det skall bli fortsättning på detta samarbete i framtiden för denna platta är verkligen imponerande. 

The Sea Within – The Sea Within
InsideOut Music

1 Ashes of Dawn
2 They Know my Name
3 The Void
4 An Eye For An Eye For an Eye
5 Goodbye
6 Sea Without
7 Broken Cord
8 The Hiding of Truth
Bonus CD:
1 The Roaring Silence
2 Where are you Going?
3 Time
4 Denise

http://theseawithin.net/
https://www.facebook.com/TheSeaWithin1/
https://twitter.com/theseawithin1
https://www.instagram.com/theseawithin1/

Betyg: 9/10 

Karl-Göran Karlsson

Motvind, Art Nation och Snowstorm till Säve festivalen.

Säve festivalen 4.e augusti – den lilla festivalen för hela familjen. Familje/barn 12:00 – 15:00 med bl.a. Allgott & Villgot.

Musik Festival 17:00 – 23:00 (18-årsgräns). The Animation, festivalens lokala Torslandaband. Göteborgsgruppen Motvind med låtar som ”Lära för livet” och ”Som in en Dimma
Art Nation 4x Gaffa Award nominerade, går från klarhet till klarhet ”Sweden Rock 2017”. Vision, Abba Tribute spelar alla era favoritlåtar i full kostymshow. Ulf Nilsson & Linda Varg deras duett ”Sing me a lullaby”  har närmare 700000 streams på Spotify. 
SNOWSTORM… med klassiker som ”Sommarnatt” och ”Hon älskar snabbt”! 

Mer info här http://savefestivalen.se/