Samla Mammas Manna, tänker
jag direkt. Fast mer bitskt och bångstyrigt, så Von Zamla kanske
är en bättre referenspunkt? Jag går in på Panzerpappas
Facebooksida och mycket riktigt ligger Uppsalas progveteraner
först i influenslistan. Man nämner även andra band ur ”Rock in
opposition”-rörelsen, såsom Henry Cow och Univers Zero, men jag
anser att Panzerpappa är mer rock än dessa. Ett stadigt beat
följer oss genom den ofta pompöst folkklingande musiken, hur
ödesmättat äventyrlig den än må låta.
Det här är inte musik som
välkomnar dig till nattligt party på sandstranden. Det här är
musik som skickar dig på slädtur i snårskogen. Eller nedcabbat i
den urbana oktobernatten. Men det är inte bara otillgängligt.
”Ugler i Mosebacka” är exempelvis en bit som bjuder till
70-talsdans på kvarterskrogen. Och det är kanske där vi hamnar i
slutändan, för resorna vi skickas ut på i alla Skandinaviens
riktningar blir aldrig oöverstigligt jobbiga, trots att
förutsättningarna kanske inte alltid tycks vara de mest
gynnsamma.
Norska Rune Grammofon
verkar vara skivbolaget med stort ”s” i dagsläget. I vintras
släppte man den fantastiska konceptdubbeln ”The Death Defying
Unicorn” av Motorpsycho och Ståle Sorlökken (http://artrock.se/artrock2012/recensioner2012_52.htm).
I Panzerpappas sällskap dånar kvalitetsodyssén vidare. Faktiskt
var det skivbolagsangivelsen som väckte mitt intresse för
skivan.
Facebook
Betyg: 7/10
Daniel Reichberg
|